Kassan tryter för Etiopiensvenskarna


Sista advokaträkningen för frilansjournalisterna Johan Persson och Martin Schibbye är betald. Men vissa kostnader kvarstår fortfarande. Martins fru Linnea Schibbye varnar nu för att kassan börjar sina.

Reportrar utan gränser och Journalistförbundet har som bekant startat en insamling till förmån för frilansjournalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som gripits i Etiopien.
De insamlade pengarna har i första hand gått till advokatarvode och kostnader under den rättsliga processen. Men pengarna har även använts för att att täcka andra utgifter som uppstår. Det kostar för de anhöriga att flyga ner, och att ombesörja dagliga matleveranser till fängelset.
Martins fru Linnea Schibbye är tacksam för allt stöd, men påpekar samtidigt via en bekant att insamlingskassan nästan är tom.
Vi på Ajour vill naturligtvis hjälpa till att sprida detta budskap.
Donera pengar genom att betala in på bankgironummer 5567-3818, betalningsmottagare Reportrar utan gränser. Märk inbetalningen Johan och Martin.
Eventuellt överskott från insamlingen kommer att användas till stöd för andra journalister som behöver rättslig hjälp när de arbetar utomlands.
Uppdaterad: Expressen och TV4 har nu, föredömligt nog, skjutit till 50 000 kronor var till stöd för Martin och Johan. /emanuel

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

16 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Carina Svendsen says:

    Alltså, media är ju en ganska lukrativ bransch, ni tjänar alla väldigt bra, så att ”tigga” på den här nivån känns rätt sunkigt.
    När journalistiken blir gratis för läsarna (och det har den ju blivit för att den är irrelevant i stor utsträckning) så ska ni dra in pengar på det här sättet? Ni samlar in pengar till flygbiljetter?
    Ser ni inte parallellerna till valfritt välgörenhetsfall? Vi blundar för svält, orättvisor, i både vår närhet och på avstånd, tills någon pekar ut ett enskilt fall, samtidigt som det för varje sånt enskilt fall finns minst tusen likadana. Minst. Som vi blundar för.
    Men det är klart, för att lösa dom så måste vi både ta oss ur vår comfort zone, och kanske gå ner 1000kr i lön, och då är det inte så kul längre.
    Det här kommer dessutom öka riskerna och farorna, det kommer skapa en helt ny sektor, som kan liknas vid piratverksamheten i/utanför Afrika. Man kommer se att det finns pengar att dra in på människors ovilja att lösa dom faktiska problemen, och istället köpa sig fria från det dåliga samvetet.
    Sen är det ju såhär, min familj köpte under 10-15 års tid 3 svenska tidningar dagligen, i likhet med många andra. Så dom vinster och löner som det har genererat borde väl rimligtvis gå till det här, det är vad vi betalade för, och hade ni inte mjölkat ur vartenda krona till er själva, så hade dom funnits där, och kanske är det där ni ska leta? Bonnier, Schibstedt och Stampen är 3 exempel, vi har redan betalat för det här.

    • Hej Carina!
      Jag ska vara helt ärlig. Jag förstår tyvärr inte riktigt vilken poäng du försöker göra med din kommentar.
      Diskussionen här handlar inte om hur mycket pengar medieföretagen drar in eller inte. Det handlar heller inte om huruvida man blundar för svält och orättvisor om man hjälper någon. Vad det handlar om är att två frilansjournalister som sitter fängslade behöver vår hjälp. Att skriva ”vi har redan betalat för det här” tycker jag är osmakligt.

      • Carina Svendsen says:

        Och jag tycker det är osmakligt att människor som har bilar, hus, iPhones, osv. osv. och som tjänar gissningsvis 25.000-50.000 tigger pengar till flygbiljetter.

        • Jag tror inte Johan och Martins vänner och familj håller med dig där. Jag gör det sannerligen inte.

          • Carina Svendsen says:

            Nej, men faktum kvarstår. Jag är väl inte så förvånad, det är klart dom hellre vill att någon annan ska betala.
            Nu är det ju valfritt att ge, och Ajours läsare är är primärt ”i bubblan”, men det är en öppen vädjan, vilket innebär att en överväldigande majoritet av dom man vill ska ge pengar faktiskt har det sämre ställt än dom.

          • Carina Svendsen says:

            Hur mycket pengar har du själv lagt undan? Men du vill inte ge av dom?
            Ett vanligt argument då brukar vara att ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något”, och så känner man sig jätteduktig när man har lagt undan 100.000 och skänker bort 10.000 av dom, då har man gjort något. Men dom sociala och ekonomiska orättvisor som allt det här beror på kommer ju ur dom där 100.000 du har.
            Om alla istället för att välja ut ett enskilt fall (som nästan alltid är lång borta, ”out of sight, out of mind”) som man försöker ”lösa”, vilket bl.a. just avståndet nästan gör omöjligt, istället ser till att utrota dessa saker säg inom 5km radie, så har vi löst problemet till imorgon, och vi Johan och Martin hade aldrig behövt åka till Etiopien.
            Då brukar ett annat argument vara att detta inte existerar i Sverige, och det är iaf inte lika allvarligt, här svälter ingen.
            Det beror ju på vilket perspektiv man ger det, Orättvisorna inom Sverige är lika stora som inom Etiopien, och drar man en linje från Sverige till Etiopien, så kan man ganska lätt se att det är ett ”linjärt problem”, som du självklart även kan hitta i din närmiljö, om du vara ville.
            Att Martin och Johans familj och vänner tycker en sak gör det ju inte mer legitimt, snarare tvärtom, men jag tar gärna den diskussionen med dom om dom läser det här.

          • Carina Svendsen says:

            Dessutom var ju Johan och Martin där för att granska oroligheterna i området, och ev. övergrepp som begåtts (om jag förstått saken rätt)
            Hur ser dom då på att en representant för armén engagerar sig i deras sak? ”Saken” kanske inte är så viktig längre då!?

          • John Pekkari says:

            En representant för armén? Vem syftar du på då?

  2. Carina Svendsen says:

    Det här är samma fenomen som vi ser när det gäller facket. Facket har i alla år plockat ut rejäla löner, vilket såklart urholkat deras trovärdighet.
    Människor har dels inte haft råd att vara med i facket, men även prioriterat att köpa iPhones, HD TV och bakmaskin. Arbetslöshet drabbar inte mig, och jag vill inte betala för någon annan.
    Nu, när människor ser att man kanske blir arbetslös, så går man med i facket, då ska månadsavgiften på 500kr under ett år, sedan räcka till a-kassa på 15.000kr/månad i ett år. Det går inte ihop.
    Så när man säger ”om det blir pengar över så ska dom gå till…” så är det helt enkelt inte trovärdigt, hade det varit så så hade inte pengarna behövts samlas in.

    • John Pekkari says:

      Jag försöker verkligen samla all energi till att försöka hitta någon beröringspunkt och om jag förstått dig rätt, vilket inte är helt lätt, så är du arg på orättvisor? Då håller vi med varandra på den enda punkten.
      Resten av dina inlägg är en blandning av gissningar, antaganden och förvirrad ilska som träffar helt fel. Eller inte träffar alls.
      Du verkar anta att Martin och Johan, samt deras familjer har det materiellt bättre än de flesta, och därför inte är i behov av hjälp. Tror du på allvar att de försöker slå mynt av att ha sin make, bror eller son i Etiopiskt fängelse?
      Jag vet inte mycket om deras ekonomi, säkert lika lite som du. Men en sak vet jag, och det är att de med glädje skulle byta bort all den rikedom som du gissar att de har, mot att få hem Martin och Johan.

    • Anders Johansson says:

      Carina!
      Jag är inte alls säker på att jag förstår varför kdu skriver eftersom du skriver om så många olika saker samtidigt och drar så konstiga paralleller. Var facken kommer in i bilden förstår jag inte alls.
      Johan och Martin har varit i Etiopien för att undersöka hur utländska intressen och däribland svenska, har bidragit till de brott som begåtts mot mänskligheten i regionen. De har gripits av makthavare där och nu när människor gör allt för att försöka få dem fria så tycker du att det är fel att samla in pengar?
      Du säger att de tidningsprenumerationer som din familj haft under många år borde betala detta. Jag kan hålla med dig om det. Men så ser det ju inte ut. Martin och Johan var inte där på uppdrag av DN. Så DN kommer inte att betala deras advokatkostnader. Att förvänta sig det är ungefär som att säga att jag förväntar mig att den leksaksbil jag köpte till min son för 4 år sedan skall betala för advokaterna…

      • Carina Svendsen says:

        Då förenklar vi det så att till och med din 4-åriga son förstår.
        Att be om pengar för det här är då som att man skulle starta en insamling för att du skulle kunna köpa en leksaksbil, säg en Volvo C70, till din son, samtidigt som du kör omkring i en riktig Volvo C70.
        Det är ju inte ens det man vill ha pengar till, det man vill ha pengar till är för resor till Etiopien för dom anhöriga, och för att Martin och Johan ska ha det bättre än alla andra i fängelset.
        Hur dom andra i fängelset har det, eller hur det är i andra Etiopiska fängelser, är egentligen sekundärt.

        • Anders Johansson says:

          Vi är många som stödjer denna sak. Och vi vill gärna vara med att betala för de anhörigas resor. Vi tror nämligen att detta gagnar arbetet med att få hem dem. Vi tror också att detta gagnar deras psykiska och fysiska välmåendet i fängelset. Något vi också bryr oss om.
          Du verkar ju ge uttryck för tänkesättet att de inte är värda att hjälpa eftersom det finns andra som behöver det mer.
          Men det är ju välbekant att det finns de som försöker engagera sig i många olika sakfrågor som de finner viktiga, och så finns det bittra människor som du som bara hittar anledningar för att låta bli.
          Att det skulle finnas ekonomiska tillgångar som man inte använder stämmer ju inte.. Jag tror att det är det som gör att jag upplever dig som dum.

  3. Carina Svendsen says:

    Nu gick det inte att svara på John Pekkaris fråga, jag antar att ”tråden” blev för lång.
    Här på Ajour (bland annat) så presenteras ju Per-Ola Mjömark som ”Journalist och fritänkare” men på LinkedIn har han titeln
    ”Public relations officer at Swedish Armed Forces”.

    • Jag förstår verkligen inte vad min anställningsform har med saken att göra, du kommer nämligen längre och längre bort från innehållet i min text. Jag är civilanställd på en myndighet. Jag är också utbildad journalist.
      Tittar man på kommentarer du skrivit till andra artiklar, ser man att detta är ett genomgående tema när du skriver. Kan du inte hålla dig till ämnet, kommer jag fortsättningsvis inte att svara.
      Vänligen.