En dryg miljon svenskar mår dåligt om de inte regelbundet är på Facebook. Iallafall om man ska tro Leif Denti, doktorand i psykologi vid Göteborgs universitet. Tillsammans med sina kollegor hävdar han att man hittat ett samband. Men slutsatserna i undersökningen får kritik i bloggosfären.

Det är inte varje dag en Facebookenkät tar sig in hos jättar som DN och Aftonbladet. Men samtidigt har doktoranden Leif Denti och hans kollegor stött på patrull i bloggosfären. Det är nämligen inte alla som köper forskargruppens slutsatser.
Journalisten och skribenten Julia Skott undrar i ett blogginlägg om undersökningen inte mest är ett exempel på den klassiska sammanblandningen av medium och budskap. Eller som hon själv formulerar det:

Facebook gör oss ledsna för att vi jämför oss med andra människor (och underförstått förlorar). Med den logiken borde man inte heller gå på fest, för där jämför man sig också med andra människor som ger en säkert korrekt men likväl förenklad och tillrättalagd bild av sin verklighet.

Julia Skott får stöd av Gustav Almestad, som menar att det är ett problem när man inte resonerar teknikneutralt.

Det är samma historia som undersökningar om datorspelande: på vilket sätt skiljer sig detta från någon annan prokrastinering? Och beroendet, känslan av att missa något, på vilket sätt skiljer sig detta från när jag känner att jag missat något för att sitta hemma en fredagkväll medan mina kompisar haft kul ihop?

Andra inflytelserika bloggare, bland annat Deeped Niclas Strandh och Kristina Alexandersson från Stiftelsen för internetinfrastruktur, menar att metodologin lämnar en del övrigt att önska. Mediestrategen Brit Stakston går steget längre och hävdar att undersökningen är ”trams” och att den främst handlar om onyanserad skrämseltaktik.

…den stora frågan som detta väcker är också mediers förhållande till undersöknings-PR. Och i förlängningen traditionella mediers inställning till digitaliseringen när det om och om igen blir så att grunda undersökningar som trivialiserar människors nya former av kommunikation får så stort utrymme eller få stå helt oemotsagda eller faktagranskande.

Frågan är vilken ”sida” som har rätt i den är frågan. Men även studiens huvudman Leif Denti medger att studieprojektet (som hans forskargrupp startade på fritiden), lider av vissa svagheter. I en artikel på Sveriges Universitetslärarförbunds hemsida nämner han att ”…det är ett ’bekvämlighetsurval’ och inte ett slumpmässigt urval” som gömmer sig bakom siffrorna.
Där börjar varningsklockorna klämta för mig. Man kanske kan tycka att de bör ha klämtat även på en välrenommerad nyhetsredaktion?
UPPDATERAT: Leif Denti kommenterar undersökningen i den här Facebooktråden hos Mikael Zackrisson (som nu bloggat om det hela). Bland annat skriver Leif Denti följande:

Det är förstås omöjligt att dra att kausalt samband av en sådan undersökning (som DN gärna vill göra). Detta har vi poängterat till död-dagar i våra intervjuer med massmedia idag.