Ikväll är det Kony2012 affischeringsnatt – men hur många svenskar är med?

Kony2012 – kampanjen och filmen som blev den mest virala någonsin – har blivit både utskälld och hyllad. Framförallt i Sverige har den som yttrat något positivt om kampanjen snabbt tillrättavisats om organisationen bakom och att allt är en ”scam”.
Allt byggde på att under 2012 göra krigsbrottslingen Kony känd över hela världen. Och att under några datum affischera hela världen med hans namn. Ikväll är det första stora datumet. Och i ett klipp försöker organisationen nu peppa sina medlemmar:
http://www.youtube.com/watch?v=xWuP_XWrD04
När filmen spreds i Sverige var det snabbt många som engagerades, startade grupper på Facebook för att få andra att agera, sprida informationen. Men motreaktionen var hård och fick flera att ifrågasätta sitt engagemang. Grupper las ner eller blev till digitala kyrkogårdar.
Inför affischeringen i dag finns ingen aktiv grupp kvar på Facebook. Det är svårt att överhuvudtaget hitta något svenskt engagemang för saken.
Den största gruppen, Kony 2012 Sweden, har 2573 medlemmar. Men där har ingen skrivit sedan Kony-filmen såg sin peak, i början på Mars.
Den näst största, Kony2012, har sitt senaste meddelande från 13 mars. Ingen svarar när jag söker tillträde till gruppen.
Den mest aktiva gruppen är Kony – Gotland med 2314 medlemmar. Där skrev någon ett meddelande för fem dagar sedan som raljerar kring Kony:

Den enda gruppen som svarar på min förfrågan att gå med är Kony 2012 Sweden, med knappa 700 medlemmar. Responsen på min fråga om någon planerar engagera sig inatt är svag.

Mycket mer än så går inte att hitta.Vilket gör Kony2012-fenomenet både mer intressant och tragisk. Tänk att något kan engagera så många, så snabbt och att engagemanget kan försvinna lika snabbt.
Vet du någon som ska engagera sig inatt? Tipsa oss gärna.
Läs mer:

Uppdaterat 21:39: @adriantomic skickar den här bilden på en aktivist som på tunnelbanan klistrade upp affischer.
– Han körde ett litet ”snack” med några tjejer på tunnelbanan. ”Vet ni vad det här är?” och så berättade han lite om vem Kony var och vad han har gjort.
– Sedan gick han bakåt i tåget och fortsatte att sätta upp lappar, säger Adrian Tomic till Ajour.

Uppdaterat 21/4: Även i Uppsala affischerades det inatt (via @jannmalmqvist)

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

5 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Carina Svendsen says:

    Jag tycker det grundläggande felet du gör är att du säger att man går från att engagera sig till att inte göra det, det kan ju helt enkelt vara så att man fortfarande är lika engagerad men faktiskt sett igenom det här, engagemang fungerar åt båda hållen.
    Det kan ju också vara så att det här tydligt visar att ”aktivism på internet” är synonymt med ”slacktivism”, det ”engagerar” människor utan verkligt engagemang.
    Det är ju t.ex. inte så enkelt som att man vill berätta för världen om Kony, man ville göra det genom att sälja affischer, vilket ger ett tydligt utslag på ”bullshitmätaren”, där första kontrollpunkten är ”vill dom ha dina pengar”.
    Jag kan ju inte hjälpa att jag tycker att den grafiska formgivningen påminner om Nazityskland, en lite blekare röd färg, men en tydlig grafisk profil, och en organisation bakom som man egentligen inte vet vem/vilka dom är.
    Du Emanuel tillhör ju dom som mest okritiskt, 3 gånger nu har försökt marknadsföra Kony, hur många affischer satte du själv upp?

    • Du har länkarna här ovan till vad jag skrivit om Kony, lyft kritiken och det tråkiga i att diskussionen hamnar i diken.
      Jag har inte engagerat mig privat i rörelsen.

      • Carina Svendsen says:

        Okej, nej jag tänkte om du hade satt upp några affischer i din superhjälteidentitet ”Emanuel Karlsten, Bloggaren”
        (eller det tänkte jag inte alls, jag tycker du visar upp mycket av det som är problemet med dagens samhälle med det svaret, det kanske är så att alla som har skickat vidare ”Kony2012” klippet gjort det i sin ”yrkesroll”, att ni har gjort det för att skapa er en identitet ”samhällsengagerad journalist” för att sen privat skita fullständigt i allt, bara lönen kommer in på kontot den 25:e)
        Vad menar du att diskussionen har hamnat i diket? Du menar att den har gått dig emot?
        Jag tänkte på det när du skrev ditt andra eller tredje inlägg om Kony, du hävdade att man bemötte kritiken i det uppföljande videoklippet.
        Det gjorde man ju inte alls, det verkar gå dig helt förbi att Kony2012 faktiskt kan vara något negativt,och att det inte sätts upp några affischer faktisk är något bra, du verkar ha svårt att ta till dig att du kanske har fel.

  2. Dreadnallen says:

    Det förvånar mig inte det minsta att intresset för Kony tycks ha ebbat ut lika snabbt som det blossade upp. Den främsta orsaken står förmodligen att finna i det millimeterdjupa engagemang som filmen frambringade hos sina entusiaster redan från början.
    Om man hade dristat sig att ta reda på bakgrundsfakta, engagera sig i etablerade hjälporganisationer och på allvar intresserat sig för att jobba för en verklig och varaktig förändring, hade kanske intresset för sakfrågan levt vidare ytterligare en tid.
    Nu blir det däremot extra tydligt att ”engagemanget” hos de allra flesta bestod just i att med minsta möjliga insats (vidarebefordrandet av en länk till ett Youtube-klipp) skaffa sig känslan av att ”vara samhällsengagerad”.
    Lätt fånget, lätt förgånget lyder ordstävet.
    Det känns som att du gör en tankevurpa när du vill skuldbelägga kritikerna för det falnade intresset. Tvärtom brukar människor med en _verklig_ övertygelse om något mobilisera sig ännu mer när det möter på motstånd och kritik. Här tycks engagemanget som sagt suttit mycket löst. Kanske så löst att det är relevant att ifrågasätta om det ens är ett engagemang värt namnet?

  3. Dani says:

    Coolt, vi såg ett par affischer i lilla Vejle i Danmark. Tyvärr tänkte jag inte på att fota dem.