Berghs-elev skapar uppmärksamhet kring misshandel i hemmet


Just nu sprids en lapp från trappuppgångar och en efterlyst-poster med rasande fart i social media. 
Nyfikenheten kring lapparna har varit stor och vi tog därför ett snack med personen bakom.
Lappen som verkar handskriven och hittats i ett antal trappuppgångar i Stockholms innerstad lyder:
Hej kära grannar! På fredag skall jag och min fru ha lite fredagsmys. Ibland tycker hon till om saker hon inte förstår och då brukar hon få sig en smäll. Ni förstår säkert, men tveka inte att komma förbi eller ringa 0735-886088 om ni tycker vi ska dämpa oss. MVH Grannen
Efterlyst-postern har följande innehåll:
Har du sett min flickvän? Hon försvann i lördags efter att vi bråkade och jag blev lite våldsam. Hon hade på sig ett par blå jeans, en vit t-shirt och en svart kofta. Hon är  1,67 lång och har kastanjebrunt hår. Jag vill gärna ha henne tillbaka så fort som möjligt. Ring mig på 0735 – 88 60 88.
Ringer man telefonnumret så kommer man till en röstbrevlåda och följande meddelande:
2011 var det över 28.000 anmälningar av misshandel av kvinnor över 18 år. Men det är svårt att se eftersom att det ofta sker bakom stänga dörrar. Genom att du ringde det här numret har du tagit första steget, du har öppnat dina ögon. För mer information om det här projektet besök hemsidan Oppnaogon.se
Bakom initiativet står Frida Eklund som studerar grafisk design på Berghs.
För några år sen befann hon sig på en resa och hörde en kväll en misshandel inom den familj som hon tidigare uppfattat som perfekt. Hon började då fundera på hur vanligt problem det här är och vad man kan göra för att uppmärksamma just misshandel inom relationer, bakom stängda dörrar. När det blev dags för slututställning föll det sig naturligt att konkretisera tankarna som hon burit med sig.
Just nu rasar debatten på flera håll kring hur kampanjen – om man kan benämna den så – utformats, om det är rätt sätt att belysa frågan och det sätt som använts.
(tack till de postningar på Facebook av @popfabriken, @deeped och andra som gjorde oss uppmärksamma på bilden)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

51 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. mattlo says:

    Åh, intressant, såg dem igår och blev nyfiken. Kul med artikel om’et!

  2. Eva says:

    Ringde genast numret för att skälla ut idioten som slagit sin tjej. Fick istället beröm för att jag agerat mot kvinnomisshandel. Öppnade iaf mina ögon lite granna.

  3. Carina Svendsen says:

    Att säga ”det sprider sig över sociala medier” är ju lite som att ha sex utan kondom och förundras över att man får klamydia.
    Det här är ju inte ens nytt, det var precis det här NRJ gjorde för ganska exakt 7 månader sedan, det var fejk då, och då menar jag hela nyheten, att det skulle ha skapat den typen av reaktioner som påstods, och jag gissar att det här är ett försök från Johan att göra samma sak igen, kanske är Berghs-eleven någon Johan känner?
    Det finns ju ett ”talesätt” som går ”Det sprider sig sa han som sket i fläkten”, samma sak gäller för ”sociala medier”, det fantastiska är väl att ni vill få det till någon slags bekräftande naturkraft, det sprider sig _för_att_ ni sprider det.

    • Johan Hedberg says:

      Carina, du som verkar ha både oerhört gott om tid och åsikter om så mycket saker, känner du till att det finns något som heter ”Blogg”? Där kan man gratis skapa sig en plattform för att uttrycka sig och jag tror att det skulle passa dig alldeles utmärkt.
      Personligen tycker jag det vore en bra idé eftersom det du gör här – på varenda sak någon skriver – är att insinuera en massa trams (att jag känner eleven ifråga), klanka ner (att det bara är vi som sprider för att bekräfta vår egen artikel) och generellt så äter du en massa energi samtidigt som du tillför absolut ingenting. Och du gör det _hela tiden_.
      Du har dock inte den goda smaken att ramla över den hårfina gräns du balanserar på vilket skulle göra att jag kunde radera dina kommentarer med hänvisning till någon paragraf. Nej, det är du alldeles för slipad för. Att argumentera emot dig är som att torka upp utspillt sköljmedel – det luktar gott för utomstående, men ju mer man jobbar konstruktivt desto mer sprider sig skiten.
      Som jag ser det är det ingen demokratisk rättighet att få svar från den som skriver och därför så tar jag nu självsvåldigt beslutet att inte ha något med dig att göra framöver. Jag tänker ignorera dig tills du likt monstren som bodde i min garderob när jag var liten bara upphör att existera.

      • Johan F says:

        Kärlek, heder och all världens credd till Hedberg för det svaret. Det gjorde min dag <3

      • Carina Svendsen says:

        Eller så skriver jag bara väldigt snabbt och har lätt för att tänka?
        Men jag förstår att det är jobbigt att ifrågasatt…självklart är det ingen demokratisk rättighet att få svar, bara att du uttrycker någon slags ”ånger” kring att inte svara är rätt talande.

        • Johan Hedberg says:

          Då var jag otydlig. Jag känner ingen som helst ånger över att inte svara dig. Absolut ingenting. Du är så mycket persona non grata för mig att det förmodligen slagit någon form av världsrekord.

          • Carina Svendsen says:

            Haha…jag märker det, ett svar efter 3 minuter talar sitt tydliga språk.
            Men det är trist att du känner så, jag älskar diskussionen, och det du kallar (som jag tolkar det nedsättande) att ha ”åsikter om mycket” kallar jag för att vara intresserad och informerad.
            Men du har rätt, att inte ifrågasätta är mer givande, det om något har ju historien lärt oss.

          • Deeped says:

            Snacka om att Ajour fått sitt eget Newsmill-troll…

          • Carina Svendsen says:

            Visst är det bra med etiketter på människor!?
            Så behöver man inte lyssna…inte för att någon gör det ändå…men…det vet man ju hur dom där judarna…jag menar, invandrarna…nej, trollen, är.
            Och sakfrågor är ju så tråkigt, människor som är varumärken ska det vara..helst något som man kan reducera till ett binärt gilla eller…gilla…

          • Dreadnallen says:

            Om Ajour-medarbetarna lade ner hälften så mycket energi på att analysera ämnen och genomföra riktiga intervjuer med dem de ringer upp, som de lägger på att skälla ut de läsare som är engagerade nog för att kommentera vad som skrivs, skulle läsvärdet på den här bloggen öka med många hundra procent.

          • Carina Svendsen says:

            Men vem vet, det _här_ kanske är _mitt_ konstprojekt!?
            Om elever på Berghs kan/får sätta upp lappar i trappuppgångar på fastigheter som andra äger, så har jag valt att skriva på siter som andra äger.
            Att starta en blogg blir lite som om Frida skulle ha skrivit just den där texten i sin dagbok istället.
            Och det jag vill visa med mitt konstprojekt är det strömlinjeformade mediaklimatet, där det farliga inte är dom (radikala) åsikter som uttrycks medias totala avsaknad av kritiskt tänkande och ifrågasättande, drivet av ett omättligt bekräftelsebehov.
            Du Johan har till och med lyckats vända det faktum att jag har åsikter om mycket, och att jag kan uttrycka dom, till något negativt, utan att överhuvudtaget bemöta det jag säger, för att som du säger ”det är jobbigt…och ingen idé….”
            Vi ser hellre människor som driver en enskild fråga som sitt livsverk, problemet med det är bara att det är väldigt få som jobbar för att göra sig själva arbetslösa, så man har inget mål, ingen ”exit” för det man sysslar med, vilket oundvikligen leder till att man skapar problem istälet, man skapar problem för att sen jobba med att lösa dom.
            Jag skulle ju som en del av mitt konstprojekt dels, igen, fråga vart debatten rasar?, och i vilka trappuppgångar dessa lappar spreds?
            Är (var) det kanske så att det sitter i 1 lapp, och diskussionen fanns inte när du skrev det här.
            (Jag tycker det verkar mycket mer sannolikt att Frida kontaktade er, än att flera av varandra oberoende personer som har sett dom här lapparna i sina trappuppgångar skulle kontakta just dig Johan)
            Jag skulle ju som en del av mitt konstprojekt kunna ifrågasätta om ”en lapp i trappuppgången” är rätt plats, och når rätt människor för den fråga som tas upp, på precis samma sätt som du ifrågasätter mitt val av ”plats”.
            Men jag gissar att om Frida brinner för den här frågan så jobbar hon för den på andra ställen, för det är väl inte så att Frida, och Anna (Odell) bara tar random fråga som kan väcka uppmärksamhet för att skapa ett varumärke?
            För är det så så skulle man såklart kunna hävda att dom utnyttjar människor i utsatta positioner, på samma sätt som förekommer överallt idag, MITT bekräftelsebehov är det viktigaste, min produkt.
            Jag har försökt visualisera det här i Cinema4D/After Effects, men inser att jag då faller in i den fördumning jag invänder emot, förut var det ett skämt när man sa ”om du inte förstår så kan jag rita en bild” och jag tror att vi har skapat ett språk just för dom här ändamålen.
            Så den fördumning vi ser i media och den förenklade och polariserade ”diskussion” vi ser i Twitter har reducerat diskussionen till ingenting, ni söker bekräftelse till varje pris, och medan ni står där och diskuterar vem som har mest rätt, så har 10 kvinnor ytterligare blivit slagna hemma, men det var ju aldrig det som var relevant.
            Tittar man sen till höger på skärmen så verkar du också han hel del tid, men det är klart, det är ju för viktiga saker som iPhones, Instagram och…

    • Fredrik says:

      Menar du det Jung von Matt gjorde för Rix FM? För det var inte alls samma sak. http://www.resume.se/nyheter/reklam/2011/10/31/pp-fran-sur-granne-vacker-raseri/

  4. Dreadnallen says:

    Tillåt mig protestera!
    Den här Berghs-eleven har alltså använt sig av metoden ”fejk-kampanj” på temat ”mäns våld mot kvinnor” för att väcka uppmärksamhet kring sitt tämligen blygsamma slutarbete i ämnet grafisk design på Berghs? Jag säger blygsamma, eftersom jag utgår från att det är webbplatsen oppnaogon.se som utgör själva slutarbetet. Affischernas grafiska utformning är ju av tämligen trivial natur.
    Som den snart 40-årige gubbe jag är har jag svårt att tyda detta som något annat än ännu ett exempel på tidsandans devis ”uppmärksamhet framför innehåll”. Och det retar mig oerhört.
    Kul för Frida att hennes webbplats uppmärksammas, men hur tänkte hon när hon valde marknadsföringsmetod, egentligen?
    Affischerna är förvisso både tankeväckande och upprörande – men samtidigt reproducerar de den kvinnosyn som Frida vill göra oss uppmärksamma på och kritisera. Vems ögon är det egentligen hon vill öppna? Den som redan är medveten och engagerad i kampen mot mäns våld mot kvinnor blir kanske tillräckligt förbannad för att lyfta luren och slå numret. På telefonsvararen meddelar Frida förnumstigt att jag därigenom har öppnat mina ögon. Oh really?
    De unga killar med machoideal som förmodligen skulle må bra av att behöva diskutera sin kvinnosyn berörs med största sannolikhet inte alls av den här kampanjen. Om de överhuvudtaget läser lappen, torde de flesta reagera med ett fniss eller en suck. Möjligtvis kan någon sjuk jävel få för sig att ringa upp lappens författare och erbjuda sig att leta reda på ”hans” flickvän, men det känns aningen långsökt.
    Till råga på allt var domänen oppnaogon.se parkerad hos Loopia så sent som vid tiotiden i morse, när bilden på affischen snurrade runt som värst på Twitter.
    Jag blir förbannad på all marknadsföring som går ut på att lura den tilltänkta målgruppen. Särskilt upprörd blir jag när man använder ett så allvarligt samhällsproblem för att väcka uppmärksamhet kring något trivialt. Jag utgår från att Fridas intentioner varit de allra bästa, men undrar varför inte hennes handledare kommit med invändningar innan projektet tog sin slutgiltiga form.

    • Johan F says:

      Handledaren hade antagligen inga invändningar för att bara nättroll kan ha invändningar mot kampanjer som riktar sig mot våld i nära relationer. ”men samtidigt reproducerar de den kvinnosyn som Frida vill göra oss uppmärksamma på och kritisera”. Det är ett argument man hör rätt ofta. Men vad betyder det? Att det bästa man kan göra för utsattta kvinnor och barn är att vända ryggen till dem? (Då befästs tamigtusan inga könsroller.)

      • Dreadnallen says:

        Menar du att ”ändamålet helgar medlen”? Tvärtom kan man absolut ha invändningar mot kampanjer som handlar om mäns våld mot kvinnor, om man anser att de till sin utformning är direkt kontraproduktiva.
        Jag betackar mig diskussioner som avviker från ämnet och övergår i pajkastning och invektiv. Att ropa ”troll” är i min mening ett tecken på bristfällig argumentation.

        • Johan F says:

          Ok, visst, jag ber om ursäkt. Förklara nu för mig hur denhär kampanjen är kontraproduktiv. Och ja, i detta fall är det solklart att ändamålen helgar medlen. Att du har blivit irriterad över Eklund ser jag som ett försumligt pris att betala för ökad medvetenhet.

          • Rasmus says:

            Dreadnallen förklarar på ett väldigt pedagogiskt sätt varför han tycker kampanjen är kontraproduktiv i sin första kommentar och jag kan inte annat än att hålla med.

    • holmfreden says:

      Tydligen kan man inte upprepa devisen tillräckligt: ”Det farliga är inte de onda människornas gärningar utan de goda människornas tystnad”.
      Självklart vore det allra bästa om vi kunde omvända alla onda människor i världen i ett nafs. Det har ingen lyckats med. Då är det näst bästa att berätta, informera, upprepa, gång på gång på gång så att de goda människorna inte glömmer bort, inte står tysta, inte själva går i fällan och kanske, kanske vågar agera.

      • Dreadnallen says:

        Det är just därför jag blev irriterad på de här affischerna, som ju faktiskt inte säger någonting alls om det bakomliggande problemet, utan bara talar till de föreställningar som mottagaren av budskapet redan har.
        Den som upprörs av mäns strukturella överordning i samhället blir förbannad utan att förstå baktanken med kampanjen (om man inte som jag och några till blir tillräckligt arg för att lyfta luren).
        Den som skiter fullständigt i om en snubbe har blivit våldsam mot sin flickvän, rycker förmodligen på axlarna och vandrar vidare tämligen oberörd.
        Jag utvecklar mina tankar om skevheten i en samhällsdebatt utan innehåll här.

  5. […] Kalle Paulsson att det hela rörde sig om ett slututställningsprojekt av en Berghs-elev och att Ajour.se skrivit om lapparna och deras bakgrund. Nu blev jag arg på riktigt och postade en kommentar som växte till ett helt blogginlägg: Den […]

  6. Henrik says:

    Jag har inget emot kampanjen, för fattar man inte att det är just en kampanj så är man inte direkt klipsk.
    Det jag är lite fundersam över är varför man enträget pratar om mäns våld mot kvinnor och inte allt våld inom relationer. Ja, jag vet att det förmodligen är mycket vanligare att män misshandlar kvinnor, men det är inte helt ovanligt att kvinnor misshandlar män också, både fysiskt och psykiskt. Det är lika illa!
    Har jag fel?

    • Dreadnallen says:

      Ja, det har du, eftersom det ”jämställdistiska” resonemanget att ”kvinnors våld mot män är lika illa” bidrar till att osynliggöra bakgrunden till mäns våld mot kvinnor i nära relationer – nämligen den strukturella maktordning och de urgamla föreställningar om att män skall ha kontroll över kvinnor som får män att slå, när de upplever sig på olika sätt förlora denna kontroll.

      • Henrik says:

        Jag antar att du inte menar att det är OK att kvinnor slår män, men jag tror att om vi ska komma framåt i samhället så måste man nog bestämma sig för att allt våld är fel och utgå från det. Jag föringar inte mäns våld mot kvinnor.

        • Dreadnallen says:

          Jag uttrycker ingenstans den åsikt du antar mig mena. Däremot vänder jag mig mot din relativisering av våldet, då det är ett sätt att antyda att den strukturella maktojämlikheten mellan kvinnor och män inte existerar – att alla är ”lika goda kålsupare”. Däri består risken för att ditt resonemang osynliggör den strukturella bakgrunden till mäns våld mot kvinnor.

        • Linnea says:

          Här finns statistik om hur könsfördelning för våldet ser ut: http://www.kvinnojouren.se/statistik. Det är faktiskt rätt ovanligt att kvinnor misshandlar män. Det finns även undersökningar om hur män resp. kvinnor upplever sig förtryckta/utsatta för våld (borde ligga online någonstans). Självklart är allt våld är fel, men för att råda bot på problemen måste man titta på bakomliggande orsaker, bl.a. maktstrukturer och historia. Jag tror personligen det handlar mycket om att luckra upp machonormen. Män måste lära sig lösa sina problem med ord istället för nävar. Då kommer antagligen den sammantagna mängden våld minska i och med att män är de som i störst utsträckning utsätter andra för våld.

          • Pixbo says:

            Att referera till kvinnojouren kanske inte är det mest neutrala och objektiva man kan göra. Här är en artikel i DN som kraftigt motsäger det du hävdar:
            http://www.imike.se/wp-content/uploads/dn_20050129_debatt.pdf

          • Jon says:

            Debattartikeln motsäger ingenting. Kanske nyanserar den bilden något, men den hänvisade enkäten med studenter väger lätt mot BRÅ:s statistik och övrig brottstatistik. Jag tycker att det är oseriöst att värdera källorna lika och det finns inte heller någon anledning att ställa dem mot varandra.

  7. André Nordin says:

    tokigt bra initiativ! fortsätt så! =)

  8. John Nilsson says:

    Varför skulle det vara fel att väcka debatt på ett så relativt försiktigt sätt?
    Om någon blir upprörd över detta oskyldiga borde det inte finnas någon hejd på hur upprörd samma person borde bli över det faktum att inte tio tusentals utan HUNDRA tusentals kvinnor lever i Sverige under sådana skräckförhållanden.

  9. […] Eva skriver 23 maj, 2012 kl. 11:36”Ringde genast numret för att skälla ut idioten som slagit sin tjej. Fick istället beröm för att jag agerat mot kvinnomisshandel. Öppnade iaf mina ögon lite granna.” […]

  10. […] Eva skriver 23 maj, 2012 kl. 11:36 ”Ringde genast numret för att skälla ut idioten som slagit sin tjej. Fick istället beröm för att jag agerat mot kvinnomisshandel. Öppnade iaf mina ögon lite granna.” […]

  11. Pixbo says:

    Att det gjordes över 28.000 anmälningar av misshandel av kvinnor förra året innebär INTE att alla dessa handlade om ”mäns våld mot kvinnor”. Än mindre att alla handlade om ”våld i nära relation”. Och allra minst att det då var en manlig sambo eller man som stod för misshandeln.
    Dessa 28.000 anmälningar inkluderar även misshandel och hot om misshandel på allmän plats. De inkluderar även misshandel och hot om misshandel som sker utanför nära relationer, som på arbetsplatsen, på skolan, på krogen, på festen, på gatan, i tvättstugan, etc.
    Det är dessutom så att dessa 28.000 anmälningar inkluderar fall där gärningsmannen är EN KVINNA. Våld i nära relation är precis lika vanligt förekommande bland homosexuella som bland heterosexuella. Det är dessutom så att våld i nära relation är ungefär lika vanligt mot män som mot kvinnor. Och det är ungefär lika vanligt att det är en kvinna som slår som att det är en man som slår.
    Att reproducera ”mäns våld mot kvinnor” börjar bli lite ofräscht.

    • Niclas says:

      har du länkar till studier om detta från Brå?
      Jag kan bjuda på en länk till sådana
      http://www.bra.se/bra/forebygga-brott/vald-i-nara-relationer.html
      ”Den stora majoriteten av män är inte våldsamma men de män som använder våld riktar sig både mot andra män och mot kvinnor. Utomhus sker det både mellan personer som är bekanta och mellan personer som inte känner varandra. När våldet utförs inomhus handlar det vid flera tillfällen om våld i nära relationer. År 2010 lagfördes exempelvis 8 629 män respektive 1 349 kvinnor för brott mot liv och hälsa (BrB 3 kap). Samma år lagfördes 1 311 män och 13 kvinnor för sexualbrott (BrB 6 kap).”
      http://www.bra.se/bra/publikationer/arkiv/publikationer/2009-05-28-vald-mot-kvinnor-och-man-i-nara-relationer.html
      ”De flesta händelserna av relationsvåld som rapporterats i NTU hade
      riktats från en man mot en kvinna (85 procent) och 14 procent tvärtom
      från en kvinna mot en man. Det innebär att extremt få, närmare bestämt
      5 händelser av våld i samkönade relationer motsvarande cirka en
      (1) procent av samtliga, har rapporterats i denna studie. Av dessa riktades
      4 från en man mot en man och 1 från en kvinna till en kvinna.”

      • Niclas says:

        ”Sammanlagt 505 händelser av relationsvåld har rapporterats av 304
        personer i NTU. En femtedel av de utsatta är män. Det är alltså relativt
        få, under en procent (1,2 procent bland kvinnor och 0,3 procent bland
        män), bland samtliga intervjuade i NTU som uppger att de under det
        senaste kalenderåret utsatts för misshandel, sexuellt våld, trakasserier
        och/eller hot av sin nuvarande eller tidigare partner. Medan män främst
        uppger utsatthet för trakasserier, rapporterar kvinnorna fler händelser
        av misshandel och hot. Resultaten visar samtidigt att det finns vissa
        grupper i befolkningen som löper en större risk att drabbas. Det är
        framförallt unga personer, kvinnor och ensamstående föräldrar som
        signifikant oftare rapporterar erfarenheter av våld i nära relationer.”

  12. Niclas says:

    Vad är det den här kampanjen, och andra som uppmärksammas, får oss att diskutera mest eller ens alls överhuvudtaget, egentligen?
    Sakfråga eller själva kampanjens utformning och metod?
    Ganska ofta får reklam och kampanjer mig att misstänka att jag som åskådare eller målgrupp är en del av ett konstverk. Ungefär som en kulturminister som ska skära i en tårta. Istället för att titta närmare på det och sätta mig in i det vänder jag mig bort för att inte riskera att göras till åtlöje i något practical joke iscensatt av någon konst- eller reklamstudent. Jag vill bli tagen på allvar om jag ska ta någon reklam eller informationskampanj på allvar. Jag vill itne bli behandlad som en idiot. Som ett konsument- eller röstkreatur.

    • Eva says:

      Men det här är ju rent idiotisk argumentationslogik:
      1. Ta del av något budskap
      2. Bete sig som en idiot
      3. Skylla på att budskapet endast fick en att bete sig som en idiot
      Jag undrar vad det egentligen avslöjar. Att kampanjen är dålig eller säger den kanske något om män som hänger i kommentarsfält på Internet för att klaga på ditten eller datten…

  13. Linnea says:

    ”Dreadnallen skriver:
    24 maj, 2012 kl. 11:57
    Om Ajour-medarbetarna lade ner hälften så mycket energi på att analysera ämnen och genomföra riktiga intervjuer med dem de ringer upp, som de lägger på att skälla ut de läsare som är engagerade nog för att kommentera vad som skrivs, skulle läsvärdet på den här bloggen öka med många hundra procent.”
    Tycker längdbegränsningen på kommentarstrådarna kan vara lite knepig, och det är synd, med tanke på att jag redan från början tycker att sorteringen av kommentarerna är lite knepig.
    I alla fall. Jag ville ge kommentaren ovan mer eftertryck än bara ett ”gilla”. Jag reagerar inte sällan på samma sak. Bemötandet i kommentarsfälten var redan från början rätt trist, mer så från vissa ”ajouriter” än från andra.
    Och ja, även jag saknar granskning och analys bortom rätt och slätt ”återberättande av händelseförlopp”.
    (För tydlighetens skull vill jag också påpeka att jag inte är samma Linnea som den Linnea som kommenterat på den här artikeln tidigare)

    • Johan Hedberg says:

      Självklart vill även vi få analysera och fördjupa oss i de saker vi skriver, men eftersom vi gör det här vid sidan av vår vardagliga verksamhet ställs man oftast inför frågan ”Skriva kort eller inte skriva alls?” För mig är det då roligare att få berätta om något som kanske saknar analys istället för att helt hoppa över det.
      En dag har vi kanske resurser att ägna mer tid åt de saker vi skriver och då blir analys och fördjupning en självklarhet. Så länge vi gör det här på obetald fritid måste vi tyvärr acceptera kompromisser.
      Men din önskan är noterad. 🙂

      • Dreadnallen says:

        Nu gällde önskan snarare att ni skulle avsätta mer tid till att faktiskt passa på och intervjua de personer ni bemödar er med att ringa upp och att jobba med artiklarnas analytiska djup.
        Detta kan åstadkommas genom att ni lägger mindre krut på att skälla på oönskade kommentatorer här i kommentarsfältet och på Twitter. 🙂 Den totala tid ni lägger ner på hobbyprojektet Ajour behöver alltså inte påverkas av denna omfördelning.

        • emma says:

          Eftersom ”vi” och ”ni” används här, så förutsätter jag nånstans att det här handlar om mig också. Jag har själv inte haft tid att skriva något på ett bra tag nu – att ta några stund på mig att skriva en kommentar såhär kanske upplevs frivolt i ljuset av den här diskussionen. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om det. Det är alltid en avvägning och jag vill nog faktiskt kunna känna att det är välkommet att lägga upp saker som mest bara handlar om att tipsa att något existerar, om inte praktisk möjlighet finns att gräva djupare. Det borde inte behöva vara ett antingen eller.
          Skulle du, Dreadnallen, vara min arbetsgivare – en roll som traditionellt har (eller åtminstone i vissa exemplar tar) den rätten att recensera min insats; påpeka att jag slappar eller på annat sätt undviker att göra det jag ”borde” göra, så skulle det vara enklare(!) att säga ”hörrödu det handlar om vad jag vill, kan och tycker är roligt också”, än kritik framfört i ett kommentarsfält på en hemsida som jag bidrar till ideellt. Det är den stora ironin här nånstans, där kraven ibland nästan blir orimliga på en som person, utan någon form av motprestation, annat än möjlig nådig tystnad så länge man gör ”rätt”.
          Ska vi debattera om vad som lyfter och gör Ajour bättre så måste jag acceptera att polemiken kan ta såna vägar och vara hårdhudad nog att klara av att bli indragen i svepande ”ni”-n. Oftast klarar jag av nånstans att försöka se igenom hårdragningar som kanske landar i oförskämdheter och försöker sikta in mig på ”sak” som antagligen finns där nånstans.
          Men helt ärligt så känns det lite falskt mellan varven. Jag återkommer ofta till det – jag förstår inte varför det måste vara fientligt när man ska diskutera vad man så gärna skulle vilja se mer av, vad man saknar. Det är ju kanon att vi sitter är och tjötar om saker, som vi tycker lika och olika i, det är underbart när man får uppmuntran och stöd. Det är tammefan fantastiskt att den möjligheten finns och ibland förtvivlar jag när jag ser hur mycket misstänksamhet det finns för helt vanlig dialog.
          För det är ju det som krånglar till allt förbannat. Vi är inte några självproklamerade superhjältar som sitter på nån jäkla pedistal nånstans som man ska se upp till och folk får prata med på nåder. Själva ådran i Ajour är att göra detta tillsammans med de som läser och kommenterar. Det bor en diskrepans här nånstans som blir så jäkla konstig och skapar en falskhet som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.
          ”jag litar inte på dig” – ”nähä, hur mkt ska jag kröka rygg då?” – är en USEL förutsättning för att bygga något intressant på. Är det något jag själv funderar på hur Ajour ska kunna bli bättre på, så är det att försöka överbrygga det konstiga avståndet som syns lite varstans. Jag har ingen aning om hur man kan få till det – men ärligt talat hittar jag ingen hjälp i kommentarsfält generellt sett heller, för där belönas alldeles för ofta de fräckaste ”ägen”.
          Nåja, lite lång kommentar, men i alla fall några av de tankar som surrar runt om detta. Jag vill mycket hellre ses som människa än auktoritet. Här kan jag inte tala för hela Ajour, såklart, men gissar att det är en känsla som jag delar med andra också. Finns det plats för det, undrar jag, mellan kraven som ställs på en att ”leverera” vad det nu kan vara folk känner att de vill ha?

          • Hmm says:

            ”….jag ingen hjälp i kommentarsfält generellt sett heller, för där belönas alldeles för ofta de fräckaste ”ägen””
            Men ändå så tycker ni om systemet med att den som gillas mest får stå överst!!!

          • Nu råkade du skapa ett s.k. ”case in point”. Du kunde lika gärna välja att lyfta Ajours kommentarsfält som specifikt exempel på Ajours aspiration att göra saker tillsammans med kommentatörer, dvs det som jag skriver om. Hur viktigt det är att man som aktiv här vet att man har möjligheter och faktiskt tillför saker och därför själv kan påverka hur det ser ut. Men du valde att inte göra det och siktar in dig på en generell spaning jag gör om internet i stort. Du valde själv den smått fientliga nu-kom-jag-på-dig-vägen ist för att fundera på problematiken som jag försöker formulera och är helt öppen för en diskussion om, i och med att jag postat. Frågan är här hur jag kan bemöta det utan att ses som aggressiv eller så, samtidigt som jag inte har lust att signalera att jag är nån sillmjölke.

  14. Estetica says:

    Oppnaogon.se
    Ja vilken utmärkt uppmaning..!
    Men den vänder sig ju INTE till de importerade misshandlande medeltidsmännen som ju står för kvinnomisshandeln..!
    En uppmaning på arabiska sorani somali o swahili däremot..det skulle kanske få marginell effekt..!
    Men mest effektivt är ändå livstids utvisning..!

    • Bengt A says:

      Jag har lite svårt att se logiken där? Hur hjälper det de stackars utsatta kvinnorna och barnen? En hustrumisshandlare slår oavsett vilket land han befinner sig i. Men ja det blir kanske lättare för oss andra att ignorera problemet när det inte sker i lägenheten bredvid…

  15. […] Gomorron Sverige pratar de just nu om detta och att detta bara vara en fejkad grej från någon av Berghs elever som läser grafisk design. När en ringer numret på lappen får en […]