Skrivet av
Gästskribent

30 april

KRÖNIKA: Unicef skapar felaktig bild av engagemang på sociala medier

scre
Härom veckan drog hjälporganisationen Unicef igång en stor kampanj där man ifrågasätter den ”klickande aktivismen på sociala medier”. Annonser köptes på bästa plats i DN och kändisar som Henrik Schyffert och YOHIO försökte köpa kläder och annat för Facebook-likes i filmer som visas på YouTube. Budskapet lyder: likes räddar inte liv, men det gör pengar.

Syftet med detta är gott, att få människor att ta steget från att gilla organisationen på Facebook till att också skänka en gåva. Men med sin kampanj förmedlar Unicef också implicit att det finns ett motsatsförhållande mellan gilla-markeringar och gåvor till hjälporganisationer. Att människor trycker like istället för att skänka pengar. Uncief skriver i ett pressmeddelande att man ”ser en risk att den klickande aktivismen, den så kallade ”slacktivismen”, kan skapa passivitet”. Läs vidare →

17 april

Svenska Bibelsällskapet skickar hotbrev till Fribibel

BibelnSvenska Bibelsällskapet är den organisation som å statens vägnar förvaltar upphovsrätten till Bibel 2000, vilken är den senaste, mest gedigna svenska översättningen av bibeln. De har som målsättning att göra bibeln känd och använd, men har fått kritik för krånglig och kostsam upphovsrätt även för den som vill använda texten icke-kommersiellt.

Under hösten 2011 hade en grupp teologer från olika håll tröttnat på Svenska Bibelsällskapets regler för användning av Bibel 2000 varpå de startade projektet Fribibel. Projektet är tänkt att skapa en översättning som är helt fri att använda för vem som helst och som också är fullständigt transparent och inbjudande i sitt skapande. Översättningen sker med hjälp av Mediawiki, vilket är samma verktyg som Wikipedia använder. Läs vidare →

15 april

12 april

Tyska säkerhetstjänsten läste 2,9 miljoner mejl och SMS

Den tyska säkerhetstjänsten BND läste 2,9 miljoner mejl och SMS under 2011, skriver Die Welt. (BND hat Millionen Mails und SMS mitgelesen, 5 april 2013 – här på någorlunda engelska via Google Translate.)

Det är fråga om mejl eller meddelanden som granskats närmare, efter att säkerhetstjänstens automatiska sökfunktioner reagerat för ”misstänkta” ord eller fraser. Men endast i 290 fall hittade man vad man vagt kallar ”relevant material för säkerhetstjänsten”. Det ger en träffsäkerhet på 0,01 procent – en tiondels promille. 99,99 procent av alla inspekterade mejl var alltså oskyldiga. (Hur många meddelanden som sökts igenom i första steget, för att få fram de 2,9 miljonerna, avslöjas inte.)

Det är säkerhetstjänsten själv som redovisat siffran för den tyska riksdagen.

Policyn kritiseras kraftigt av tyska vänsterpartiets Die Linkes talesperson Ulla Jelpke. ”Säkerhetstjänsten har förlorat all känsla för proportioner”, menar hon. Det är orimligt med en metod som kränker fundamentala fri- och rättigheter i 99,99 procent av fallen.

Men antalet genomsökta mejl har minskat: året innan, 2010, sökte säkerhetstjänsten igenom mångdubbelt mer – hela 37 miljoner mejl! (Geheimdienste spähen über 37 Millionen E-Mails aus, 26 mars 2012 – knackig engelska här) Det året hittades endast 210 ”relevanta”!

Säkerhetstjänsten har rätt att söka efter tecken på terrorism, och på organiserad brottslighet som penningtvätt, narkotika- och vapenhandel. Det är okänt hur algoritmerna och sökbegreppen ser ut. Men det avslöjades att sökordlistan under 2010 innehöll över 15 000 begrepp – ett ohyggligt stort antal, som rimligen måste gett upphov till en enorm mängd falska misstankar. (Die Welt jämför med att den stora tyska ordboken Duden totalt innehåller 120 000 ord.)

Att systemet varit ohyggligt ineffektivt är ingen särskilt osäker gissning. Säkerhetstjänsten säger också att den stora minskningen av antalet granskade meddelanden från 2010 till 2011 berodde på ”bättre sökmetoder”.

Welt am Sonntag lät i söndags sin satiriker Hans Zippert förlöjliga övervakningen. I sin kolumn på förstasidan påstår han att säkerhetstjänsten går till rätta med ”eine zunehmende Konjunktivdiskriminierung, verbunden mit Dativhass und Gewalt gegen Genitive” – det vill säga tilltagande ”konjunktivdiskriminering, dativhat och våld mot genitivformer” och andra grammatiska missar och felstavningar. Det här är rent kriminellt, låter han chefen för säkerhetstjänsten säga, och meddelar att tusentals kan komma att sättas i omskolningläger för rättstavning (Gewalt gegen Genitive – BND ermittelt, 6 april 2013).

TEXT: Jonas Söderström, informationsarkitekt, ur-bloggare och författare till Jävla skitsystem!.

5 april

Apple i krig med Kinas myndigheter

Apples kärlekshistoria med Kina har tagit en vändning åt det sämre hållet. Det hela började på den internationella konsumentdagen 15 mars, då det statliga tv-nätverket CCTV i klagade länge och högljutt på Apples kundtjänst och garantivillkor i ett årligt program om konsumenträtt.

Man menade att Apple bryter mot kinesisk lag genom att endast erbjuda ett års garanti, och att man bemöter sina kunder här sämre än i USA, där det enligt CCTV är lättare att få exempelvis en ny telefon om den gamla gått sönder.

Det hela följdes upp med en ledarartikel i Folkets dagblad – en tidning som ofta kallas ”kommunistpartiets språkrör” – där kinesiska kunder uppmanades att bojkotta Apple som straff för företagets ”ojämförbara arrogans”.

I västerländsk media har det uppmärksammats att framför allt CCTV:s påhopp var dåligt underbyggt. Enligt en undersökning av CNN så skiljer sig inte företagets garantivillkor i Kina alls från de i USA.

Dessutom kom det senare fram att CCTV hade betalat en populär taiwanesisk sångare för att skriva negativa poster om Apple på sin mikroblogg, i samband med inslaget om konsumenträtt.

Detta har väckt spekulationer om vilket syfte kinesisk statlig media egentligen har med att hänga ut Apple. Återigen är det CNN som lägger fram några tänkbara anledningar.

CNN menar bland annat att Kinas myndigheter kanske försöker gynna de egna mobiltelefontillverkarna, som ju slåss med populära Apple på världens största marknad. Det kan också vara så att Kina försöker ge sina inhemska statliga mobilföretagen ett bättre förhandlingsläge gentemot Apple, då exempelvis världens största mobiloperatör China Mobile ännu inte har lyckats komma överens med Apple om villkor för att erbjuda 3G till Iphone.

En annan teori är att det handlar om hämnd. De kinesiska telekombolagen Huawei och ZTE har förlorat stora affärsmöjligheter i USA och andra länder, efter att amerikanska myndigheter utan tydliga bevis anklagat dessa företag för att ha nära band till Kinas militär.

apple kinaApp Store i Kina skiljer sig nu från resten av världen

Hur det än må vara med syftet, så gick Apples vd Tim Cook i veckan ut med en officiell ursäkt till Kina, där man erkände sina brister gällande att göra affärer i Kina och hur man kommunicerar med landets konsumenter. Man lovade att inte ge upp innan man får sina kinesiska kunder att känna samma förtroende som företaget åtnjuter i andra delar av världen.

Ursäkten kan givetvis delvis ses som taktiskt viktig. I fjol ökade Apples försäljning i Kina (inklusive Hongkong och Taiwan) med 67 procent, för att uppgå till 6,63 miljarder dollar, vilket är 13 procent av företagets globala försäljningsintäkter.

Ursäkten blev väl mottagen i kinesisk media, och även utrikesministeriets talman Hong Lei sade vid en presskonferens att Apples handling ”är värd respekt jämfört med många andra amerikanska företag”.

Men konflikten är ännu inte avslutad. Då kinesiska myndigheter nu vittrat svaghet hos Apple, är det sannolikt att man kommer öka pressen på företaget att låta Kina kontrollera innehållet i App Store.

Kina har länge motsatt sig faktumet att kinesiska användare av App Store kan ladda ner samma appar som användare i alla andra länder, vilket bland annat inkluderar VPN-appar samt e-böcker med regimkritiskt innehåll samt information om Tibet.

Då Apple i fjol märkte störningar i nedladdningen av vissa appar i Kina, bytte man protokoll på App Store från HTTP till HTTPS. Något som i praktiken begränsar Kinas möjlighet att omöjliggöra sökningar och nedladdningar av för dem obekvämt innehåll. Analytiker har efter detta kallat App Store för ”den mest omfattande trojanska hästen” som tagit sig förbi Kinas vägg av censur.

Men nu kan det vara slut med det. I veckan kom en oroande rapport från app-utvecklaren Hao Peiqiang att hans app tagits bort efter att ha varit tillåten i två månader. The Next Web publicerar det email som Hao fick från Apple, där det förklaras att hans app tagits bort för att den ”innehåller material som är olagligt i Kina”.

Hao misstänker att det beror på de tre böcker av en censurerad kinesisk författare som finns att ladda ner i hans app, som nu alltså är oåtkomlig i Kina, men tillgänglig i alla världens övriga länder. Quartz menar att detta bara är början, och att vi omgående kommer få se mer innehåll tas bort från kinesiska App Store.

Utvecklingen är värd väl att bevaka av många skäl. Vad som sker i förhållandet mellan Apple och Kina kommer sätta ribban för andra utländska internetföretags verksamhet i landet. Det ska också bli intressant och se till vilken grad världens största företag, av ekonomiska skäl, är beredd att böja sig för krav från världens största diktatur.

/ Jojje Olsson

Jojje Olsson är författare och journalist bosatt i Peking. Han driver nyhetsbloggen InBeijing, och i sommar kommer hans bok ”Peking – förändringarnas stad” som publiceras hos Laurella & Wallin förlag.

16 mars

Readly vill vara tidskrifternas Spotify

Det går tungt för tidskrifterna i Sverige. Även om det finns undantag så kämpar de flesta med vikande upplagor. Arbetsmiljöforums tidning Du&Jobbet tappade 21,8 procent 2012. Teknikens värld backar med 10,4 procent, Vagabond med 17,8 procent och PC Gamer med 12,2 procent. Enligt TS statistik för 2012 tappar nio av tio tidskrifter på konsumentsidan i upplaga.

Nya vägar till läsarna behövs och kanske är det nya tjänsten Readly som kan bli lösningen för digital distribution av tidskrifter på samma sätt som Spotify blivit det för musiken och strömmande filmtjänster för filmtittandet.

Måndag 18 mars släpps appen Readly på App Store. Då blir det möjligt att för 99 kronor i månaden tanka hem och läsa alla tidskrifter som finns i Readlys utbud. Ett fyrtiotal titlar finns från start i sortimentet, ett antal som grundarna enligt uppgift räknar med att snabbt kunna utöka. Läs vidare →

14 mars

Kina präglar listan över världens största sociala medier

Kan du nämna världens största sociala medier i ordning? Facebook – rätt! Twitter – fel! Qzone och Tencent Weibo – rätt!

För ett tag sedan skrev jag på Ajour om hur kinesiska tjänster dominerar världens näthandel. Detsamma gäller sociala medier, då Kina redan i slutet av 2012 hade 567 miljoner internetanvändare, vilket är fler än hela EU:s samlade befolkning.

Ny statistik från Go Globe visar att 91 procent av de kinesiska användarna är registrerade vid något socialt nätverk, jämfört med bara 67 procent i USA. Den snabba tillväxten av Kinas sociala medier gör att det i dag inte verkar finnas någon träffsäker lista över världens största sociala nätverkstjänster. Läs vidare →

11 mars

Krönika: Det växande journalistföraktet

Denna text publicerades först i GP, fredag den 8 mars.

Jag har aldrig brytt mig så mycket om kritiken mot journalistiken. Några har velat få mig att ta ansvar för sådant som stått i tidningar jag inte har arbetat på, andra för genrer av journalistik jag inte har sysslat med.
Jag är inte kändisjournalist eller sportjournalist och skriver inte om börsen, men har aldrig tyckt det har varit ett problem att olika delar av skrået arbetar olika. Jag känner också stark motvilja inför alla typer av kollektivt ansvarsutkrävande.

Jag har också otaliga gånger förklarat för dem som är benägna på konspirationer att journalister på olika tidningar konkurrerar, vi gör inte upp med varandra om vad som får och inte får skrivas. Jag har också i alla tider försökt att undvika att dansa med politiker.

Men sedan en månad tillbaka är det något som gnager i mig. Och det handlar om en dans – Gagnam style.

De som följer twitter visste att festen var på gång. Det var som den stora klassfesten som alla som var någonting hade bjudits till. Ja, alla coola förstås. De populära. Jag lyckades bli bjuden på fest några gånger under skoltiden, men väl där vantrivdes jag. För man måste känna gemenskap med dem som gillar att supa och festa just på det sättet, man måste tillhöra samma klick och man måste vara full för att tycka det är kul att ta på sig en Niklas Svensson-mask och dansa Gagnam style med Lars Ohly och Anna Maria Corazza Bildt. Jag tror också man måste vara full för att låta sig filmas så att det kan läggas upp på youtube. Så som gjordes på Expressenjournalisten Niklas Svensson storslagna födelsedagsfest.

Jag växte snabbt ifrån suget att bli bjuden på festerna som ordnades när jag gick i skolan. Och sedan dess har jag tänkt att det är en bra egenskap för en journalist att inte vilja tillhöra den populära klicken i klassen.

Men i en debattartikel som födelsedagsbarnet skrev 2007 kan jag läsa att jag tänker fel. Ja, jag är faktiskt en riktig tönt. Jag har missat att ”riktiga reportrar festar med makten”. I artikeln berättar den ”riktiga reportern” att han druckit öl med Fredrik Reinfeldt, druckit sprit med Göran Perssons medarbetare, bjudit politiker på vin i sin bostad och bjudits på alkohol i Ulf Adelsohn vinkällare. Sedan skryter han lite om en gratisätarmiddag på skattebetalarnas bekostnad, och beskriver hur självklart han tycker det är att alla super i Almedalen. För det är inte i diarierna man hittar scoopen, det är i fyllan och villan man gör det. ”Så jobbar en bra journalist. Och så byggs kontaktnät och förtroende som när skandalen briserar kan vara helt avgörande.” skriver Niklas Svensson.

Plötsligt förstår jag var journalistföraktet kommer ifrån. För nu känner jag det också. Jag föraktar dem som anser att supa är en journalistisk metod. En metod som dessutom påstås vara ”riktigare” än att gräva i arkiv och träffa vanligt folk i deras vardag. Jag känner även ett förakt för dem som kallar sig politiska journalister men enbart ägnar sig åt skvaller om politiker istället för att förklara för väljarna vilka effekter politiska beslut kan få för dem.

Jag känner att jag inte längre kan försvara mitt skrå.
Hur hamnade vi i denna återvändsgränd?
Vi måste faktiskt finna en anständig väg ut. För journalistiken är under attack.
Journalistföraktet växer i takt med att den nya populismen breder ut sig. På sajter och i tidningar som Avpixlat och Dispatch International har journalisterna utsetts till landsförrädare.

De som skriver på dessa sajter är frustrerade och arga och ibland hatiska. De hävdar att journalisterna ljuger och sviker sitt land när de inte visar hur sanningen ser ut. De säger att journalisterna hänger runt Stureplan,konspirerar på Södermalm och aldrig besöker verkligheten. Gammelmedia sa man förut, men den rådande beteckningen nu är ”fulmedia”.

På ”fulmedia” arbetar ”PK-eliten”. ”PK-eliten” det är vi, det är vi som dansar med politikerna inom ”sjuklövern”. Sjuklövern är de sju riksdagspartier som inte pratar med det åttonde. På Niklas Svenssons födelsedagsfest dansade sossar med kristdemokrater och vänsterpartister med moderater – och journalisterna dansade med allihop, de enda som inte var bjudna var Sverigedemokraterna.

/Annika Hamrud
Frilansjournalist