Skillnaden mellan yttrandefrihet och yttrandefrihet

Tidigare i år annonserades att en av de största publiceringsplattformarna online, WordPress, nu har tillgång ett s.k. anti-censur-tillägg. RePress kallas det för, och omvandlar en wordpressblogg till en proxy. En proxy fungerar som en slags mellanhand och är ett användbart verktyg för människor som befinner sig i länder där yttrandefriheten är begränsad. När de inte kan nå information eller hemsidor, så kan en proxy skapa en teknisk omväg runt hindren, och materialet finns då tillgängligt.
Skaparna av det här tillägget heter Greenhost, och för att illustrera kraften bakom tillägget skapade de en proxy för den i Nederländerna spärrade sidan The Pirate Bay. Nu har Greenhost beordrats ta ner proxyn, utan att ens blivit hörda av den rättsliga instans som beslutat om åtgärden.
Denna åtgärd vidtogs strax efter att FN antagit en resolution som lagt till tillgång till internet och att uttrycka sig online till de grundläggande mänskliga rättigheter som antogs 1948. Det nya tillägget utvidgar den grundläggande yttrandefriheten att även gälla på internet, samt konstaterade att nätet är en drivande kraft för utveckling — särskilt i utvecklingsländer — och att tillgång till information ska stöttas — inte blockeras — av regeringar.
Händelsen med Greenhost i Nederländerna illustrerar de stora problem regeringar har med internet och dess utveckling. Å ena sidan blockerar och spärrar stater sidor, inte sällan på uppdrag av privata intressen, å andra sidan dyker det upp nya tekniska lösningar för att kringgå försöken att censurera hemsidor. Striden om internet sker dessutom på flera fronter än mellan stat och medborgare, företag vill även kunna äga delar av nätet och styra som de vill.
FNs frihetsdeklaration för internet kan helt enkelt komma bli avsevärt mycket enklare att skriva under, än leva upp till. Bland signaturerna till deklarationen finns exempelvis Kina som är ett av de mer restriktiva länderna. I Ryssland har man i dagarna bifallit en lag som skapar svartlistning av sidor som innehåller ”extremistiska idéer”. Även Indien skrev under, som tidigare i år anmält Facebook, Google, Microsoft och Yahoo för att tillåta plats för religiöst stötande innehåll. I Nigeria kan man dessutom riskera 15 års fängelse när man använder Skype.
Initiativet togs bland andra av Carl Bildt och Hilary Clinton, företrädare för två länder som inte heller de lyckats avhålla sig från att komma på kant med internet. Bland annat har Sveriges rättsliga behandling av Peter Sunde (tidigare engagerad i The Pirate Bay) ifrågasatts, så sent som igår, startades en namninsamling som ska överlämnas till regeringen. Sverige har dessutom begärt information om användare på Twitter, vid minst ett tillfälle men mindre än tio, och har vid varje tillfälle blivit nekad informationen. Enligt makthavare.se hade justitieminister Beatrice Ask ingen kännedom om detta.
I USA pågår även där strider, i lite annan tappning — telefonmarknaden som helhet upplever sig hotade på olika sätt, och där utmanar t.ex. Verizon (telefonoperatör) nätneutralitetsreglerna i domstol just nu, och om framgångsrika kan de blockera Skype och andra internetbaserade kommunikationsappar från sina telefoner. Där menar företaget att det handlar om deras yttrandefrihet och äganderätt, som inte får begränsa sin del av internet som de vill.
Även i USA intresserar de sig för vilka som twittrar vad; i Manhattan har en domare beordrat Twitter att lämna över meddelanden som en deltagare i Occupy Wall Street-rörelsen skrivit. Argumentet som förs är att tweets är publika och därför inte skyddade så som privata.
I dagens rättsliga strider om var den enes yttrandefrihet slutar och den andres börjar på internet, är det inte helt självklart var gränserna ska dras i praktiken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

23 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Carin says:

    Nu är jag den som är den. Som vanligt. Men det heter för Guds skull Nederländerna, och INTE Holland. Om du inte råkar mena bara någon av regionerna Noord-Holland eller Zuid-Holland, vilket jag är fräck nog att anta inte är fallet.
    Möjligtvis töntig jämförelse, men jag anser att det är lite som att kalla hela Sverige för Svealand eller liknande.

  2. Micke says:

    Nej det där med censur är förfärligt, det vill vi för guds skull inte ha.

  3. calandrella says:

    Åh, har FN formellt erkänt yttrandefrihet på nätet som en mänsklig rättighet? Fantastiskt! Men det är lite problematiskt om det lanseras som ett tillägg; i själva verket är det snarast ett förtydligande, eftersom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter från 1948 redan talar om rätten att uttrycka sig oavsett medium:
    ”Artikel 19
    Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.”
    Så att Internet-yttrandefrihet inbegrips i artikel 19 och därmed i FN:s förteckning över mänskliga rättigheter är egentligen självklart. Men det är ju trevligt att FN aktivt visar på en förståelse för detta faktum (till skillnad från en hel del politiker som inte alls verkar förstå det).
    Förteckningen i sin helhet finns för övrigt på Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter, http://www.manskligarattigheter.se/sv/vem-gor-vad/forenta-nationerna/fn-s-allmanna-forklaring

  4. Ingela says:

    Tänk vad hemskt det vore t.ex. om en site som Ajour började censurera, vilken dubbelmoral det vore då med alla inlägg om yttrandefrihet.

    • Sofia says:

      Censur är när staten går in och reglerar vad som får uttryckas.
      Det är något helt annat än att en utgivare tar ansvar för vad som publiceras på en given sajt, eller i en tidning eller tevekanal etc…

      • Johannes says:

        Vart hittar du den distinktionen, att det bara skulle vara staten som kan censurera?
        Censur är förhandsgranskning av information för att förhindra att den når mottagare. Staten har ingen yttrandefrihet att ge dig, och kan därför heller inte ta den ifrån dig. Sluta häng upp dig på ”staten”.

  5. Johannes says:

    Att Ajour och Emma pratar om yttrandefrihet och censur är hyckleri bortom all logik. Om vi nu ska prata klarspråk istället.
    Svaret blir då såklart att ”Ajour som privat blogg/sida inte har någon skyldighet att vara kanal för någon annan”.
    Men applicera den logiken på den här texten. Har Twitter det? Har facebook det? Har WordPress det? Staten finns ju överhuvudtaget inte på Internet (i västvärlden) det är bara ”privata” företag. Det är _dom_ (ni) som censurerar.
    Och alla som censurerar har självklart en, i deras ögon, logisk förklaring till varför just deras censur är legitim och rimlig, det finns ingen som vill censurera någon annan för att den egna åsikten är fel, skev eller dålig, utan för att den andres åsikt är det. Så censur är oftast en slags välvilja skulle man kunna säga, man vill bara inte att den som uttrycker dom åsikter man vill censurera ska göra bort sig.
    Eller som Emma själv säger, yttrandefriheten fungerar faktiskt inte om alla vill (eller värre, behöver) höras.

    • Sofia says:

      Jag kan ändå tycka att det är viss skillnad på ett företag som tillhandahåller en tjänst, och på en publikation som har utgivaransvar för vad som publiceras.

    • Det jag antar att du refererar till är det vanligt förekommande bortrensning av ovidkommande spam? Det är väl, om man ska vara flexibel i språkförståelse, en form av censur. När folk väljer vilka de ska läsa och följa i sina flöden, så innebär det med en riktigt oförlåtande svart-vit attityd att den personen censurerar alla andra, som man valt att inte läsa och följa. Och varje spammare (om de så är scriptade botar) blir såklart i den striktaste tolkningen av ordet censurerade när det rensas bort. Censur har emellertid inte den betydelsen alla gånger. Särskilt inte bland de som känner till dess historiska betydelse. Läs gärna hur det står beskrivet på wikipedia.
      Den här diskussionen känns lika gammal som internet. Att folk väljer hur deras personliga bloggar modereras är inte att jämföras med en statlig reglering i vem och var man kan synas och vad man i så fall får säga. Online kallas det ofta för filtrering, man kan välja att kalla det för censur. Men vad man har för intresse av att späda ut ordet på det viset, undrar jag i så fall. Klart, om man nu upplever att alla hemsidor som har kommentarsfält har en skyldighet att släppa igenom alla kommentarer, så är det en åsikt så god som någon. Själv ser jag det som en helt omöjlig situation, allt skulle drunkna i spam. Ironiskt nog, en helt annan typ av censur då, enligt de som inte riktigt klarar av nyanserna.

      • Johannes says:

        Sluta ljuga för dina läsare Emma. Du vet mycket väl vad jag refererar till, jag refererar till att ni blockerar kommentarer från läsare genom att blockera IP adresser (ungefär som du tar upp i din text)
        Du verkar inte ens förstå begreppet censur, eller så är det ett försök till en dimridå. Att någon väljer vad han/hon vill läsa eller inte läsa är SJÄLVKLART inte censur. Att DU väljer vad han/hon ska kunna läsa ÄR däremot censur.
        Det där att det inte skulle fungera utan censur är ju det argument alla använder som vill censurera. Och det är skitsnack. Du lever i en drömvärld om du tror att NÅGON kommer hit för att förstöra för _dig_, det är något du måste intala dig för att du inte kan ta in att du kan ha fel, därför måste dom som säger emot dig vara illvilliga onda människor, som bara vill förstöra, och det faktum att dom är illviiliga och onda gör det okej att blockera dom, att inte lyssna på dom.
        Jag förstår inte den där fixeringen vid ”staten”.
        Eftersom det inte är staten som ger oss yttrandefriheten, kan dom heller inte ta den ifrån oss.
        Hur ska staten kunna garantera oss yttrandefrihet, om Du Emma ska censurera!? Då måste staten gå in och förbjuda din censur, annars är löftet om yttrandefrihet helt meningslöst. Staten har ingenting att ge oss i det här fallet, och kan därför heller inte ta något ifrån oss.
        Ska staten få gå in och säkerställa _min_ yttrandefrihet, t.ex. genom att förbjuda _din_ censur av mig?
        Sen skulle man ju kunna argumentera att i Sverige och Vitryssland som är demokratier, så är det väl just staten som _ska_ censurera.
        Staten är den demokratiskt valda representationen av folket.
        Ska DU som enskild medborgare (eller företag) få censurera, och sätta dig över den stat alla vi andra har röstat fram? Det är ju DU som begränsar min yttrandefrihet, varför är det okej för dig att sätta dig över grundlagen, men inte för staten?
        Jag är rätt övertygad om att Vitryssland har en bra anledning till varför man ska genomföra censur, och troligtvis låter dom ungefär som dina anledningar ”för att det fungerar inte om alla ska höras” ”vi vill bara tillåta att dom ”rätta” åsikterna ska få lite mer utrymme…”
        Kan det där med att debatten blir för ”stor” vara ett tillkortakommande från Dig? Jag har aldrig upplevt att diskussionen blivit för stor. Ligger inte en del av problemet i att människor som du vill prata till fler människor än ni kan lyssna på?
        Pröva att aldrig prata med fler än du kan lyssna till, så ska du se att diskussionen aldrig glider dig ur händerna.
        Men det där är ett svepskäl, det du skriver här på Ajour når i princip aldrig upp i ens 2-siffrigt antal kommentarer (vilket gäller det mesta på Ajour) så att det skulle bero på någon slags anstormning är en lögn, kanske ett önsketänkande. Ni klarar inte av diskussionen helt enkelt. Allt verkar ju konstigt och ovidkommande för den som är ointelligent och inskränkt.
        Dessutom är det inte så lite dubbelt, för det innebär att ju MER vi behöver yttrandefriheten, desto sämre fungerar den. När det har gått så långt att alla behöver höras, så fungerar den inte!? Se Grekland, se Spanien.
        Du pratar ju om yttrandefriheten i sin enklaste form, den är det aldrig någon som kan ta ifrån oss. Alla kan såklart sitta hemma och säga vad man vill till sig själv (yttrandefrihet) men yttrandefriheten är ju _bara_ relevant när den används, när diskussioner uppstår, den diskussion ni vill tysta.
        Ni vill använda yttrandefriheten för propaganda, i likhet med dom ”stater” som vill begränsa yttrandefriheten för _andra_ (aldrig den egna yttrandefriheten såklart)
        Men vi kan göra en deal, om ni slutar använda andra företag som ni inte är anställda hos (det inkluderar Twitter, WordPress, facebook m.fl.), slutar använda deras plattform , så slutar jag använda Er .
        För det är ju det som är så intressant, för det du säger är ju egentligen att när alla vill ha samma rättigheter, så fungerar det inte!? På internet, där det överhuvudtaget aldrig kan finnas ”platsbrist”, så använder ni precis samma argument som både staten och privata företag gör. ”Visst, protestera gärna, men inte här…” ”…men VI är väl inte en del av problemet…”
        Vad skulle DU skriva om när alla problem är lösta, varifrån skulle du få din bekräftelse då?

        • Eftersom din kommentar börjar med ”sluta ljuga” läste jag inte hela texten. Jag upplever det som min rättighet att inte släppa in folk i mitt vardagsrum som är oförskämda, spottar på mattan eller på olika sätt gör stämningen allmänt otrivsam i sociala sammanhang.

          • Fotografen says:

            Lite som genusfotografen gjorde stämningen allmänt otrivsam kring någon annans bilder/vardagsrum, menar du?

          • Tack för att du gjorde det enkelt. Då du jämför hur ngn inte har möjlighet att yttra sig alls i ett ämne, ens från sin egna plattform/blogg, med hjälp av lagstiftning (staten) med att få spamma någon obönhörligt, upplever jag att situation, princip och problematik redovisats rätt tydligt här.

          • Fotografen says:

            ”Inte har möjlighet att yttra sig alls”?
            Det är väl precis tvärtom? Sällan har väl någon fått sådant genomslag för sitt yttrande som genusfotografen. Utan motpartens klumpiga beteende hade yttrandet försvunnit helt i bruset. Nu känner alla till det.
            Svinigt beteende mot genusfotografen? Ja, alldeles uppenbarligen. Censur? Nej, lika uppenbarligen inte. Snarare marknadsföring.

          • Det var för att blogginlägget fick genomslag från början (kritiken blev smått viral), som folk fortsatte att intressera sig för händelsförloppet, förstår inte vad du kan mena. Sen menar du väl antagligen inte att genusfotografen planerade att de han kritiserat skulle ta till upphovslagen för att tysta kritiken. Något saknas i din text, det går inte ihop.

          • Fotografen says:

            Det som inte går ihop är att du menar att genusfotografen ”inte har möjlighet att yttra sig alls” och samtidigt påpekar att dennes yttrande fått viral spridning.

          • Johannes says:

            Vad duktigt av dig att du lyckas göra internet till _ditt_ vardagsrum.
            Det är ju ingen som spammar dig obönhörligt, om du inte vill ha människor i ditt vardagsrum, bjud inte in till en diskussion!?
            Det är ingen som är oförskämd mot dig eller spottar på någon matta, däremot är det ofrånkomligt så att det blir något av en social ”faux pas” när gästen säger att värden har fel, men klarar du inte av det, ta inte diskussionen, ta inte upp ämnen du inte kan hantera, och klarar du överhuvudtaget inte att man säger att du har fel, kanske ”sociala medier” inte är din grej.

          • emma says:

            Jag tycker det är så himla intressant att du väljer att tala till mig direkt denna gång. Tidigare har du varit högst ovillig att se mig som en individ bland flera på Ajour, och drivit dina kampanjer kollektivt. Helt poänglös har du heller aldrig varit, så visst skulle man nånstans kunna driva saken som att ”vi inte klarar av att bli emotsagda”, absolut. Det har vi ju uppenbarligen beslutat oss för att bjuda på.
            Jag gissar att du däremot inte riktigt funderar över vilken typ av censur det handlar om när någon går in för att inte låta andra diskutera genom att lägga beslag på allt utrymme och inte minst bygga ett gäng halmgubbar som blir ganska tröttsamma att behöva tackla i längden. Att inte själv känna minsta slags respekt för dialogen och strunta i det som sägs, börja om samma diskussion om och om igen utan att ta hänsyn till att det råkar vara en människa du pratar med osv.
            Låt oss skita i vardagsrumsanalogin; du kliver över socialt acceptabla gränser, insinuerar saker om oss som personer både kollektivt och nu individuellt. Du ställer krav på oss som du inte har rätt att ställa, och även om det är bittert för alla involverade, så är det bara att konstatera att detta inte är en fruktbar relation på något vis i världen. Det ÄR personligt och det handlar om en social angelägenhet.
            Vi är inte en social mediaplattform med miljontals användare, vi är en handfull människor – varav de flesta av oss gör det här på sin fritid. Vi påstår inte att vi är annat än människor, med fel och brister. Vi gör detta för att vi tycker det är roligt – och du Carina, lyckades egenhändigt jaga bort både skribenter och kommentatörer. Det kan du skita i (eller mysa över), som sagt, men det gör inte vi. Vi blir ledsna att utsättas för en spärreld av hittepåansvar och insinuationer.
            Du har varit extraordinärt tydlig; du vill inte komma överens med någon här, du vill inte utveckla dialogen, du vill inte göra annat än ösa din bitterhet över sakernas tillstånd och lägga ansvaret hos oss som personer. Det vi gör här tycker du är lågkvalitativt och otillräckligt och ingen av oss har några förmildrande karaktärsdrag som gör det värt besväret att delta i någon slags dialog som skulle kunna förbättra saker. Det funkar för dig att smygbitcha till dagligdags, men det funkar inte för alla som är engagerade i Ajour.
            Långt svar igen, jag borde egentligen inte, eftersom jag vet, när vi gått det här varvet kommer du att börja om igen. Du kommer att strunta i genuint genomtänkta kommentarer, du kommer återigen ställa frågor du fått svar på, du kommer att flera gånger om insinuera saker om oss som skriver. Du har gjort det förr och kommer att göra det igen. Du blir aldrig färdig i din avsky till oss uppenbarligen, men vi känner oss kollektivt färdiga med det.

  6. Miriam says:

    För det första, jag vet att det är ett händigt försvar, för vem behöver lyssna på en bitter människa, eller hur? Men jag är inte det minsa bitter.
    ”Jag tycker det är så himla intressant att du väljer att tala till mig direkt denna gång. Tidigare har du varit högst ovillig att se mig som en individ bland flera på Ajour”
    Kan det vara för att jag tycker att du är rätt ointressant som person, men att det du skriver intresserar (men många gånger skrämmer) mig!?
    Det är lite motsägelsesfullt att du först säger att jag förföljer och pinpointar dig, och sen beklagar dig över att jag inte väljer ut dig specifikt!?
    ”Jag gissar att du däremot inte riktigt funderar över vilken typ av censur det handlar om när någon går in för att inte låta andra diskutera genom att lägga beslag på allt utrymme”
    Lägga beslag på allt utrymme? Really? Om ditt internet har begränsat utrymme så kan du få vara med i mitt internet som är helt gränslöst.
    Men det du säger är att jag tar död på debatten med för mycket ord? Det är ungefär som att säga att vattnet i sjön tar för mycket utrymme från sjön.
    ”Det ÄR personligt och det handlar om en social angelägenhet”
    Allt som har med _dig_ att göra är ju personligt för _dig_ självklart. Jag struntar blankt i dig som person.
    ”Vi gör detta för att vi tycker det är roligt – och du Carina, lyckades egenhändigt jaga bort både skribenter och kommentatörer”
    Läser du ens själv på Ajour? Merparten av det ni gör passerar obemärkt förbi, det finns inga kommentarer, ingen diskussion, men du menar att det är för att jag har varit här och sugit ut allt syre ur luften?
    Eller kan det vara för att ni är irrelevanta, ointressanta. På en site som ganska tydligt uttrycker att man inte vill ha kritik, är man då tyst för att man håller med, eller för att man inte håller med?
    Kan det vara så att det till slut blir ointressant att läsa saker som enbart skrivs för skribentens självbekräftelse!?
    Kan det vara så att kommentarerna försvinner för att ni cenusrerar (ni bör ju vid det här laget spärra alla som surfar via TOR, och från flera av dom publika ”hot-spottarna” i Göteborg)
    Men för att återgå till sakfrågan, censur är censur, alla tycker att just deras censur är berättigad, ingen har problem att försvara just sin egen censur. Man får censurera, jag har inga problem med det, men ni är ju charlataner, eller, du är, när du skriver inlägg om censur och yttrandefrihet. Det är falskt.
    Och allra helst skulle man ju kunna hävda att rättighetsinnehvare har ALL rätt att censurera TPB, så vill du rättfärdiga din censur med ”ditt utrymme”, så får du inse att det är precis det som all upphovsrätt handlar om.
    Men jag gissar att det är skillnad på ”stora onda filmbolag” och ”lilla snälla emma”?
    Det är också lite konstigt för staten får inte censurera, staten som som sagt är den valda representationen av oss. Stora bolag får inte censurera, bolag som väl har blivit stora för att man har haft framgånsrika produkter, man skulle kunna kalla det ett ”folkligt stöd”, Emma däremot får censurera.
    Är inte staten och filmbolagen fulla med just ”Emmor”!?

  7. Välkomna till min nya kyrka för yttrandefrihet. http://www.amorism.cc. Obs, jag använder aldrig e-post.