Foto: Ed Yourdon, CC-BY-SA
Nyheten om att Facebookägda Instagram har slängt ut en mängd unga användare under 13 år slog ned med bestörtning hemma hos oss. Tolvåringen, som instagrammat sedan i somras, lärt sig tagga bilder och stolt jobbat upp över 300 följare var utom sig när han insåg att hans konto var spärrat. Inte lyckades han starta ett nytt konto heller, lite smartare än så var tydligen barnfiltret.
Till slut lyckades han dock, och upprördheten lade sig något, även om han fortfarande går och mumlar om att han måste börja om. “Nu har jag 27 followers, det är ju inte så kul”.
Medier har rapporterat om hur man kan rädda sina bilder när kontot blir deaktiverat, men det är ju inte det viktiga. Det är tiden man investerat i att bygga upp följare, statusen man skaffat sig i sitt nick.
Historien kan tyckas en bagatell, men ju mer jag tänker på det lider jag med sonen, hans vänner som också blivit utkastade, och alla andra unga som hanteras detta godtyckliga sätt. Ena dagen glada medlemmar, nästa dag är kontot bara borta. Det var inte precis så att de fick någon förvarning, och hur många 10-12-åringar tror ni läser de finstilta användarvillkoren?
På pappret är reglerna naturligtvis tydliga – man ska vara 13 år för att använda sociala nätverk som Instagram och Facebook. Men i verkligheten fungerar det ju inte så. I mina vänkretsar var en majoritet av skolbarnen med på Facebook redan vid 10-11-årsåldern. Visst, på föräldramötena reste sig nästan alltid någon förälder och ville att vi skulle komma överens om att säga nej till Facebook, men jag har inte hört om någon skola där det har fungerat.
När alla andra kompisar är med så klart att man själv också vill vara med. Och vem orkar argumentera mot det?
Själv ser jag det snarare som ett sätt att vara med och lära barnen social interaktion online. I stället för att förbjuda ny teknik tycker jag vi vuxna ska vara med och utforska den tillsammans med våra barn. Som förälder har i alla fall jag svårt att neka barnet det, men det är så klart en personlig inställning baserad på en mängd faktorer, som min bakgrund och barndom.
Hursomhelst. Formellt sett har alltså Facebook och Instagram all rätt när de nekar barn under 13 medlemskap. Eller när de raderar deras konton.
Men moraliskt?
Rent formellt får barn faktiskt inte ingå avtal i Sverige, men det hindrar inga unga från att bli medlemmar på olika sociala nätverk som Facebook och Instagram.
Än med intressant blir det när man tittar på andra produkter, som hårdvara och spel. Även där är 13-årsgränsen mycket vanligt förekommande. Ska ett barn använda en iPod eller iPhone måste barnet vara 13 år. För att få registrera sig och spela online på Playstation måste man också vara 13. Playstation erbjuder visserligen föräldrar att skapa “dotterkonton” för sina barn, jag försökte göra det i julas, men det var i princip omöjligt. När jag till slut lyckades så fick sonen ändå inte spela online med sitt nya Fifa13, om han inte hade angett att han var 13 år.
Det här är information som aldrig sägs ett ord om när man köper spel eller hemelektronik, det står inte i marknadsföringen eller på sajterna som säljer produkterna. Alla verkar hela tiden utgå från att man fejkar åldern vid registreringen. Och då är det rätt magstarkt att komma i efterhand med pekpinnarna.
När det gäller spel och hemelektronik som säljs är det uppenbart en fråga om tämligen vilseledande marknadsföring.
När det gäller sociala medier handlar det mer om investerad tid, men naturligtvis även bilder, texter, som barnet kan ha skapat i tjänster, som sedan bara raderas.
Hur jag än resonerar kring det kan jag inte tycka annat än att leverantörerna har ett ansvar gentemot barnen och deras föräldrar. Visst, det är lätt att hävda att vi vuxna borde läsa det finstilta i förväg. Men vem förväntar sig att barnet inte ska få installera spel på sin iPod? Få spela fotbollsspel online mot andra? Det är ju produkter där barn är en stor del av kundgruppen. Det är som att säga att barn inte får äta glass.
“Jaha, ska ditt barn ha den, nej det går inte.”
Så, snälla Facebook, Apple, Sony och alla ni andra. Ni vet ju att barnen älskar efter tjänster och produkter. Ni vet att de är era användare.
Se till att det funkar för dem!
Ni har faktiskt redan släppt in dem, så att bara kasta ut dem nu, för att era jurister har fått kalla fötter, det är inte rättvist. Inte särskilt smart heller, ganska snart kommer de bli era nya kunder, tiden går fortare än man tror.
Som jag ser det har ni två alternativ.
Antingen fortsätter ni Instragramtrenden och kastar ut de unga barnen. Men då måste det göras stegvis, kanske ska ni vara tydligare och vara tuffare mot nya användare som vill registrera sig, men låta de unga som redan är användare vara kvar under en övergångsperiod. Kanske be om deras föräldrars tillstånd. Informera barnen, informera oss föräldrar.
Eller, vilket verkligen skulle göra skillnad: bygg tjänster som fungerar för barn, eller varianter av dem. Låt barnen använda samma sociala nätverk som vi vuxna, men med vissa begränsningar. Kanske ganska omfattande begränsningar. Gör det möjligt för oss föräldrar att tillåta våra barn att göra saker på internet, under vårt överinseende. Låt dem lära sig umgås på nätet. Det är ju det ni är bra på.
Så Facebook, Apple och ni andra, ni vet att ni har miljoner och åter miljoner barn under 13 år som kunder eller användare. Gör rätt för dem. De investerar tid, energi och kanske till och med pengar i era produkter. Ge dem den service de förtjänar.
Annars hoppas jag någon annan aktör dyker upp och gör det.
TEXT: Mikael Zackrisson, digital strateg på Ziggy creative colony. Har arbetat med digitala medier sedan slutet av 90-talet, bland annat som chefredaktör för Internetworld och webbchef på Veckans Affärer. Texten tidigare publicerad här.