Den senaste veckans musikaliska transsportsträcka tog oss från åttiotalssyntar och drömpop till powerpop och indierock – via julen.
Ice Choir smackade en ostskiva rätt i åttiotalsplytet på dig med fäbless för syntar, new wave och Scritti Politti.
Stumbleine följde upp sommarens vackra minialbum med fortsatt skickligt utförd elektronisk downtempo, eller chillwave eller indie-r&b om du så vill.
Tracey Thorns gudabenådade röst är allt du behöver i jul. På sin julskiva samlade hon tio tolkningar samt två egenkomponerade låtar – som alla på sätt och vis berörde julhelgen, årstiden eller vintern. Och oss.
Ibland är popsprudlande indierock allt som behövs för att locka fram ett gott humör – något som de alltför lättvindigt avfärdade The Twang lyckades utmärkt med.
Joy Division- och Siouxsie & The Banshees-influenserna gick inte att ta miste på, även om The Soft Moon både var mörkare och jobbigare att lyssna på – på ett fruktansvärt bra sätt.
Plateaus lurviga, skitiga och taktfasta sextiotalsinfluerad garage/powerpop var underhållande och svårt beroendeframkallande.
Bogan Via besitter framförallt kraft i sina röster, som var behagligt harmoniserade över några medryckande syntdrivna indiepoplåtar.
Rush Midnights eleganta popnummer tumlades med både rock och R&B.
Cemeteries drömpop var som hämtad direkt ur en mörk skog där han suttit och övat stämbanden till vackert komponerade melodier, som slutligen fick träda fram i ljuset.
Punks On Mars glammiga punkrock/garagepop var charmig och entusiasmerande, med tydliga influenser som stöpts om av både innerhlighet och stark personlighet.
BMX Bandits lever än – med lika stort hjärta, själ och djup som för tjugo år sedan.
Höstens, och årets, bästa disco var norsk. Vad annars när Lindstrøm i ett svindlande tempo serverade ett antal åttiotalsretrotunga, dansanta och, till titlarna, traditionella norska rätter – som blev väl mastiga som helhet, men förträffliga individuellt.
Efter två bejublade EP-skivor var Stockholmkvintetten Urban Cones debutalbum mest utfyllnad till de redan släppta, bästa, låtarna.
Panama stod för en högklassig kombination av luftig rock uppblandad med tropiska rytmer och baleariska toner, samt disco och house. Eller något liknande.
Fler musiktips hittar du som vanligt på Spotifierad.se eller i någon av mina löpande uppdaterade Spotifylistor:
2012: November Skies
2012: The Best Tracks
2012: The Best Remixes
2012: The Best Contemporary and Indie R&B
Illustration: Gustaf Öhrnell.