Ajour har skrivit mycket om ”låtsasföljare” på Twitter. Om hur Östhammar kommun till exempel fick ”en gåva” på 35 000 följare av radioprofilen Kjell Eriksson. Eller hur enkelt man kan köpa några tusen youtubevisningar. Vad vi inte har skrivit om är hur man avslöjar någon som blåst upp sina siffror med hjälp av ”låtsasföljare”, eller spam.
Men efter den intervju som igår sändes i SR P4 Jönköping känns det särskilt aktuellt. Där intervjuas Rickard Bergkvist som driver Twitterkontot @Sportblogg med 1,5 miljoner följare. Det är många följare, fler än de 1,2 miljoner @fun, Sveriges största twitterkonto, har. Utifrån det skulle det vara naturligt att intervjua @sportblogg, han är ju ändå Sverigestörst. Här finns dock flera problem, var av det första var att P4 gjorde dålig research.
För en stor del, om inte en majoritet, av de 1,5 miljoner följarna är bluff.
P4-intervjun, som filmades och postades på Youtube av Sportblogg, är närmast komisk. Det är ett smickrande porträtt av Rickard Bergkvist där han får lägga ut texten om att han har hittat ett unikt sätt att länka till tidningar om de största sportnyheterna(!).
Samtidigt är det svårt att klandra någon av de inblandade. Jag är inte ens säker på att @Sportblogg själv har haft något ont syfte, eller ens köpt sina följare. Så hur gör man då för att avslöja om ett kontos siffror är legitima? Enligt P4 själva har de kollat på Twittoppen, där @Sportbloggen toppar, och även överblickat hans följare och tyckte det var ”reko”. Vilket i sig är underligt. Men hursomhelst. En liten guide på hur man avslöjar fejksiffror:
1) Sök efter snabba ökningar
Det är svårt att få extremt snabba ökningar på Twitter. Det kan komma när ett konto med miljoner följare tipsar om dig, eller när du är redan känd och börjar twittra. Men som okänd är det extremt ovanligt. Ett bra sätt att kontrollera detta är gratistjänsten Twittercounter. Här kan du kontrollera tillväxten på ett konto tre månader tillbaka. I Sportbloggs fall ser det ut såhär:
En miljon följare på en månad. Det är mycket. Charlie Sheen fick det förvisso på ett dygn, men det var när hela världens skvallerpress skrev om honom och han fick kicken från ett av världens mest populära komediprogram. Något är fishy här för ett Twitterkonto som bara postar länkar till svenska och internationella sporthändelser.
2) Kontrollera inflytande
Mycket kan sägas om tjänsten Klout, som mäter inflytande av våra internetpersonas. Jag har generellt sett svårt för mätandet och tycker att det tar med sig klasstänk till internet. Trots det kan det vara användbart för att jämföra just inflytande. Enligt en avancera algoritm gör Klout avvägningar till exempel om hur många andra ”stora nätpersoner” som kommunicerar med ett konto och ger poäng utifrån det. Har man en låg Kloutsiffra, men många följare kan det till exempel indikera att man har köpt ”tomma” konton. Sportblogg har 56 i Kloutscore. Det är inte jättelågt, men det är långt ifrån representativt för ett konto med 1,5 miljoner följare. Jag själv har till exempel 74 och har bara en procent av Sportbloggs följarantal. Om vi tittar på @fun, Sveriges största twitterkonto, har det ett Kloutscore på 80. Och för att ta en jämförelse med någon som har lika högt inflytande som Sportblogg kan vi ta Emil Jansson, en pedagog från Örebro med intresse för sociala medier, följarskara på knappt 1500 på Twitter och några hundra Facebookvänner. Han har alltså, enligt Klouts avancerade algortimer, lika stort inflytande som Sportblogg med 1,5 miljoner twitterföljare.
3) Kontrollera retweets
Ett konto med 1,5 miljoner följare blir rimligtvis kraftigt retweetad. Det finns flera tjänster som kontrollerar det. @HampusBrynolf egensnickrade tjänst kan kolla de senaste 3200 tweetsen och se hur flitigt retweetad de blivit. Men tjänsten twtrland.com kan ge ett historiskt perspektiv. Båda fallen visar att den mest delade tweeten @sportblogg fått är har delats sju gånger.
4) Undersök följare
Här finns flera sätt. Dels att göra en manuell koll, och dels att använda tjänster som till exempel Statuspeople. Om vi börjar med den manuella kontrollen kan man se flera fishy saker genom att bara gå in och kolla på de som senast valt att börja följa Sportblogg på Twitter. Det är ingen vacker syn:
Vid en första kontroll hittar jag inga konton som är svenska. Vilket är konstigt, eftersom att hälften av Sportbloggs tweets är svenska och handlar om svenska lag. Flera av följarna har konton som följs av kanske fem och själva följer flera hundra. De flesta konton har ingen presentation och har de det är den ofta om hur man kan tjäna pengar.
Samtidigt är den manuella kontrollen väldigt selektiv och det finns tjänster som snabbt kan göra bättre kontroller. En sådan är StatusPeople.
Statuspeople är en omstridd tjänst som analyserar de senaste 10 000 följarna och gör ett överslag av hur många av följarna är aktiva, passiva eller fejk. Men den ska användas med försiktighet, och inte, som Aftonbladet gjorde i våras, dra generella slutsatser om att alla stora twittrare har fejkade siffror. För att dra slutsatsen att någon som är ”passiv” är samma sak som ”fejk” är fel, som Ajour tidigare poängterat. Över 40 procent av Twitters användare är passiva. Men Statuspeople har försökt skruva på tjänsten och den kan nu åtminstone ge en fingervisning om ett twitterkontos status. Jag själv, har enligt tjänsten, fem procent fejk-följare. Vilket inte känns helt osannolikt. Sportbloggs resultat är något mer nedslående:
Det är inte otroligt att Statuspeople bara går igenom de senaste X tusen följarna, men ändå. Siffrorna är entydiga.
Så vad betyder allt det här?
Genom att följa dessa tre steg skapas en tydlig bild: Rickard Bergkvist har inte 1,5 miljoner ”riktiga” följare. Så innebär det att Rickard Bergkvist är en bluffare, att han köpt följare? Nej, någon annan kan ha köpt hans följare, eller en spamförsäljare kan ha använt honom som en demo, reklam för sin tjänst. Det påstår till exempel en annan försäljare ha gjort med pastorn Ulf Ekmans fejkföljare. Den här texten är inte heller till för att svartmåla Rickard Bergkvist eller hans twittrande. Problemet uppstår naturligtvis när medier hör av sig, publicerar och gör honom till landets störste twittrare. När de låter honom i etern famla efter svar om varför han har blivit störst, låter honom brodera tankar om de ”unika system” han skapat.
Det blir oansvarigt och i efterhand också pinsamt, inte minst för den de intervjuar.