Utdrag ur alkohollagen

Tack för all respons på min text om alkohol!
En kommentar som jag vill lyfta är den från Kal Ström, som ger oss den något motsägelsefulla lagtexten om alkohol och minderåriga.

Det är alltså fullt lagligt att bjuda tonåringar på alkohol, under ordnade förhållanden. Detta känns inte helt enkelt att tolka. Vad är ordnade förhållanden? Vem avgör? Vad anser du vara ordnade förhållanden?

Här föll också mitt eget starkaste argument mot att bjuda mina minderåriga barn på alkohol. Jag brukar säga till dem att det är förbjudet helt enkelt, om de skulle fråga. Så, vad ska jag säga nu? Vad säger du? Bjuder du minderåriga på vin till maten? Vad är dina argument för att göra det?
I ljuset av de undersökningar som finns som jag hänvisar till i första texten tycker jag inte att argument som Mattias Svenssons nedan räcker för mig:

Å andra sidan finns det såklart betydligt fler aspekter att ta hänsyn till när man diskuterar risker med drickande än om föräldrar bjuder barnen på alkohol i hemmet. Jag tycker också att Johan Ekroth har en poäng när han säger att det ibland finns anledning att trotsa expertisen:

Slutligen ger jag er Karin Obermüller, som skriver så här:

Jag misstänker starkt att det har att göra med att vi inte vill erkänna för oss själva hur farligt alkohol egentligen är, för gör vi det så måste vi förr eller senare i konsekvensens namn förbjuda alkohol (är marijuana förbjudet så borde alkohol också vara det), och det vill de flesta uppenbarligen undvika. Alkoholpolitiken är en gigantisk bjälke i våra ögon; vi dricker samtidigt som vi alla vet att vi inte borde. Eftersom vi egentligen inte vill stå för att vi handlar stick i stäv med bättre vetande, så försöker vi bortse från faktum. Egentligen är det inte konstigt.

Jag ser det hos mig själv; jag dricker gärna men jag kan inte tänka mig att prova att röka gräs – steget är helt enkelt för stort även om jag är rätt säker på att det senare inte är farligare än det första. Konsekvenstänkande har alltså inte mycket med saken att göra, utan det är helt och hållet en fråga om vad man är van vid och vad man har lärt sig är okej och inte.

Jag undrar också ibland om inte skuldkänslorna kring alkoholen är en av grundbultarna i försöken att svartmåla marijuana (t ex i en artikelserie i DN tidigare i år); vi måste få gräset att verka mycket farligare än alkoholen, för annars måste vi ge upp vårt drickande.

Nu lämnar jag över bollen till dig som läser. Vad tänker du?
Senare i kväll kommer text om att vara nykter och olika reaktioner på det från er som läser.