Reasons My Son Is Crying – viralsuccé, men är det försvarbart?

Reasons My Son Is Crying

Bilder på ledset barn sprider sig som en löpeld, men vem frågade barnet?

Greg Pembroke är pappa till 20 månader gamla Charlie. Ett helt vanligt barn som titt som tätt flippar ur totalt för de mest banala saker. En dag insåg Pembroke att det som vissa känner är frustrerande kan istället vara oerhört underhållande.
Han skapade därför sidan Reasonsmysoniscrying.tumblr.com och efter att den dök upp på Reddit och där snabbt blev en av de populäraste artiklarna tog saker fart på ett sällan skådat slag.

Time, MashableHuffingtonPost med flera kastade sig över den och självklart gick Internet mer eller mindre sönder av upphetsning när sidan spreds som en löpeld. Under en dag gick den inte ens att länka till från Facebook, något som förklarades med ‘misstag av automatiserade system‘.

Det här är förstås väldigt roligt för Greg som nu får tonvis med uppmärksamhet i allsköns media. Men frågan man måste ställa sig är – vad händer den dag då Charlie själv börjar använda Internet? När han ska söka sitt första jobb?

Vår bok av internetnärvaro börjar skrivas i samma sekund som vi taggas i vår första bild eller någon postar ett blogginlägg med vårt namn. Att någon dels gör sig lustig på Charlies bekostnad är illa nog, men att samtidigt skapa en grund där han för alltid kommer vara förknippat med bilderna från han var liten och grät är både ogenomtänkt och egoistiskt.

Parallellerna är många och ett exempel på hur väldigt fel det kan bli är den tyska kvinna som postade mindre smickrande bilder på sin dotter och samtidigt kommenterade dem nedsättande. Dottern stämde mamman och vann.

Att Charlie en dag möter sin far i en domstol är kanske att dra för stora växlar, men frågan är om det inte är dags att vi börjar fundera närmare på vad vi egentligen gör när vi publicerar bilder på våra barn.