KRÖNIKA: Polisens okunskap blir tydlig i kampanjen mot hedersvåld

screenshot 2013-06-05 kl. 14.55.03Polisen intensifierar fajten mot hedersvåld. Det är bra. Mindre bra är det att svenska myndigheter blottar sin totala okunskap inom området – igen. Slarvigt genomförda kampanjer kring hedersvåld kan få väldigt allvarliga konsekvenser.

Det är främst två initiativ jag syftar på. Dels är det den informationsvideo som polisen i samband med Länsstyrelsen i Östergötland tagit fram, dels är den affisch som i dagarna kan ses runtom i landet, alltifrån Stockholms tunnelbana till högstadieskolor. Tanken är att videon skulle bidra till ökad kunskap inom hedersvåldsproblematiken. För oss som faktiskt är insatta i hedersproblematiken kan dock materialet inte uppfattas som annat än ett präktigt magplask. Intentionen är god, man vill så gärna, men det blir återigen helt fel.

Problemen med materialet är att det både är generaliserande och att man till exempel inte gör skillnad mellan barn som inte får gå ut och fika och barn som blir bortgifta mot sin vilja.

I videoklippet får vi till exempel lära oss att barn som inte tillåts ha flickvän/pojkvän troligen utsätts för hedersförtryck. Är det verkligen så enkelt? Har jag som förälder/vårdnadshavare inte rätt att säga till min 13 åriga dotter att hon inte får ha sex? Som förälder har man rätt att sätta gränser. Så länge inte barnet far illa, vad säger att din gräns är bättre än min?

I informationsvideon får vi också lära oss att personer som inte får spela fotboll eller följa med på klassresor sannolikt befinner sig i farozonen. Det är märkligt att svenska myndigheter inte själva inser hur generaliserande dessa påståenden är. Kan det finnas andra orsaker? Kan det vara så enkelt att familjen är fattig och inte har råd?

Tänk dig att du är 14 år. Du går i skolan och har nu tittat på videon. Ni har två killar som inte är med i fotbollslaget trots att de uppenbarligen vill och de är riktiga stjärnor när ni spelar på rasten. Tänk nu att dessa killar har utländsk bakgrund? De råkar dessutom vara rätt nya i landet och kan inte utrycka sig särskilt bra på svenska. Tänk nu, Gud förbjude, att killarna istället är tjejer som bär huvudduk. Saken är rätt biff, eller hur?

Om jag inte tillåter min son att hänga på ett fik efter skolan, indikerar det att jag är hedersförtryckare? Resonemanget blir löjligt. Under min uppväxt i Linköping tillät min mor aldrig mig sitta på fik. Hederskontroll? Inte det minsta! På den tiden var kaféer en plats där man satt och kedjerökte och hon tyckte att det var en olämplig miljö för mig att vistas på.

Jag är ingen förbudsmänniska. Jag förespråkar inte alls den linjen utan tänker att man som förälder överför sunda värderingar genom ett gott beteende. Och det är här jag känner att hedersvåldspaniken går överstyr. En svenssonpappa som inte tillåter sin 14-årige son ha sex med andra skulle aldrig anklagas för hedersförtryck. Sociala myndigheter skulle inte ingripa och omhänderta barnet – vi fattar att det är en del av uppfostran, oavsett vad vi tycker om den.

Vi måste kunna ha det synsättet även när svenssonpappan råkar vara arabpappa med stort skägg och de buskiga ögonbryn.

Slutligen en uppmaning. Bästa poliskår och alla andra myndigheter som har ”hedersvåld” på ert bord. Vi är många extremt kunniga inom detta område. Erkänn er okunskap och ANVÄND OSS. Vi kan- och vi vill göra skillnad. En skillnad som inte ökar motsättningar utan som faktiskt överbryggar dem.

Dyk. Det är dags nu. Magplaskens tid är över.