Ett direktiv för de nyfikna

En internationell nyhetsförmedlare – News International – hackade telefoner (inklusive en telefon tillhörande ett barn som var saknat) för att få information till artiklar. De har erkänt att de betalat poliser för att få tillgång till data.
En kvinnlig polis i Irland avlyssnade sin ex-pojkväns telefon och kollade hans data insamlad under datalagringsdirektivet. (Hon arbetar nu i en anti-terroristgrupp i den irländska poliskåren.)
Den tyska telekomjätten Deutsche Telekom använde sig av insamlad data för att olagligt spionera på ungefär 60 individer, av vilka ett antal kritiska journalister, chefer och fackliga företrädare, för att hitta interna läckor. Företaget använde sin egna datasamling såväl som data från en nationell konkurrent och ett utländskt företag.
Två stora säkerhetstjänster i Polen använde vid två tillfällen insamlad data från 2005-2007 för att olagligt avslöja källor till journalister, utan rättslig översyn.
Myndigheten för datalagring på Irland undersöker för närvarande klagomål, där den irländska polisen anklagas för att göra bakgrundskontroller på människor som familjemedlemmar har förhållande med, och kontroll av s.k. ”vehicle histories”. Detta står att läsa i en rapport från 2010 från Datalagringsmyndigheten på Irland som klagar på att ”trots våra upprepade tillsägelser, lever inte poliser med övervakningsmöjligheter upp till den standard vi förväntar oss”.
Ovanstående exempel står att finna i en pdf utgiven av Edri, där förestående lagstiftning med övervakningskaraktär i EU, tillsammans med nuvarande, redovisas. Säkerheten för vilket data som lagras hanteras med, kommer alltid att vara avhängig av människor. Ibland till och med samma människor som skickar hotmail med rikshemligheter. Eller kanske rent av nån av de poliser som dömts för dataintrång, men fått behålla jobbet.
Den 21 mars förväntas riksdagen att rösta igenom datalagringsdirektivet. Planen är att sjösätta det hela den 1 maj.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

27 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. På måndag? Onsdag är det väl? 21 mars…
    I övrigt skitbra skrivet Emma!

  2. […] Ett direktiv för de nyfikna | Ajour En internationell nyhetsförmedlare – News International – hackade telefoner (inklusive en telefon tillhörande ett barn som var saknat) för att få information till artiklar. De […]

  3. […] Nyheter24, hennes debattartikel om saken på Newsmill, Emmas briljanta illustration av problemet på Ajour och Piratjannes beskrivning av ett möte med Johan Linander. Intressant? Läs även […]

  4. Andreas says:

    Mycket bra skrivet.

  5. […] integritet, Newsmill – Anna Troberg: Riksdagen röstar i blindo om datalagringsdirektivet, Ajour – Ett direktiv för de nyfikna, Röda Berget, SVD, Görans tankar och bagateller – Anfall är bästa försvar,   Dela det […]

  6. Carina Svendsen says:

    Men ”datalagringsdirektivet” är ju redan genomfört, allt ni gör involverar datorer, och allt lagras och samkörs.
    Det här skulle ju ha ifrågasatts för 5 år sedan, men då fick den som påpekade en sån här sak dras med epitet som ”foliehatt” och ”konspirationsteoretiker”.
    Lagrar saker är ju vad datorer gör. Det som verkligen borde oroa oss är ju att 95% av den kunskap/information vi har idag är otillgänglig utan elektricitet, och väldigt lätt kan undanhållas oss.
    Ska man verkligen protestera mot FRA, SOPA och ACTA så ska man ju _sluta_ använda Internet, att dra igån facebook-grupper, bloggar o.dyl. är som att starta en vit vecka med en drink.
    Använd bara kontanter, sluta handla på nätet, gå till Försäkringskassans kontor istället för att ringa, skicka brev istället för e-post, använd inte dina medlemskort som registrerar dina köp, osv..gör det i en månad så ska ni se att det händer något.
    Ni kan få starta ”Den sista facebookgruppen som någonsin startas” om ni vill, för alla vilsna själar som har glömt bort hur man kommunicerar med människor på andra sätt.

    • hahaha, ja, jag minns när jag försökte förklara den kommande FRA-lagen för en kollega som trodde jag ljög rätt och slätt, hon kunde inte föreställa sig att Sveriges regering skulle kunna föra in dylikt.
      När jag drog en mailförfrågan – 2005 tror jag det var – till några MEPar i EU angående datalagringsdirektivet, blev jag väldigt överlägset bemött. Det här var en bra grej, och mina farhågor om systemet var överdrivna – ville jag att grov kriminalitet skulle få fortgå, va, va va!? Ungefär. Ja, kära nån…
      Sen kan jag tycka att det är smått oansvarigt att bemöta problematik med ”slipp då”, även om jag tror att du nånstans menar väl. Man hör samma sak om när det gäller vilka sociala medie-plattformar som är ”bra” eller ”onda”. Vad du och andra gör i det fallet är ex, att säga till folk att bygga timrad stuga i skogen. Att det är de som på ett någorlunda tryggt sätt vill umgås med vänner, det är fel på. Precis lika illa alltså, som de som sitter vid makten och genomför sån här lagstiftning: Vräker ur er soundbites utan att ha tänkt på varken proportionalitet eller konsekvenser särskilt noggrant.
      Det är absolut relevant att fundera över hur sårbara vi är utan el. Men ur ett bra mycket större perspektiv än du snackar om här, såklart. Där är det nog inte datorer, som är det största problemet. Vatten och värme smäller nog lite högre där trots alls.

      • Carina Svendsen says:

        Nej jag säger inte till människor att bygga en timmerstuga i skogen, jag ber människor fundera över vad det faktiskt är man strider om, och hur man gör det här.
        Det påminner faktiskt om ett beroendesymptom, där man kan tänka sig att göra allt, utom att sluta med det som striden gäller.
        Det är väl just proportionerna och konsekvenserna som är intressanta, det är ju det som är definitionen på ett missbruk, när det man gör får negativa konsekvenser på en liv.
        Så om konsekvenserna är så påtagliga, så kanske det i sig är ett skäl att sluta, det är ju hur som helst den enda sättet att själv ta kontrollen, annars kommer någon annan att göra det.
        Du kan ju inte på fullt allvar mena att du utan facebook, twitter och internet skulle ”vara tillbaka i en timmerstuga i skogen”?

        • emma says:

          Jo, det är lite vad du säger – konsekvensen av att inte kunna få kritisera ett system där man ingår, betyder just det, gilla eller försvinna. Som sagt, jag tror inte att du menar så när du använder dig av det argumentet, men börjar man analysera det ordentligt så ser man snart att det är det som det leder till. Just det där argumentet används ytterst slarvigt i debatterna, och tillvänjningen har varit långdragen så du är inte ensam om att ta det för givet, utan att ha funderat på vad det egentligen betyder. Vi gör alla det, nånstans, med olika saker, så sätter mig inte på särskilt höga hästar, hoppas jag att du förstår.
          Beroende är vi, av våra telefoner – inte minst av elektricitet som du nämnde tidigare – och då vi som samhälle kanske inte är intresserade av att hitta vägar att slippa elektricitet, så måste vi såklart lägga oss i hur det hanteras och vilka uttryck det tar sig i vardagen. Allt beroende är inte sjukdom (även om det säkert skulle gå att argumentera att det är sjukt att använda el) – det mesta beroendet handlar om att samhället ska kunna hålla sig på benen. Proportioner och konsekvenser är i alla högsta grad element av detta, absolut.

          • Carina Svendsen says:

            Nej jag säger faktiskt inte det. (jag vet väl vad jag själv säger 🙂
            Men det bästa sättet att bryta någons makt, är ju att rycka undan det som ger den makten.
            I det här fallet är det ju just det som striden gäller, jag har sagt det förut, internet i sig har ju inte på något sätt ändrat någon maktbalans, om vi däremot skulle sluta använda det idag, då skulle balansen ändras.
            Men om man inte, som ett led i det motståndet, klarar sig utan facebook, twitter och internet 1 månad (t.ex.) så menar jag att det är dags för självrannsakan.
            Jag säger absolut inte att man inte _får_ ifrågasätta system man befinner sig i, däremot säger jag (och jag har tagit upp det förut) att det går inte att ifrågasätta demokratin inom demokratin, den tillåter inte det, det går inte att ifrågasätta kontroll på internet med en facebook-grupp, och om man ska dra det till sin spets, du kan aldrig förhindra våld/mord genom våld/mord.
            Läser man Sun Tzu’s The Art Of War så lär man sig bland annat att man måste hitta motståndarens svaghet, här blir det ju hela tiden 2 i princip lika starka krafter som ständigt kolliderar, och studsar tillbaka, kolliderar, och studsar tillbaka, om man istället tar ett steg åt sidan, så kommer all den kraft som motståndaren lägger ner bli ett slag i luften, som sätter honom helt ur balans.
            Beroendet går ju åt två håll, och om jag tycker att jag har en principiellt viktig fråga, så är det ju så att det/den enda jag kan förändra är mig själv, därför skulle ju en sådan metod ge förändring tämligen omgående, mig kan jag förändra till imorgon, och jag tror inte alternativet ger någon förändring alls, det blir bara mer av samma, en fortsättning i samma riktning.
            Sen målas det ju upp nidbilder i det här som man ju kan fundera över varför dom sprids. En sådan är ju att facebook och twitter skulle ha drivit fram den ”arabiska våren”, och väldigt lämpligt kom en Googlerepresentant och blev ansiktet utåt för hela processen.
            Att människor i dom områdena det handlar om skulle springa omkring med iPhones och Twitterkonton är rätt naiv, och jag menar att den bilden är medveten, för det som verkligen driver förändringar är något helt annat, och det som twitter och facebook verkligen ger, är bekväma människor som är lätta att övervaka.
            Jag är helt övertygad om att ” ni” är för lata, att ”soffrevolutionen” är en illusion.
            Det här kommer ju komma, dels bär sig inte internet ekonomiskt på det sättet som det var tänkte, vilket kommer innebära högre priserna, och ganska snart en klassfråga i en nedåtgående ekonomi.
            Sen är det ju helt enkelt inte så himla roligt längre, internet har blivit en ungdomskultur som har kidnappats. Initialt handlade det ju delvis om en plats där vuxna inte hade tillträde (som alla ungdomskulturer) om ett par år kommer det riktigt coola vara att prata med varandra igen, endast då är man helt säker på att ingen lyssnar.
            Så snart kommer att inte använda internet att vara den enda formen av protest, men då är det för sent, då kommer det vara olagligt med kontanter (utan särskilt tillstånd, vi ser idag t.ex. hur Polisen vill ha möjligheter att beslagta kontanter om man inte kan visa vart man fått dom ifrån) det kommer krävas att du tillåter övervakning av vart du, din bil och mobil är, med GPS, det kommer inte vara en möjlighet att betala med mobilen på t.ex. spårvagnen, det kommer krävas, eftersom du endast då kan kontrolleras.
            Så det är därför jag menar att det är NU det måste göras. Se likheterna med ekonomin, den sågs ju också som möjlighet till frihet, idag är den nästan uteslutande tvång, och rätt oroväckande om man ser det i ett EU perspektiv.
            Rösta kommer vi få göra bara om vi röstar rätt, och anonymiteten är ett minne blott.

          • emma says:

            Argumentet ”gilla eller försvinn” är rätt dåligt, vill jag vidhålla – bättre underbyggda utvecklingar som du gjorde nu. Ja, jag vill påminna mig om att vi diskuterat det där med att vissa uttryckt det som att det handlar om twitter eller facebook, om arabvåren. Jag förstår problematiken, men som vi tidigare etablerat säger inte JAG det. Lite intressant att diskutera med dig hela tiden halkar mellan ”ni”- ”du”- och ”jag”-form, lite som det passar kanske? 😉 Och kanske, nånstans, är det en förklaring till varför människor inte riktigt lever som de lär – inklusive du och jag. Tricket är väl att klara av att veta detta tillkortakommande och inse att det där med att fördöma människor inte är en bra grej i långa loppet.
            För att hårdra: Jag håller med om att något måste göras, och du verkar hålla med mig om att det är ett problem som behöver tacklas – men kan inte du jämka dig till mig, varför skulle jag jämka mig till dig för att göra viktig gemensam sak? Att förstå varför ”folk” inte gör det som är bäst för dem själva eller samhället, behöver man inte gå längre än till sig själv misstänker jag.
            Det görs aldrig tillräckligt, så länge utvecklingen går mot det sämre, kan man väl säga. Vad gör du för att förändra, vad gör jag – vad upplever vi individuellt att ”andra” behöver göra, osv. Det klättrar nästan aldrig ur det egotrippade diket, och leder inte sällan till smått översittande analyser om andra människors kvaliteter snarare än egen insats. Det är inte ovanligt att folk utan makt skyller på varandra till och med och låter regeringar gå ansvarsfria.
            Det här är ju ett historiskt konstaterat mänskligt ”problem” kan man väl säga. Det imponerade storligen på mig att hundratals miljoner människor gick ut i strejk i Indien för några veckor sedan, t.ex. den sortens samsyn är extraordinärt svårt att uppnå. Säkerligen har de generalstrejker som genomförts i världen och Sverige genom årtiondena suttit långt inne. När blir saker illa nog, när blir det viktigt nog, för folk att säga ifrån, är en sån där grej som jag inte riktigt lyckats förstå.
            Övervakningssamhället är ett riktigt illavarslande bekymmer, men alla verkar helt enkelt inte se det så, annars skulle de väl kämpa mot? (Ja, jag vet…) Jag kan inte slå folk över huvudet, jag kan bara fortsätta prata om det i den mån jag orkar och folk är intresserade av att lyssna. Jag kan alltså inte sluta prata om det så länge jag upplever det som ett problem, säger samvetet mig, men jag kan å andra sidan inte tvinga folk att tycka som jag – en lika stark samvetsfråga.
            Men du och jag kan i alla fall komma överens om att diskutera direkt till varandra. Jag är inte ”ni”, och du är du? En atom av ett sandkorn i universum i betydelse, men vad tusan, man måste börja nånstans.

          • Carina Svendsen says:

            Jag använder väl du/ni/vi/jag/dom lika godtyckligt som alla andra. Generellt är det ju så att alla gärna är del av ett ”vi” när man upplever ”vi” som något positivt, men när det är något negativt så vill man särskilja sig som en individ och ta avstånd från ”dom”.
            På samma sätt så är det alltid rättvist och välförtjänt när man får lön, men när man ska betala (t.ex. skatt), så är det alltid orättvist och stöld.
            Så jag menar att den där poängen är helt avgörande i den här, och alla diskussioner.
            Det är även där jag ser ”hen-debatten”, det är ett försök att skapa något nytt som man har kontroll över, men det är ju en illusion, för även med hen så kommer din definition på hen, och min, vara annorlunda.
            Man kan inte äga ett ord på det sättet, problemet med våra namn i det sammanhanget, är att man BÅDE vill vara speciell, men om man blir kallad för sitt namn, så är man lika speciell som anonym.
            Och om 1 år kommer man inse det här, och då vill människor bli kallade för något annat, man försöker rita om kartan istället för att se verkligheten.
            Men eftersom jag inte har några problem med att inse att jag när andra ser på mig är något annat än hur jag själv ser på mig, så tycker jag inte det spelar så stor roll, och förväntar mig kanske samma av den jag pratar med.
            Skulle jag alltid säga ”vi” skulle samma sak hända, någon skulle komma och säga ”du är minsann inte del av oss” och säger jag alltid ”ni” så säger någon ”så du är inte del av oss då?”
            You´re damned if you do, you´re damned if you don´t…och om man fastnar vi det, så kommer man ALDRIG längre (och då menar jag inte att särskilja dig, men generellt så är nästan alla fast där idag, i vår självupptagenhet, samtidigt som vi faktiskt tror att vi är _mindre_ självupptagna än vi har varit tidigare, vi pratar inte med varandra längre, vi pratar om vad vi ska kalla varandra, OM vi ska prata med varandra)
            Sen känner jag ju inte dig, och för att vi överhuvudtaget ska kunna prata så måste jag (och du) nästan dra slutsatser, och självklart kommer en del av dom vara fel, men låter man det stå i vägen (vilket också är ganska vanligt, av ren indignation) så uppstår ju aldrig samtalet, och det är ju DET som är intressant.
            Även där är vi i stor utsträckning fast idag, man pratar med människor man känner, och sen pratar man om saker man har gemensamt, när du applicerar dom förutsättningarna på ett givet område, oavsett om det är politik eller journalistik, så är du helt fast i invanda mönster. Människor är livrädda för det okända, för att ha fel, för att ifrågasättas.

  7. Lars Printzén says:

    Tack för bra research.

  8. Mega says:

    intressant och bra artikel.
    Ska nog börja avsluta alla mina inlägg på internet med:
    Om du obehörigen läser detta, dra åt skogen.
    ____________________________________________
    Om du obehörigen läser detta, dra åt skogen.

  9. […] snart kan vara en verklighet, desto bättre. Det räcker inte att sitta hemma och vara förbannad. Reagera och protestera. Engagera er. […]

  10. […] du läsa mer så berättar Emma om saker som hänt i andra länder p.g.a. just det här […]

  11. […] Marie Andersson har skrivit om att direktivet är ett direktiv för nyfikna. Hon konstaterar dessutom att det faktiskt finns tre knappar i riksdagen och att det står varje […]

  12. […] du läsa mer så berättar Emma om saker som hänt i andra länder p.g.a. just det här […]

  13. […] — inte så konstigt kanske. Först en artikel om hur människor alltid är den svaga länken i alla […]

  14. […] sammanfattning av hur övervakningsdata använts av privata skäl, av de som haft tillgång är en skrämmande läsning och väl värd att ha med i tankarna när ämnet är på […]

  15. […] lilla vi vet är illa nog. Vi har läst om poliser som använt tillgång till datalagring för att kolla saker om vänner och bekanta — och till och med sälja information till skvallerpressen. Vi har fått tillgång till Siuns […]

  16. […] lilla vi vet är illa nog. Vi har läst om poliser som använt tillgång till datalagring för att kolla saker om vänner och bekanta — och till och med sälja information till skvallerpressen. Vi har fått tillgång till Siuns […]

  17. […] Länkar för lite mer läsning om det jag nämner i filmen: Min tidigare fundering om att gömma sig. Sam Sundbergs artikel. NSAs kärleksövervakning. Överträdelser med hjälp av datalagringsdirektivet. […]