Facebookenkäten som landade hos DN


En dryg miljon svenskar mår dåligt om de inte regelbundet är på Facebook. Iallafall om man ska tro Leif Denti, doktorand i psykologi vid Göteborgs universitet. Tillsammans med sina kollegor hävdar han att man hittat ett samband. Men slutsatserna i undersökningen får kritik i bloggosfären.

Det är inte varje dag en Facebookenkät tar sig in hos jättar som DN och Aftonbladet. Men samtidigt har doktoranden Leif Denti och hans kollegor stött på patrull i bloggosfären. Det är nämligen inte alla som köper forskargruppens slutsatser.
Journalisten och skribenten Julia Skott undrar i ett blogginlägg om undersökningen inte mest är ett exempel på den klassiska sammanblandningen av medium och budskap. Eller som hon själv formulerar det:

Facebook gör oss ledsna för att vi jämför oss med andra människor (och underförstått förlorar). Med den logiken borde man inte heller gå på fest, för där jämför man sig också med andra människor som ger en säkert korrekt men likväl förenklad och tillrättalagd bild av sin verklighet.

Julia Skott får stöd av Gustav Almestad, som menar att det är ett problem när man inte resonerar teknikneutralt.

Det är samma historia som undersökningar om datorspelande: på vilket sätt skiljer sig detta från någon annan prokrastinering? Och beroendet, känslan av att missa något, på vilket sätt skiljer sig detta från när jag känner att jag missat något för att sitta hemma en fredagkväll medan mina kompisar haft kul ihop?

Andra inflytelserika bloggare, bland annat Deeped Niclas Strandh och Kristina Alexandersson från Stiftelsen för internetinfrastruktur, menar att metodologin lämnar en del övrigt att önska. Mediestrategen Brit Stakston går steget längre och hävdar att undersökningen är ”trams” och att den främst handlar om onyanserad skrämseltaktik.

…den stora frågan som detta väcker är också mediers förhållande till undersöknings-PR. Och i förlängningen traditionella mediers inställning till digitaliseringen när det om och om igen blir så att grunda undersökningar som trivialiserar människors nya former av kommunikation får så stort utrymme eller få stå helt oemotsagda eller faktagranskande.

Frågan är vilken ”sida” som har rätt i den är frågan. Men även studiens huvudman Leif Denti medger att studieprojektet (som hans forskargrupp startade på fritiden), lider av vissa svagheter. I en artikel på Sveriges Universitetslärarförbunds hemsida nämner han att ”…det är ett ’bekvämlighetsurval’ och inte ett slumpmässigt urval” som gömmer sig bakom siffrorna.
Där börjar varningsklockorna klämta för mig. Man kanske kan tycka att de bör ha klämtat även på en välrenommerad nyhetsredaktion?
UPPDATERAT: Leif Denti kommenterar undersökningen i den här Facebooktråden hos Mikael Zackrisson (som nu bloggat om det hela). Bland annat skriver Leif Denti följande:

Det är förstås omöjligt att dra att kausalt samband av en sådan undersökning (som DN gärna vill göra). Detta har vi poängterat till död-dagar i våra intervjuer med massmedia idag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

3 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Linnea says:

    Att ett ”bekvämlighetsurval” (inom citationstecken) ”gömmer sig” bakom siffrorna får det att låta väldigt suspekt. Men bekvämlighetsurval är ju faktiskt ingenting ovanligt i vetenskapliga undersökningar där resurser/full förteckning av den undersökta populationen saknas. Visst ska man vara kritisk, men jag väntar nog med min dom tills jag läst undersökningen i sin helhet.
    Sedan tycker jag väl inte att resultaten är särskilt förvånade. Ni som sysslar med sociala medier tenderar att se dessa i ett rosaskimrande ljus utan baksidor. Bland oss vanliga dödliga är det nog rätt vanligt att man blir lite deppad av facebooks ”vägg av lycka” (som någon, vem?, uttryckte det). Och nej, det är inte att jämföra med att ”folk är ju glada på fester också”.

  2. Carina Svendsen says:

    Självklart håller inte ”bloggosfären” med, eftersom det är just dom det handlar om, det skulle kräva självinsikt på en helt ny nivå.
    Många (alla?) dom som ifrågasätter undersökningen (vilket ju iofs är rätt) är ju dom i ”bubblan” som många gånger lever på sociala medier, på alla sätt, inkl. ekonomiskt.
    ”Jo, vi är visst såhär viktiga…och missbrukare? Jag? Jag kan sluta när som helst…”
    (även om jag hörde att Soran Ismail gjorde en förlust på 90k för 2011.
    Då gör han ändå någonting, han har en ”produkt” som kunder betalar för. Tror ni att personer som Filip & Fredrik åker ut på landsomfattande turnéer för skoj skull, eller att Björn Ranelid är med i Melodifestivalen för att han sjunger så bra? Vi har ju haft en gigantisk reklambubbla ett tag nu, som betalat för allt ”ni” gjort, men där man inser att om ingen betalar för det ni gör, eller är intresserad av det ni gör, så är ni inte så attraktiva att finansiera med reklam. Där har ju Google gett ganska bra insikt, om 1000 klick ger ett köp, så ger ju inte 1000 tv-tittare fler, så 1Miljon tittare är 1000 köp, och ska man då betala 1Miljon för det, så ska varje köp vara på 10.000kr (med TB på 10%)
    Det går inte ihop.
    Sen måste man ju faktiskt påpeka att Centern (Annie Lööf) såg till att vi gick in med 100Miljoner i facebook, vore det inte fantastiskt om det visar sig vara ”ett opium för folket”.
    Och varför var det ingen som tyckte det var konstigt att ett bolag värt 100tals miljarder behövde smörjas med 100Miljoner.

  3. Carina Svendsen says:

    Sen är ju internet i sig ett bekvämlighetsurval i en sån här studie, i vanliga fall skulle man kanske säkerställa ett åldersspann, och en viss social spridning (t.ex)
    I det här fallet kan jag inte se att det är ett problem, ska man mäta negativa effekter av ett bruk (som isf. definierar ett missbruk) så gör man ju det bland brukarna, användarna, och i just det här fallet blir det ett ”bekvämlighetsurval”.