Den politiska inkorrektheten och varför den inte alls dog igår

Igår släpptes nyheten att en av de mer tongivande svenska bloggarna inom politik och nyheter, en auktoritet och en institution för en hel politisk grupp de senaste tre åren, ska läggas ned. Politiskt Inkorrekt har, för att använda deras egna ord, nått vägs ände. Men var började det? Låt oss börja med den svenska Wikipediaartikeln om uttrycket ”politisk korrekthet”. Den gör mellan raderna mycket klart vad skribenten tycker om människor som använder uttrycket som en förolämpning. Det skrivs att uttrycket används som ett nedsättande begrepp (av vem?) om åsikter som ”på ett opportunistiskt sätt följer den dominerande trenden i samhällsdebatten”. Politisk inkorrekthet, emellertid, ”betecknar en inställning som inte låter sig hindras av sociala normer för att uttrycka fördomar mot olika grupper och minoriteter”. Artikelinledningen avslutas med att exemplifiera det senare med ”den svenska ’nyhetsbloggen’ Politiskt Inkorrekt”.  Och då är citattecknen kring ”nyhetsblogg” alltså inte mina.

”Utan PI står Sverige försvarslöst på mediafronten.”
Flashbackanvändaren AfterEightz, tråden om Politiskt Inkorrekt

Tonen i artikeln är symbolisk för hur styvmoderligt Sveriges största politiska blogg har behandlats under sina tre år i mediabruset. Politiskt Inkorrekt har under den tiden gått från att vara en arg uppstickare som fått sin publik genom att namnpublicera brottslingar av utländsk härkomst till att vara en central mötesplats för de man kan kalla svenska mellanextremisterna. Att påstå att PI utgör någon form av yttersta kant av rasism eller intolerans är nämligen fel: på Flashback har sajten på sistone fått häftig kritik för att censurera de ”äkta” invandringskritiska rösterna. Det finns alltid större idioter – eller argare människor, beroende på vilken kant man betraktar PI-läsarna ifrån.

”Var ska vi nu hitta sanningen?”
Signaturen labben4, kommentar till en Fria Tider-artikel.

Men låt oss backa bandet och följa hemsidan från början. Politiskt Inkorrekt föddes då mannen bakom pseudonymen Gustaf Janson – som var en ivrig Flashbackanvändare – träffade redaktionen bakom den numera avsomnade bloggen Falkblick. En större satsning på en invandringskritisk hemsida hade diskuterats sedan 2007, men det var i och med Jansons inspel som tydligare planer drogs upp. När PI sen startades var det utan hans direkta deltagande, något som förändrades när redaktionen märkte att de behövde en ledande hand och Janson märkte att han kunde vara den handen. 2009 lade PI ut namnen på de män som stod i centrum för sexhandelshärvan som var en av huvudnyheterna det året, och fick därmed en form av genombrott. Genom att dels fortsätta på det tvivelaktiga spåret att hänga ut åtalade, och dels inför valet 2010 propagera för Sverigedemokraterna – något som sidan efter valet officiellt deklarerade att de skulle sluta med – knöt sedan PI till sig sina läsare starkare. Detta var tillräckligt för att bli en av Sveriges 100 största sidor, och allmänt betraktad som landets största politiska blogg – eller alternativa nyhetssida, som sympatisörerna kallar den.

”Ännu en seger för demokratins fiender.”
Användaren @verkligheten_sv, Twitter.

Under hela denna period behandlades sidan av de ”vanliga” människorna, media och journalisterna som en bilolycka: man förfasade sig över den, men kunde inte låta bli att titta. Det blev den främsta representanten för de Flashbackdoftande missnöjesskribenterna som tack vare anonymiteten på nätet kunnat skriva av sig om allt de ogillar med landet de bygger sitt varumärke på att älska och försöka beskydda. Först förhållandevis sent började PI faktiskt granskas, och då främst av de bloggare och fritidsskribenter som låg bakom upptäckten att sidan hade ekonomiska kopplingar till Sverigedemokraterna. När mannen bakom namnet Gustaf Janson hastigt avled, något som utgjorde ett hårt slag för PI, ledde det till att SR:s mediegranskande program Medierna letade upp hans son och berättade hans historia om PI.

”Vad händer nu, ska ilskan få råda? Någonstans måste orättvisan och det sunda förnuftet få ett andningshål, ett forum för att läka själen. Ett media att få veta vad som händer, sanningsenligt, en sann demokrati. Det här är tragedi.”
Signaturen ParisSheraton, kommentar till Politiskt Inkorrekt

Vid det här laget hade PI introducerats på bred front till det svenska folket, och de hade en stor och trogen läsarskara. Men utan Janson förlorade sidan sin drivande eldsjäl, och såg början till slutet. Så, igår kväll, kom så beskedet som många både sett fram emot och fruktat: PI lägger ner. Med en symbolisk sista bloggpost den 23 oktober, prick tre år efter starten, kommer bloggen att stänga sin verksamhet. De trogna läsarna har visat en blandning av fullkomlig bestörtning och desperat kamplust, i stark kontrast till glädjen som beskedet resulterat hos de vars politiska åsikter inte överensstämmer med sidans. Men PI har hintat om en ny, större sida på samma tema, och den här gången verkar Sverigedemokraterna genom medlemmar som Kent Ekeroth och partiets AD Jörgen Fogelklou vara direkt inblandade. Detta i kombination med att läsarna, som jag påpekar ovan, varit missnöjda med bloggens riktning den senaste tiden, leder till misstanken att allt nedläggningen innebär är en imageförändring. Fansen väntar sig en ny och starkare sida.

”Sverige ÄR ett mycket extremt land. Demokrati har utbytts med Demokratur, och landet extrem är inte långt ifrån att bli en fullfjädrad Diktatur.”
Användaren @t_sucre, Twitter

Så var står vi? En sida har lagts ner, men trycket och publiken finns för att bilda en ny. Jonas Thente skrev i efterdyningarna av skotten på Utöja i somras i DN om möjligheten att bilda sig sin egen världsbild på nätet, och sedan bara röra sig inom den. Kondoleanserna som det senaste dygnet strösslats över PI lockar att tro att det ligger något i det. Det finns onekligen vattentäta skott mellan de SD-sympatisörer – och värre – som kamperar på nätet och oss ”vanliga” människor. Det ömsesidiga föraktet i tonen de två fraktionerna emellan verkar inte ha förändrats avsevärt, ens när den enas flaggskepp går under. Något som får mig att undra när den kontakten ska tas. Och vad de ensamma, arga och svartsjuka svenskarna som ständigt beskyller invandraren och hennes familj själva kan tänkas ta sig till, om det av Politiskt Inkorrekt och hennes systrar utlovade kriget mellan muslimer och äkta svenskar aldrig händer.

”Politiskt Inkorrekt var det som gav Sverige en chans till innan slutet blev oåterkalleligt.”
Signaturen mw9, kommentar till en SvD-bloggpost.

Läs också Rasmus Fleischer på Copyriot, som skriver utmärkt om Politiskt Inkorrekt i tiden.