Aitellus undersökning bekräftar hur litet Twitter är i Sverige. Jämförelsevis är det till exempel långt mindre än Flashbacks 600 000 registrerade konton. Och aktivitetsmässigt är det mindre än både Familjeliv och Svenska fans.
Det säger något om vilken mediadarling Twitter är. Inte så mycket för att det skulle vara mer befolkat av mediefolk, utan för att det är öppet och mätbart.
Siffrorna om hur många som faktiskt twittrar är ett ständigt föremål för diskussion. Enkät efter enkät har envist slagit fast att Twitter är stort. Siffror uppe i 300 000 har nämnts och senast rapporterade .se i deras ”Svenskarna och internet” att det finns 160 000 svenskar som twittrar varje dag. Men egentligen var det först när Intellecta förra året presenterade sin undersökning som vi för första gången såg en kvalitativ djupdykning i Twitters svenska siffror. Då slogs det fast att det finns 91 000 svenska twitterkonton. Sökningen då gjorde utifrån en språklig analys av tweetsen. När Aitellu nu gör sin undersökning utgår man i stället från presentationerna på twitterkonton Jag är inte helt säker på att det är tillräckligt täckande, men trots det har det skett en ökning med drygt 60 000 konton.
Ökningen känns rimlig, men säger också något om hur litet Twitter är. Jämfört med Facebook är Twitter en axelryckning. Enligt Facebook själva loggar ungefär 4,5 miljoner svenskar in på Facebook minst en gång i månaden. Samma siffra på Twitter finns inte, men tolkar vi att skriva en tweet som aktivitet blir siffran, enligt Aitellu, 85 000. Tittar vi på den sista veckan i november och gör en generell tolkning av den finns 62 000 svenskar som twittrar varje vecka.
Om man ska ge sig på en något orättvis jämförelse av antalet unika svenskar skulle man kunna säga att skandalbloggaren Kissie på en vecka drar mer än dubbelt så många svenskar till sin blogg, än vad det finns twittrare i Sverige.
Samtidigt har vi sett en kraftig ökning av antalet aktiva twittrare i Sverige. Sedan Intellectas undersökning har siffran dubblerats. Trots det kan den låga totalsiffran även fortsättningsvis ses som ett dråpslag för de som haussat Twitter och dess betydelse. Det skulle också kunna ses som ett utslag av navelskådande hos en samlad journalistkår: Varför rapporteras så lite om Familjeliv, Svenska fans och de andra stora – större! – svenska communities, men så mycket om Twitter?
Jag tror det handlar om flera saker. Dels att Twitter blivit en internationell symbol för folkets röst – inte minst genom den arabiska våren. Säkert beror det också till viss del på navelskådning – varje journalist med någon typ av framtidsambition äger i dag ett Twitterkonto.
Men mest beror det kanske på Twitters mätbarhet.
Medan Facebook och de stora diskussionsforumen är slutna för allmänheten är Twitter helt öppet. Här är det enkelt att se hur många gånger en status delas och få grepp om vilka ämnen som återkommer. Här bygger allt samtalet på att vara öppet, skrida mellan gränser och hierarkier.
Det finns så klart en risk här. I journalistikens önskan att sammanställa vad nätsamtalet handlar om kan Twitter bli en förrädisk spegel. För om bara några enstaka procent av svenskarna finns här – hur skev blir då inte den verklighet som presenteras?
När TV4:s Kvällsöppet satsar hårt på tittarmedverkan – men bara använder Twitter – vilka tittarröster är det då som hörs? När redaktionen kommer ut på Twitter för att möta “Sverige” – vilket Sverige är det då de möter?
Allt det där är viktiga invändningar – men ännu viktigare är kanske att se Twitter just som Twitter. En plats där alla har samma utgångsläge att höras och synas. Där en twittrare med bara en följare kan nå lika många läsare som Sveriges största twittare.
Och givetvis innebär det också enorma möjligheter för den som engagerar sig på Twitter. Finns det en ankdamm där medier hungrar efter att fånga tidsandan och folkets röst finns det också bättre chans än någonsin för vanligt folk att få genomslag för sin sak. Att få en status delad hundra gånger på Twitter innebär en jättespridning. Att ha 5 000 följare innebär en maktposition.
Twitters styrka – snabbhet, spridning, den hierarkisvaga strukturen – minskas inte av siffror om dess användning. För företag, medier och användare är det såklart mycket viktigare vad nyttan är än hur många som loggat in eller skrivit.
Svagheten ligger inte i hur få, eller homogena användarna på Twitter är, utan om vi använder det för att tolka det som en spegling av Sverige. Det innebär inte att journalisten ska sluta använda Twitter, eller att företag borde varnas – utan snarare vara medvetna om förutsättningarna.
Det är därför undersökningar som Intellectas och Aitellus är viktiga påminnelser. Om en subkulturs styrka, syfte och nytta. Men också: Att inte missta sin egen variant av twitterflöde som en absolut verklighet.
Läs Ajours sammanfattning av Aitellus nya twitterundesökning.

Ämnen: Aitellu, Intellecta, mätning, Twitter, undersökning