Genustänk och traditionsfanatiker

”Lisa” som går i tredje klass vägras vara stjärngosse i skolans Luciatåg. Enligt skolans rektor av traditionsskäl. Däremot är det helt okej för ”Lisa” att vara tomte. Här har vi ett problem när det handlar om traditioner, om att definiera och tolka dem. Vi har också ett problem när det gäller skollagen som uttryckligen säger att skolan ska verka för jämställdhet och motverka alla former av kränkningar och mobbning. Jag citerar:
”För skolans verksamhet finns det förbud att diskriminera utifrån diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning.”

Vi börjar med traditionerna:
Hur länge ska en tradition ha funnits för att få räknas som tradition?
Hur bevarar man traditioner? Hur skapas nya?
En tradition är aldrig skriven i sten. Även traditioner utvecklas. Inte minst vad gäller julen förändras firandet ständigt, julpynt ser inte likadant ut nu som när jag växte upp, julmaten utvecklas och förändras, för hundra år sedan var det inte många som hade träffat en jultomte, för tvåhundra år sedan var det knappast någon som tog in en gran även om den år 2012 kan anses vara traditionsenlig.
Den som hävdar att det är viktigt att bevara traditioner kanske också bör definiera hur länge en tradition ska ha funnits för att bevaras i sitt nuvarande skick, och förkasta alla som ej håller sig inom den ramen? Ja ni hör ju hur orimligt det låter.
Inte heller Luciatåg är statiska. Nya sånger kommer till, gamla försvinner. Pepparkakor och tomtar fanns knappast i de tidiga Luciatågen, och vad gäller genustänk så är det något relativt nytt i vårt samhälle, vilket självklart även påverkar Luciafirande, liksom det påverkar och bör påverka alla delar i samhället.
Så till genusfrågan:
Jag kan inte tolka skollagen på annat sätt än att skolan ej har rätt att förbjuda någon att vara stjärngosse i ett Luciatåg, på grund av kön. Att förbjuda en person att vara stjärngosse på grund av att personen är flicka är alltså ett direkt brott mot skollagens text om diskriminering på grund av kön. Mer skulle inte behöva sägas. Men man kan fråga sig hur rektorn tänker när denne hävdar att Luciatåget är för barnens skull, och därför bör vara traditionsenligt och vad rektorn själv anser vara fint. Ja ni märkte felet i den meningen?
Vad som händer när skolan gör det till ett problem att personer vill vara det ena eller det andra i ett Luciatåg är att skolan bryter mot uppmaningen att motverka diskriminering och mobbning, och faktiskt dessutom att skolan bidrar till precis det den är satt att motverka. Att tala om för ett barn att ”Luciatåget blir inte fint om just du är stjärngosse” är att tala om för hen att hen är fel. Och det borde räcka som argument för att lägga ner alla sådana här konflikter om fördelningen av roller i ett Luciatåg. Skolan bör välja sina strider, och denna aktuella konflikt är en sådan som bör väljas bort. Att däremot enskilda elever och deras föräldrar tar strid är helt i sin ordning, då det i förlängningen handlar om att slåss för en human människosyn, för jämställdhet och mot mobbning och diskriminering.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

19 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Ulrika says:

    Tack Sofia! Huvudet på spiken och något som lugnade mig en smula efter att ha läst artikeln du länkar till.

  2. Skeptisk says:

    Traditioner handlar ju om att komma överens så en rektor som vill hålla fast vid traditioner med ”tvång” är lika dömd att misslyckas som en Sofia Mirjamsdotter som vill tillåta ny traditioner genom att tvinga andra att acceptera hennes premisser.
    Varför inte skapa egna traditioner? Om en tjej nu vill ha röda kläder och vitt skägg, varför måste man ha det den 24/12?
    Man kan kalla det renomésnyltning.

  3. Skeptisk says:

    Men för att klargöra, det är ett tecken i tiden att ni tror att ni skapar ”traditioner”, för om det inte är det ni gör, så är det ju bara udda nycker som ni vill tvinga andra att acceptera.
    Visst, det kan vara bra att ifrågasätta traditioner, men det kan också vara bra att respektera dom. Att byta ut en manlig tomte mot en kvinnlig är ju inte att IFRÅGASÄTTA, det är att..det är ingenting.
    Det finns ju ett par saker att tänka på när det gäller ”genusfrågan” och den kvinnliga frigörelsen.
    Idag är 50% av jordens arbetsföra befolkning utan arbete, allså lika många som innan kvinnor började jobba. Dessutom krävs det idag att 2 personer förvärvsarbetar för att ha samma inkomst som en ensamarbetande man tidigare hade.

    • Hmm says:

      Jag förstår faktiskt din poäng. Framförallt den om att det är en nödvändighet snarare än ett val ifall en vill gå hemma, vare sig att den är en man eller kvinna. Det var bara en generation sedan som det gick utmärkt med att bara ha en lön till familjen. Vi har nu i ett individualistiskt tänkande tvingat ut hela familjen till arbete och lämnar barnen i över 8 h på dagis när några timmar hade varit att föredra, men…
      …du får inte glömma att innan så hade kvinnan, eller mannen heller, något val. Kvinnan var dessutom tvungen att vara gift för att inte leva i fattigdom eller på nåder från någon annan. Och detta att alla kan och får arbeta är en frihet.

      • Skeptisk says:

        Frihet måste väl vara att även kunna välja att inte arbeta, nu går ju inte det eftersom idén om att vi har total frihet är en illusion, och en rätt barnslig sådan..

        • Hmm says:

          Jag håller med dig om att friheten ska kunna vara att inte behöva jobba om den andra är villig att försörja den andre. Trodde jag var tydlig där.
          Men ingen ska behöva känna att den måste stanna hos någon för att ha mat och tak. På samma sätt är det väl bar att alla kan sköta ett hushåll också. Så att alla har valet att kunna laga mat och ha rena kläder och inte är beroende av någon annan. Att man är ihop och hjälps åt för att man vill och har lust, inte måste.

  4. Skeptisk says:

    Frågan faller ju tillbaka på lite varför och för vem man är tomte eller lucia. Gör man det för sin egen skull så får man såklart göra vad man vill och vara vem man vill, men här vill ni vara med i en befintlig tradition, samtidigt som ni vill ”förstöra” den, skapa ett eget aicultåg istället, den 3mars varje år, där alla får vara den dom vill.
    Ni skapar ju mobbing, för NI kan inte acceptera att saker är vad dom är, samtidigt så vill ni att alla andra ska acceptera er som ni är.

    • Ulrika says:

      ”Ni skapar ju mobbing, för NI kan inte acceptera att saker är vad dom är, samtidigt så vill ni att alla andra ska acceptera er som ni är.”
      Att inte acceptera att SAKER (eller traditioner, seder, bruk eller vad som helst som folk GÖR) har ingenting över huvud taget med mobbing att göra. Mobbing handlar om att inte acceptera MÄNNISKOR för vilka de är.
      Blanda gärna ärtor med morötter när du gör grönsakssoppa – retoriskt blir det bara mos av det.

  5. Staffan says:

    En stjärngosse är ju per definition en gosse. Att då låta en flicka ta den rollen är inte att utveckla en tradition; det är att förvanska den.
    Och vad räknas i så fall som ”utveckling”? Är det okej att fira Lucia mitt i sommaren istället? Måste alla fira samtidigt. Måste det heta Lucia eller går det lika bra med ett Linus-tåg?
    Jag kan inte så logiken i att en flicka spelar stjärngosse om ni samtidigt motsätter er några av de ovan nämnda förslagen. Finns det någon princip bakom eller är det bara en fråga om att försöka få uppmärksamhet för genus-frågor i största allmänhet?

    • För inte alls så länge sedan var kvinnor förbjudna att stå på scen så män spelade även kvinnoroller i pjäserna. Tiderna förändras.
      Om någon vill fira Lucia mitt i sommaren – fine för mig, jag kommer inte att bli upprörd, även om jag kanske inte är sugen på att delta i firandet.
      Sedan undrar jag vilka ”ovan nämna förslag” som ”vi” motsätter ”oss”? Vad menar du?
      Självklart finns en princip bakom. Principen om allas lika värde, principen om att ingen ska diskrimineras på grund av hudfärg, sexuell läggning eller kön, bland annat.

      • Staffan says:

        ”För inte alls så länge sedan var kvinnor förbjudna att stå på scen så män spelade även kvinnoroller i pjäserna. Tiderna förändras.”
        Ja, men det är mer en konvention än en tradition, som dessutom förvanskade pjäsen på samma sätt som kvinnliga stjärngossar förvanskar Lucia.
        ”Om någon vill fira Lucia mitt i sommaren – fine för mig, jag kommer inte att bli upprörd, även om jag kanske inte är sugen på att delta i firandet.”
        Om någon enstaka person gör det så spelar det ju ingen roll. Men om vi officiellt firar den mitt i sommaren, skulle du vara lika ok med det?
        ”Sedan undrar jag vilka ”ovan nämna förslag” som ”vi” motsätter ”oss”? Vad menar du?
        Självklart finns en princip bakom. Principen om allas lika värde, principen om att ingen ska diskrimineras på grund av hudfärg, sexuell läggning eller kön, bland annat.”
        Ok, jag kanske hade fel när jag antog att du och andra genustänkare (det är ni som är ”vi”) motsatte er ett officiellt Linus-tåg när som helst under året istället för en traditionell Lucia. Rätta mig gärna på den punkten.
        Principer om allas lika värde oavsett ovan nämnda identiteter är ju inte tillämplig här eftersom rollen som stjärngosse är avsedd för en gosse – därav namnet. Du hänvisar ju själv till hur fel det var att låta män spela kvinnoroller förr – varför blir det på något sätt bättre om kvinnor/flickor nu tar roller som är avsedda för män eller pojkar?

        • Sofia says:

          Förr var kvinnor förbjuda att skådespela. Jag reagerar inte mot att män spelar kvinnoroller. Däremot mot förbudet för kvinnor att stå på scen. Precis som jag i texten reagerar mot hur könet anses avgörande för rollen. Tjejen i aktuell artikel säger sig dessutom ha dubbel könsidentitet.

          • Staffan says:

            Jag har inte heller något emot att män gör kvinnliga roller och tvärtom – så länge man kan göra det på ett övertygande sätt, typ Cate Blanchett som Bob Dylan.
            Vad jag vänder mig emot är när man byter roller utan att framställa sig som det kön som hör till rollen. Det vore som att Blanchett skulle spela Dylan i kvinnokläder. Oavsett om hon har dubbel könsidentitet eller inte så hade det blivit en rätt usel film eftersom glappet mellan rollen och skådespelarens person eller identitet blir för stort.

    • Ulrika says:

      ”En stjärngosse är ju per definition en gosse.”
      Jaha? En riksdagsman är per definition en man. Eller?
      Vad är det som gör könsdelarna så himla viktiga när det handlar om vart i luciatåget man går och vad man går som? Alltså, jag frågar för att jag faktiskt inte begriper.

      • Staffan says:

        Ett Lucia-tåg är en föreställning där man har vissa givna roller – precis som en teaterpjäs men inte alls som i Riksdagen.
        Du förstod ju uppenbarligen det korkade i att män förr spelade roller avsedda för kvinnor. Då borde det inte vara så svårt att förstå det korkade i att flickor spelar roller avsedda för pojkar.

  6. Vladimir Oravsky says:

    Göran och Zlata passerade den stora anslagstavlan vid skolentrén. Årets Luciakandidater satt upptejpade och log med sina bedjande leenden mot sina betraktare. ”Rösta på din favorit!”, stod det med stora bokstäver. Göran stannade till och tittade på de blonda tjejerna. Skolans snyggaste.
    Han funderade: Tänk om någon av de änglarna ville bli hans tjej. Tänk om han kunde få en kyss av kandidat nummer två.
    Plötsligt och till sin fasa fick han syn på sitt eget porträtt. Göran var Luciakandidat nummer sju.
    Wanja smög upp bakom Göran. ”Jag har fått ihop skitmånga röster åt dig!”, viskade hon.
    Göran hoppade till och bara glodde på Wanja. ”Nej, nej, nej. Jag kandiderar ej. Jag är nöjd.”
    Så slog det honom.
    Om han blev Lucia, fick han alla tärnor i sitt tåg. Då skulle han kunna välja vem av tärnorna som skulle bli hans tjej.
    ”Ja, ja, ja!” Göran tog tag i Wanjas kinder och klämde dem röda. ”Tack Wanja! Du kan få bli Stjärngosse!”
    ”Lägg av va?! Du är sjuk Göran. Inget annat än sjuk!” fräste Wanja. Men Göran brydde sig inte och vände sig till Zlata.
    ”Och du Zlata, du får vara pepparkaksgubbe!”
    Göran rullade korridoren bort.
    ”Då i vårt mörka hus, rullar med tända ljus, Sankta Göran, Sankta Göran.”
    ”Vi har röstat på dig Göran!” Några tjejer i Görans parallellklass, som aldrig någonsin hade gett Göran en blick tidigare, skröt om sin insatts.
    ”Man tackar, man tackar!” tackade Göran och gjorde en svepande gest med handen som om han lyfte hatten för tjejerna.
    ”Tro inte att du vinner!” fräste en av kandidaterna. Men Göran bara log och höll tummarna.
    Hårt.
    Riktigt hårt.
    När elevrådets ordförande och kassör tillsammans med rektorn räknade röstsedlarna, bevittnade de att samma lyckans ost som tidigare vann modelltävlingen även hade skrapat ihop flest röster i Luciatävlingen.
    ”Nej, det här får inte vara sant!”, utbrast rektorn och tog sig för pannan. ”Det begriper väl var och en att vi inte kan ha en kille och till på köpet i en rullstol som Lucia!”
    Göran satt inne på rektorns rum och motsatte sig rektorns argument om den oföränderliga Luciatraditionen.
    ”Ja men det förstår du väl att dina kamrater gör narr av dig!”, menade rektorn.
    ”De vill ha mig och de ska få mig!”, avslutade Göran diskussionen och rullade ut från rektorns kontor.
    ”Lusse lelle, Lusse lelle, Elva nätter före jul!”
    Rektorn hade aldrig varit med om något liknade. Lucia är en högtid, en årlig tradition, och traditioner ändrar man inte på hur som helst.
    Get-Hans kom fram till Göran efter lektionens slut. ”Har du tid en stund?”
    Göran nickade.
    ”Rektorn bad mig prata med dig!”
    ”Får jag gissa? Han vill hälsa, att från och med nu, är på hans skola hjulmänniskor lika mycket värda som fotmänniskor! Rätt?”
    ”Har du verkligen tänkt igenom detta ordentligt?”
    ”Absolut!”
    ”Rektorn bad mig framföra att du fick helgen på dig att fundera på om du ville ändra ditt ställningstagande.”
    ”Det kvarstår!”
    ”Det är bra Göran!” Get-Hans klappade Göran på axeln.
    ”Vi bär ljus till dig som är i mörker!”
    ”Jag håller med dig fullständigt. Att eleverna valt dig är demokrati i sin sannaste och renaste form. Trevlig helg!”, bräkte Get-Hans glatt.
    När Göran på måndagen passerade musiksalen hörde han hur kören övade på Lucialåtarna. Han rullade genast till rektorsexpeditionen.
    ”Nämen, där är du ju!”, utbrast rektorn och slog ihop händerna. ”Har du tänkt över ditt beslut?”
    ”Jag är årets Lucia!”
    ”Göran?!” Rektorn stirrade förundrat på sin elev. ”Lucia är en viktig tradition här i Sverige.”
    ”Jag håller med dig. Den är mycket viktig!”
    ”Och det är mycket viktigt att det är en tjej som är Lucia. En vacker tjej. En tjej som kan gå!”
    ”Nej. Där har du fel!”
    Rektorn tittade förvånat på Göran.
    ”Lucia är en symbol för de utstötta, en symbol för de svaga. Lucia kommer med ljuset. Det är det som är budskapet. Inte om hon har Lusselelle mellan benen eller inte och definitivt inte om hon skrider fram eller rullar. Lucia var lika handikappad som jag!”
    ”Nu är jag inte med i ditt resonemang!”
    ”Lucia var blind!”, röt Göran. ”Fast tydligen mindre blind än du!”
    ”Nu lugnar vi ner oss lite! Annars relegerar jag dig. Vem tror du att du är? Du skall inte köra över en tradition som vi vill ha här på skolan. Varken med eller utan rullstol.” Rektorn kokade av ilska.
    ”Så här kompromissar vi så att alla blir nöjda och glada; Du får ett diplom där det står att du korades till årets Lucia men du får inte vara med i Luciatåget. Är det förstått? Nu går… eller rullar… eller försvinner du ut härifrån med eller utan diplom!” Rektorn knuffade ut Göran ur kontoret och slog igen dörren.
    Göran författade ett brev till Jämställdhetsombudsmannen JämO. Han hoppades innerligt att det stora O:et i JämO inte stod för en stor nolla som befäster det sorgliga intet som en JämO gör för jämställdheten.
    Några veckor senare, när Luciafirandet redan passerat, svarade JämO på Görans brev.
    ”Hej.
    Jag förstår att du är arg över att du inte fick vara Lucia. I läroplanen för grundskolan står det bland annat att skolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller men så är det tyvärr inte.
    Det finns jämställdhetsutbildningar för pedagoger. Tipsa gärna din rektor om dessa utbildningar.
    Mvh
    Jämställdhetsombudsmannen”
    Ovanstående ett utdrag ur boken DET RENA LANDET
    av Vladimir Oravsky och Daniel Malmén

  7. […] För citera journalisten Sofia Mirjamsdotter i en krönika som publicerades i samband med artikeln på Ajour: ”Att tala om för ett barn att […]

  8. Carita Holmberg says:

    Som motpol till detta och för att inge lite hopp om mänskligheten kan jag berätta att på luciafirandet i vår skola i morse fick vi se två pojkar som lucior. Ingen tjej var lucia. Det var jättefint och precis så mysigt som ett luciafirande i låg och mellanstadiet ska vara.

  9. Skeptisk says:

    Men du måste delta, det är liksom hela grejen. Det kan inte vara upp till DIG att bestämma allt, du/ni har blivit diktatorer, ni ska få bestämma om ni vill vara med eller inte, och om ni vill vara med, så ska ni bestämma allt, och alla andra måste anpassa sig till vad ni vill.
    Det är ett skrämmande tunnelseende, och helt respektlöst mot alla andra.
    Varför ska NI bestämma allt? Som du just påpekade finns ju valet att inte vara med om det inte passar, varför kan du använda det om vi ska fira Lucia på midsommar men inte nu?