För fyra timmar sedan postade en Blocket-användare en enkel fråga på Blockets Facebooksida. Hen hade fått tillbaka ett mejl från Blocket att hens annons var kränkande.
Rekordsnabbt har nästan 25 000 facebookanvändare gillat postningen. Men är det sant? Lite längre ner ser man Blocket själva posta en länk till annonsen, som redan publicerats tidigare i morse.
Andra användare försöker återpublicera Blockets svar senare i tråden, men drevet är redan igång. Allt fler ansluter sig, kommenterar och gillar. Få är intresserade av Blockets svar och pratar istället om landet ”där man inte får säga negerboll” eller sjunga nationalsången nu också förbjudit ”helsvart”.
Men är det så enkelt att Blocketanvändaren bara har hittat på att ”helsvart” var kränkande för Blocket? Nja, snarare har det blivit ett missförstånd. För Ajour berättar Blockets pressansvariga att det handlar om att Blocketanvändaren fått ett automatiskt svar att något i hens annons var ”kränkande”. Blocket hanterar en stor mängd annonser och menar därför att de inte har tid att peka ut vad i annonsen som är kränkande. Ordet som i det här fallet fastnade i Blockets filter var inte ”helsvart” utan ”avlivning”. Granskaren hos Blocket hade slarvat, missat kontexten i vilken ”avlivning” stod – i det här fallet att kattägaren hade räddat katten från avlivning – och ”annonsen är kränkande”-mejlet till Blocketanvändaren hade gått iväg.
– I det här mejlet framgår det inte varför annonsen är kränkande, bara att någonting är det. Så då ändrar [hen] från helsvart från svart och då upptäcktes avlivnings-modereringen. Vi har absolut inte restriktioner vilken färg ett djur har, såklart inte, och felet korrigerades när hen skickade in en ny annons, säger pressansvariga Annette Karlberg.
Men en sådan nyans är uppenbarligen inte lika intressant. Posten fortsätter att få kommentarer och gillningar. Och det påminner än en gång om vikten av ifrågasättande.
I DN i tisdags skrev jag en krönika om just det, hur vi ibland delar vidare, gillar och skriver kommentarer utifrån helt andra faktorer än om det är sant: ”Vi delar inte vidare berättelser för att de är sanna, utan för att det bekräftar vad vi ’redan visste'”.
Och avslutningen gäller även nu:
”Varje gång vi ser en berättelse eller uppgift som verkar ensidig behöver vi fråga både oss själva och den som lämnat uppgiften:
Är det sant?”
(tips via @karlandersl)