Mikael Hansson, redaktör, skribent, föreläsare och kommunikatör vid Infotech Umeå, skriver i dag om hur journalister använder nätet för att bända fram svar från politiker som lägger locket på. Texten är tidigare publicerad på hans privata blogg, men vi bädda in den även här för att texten förtjänar bredare läsning om ett nytt sätt för journalister att sätta press.
Twitter har som ingen annan digital kanal öppnat upp för spelet bakom rubrikerna när journalister i sina inlägg för alla visar hur de söker svar från politiker och makthavare.
Idag är det Dagens Nyheters ledarskribent Peter Wolodarski som med ett Twitterinlägg visar hur han efterlyser en kommentar av Näringslivsminsiter Annie Lööf om hennes inställning till Kina som demokrati.
Wolodarski skriver:
Annie Lööf lovar att vara ”tydligare”. Bra. Kan vi få ett tydligt svar om Kina är en demokrati eller diktatur? RTa gärna. Ping @annieloof
— Peter Wolodarski (@pwolodarski) april 24, 2012
När han på detta sätt anger hennes Twittersignatur i inlägget så betyder det att meddelandet kommer att visas i hennes eget Twitterflöde. Men inte bara där, utan också för alla som följer Wolodarski, vilket i skrivande stund är 20 053 personer.
Att Wolodarski dessutom skriver ”RTa gärna” så är det en direkt uppmaning till hans 20 053 följare att förena sig i ett krav via Twitter på att Annie Lööf ska uttala sig. När jag skriver detta har det gått 40 minuter sedan Peter Wolodarski skrev sitt twitteriinlägg och redan har 35 personer skickat det vidare till sina Twitterföljare. Wolodarski sök efter Lööf sprids därmed med stor hastighet genom Twitter-världen.
Samma taktik använde Daniel Öhman och Bo-Göran Bodin när de för Ekot i Sveriges Radio sökte politiker som inte ville uttala sig om vapenaffären med Saudiarabien.
Daniel Öhman skriver i jakten på en intervju med handelsminister Eva Björling:
Lägesrapport om intervjuförsöken i #saudivapen : @EwaBjorling vill ….trumvirvel….trumvirvel… inte vara med kvartifem… #ekot #svpol
— Bo-Göran Bodin (@bgbodin) april 20, 2012
Fem timmar senare följer han upp med inlägget: ”Väntar fortfarande på besked om utlovad intervju med .@ewabjorling om #saudivapen #svpol #ekot Kanske i eftermiddag…”
På så sätt får Daniel Öhmans 1 019 följare en direkt inblick i hur reportrarna söker reda ut vad som ligger bakom makthavarnas tystnad. Men eftersom kollegan Bo-Göran Bodin och ytterligare åtta personer retweetar (skickar vidare) Öhmans inlägg till sina följare så kan sammanlagt ytterligare 3 508 personer få inlägget i sina flöden.
Ja, kedjan kan faktiskt bli ännu längre för om dessa tusentals personer i sin tur retweetar inlägget kan det spridas sekundsnabbt till långt många fler.
Så blir Twitter i journalisternas händer ytterligare ett verktyg för att utöva påtryckning på politiker och makthavare som kanske helst vill slippa få frågor om besvärande ämnen.
För journalistutbildningar runt om i landet är detta naturligtvis en viktig erfarenhet att dra lärdom av. De digitala kanalerna är något som nyutbildade journalister behöver få med sig som ett självklart verktyg för sitt yrkesliv.
Uppdaterat 25/4: Idag svarade Annie Lööf:
@pwolodarski Jag skrev att Kina inte har fria val, ingen tillåten opposition. Att det inte är en demokrati. Alltså, en diktatur.
— annieloof (@annieloof) april 25, 2012
Nu bekräftar @annieloof att Kina är en diktatur. Se där!
— Peter Wolodarski (@pwolodarski) april 25, 2012