Det var Breanna Manning, mer känd som Bradley Manning, som läckte dokumenten till Wikileaks. Det erkände hen själv i ett skrivet uttalande som blev publikt under gårdagen. Hen godkänner därmed tio av åtalspunkterna, som var för sig kan ge max två års fängelse. Hen nekar dock bland annat till anklagelsen om att han ”hjälpte fienden”. Det finns flera saker i Mannings uttalande som är intressant. Journalisten Alexa O’brien var på plats under förhöret och har transkriberat och publicerat delar av Mannings uttalande på Twitter idag.
Där berättar Manning om motivet för läckan. Under en längre period hade Manning samlat ihop data på sin dator och skulle under sin ledighet bestämma vad hen skulle göra med den:
”Jag tror att om allmänheten, framförallt den amerikanska allmänheten, hade tillgång till den här informationen så kunde det skapa en intern debatt om militärens roll och vår utrikespolitik i allmänhet. Jag trodde också att när olika sektorer i samhället under en längre tid detaljerat analyserade datan, skulle resultera i att samhället omvärderade behovet att engagera sig i operationer som ignorerar den komplexa verklighet där människor varje dag lever i de påverkade områdena.
Det var vid den punkten som det kändes rimligt att försöka exponera Sigact-dokumenten till amerikanska tidningar”.
Här blir det intressant av flera skäl. För när Manning kommer hem och kontaktar några av USA:s största tidningar nappar de inte. Washington post tar honom inte på allvar och när han kontaktar New york times via deras tipsformulär får han inget svar.
Då vände sig Manning till Wikileaks. Där var det betydligt enklare, både att ladda upp och låta redaktionen själva förstå storheten i uppgifterna.
Hen klickade på ”ladda upp dokument”, lydda anvisningen om att använda ett anonymiseringsprogram, bifogade en kort sammanfattning om dokumenten, och förklarade att detta är ”possibly one of the more significant documents of our time removing the fog of war’.
Det var vad som krävdes för ett av de största avslöjanden i modern tid. Här finns mycket att lära för medier, hur man lyssnar på sina läsare, tar dem på allvar. Även om de verkar helt galna. Se gärna Guardians 20-minutersdokumentär om Breanna Manning här.

Ämnen: åtal, bradley manning, journalistik, media, tidningar, wikileaks