Varför har nätet skrattfest när Kim Jong Il dör?

Hysteriskt gråtande nordkoreaner

De döda diktatorernas år fortsätter, nu senast med Nordkoreas halvgud till statschef Kim Jong Il. Bilder på hysteriskt gråtande nordkoreaner och skärrade nyhetsankare har redan börjat spridas, men sorgen har varit tämligen begränsad till just Nordkorea. Faktum är att resten av världen har haft rätt kul åt hela saken. Buzzfeed listar spefullt saker som fick Kim Jong Il att le och de roligaste twitterreaktionerna på hans död, och firar dessutom hans dödsdag med att dra upp 20 ”urlöjliga” saker du inte visste om honom medans han levde. Gizmodo vill inte vara sämre, och langar en artikel om det faktum att Kim sög på teknik. Samtidigt har svenska och internationella twittrare arbetat hårt på att överträffa varandra i putslustighet över diktatorns död.
För västvärlden mottog nyheterna om Kims bortgång som vi tagit emot alla andra nyheter och legender om honom: med klentroget hånfulla skratt. Mannen som skulle fötts på en bergstopp under en regnbåge, som var världens bästa golfare och dessutom den bästa sprintern jorden skådat har genomgående setts som en charlatan hos oss. Vi har skrivit ironiska blogginlägg om de mångna myter den totalitära staten ska ha spritt om honom, och förfasat oss över landets befolkning som måste lida under en sådan galning.

Men till vilken nytta sker detta skämtande – och till priset av vad? Vad gör det för Nordkoreas relation till sin omvärld? Ajour har pratat med Benjamin Katzeff Silberstein, en av Sveriges mest framstående Nordkoreakännare som var med och författade boken Bilder av Nordkorea, och han tycker det är rätt trist västvärlden demonstrerar en så skämtsamt ytlig hållning till det isolerade landet i öst.
- Är man ärligt intresserad av Nordkorea så kan man gräva djupare, bortom märkligheterna som personkulten, och försöka begripa skälen bakom dem. Det gör inte företeelserna möjliga att ursäkta, däremot kan de göras begripliga. Och då blir skämten plötsligt inte lika roliga och absurda.
Varför tror du Kim Jong Il har varit en så skämt- och lorevänlig karaktär?
Till stor del tror jag att det handlar om hemlighetsmakeriet. En såpass mäktig och märklig diktator som är så svårtillgänglig kommer oundvikligen att bli föremål för både skämt och lösa spekulationer. Kim Il Sung, hans far, gav intervjuer vid vissa tillfällen och bar vanlig kostym — han var mycket mer jordnära än Kim Jong Il, mycket mer mänsklig, på sätt och vis, även om hans gudastatus på vissa sätt ändå var högre inom Nordkorea.
Du bor just nu i Sydkorea – hur har nyheten om Kim Jong Ils död mottagits i dina kretsar och i din närhet?
- Folk är chockade, framför allt. Vet inte riktigt hur de ska känna. Det mest framträdande är en sorts exalterad känsla, ingen i min ålder här har upplevt en nyhet av den här magnituden förut. Men samtidigt finns en viss oro, eftersom vi vet så lite om vad som kommer efter Kim Jong Il. Man vet alltid vad man har, och i det här fallet vet vi också vad som väntar – men inte vad det innebär. Kim Jong Eun (Kim Jong Ils son som nu tar över makten, reds. anm) är fortfarande väldigt okänd.

På det stora hela tycker dock Katzeff Silberstein att västvärlden mottagit nyheten om Kims bortgång sakligt, även om sakligheten inte varit helt konsekvent. Det verkar alldeles för lockade att ibland bara trilla dit och referera till Kim Jong Il som den halvgud vi vill se honom som – för det är alltid lättare att avfärda en galning än skåda sin egen exotisering i vitögat.
- De större nyhetsbyråerna är så pass duktiga på Nordkorea, och AP har ett eget kontor i Pyongyang. De har kunnat, och kommer framför allt framöver att kunna, bidra med helt unika analyser. Men vissa kommentarer från olika typer av tyckare har varit rätt märkliga – ofta sägs rena självklarheter, vilket på sätt och vis är svårt att undvika eftersom vi som sagt vet så lite om Kim Jong Eun. Men jag har läst tweets från andra ”Nordkoreanördar” som tittat på brittisk tv och förfärats över dåliga expertkommentarer.