Sven-Erland Västros är en fiktiv person som satirbloggar från ”partikansliet på Sveavägen” och driver med allt och alla, inklusive Dagens Nyheter. I ett inlägg använde han sig av en bild på en grafik som fanns i en artikel i tidningen. Då blev han kontaktad per telefon av en person som uppgav sig ringa på uppdrag av DNs chefredaktör.
– De menade att jag brutit mot upphovsrätten. Jag fann det osannolikt att DN:s chefredaktör skulle ägna sin tid åt att jaga en satirisk bloggare, varför jag utgick från att samtalet var ett skämt – riktat mot en satiriker. Som skämt betraktat hade det faktiskt varit riktigt begåvat, säger ”Sven-Erland”.
Han kontaktade för säkerhets skull DN.
– Jag gav DN möjlighet att bekräfta att personen verkligen representerade chefredaktören, samt invända mot min tolkning av upphovsrättslagen. Jag förklarade att inlägget var satiriskt och varför jag inte ansåg att jag bröt mot upphovsrätten, fortsätter han.
Han hörde inget mer förrän han fick ett brev från advokatbyrån Danowsky och Partners (som du kan se här). Där hotas han med att få sin blogg nedstängd om han inte tar bort bilden, och att han ska betala in 5 000 kronor för att ha använt sig av grafiken som illustration till sitt inlägg.
Åsa Tillberg på DN-redaktionen känner inte specifikt till något brev, men bekräftar att Sven-Erland kontaktats av tidningen. Det är inte ovanligt att de gör så, i fall av upphovsrättsintrång. Som exempel angav hon texter som använts i reklam, då faktureras helt enkelt de som använt sig av deras material. Det är när hela artiklar, bilder eller som i det här fallet, en grafik, används som de väljer att agera:
– I detta fall handlade det om att han använde sig av hela grafiken. För skärmdumpar, delar av bilder och texter, gäller citeringsrätten, säger Åsa Tillberg.
När det handlar om publicering på nätet är gränserna många gånger otydliga för vad som gäller. Här finns flera begrepp som kan behöva förklaras:
Den traditionella citeringsrätten känner de flesta till. Det är inte okej att återpublicera en hel text (såvida inte tillstånd getts), men det går bra att lyfta några rader. Principen gäller normalt sett även bilder, med brasklappen att Högsta domstolen för ett par år sedan fastslog att en skärmdump av en hemsida som innehöll bilder gjorde intrång på en fotografs upphovsrätt.
En skärmdump är en slags digital variant av faksimil och väldigt vanligt i blogginlägg. Tekniskt sett avbildar datorn det du ser på skärmen. Användningsområdena varierar, exempelvis har nog de flesta sett skärmdumpar på oavsiktligt roliga rubriker och stavfel i tidningar.
Skärmdumpen har även ett modernt värde som inte riktigt går att jämföra med traditionella faksimiler – det fungerar många gånger som en slags citering av en hemsida, fast i bildformat. Oftast med en länkhänvisning där man kan se originalsidan i sin helhet.
Om avbildning av skärmen sker med kamera skulle innebära ett upphovsrättsintrång efter HDs dom, är jag osäker på, men som illustrationsteknik i media är det vanligt. Bland annat filmas och fotograferas skärmar med hemsidor för att bildsätta olika reportage.
Den illustrationstekniken återanvänds av bloggare, med den förhållandevis enkla och åtkomliga varianten: skärmdumpar. Digitaliseringen har skapat möjligheter till omvärldsbevakning som både avbildar det kommenterade och samtidigt lyfter själva fördjupningsmomentet med länkteknik. Men kan alltså i vissa fall krocka med upphovsrättslagstiftning.
Upphovsrättslagstiftningen är emellertid mer tillåtande när det handlar om satir. Bland annat slogs det fast i en dom som gällde användande av figuren Alfons Åberg, där satiren i sig blir ett självständigt verk.
Bloggägaren har tagit bort bilden ur inlägget, däremot tänker han inte betala dem:
— Jag har inte för avsikt att betala det skadestånd på 5 000 kr som DN via sina advokater begärt, utan har hänvisat dem till min advokat. De får driva sitt krav i domstol om de finner det meningsfullt.

Ämnen: advokatbyrå, åsa Tillberg, bloggare, Dagens Nyheter, Danowsky och partners, skärmdump, upphovsrätt