Scanpix stämmer Google News

Bildbyrån Scanpix har lämnat in en stämningsansökan mot Google — där de kräver 5 miljoner i ersättning för sina upphovsrättsskyddade fotografier som syns på Google News. De förbehåller sig även rätten att justera summan om fler bilder listas på Google News efter 20 februari 2012. 
Enligt Scanpix har de försökt att föra en dialog med Google angående detta sedan 2008, men inte kommit nånstans. I avtalen med sina kunder begränsas nyttjanderätten, och de tidningar som köpt in bildmaterial är de enda som får använda dem. Bilderna letar sig vidare till Google News via en automatiserad funktion och bilderna är aldrig större än tumnagelformat.
2010 slog HD fast i en dom att även s.k tumnaglar omfattas av upphovsrätten, något som nämndes i vår artikel om satirbloggaren som fick brev från DN. Fotografier ansågs vara en återpublicering oavsett om det ingick i en skärmdump och är i förminskat format.
Scanpix vill även att rätten ska ”förbjuda Google att fortsätta framställa exemplar av identifierbara Scanpixbilder”. Svenska Google News svarar enligt Medievärlden att det är upp till upphovsrättsinnehavare att själva lägga in tekniska hinder för att förhindra att bilder indexeras och publiceras på andra platser. Detta är emellertid inte helt oproblematiskt.
Idag används standarden robot.txt för att tala om för Google och andra sökmotorer att inte indexera en sida. Det klarar inte av att sortera ut vissa element ur en sida — det är själva adressen som sorteras bort ur indexeringen, i praktiken allt eller inget. Det innebär att om det är en bild med i artikeln, så blir den också indexerad av sökmotorn.
En del av problemet är också att de flesta medier vill bli indexerade av sökmotorer, men alla vill inte — som de ser det — generera innehåll till en nyhetsförmedlande plats. Som exempel: I maj förra året beslutade en Belgisk domstol att den regionala News-versionen av Google gjorde intrång i tidningars upphovsrätt genom att citera inledningen av artikeln. Samtidigt skapade det oro när det visade sig att Google inte indexerade tidningarna det angick alls under en period.
Nyhetsförmedlingstjänster online har överlag skapat stora diskussioner. I februari i år, t.ex. kom domen i en ”upphovsrättstribunal” i Storbritannien (pdf), mot Meltwater News som dömdes att betala licenser till nyhetens orginalförmedlare. Samma dag som domen publicerades följde Associated Press efter ett antal Kanadensiska nyhetsmedier och stämde företaget.
Förutom 5 miljoner i ersättning, så kräver Scanpix även drygt 4 miljoner kronor i ränta – samt ”230 000 kronor från dag för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

6 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Jag tycker inte det verkar så svårt att lösa.. Vill de vara med på google så får de stå ut med att google gör så, är de inte ok med det så får de opta ut från att vara med i googles indexering. Då skulle tidningarna sluta köpa bilder från scanpix, och scanpix skulle vara tvugna att sluta fåna sig.

    • Carina Svendsen says:

      Det är såklart sant (att det är lätt att lösa), men principfrågan är ändå intressant(ast).
      Jag skulle säga att man ur dom åtgärder som Emma skriver om kan utläsa en slags ”Googleabstinens” eller en slags digital identitetskris.
      Det kan ju vara bra att komma ihåg att bildbyråerna både fanns och överlevde låååångt innan Google ens var påtänkt.
      Det Google gör, och som är intressant att dom kommer undan med, är ju att dom säger ”Om vi _kan_ göra såhär, så kommer vi göra såhär, och ni får hantera det”, vilket ur ett rättsamhälleligt perspektiv såklart är bakvänt.
      Det blir lite som om jag gick in i en bokaffär, kopierade alla böcker och helt enkelt försvarade det med ”Ja men då får ni låsa in böckerna om ni inte vill att man ska kunna göra så”. Det skulle såklart aldrig tillåtas.
      Jag vill nog påstå att Google har nått vägs ände, jag tror också att dom ganska tidigt insåg att det skulle bli så, och att man den dagen det hände var tvungen att ha en så dominerande position att man kunde kontrollera skeendet.
      Men för tidningar, bildbyråer, ja befintliga stora aktörer, att dom egentligen inte har något att hämta hos Google, förutom att dom genom att betala kan undanhålla den konkurrens som Google skulle kunna lyfta fram, men troligtvis går det på ett ut, eftersom dom pengar man har betalat in till Google är direkta förlustaffärer (Googles tjänster är förvisso ”gratis”, men pengarna kommer ju någonstans ifrån)
      Idag handlar Google om att stadfästa positioner, och självbekräftelse.
      För mig är hela idén med ”personliga sökningar” bakvänd, då gör Google det urvalet som är själva anledningen till att jag söker, utan att jag får veta vad man väljer bort, och varför man väljer att visa det man faktiskt visar. Det vore iaf en självklarhet att man kunde slå av det, och helt enkelt få ”råa” sökresultat.
      Och sen handlar ju hela identitetskrisen om det ständiga pratet om ”internet” och ”sociala medier”, det är ett nörderi som har pågått och växt i 10 år, och resultatet är katastrofalt, och tidningarna verkar oförmögna att se att dom har ”gett bort” marknaden till Google och Apple (primärt) och i allt det här så reducerade man sig själva till just tekniska plattformar, istället för att fortsätta konkurrera med det som var ens huvudsyssla, att producera och skriva nyheter, texter, bilder.

  2. Google kan stoppa allt från Scanpix. Jag hoppas Google gör så.

  3. Per Sjöborg says:

    Detta är pinsamt för alla inblandade på så många plan.
    Fördet första är det pinsamt att Scanpix inte förstår att
    värdet på deras bilder minskar drastiskt om de inte går
    att hitta ( i Google och andra sökmotorer)
    Sedan tycker jag att det är pinsamt att Scanpix tycker att en tumnagel som är ca 75*75 pixlar stor har nåt värde ( en bild som i original är så stor är och hela bilder i ”användbar” storlek en annan sak, Tumnaglar är en del av gränssnittet inte ”bilder med ett värde”)
    Sedan tycker jag att Google kunde titta på bildens meta data och se om de finns copyright information de kan tolka, om det finns sådan eller om de inte kan förstå den bör det vara enkelt att undvika den bilden. Detta bygger naturligtvis på att Scanpix har sådan info men det förutsätter jag.
    Sedan kan Scanpix kanske inte kräva att få välja på den nivån
    ”indexera min tex som är reklam för min produkt men inte en tumnagel” som inte är något annat än reklam den också. De kan ju använd Robots.txt för att blockera sin site helt och se vad det får för konsekvenser 🙂 eller så kanske Google byter från Do No Eveil till Tit For Tat och tar bort allt relaterat till Scanpix och deras fotografer från sina index, det vore ju intressant…
    Det är fantastiskt hur vanligt det är att stora organisationer fortfarande inte förstår hur Internet och social medier fungerar, kan inge förklar för dem, jag tror att man skulle kunna dra igenom det fundamentala på någon timme och så skulle allt bli mycket enklare!

    • Carina Svendsen says:

      Men menar du att ”Internet och social media´s” funktion är statiskt?
      Funktionen är väl obefintlig utan innehållet, och innehållet idag är i stor del styrt just av stora organisationer och företag.
      Dom flesta som klagar över att dom stora organisationerna och företagen inte förstår, vill oftast bara ha det som dom stora bolagen/organisationerna producerar, oavsett om det är bilder, musik eller video.
      Jag tycker det är fantastiskt att människor idag ser internet och ”sociala medier” som något nytt, som dom ska förklara för andra.
      Vem skulle det bli enklare för om du fick en timme med dom? Enklare för dig, eller enklare för dom? Internet är ju inte ”ditt”, det ska inte vara enkelt för _dig_
      Jag tycker dessutom det vore konstigt om storleken på bilden var avgörande. Om vi om 10 år har upplösningar som är 10ggr dagens, ska bilder på 750×750 anses som licensfria då?
      Ska texter styras på motsvarande sätt? För där ser man ju ganska tydligt att Twitter t.ex. tar bort behovet av citatregler, samtidigt som vi också ser att människor för första gången i historien blir ”dummare”, vi kan snart inte tillgodogöra oss texter längre än 160 tecken.
      (vill man komplicera det ytterligare så kan du ju med svart/vita QR koder som är mindre än 75×75, lagra oändligt med data, ska all data då vara fri för att vi visualiserar den i sjok om 75x75pixlar eller mindre?)
      Värdet måste såklart bestämmas av den som äger bilden, som då får avgöra vad som ska gälla, självklart ska Scanpix ha den möjligheten.
      Som sagt, du inser att bildbyråerna fanns och klarade sig innan Google/internet fanns? (Google/internet har i motsvarande utsträckning ökat behovet av bilder, som det har minskat möjligheten att få betalt för samma bilder)
      Så värdet minskar inte alls, värdet ÄR bilderna, däremot minskar ju värdet för Google avsevärt om dom inte kan indexera alla sidor.

      • Per Sjöborg says:

        >Men menar du att ”Internet och social media´s” funktion är statiskt?
        ***
        Nej det gör jag inte, men det finns vissa principer, tumregler som har varit väldigt långlivade.
        >Funktionen är väl obefintlig utan innehållet…
        ***
        Så är det, om en Google sökning inte gav några svar så vore den värdelös. Men om jag söker på Panda så är det så att jag kan hitta upphovsrättsskyddade bilder och public domain bilder, och frågan är hur mycket den upphovsrättsskyddade bilden tillför i värde? Du påstår inte att PD bilder inte har ett värd?
        >…och innehållet idag är i stor del styrt just av stora organisationer och företag. Dom flesta som klagar över att dom stora organisationerna och företagen inte förstår, vill oftast bara ha det som dom stora bolagen/organisationerna producerar, oavsett om det är bilder, musik eller video.
        **
        När det gäller innehåll jag tycker tvärtom, jag läser nästan aldrig SVD, DN, SVT eller andra ”Stora” media bolag.
        Detta av flera skäl, för det första, kommer deras innehåll extremt sällan upp när jag söker (?:-).
        Sedan tycker jag att deras sidor är jobbiga ( alldeles för överlastade och plottriga)
        Men viktigast är kanske att jag tycker också att innehållet oftast är dåligt, ytligt och fult av plattityder, och det är oftast mycket enklare att gå direkt till källan, det är faktiskt så att efter som de är ganska långsamma så har jag vanligtvis redan läst deras källa och då känns det ju oftast redundant att läsa deras omskrivning.
        Jag tror att det kan bero på att journalister som arbetar i dessa organisationer oftast (naturligtvis finns det lysande undantag) är generalister, de arbetar med en sak ett tag och sedan något helt annat och förr fungerade detta, men nu när jag kan läsa om ett ämne där den som skriver har en djupare känsla för ämnet, så känns det ointressant att läsa det någon som inte kan ämnet så bra (vilket inte ska tas som kritik de måste ju kunna så många olika områden att det är praktiskt omöjligt att ha den djupare kunskapen på all områden)
        Och ”don’t get me started on” video, musik, TV, Radio etc det har jag i princip helt försvunnit ur min media konsumtion.
        Jag var en stor TV, Radio och tidnings användare förut men nu blir det mera blogs, podcasts och youtube.
        Det beror på att jag får innehåll som intresserar mig och är gjort av någon som kan området.
        >Jag tycker det är fantastiskt att människor idag ser internet
        >och ”sociala medier” som något nytt, som dom ska förklara för andra.
        ***
        Det tycker jag också, tänk att de fortfarande inte förståt 🙂
        >Vem skulle det bli enklare för om du fick en timme med dom?
        ***
        Det skulle bli enklare för dem, i stället för att lägga sin energi
        på att simma mot strömen och klappa katten mothårs eller lära grisar att sjunga!
        Så skulle de kunna utveckla sin verksamhet i takt med tiden.
        Jag tror att jag och många med mig skulle kunna ge dem en kort överblick över hur det ser ut och om de tog till sig den så skulle livet bli mycket enklare för dem.
        > Enklare för dig,
        ***
        Nej mig skulle det inte påverka alls och det är OK jag har det bra och om jag (eller någon annan) kan göra det enklare för dem så vore det bra tycker jag. Den första timmen kan jag ge dem Gratis!
        >Internet är ju inte ”ditt”, det ska inte vara enkelt för _dig_
        ***
        Nej och lustigt nog är det inte deras heller utan allas! och för mig är det redan enkelt, men det verkar ställa till stora problem för många stora äldre organisationer.
        (Inte bara ur ett rättighets perspektiv många gamla stora organisationer har urusla hemsidor, och är alldeles onödigt svåra att kommunicera med, via tex mail, chat, Skype etc)
        >Jag tycker dessutom det vore konstigt om storleken på bilden var avgörande.
        ***
        Varför är det konstigt? en så starkt komprimerad bild innehåller väldigt lite information och har därmed ett litet värde.
        Varför ska inte citat rätten gälla även bilder? 1% av en bild och 1 % av en text låter OK för mig.
        >Om vi om 10 år har upplösningar som är 10ggr dagens, ska bilder på 750×750 anses som licensfria då?
        ***
        Tumnaglar och ikoner ändrar storlek mera med OS’ens utveckling än med upplösningen på kameror. Men om du säljer bilder som är minimalt användbar ( typ ”man knappt se vem det är”) vid 75000×75000 så skulle det var OK för mig)
        Ska texter styras på motsvarande sätt?
        Det gör det så vit jag vet redan?
        Det är ingen som ifrågasätter de citatregler vi har för text idag.
        >För där ser man ju ganska tydligt att Twitter t.ex. tar bort behovet av citatregler,
        ***
        🙂 klart kul fråga vad har vi för ”citat regler” på Twitter är det 1,6 tecken ( 🙂 ) eller 16
        Som gäller eller är det OK så länge man @’ar den man citerar, det vore en intressant diskussion.
        >så kan du ju med svart/vita QR koder som är mindre än 75×75, lagra oändligt med data,
        ***
        Inte riktigt oändligt du kan lagra lite mindre än 5625 bitar vilket vid 8 bittar per byte blir 87 tecken så säg att du får in 50-60 tecken, oändligt är lite mera 🙂
        >ska all data då vara fri för att vi visualiserar den i sjok om 75x75pixlar eller mindre?)
        ***
        Jag tror nog att det skulle sträcka de flesta citat regler lite väl mycket 🙂
        Men om du vill konvertera de 60 första bokstäverna i en artikel till QR koder så är det OK med dagens citat regler som jag förstår det. och jag tror inte hur du citerar, om det är i text, bild, skulptur, ljud eller QR code form som avgör utan hur mycket du citerar.
        >Värdet måste såklart bestämmas av den som äger bilden,
        >som då får avgöra vad som ska gälla,
        >självklart ska Scanpix ha den möjligheten.
        ***
        Självklart håller jag med dig om detta, det är ett annat själ till att jag inte har med gammel media att göra, om man vill använda det de har gjort är det för osäkert och krångligt. Om jag vore ”the big G” skulle jag bara hoppa över denna typ av material. Det skulle inte saknas av så många.
        De som skulle sakna det får helt enkelt gå till sådana som Scanpix och hitta det där. Jag tror att väldigt få som letar efter bilder på nätet har ett behov som Scanpix kan fylla,
        jag vet inte vad de tar för att publicera en bild på en blog men det är troligtvis för mycket för att vara intressant. Registreringen på deras sida var inte rolig, och fungerar så vit jag förstår bara för företag så jag kontrollerade inte vad en bild kostar eller hur processen ser ut.
        >Som sagt, du inser att bildbyråerna fanns och klarade sig innan Google/internet fanns?
        ***
        Så är det, och om de använder robots.txt kan de förtsätta som vanligt, som om Google inte fanns.
        Vad vi talar om här är att de vill att Google ska indexera deras texter så att vi kunder kan hitta dem men de vill inte att Google skapar tumnaglar av bilderna så att det blir bekvämt att välja det man är intresserad av (storm i ett vattenglas?) .
        >(Google/internet har i motsvarande utsträckning ökat behovet av bilder, som det har minskat möjligheten att få betalt för samma bilder)
        ***
        Nej så är det inte, för de bilder bildbyråerna kan tillhanda hålla är oftast fel för de nya sätten att kommunicera, vilket inte är konstigt alls, de skapades för andra kunder och andra slut produkter. Om du illustrerar din blog eller youtub video så är det mycket bättre och vanligare att man använder sina egna bilder, det undviker också allt strul med rättigheter, kostnader etc . Men viktigast i detta är att om din blog etc inte innehåller eget innehåll så är den inte så intressant.
        >Så värdet minskar inte alls, värdet ÄR bilderna,
        ***
        OK skulle vilja se en mera detaljerad analys på hur en 75*75 bild har ett signifikant värde eller rent av samma värde som en full stor bild. att full stora bilder har ett värde som skall respekteras är självklart men komihåg att det är inte vad vi talar om här, vi talar om tumnaglar.
        > däremot minskar ju värdet för Google avsevärt om dom inte kan indexera alla sidor.
        Samma här, visst minskar värdet, men inte signifikant, denna typ av innehåll kommer alltid väldigt långt ner i sök svaren och har därför väldigt litet värde, vem går vanligtvis till mer än
        sidan 3 och någonsin djupare än sidan 10 i sök svaren?
        Jag har sett detta så många gånger, och jag tycker två saker är så sorglit i detta sammanhang, först att de etablerade inte förstår att saker förändras, tänk vad det hade betytt för porträtt fotografer om porträtt målarna hade fått det förbjudet att ta porträtt bilder eller att de skulle kräva en del av inkomsterna för rå film efter som en del av den kommer att användas till att ta porträtt vilket skulle minska deras inkomster (vilket vi Sverige har med Privatkopieringsersättning)
        Sedan tycker jag att det är ännu tråkigare att vi inte kan respektera varandra som med människor mera än att vi inte kan respektera om någon vill ta betalt.
        För mig är detta mycket enkelt, om någon skapar något så har denna person rätt att bestämma över det som skapats, om han vill ge det gratis till alla, eller gratis till några eller ta betalt så är det upp till skaparen att bestämma. Om någon vill bruka det skapade så måste man respektera det, om man inte vill betala för man söka sig till något annat, så enkelt är det.