Jag läser förstrött uppdateringar och nyheter om valet i Grekland och hur högerextrema har tagit plats. Suckar och skakar på huvudet så där som man brukar. Men så länkar någon in mig på en artikel och jag fastnar, fasar, ryser.
Det är inte längre tal om smygrasister. Det här är människor som öppet talar om sitt hat för judar och som använder våld för att vinna makt.
Partiet heter Hrisi Avgi, ”Gyllene gryningen”, och har fått upp till sju procent av rösterna i det grekiska valet. Så mycket känns igen från ett annat val för 80 år sedan. När tyskarna befann sig i en liknande ekonomisk kris. Där de etablerade partierna hade förlorat förtroende hos medborgare och nya aktörer snabbt vann mark.
Jag ser partiflaggan. Kanske är det en slump? En liknande symbol, samma färger?
Jag ser ett klipp från partiets ledare som basunerar ut segern. Hur hans medarbetare hotfullt kräver att alla i salen ska stå upp när han kommer in. Hur retoriken känns igen.
http://www.youtube.com/watch?v=E4AXJx3IzdY
Jag läser mer. Fördjupar mig i partiets historia. Ingen tidigare koppling till nazisterna känns längre som en slump. Jag läser om hur synagogor förstörts och partisymboler sprejas på väggarna. Hur partiet bara vill tillsätta etniska greker (vad är det?) i maktposition. Hur partiet anammat den romerska saluten, den vi bättre känner som hitlerhälsning.
Jag ser ett klipp från 2009. Där partimedlemmar i motorcykelhjälmar från Gyllene gryningen avbryter ett möte som presenterar en Grekisk-makedonsk ordbok. Hur de skriker och river ner lokalen. Jag kan inte förstå att det har hänt, så nyligen.
http://www.youtube.com/watch?v=recU0ncODmA
Jag ser propagandafilmer. Massor av propagandafilmer. På unga män som går med stora flaggor och ogenerat gör nazisthälsningar. Det är så ogreppbart att det inte är en dokumentär om en liten gruppering. Att dessa representerar sju procent av Grekland.
http://www.youtube.com/watch?v=UpdUO0JjU7k&skipcontrinter=1
Jag läser rapporterar från Sveriges mest extrema nazistiska tidning. Om hur till och med de förvånas över hur ”radikala” Gyllene gryningen är. ”Solkors och segerhälsningar är inte ovanliga inslag i deras demonstrationer”, skriver de imponerat. De citerar en intervju med en aktivist från partiet.
”För något år sedan sa Mikis Theodorakis att Israel är ‘roten till all ondska’. En av väldigt få sanningar han sagt i sitt liv. Efter detta kom han självklart med dumma ursäkter och tog tillbaka sitt uttalande.”
Jag ser ett kort inslag av New york times. Där berättar partiföreträdare om hur de ställer upp för medborgare. Hur de med våld engagerat sig i grannskap som varit oroliga och hur de därefter blev ”säkrare och renare”. Reportern berättar hur flera partimedlemmar gripits för våld mot illegala invandrare.
http://www.youtube.com/watch?v=Gv4KqPaDXj0&feature=player_embedded
Och det gör så ont att läsa. Så ont att förstå. Att sådan utstuderad ondska, främlingsfientlighet får ta plats i ett land så nära oss. Hur går det till? Hur kan det ens vara möjligt bara 70 år efter att en annan nazist utplånat miljontals judar? Hur kan vansinnet motiveras?
Tänk att Killinggängets klassiska sketch skulle innehålla så mycket allvar, bara några år senare. Hur är det möjligt?
Uppdaterat: Efter denna text skrevs hålls ett omval i Grekland. Men det spelade ingen roll. Grekland hade inte vaknat. Gyllene gryningen fick bara 0,05 procent mindre röster i omvalet.