Skulle kvällstidningar betala för bränder – vad hände med nyanserna?

Dagens stora snackis är att en SVT-journalisten Joakim Lamotte besökte Husby och sedan använde sin blogg för att publicera några citat.
Citaten handlar om hur flera berättat för honom att ”journalistfittorna” erbjudit dem pengar för att bränna ner bilar.
”De säger åt oss att filma när vi bränner bilar i Husby, och att vi får sjutusen för en bra film” är ett av citaten.
Det låter konstigt tycker Lamotte, men ser ändå en rad indicier som kan bekräfta detta: en person har ett telefonnummer till Expressen i sin telefon. Någon har fått tipspengar av Aftonbladet. Lugna gatan påstås ha hört dessa rykten. Och det sista indiciet är att SVT-journalisten själv får frågan om han betalar för bilbrandsklipp.
Det är allt. SVT-journalisten ställer sedan några öppna frågor på sin blogg om att det _vore_ bedrövligt _om_ det var så. Där tycker journalisten att hans ansvar är slut. Han återberättar ju bara några påståenden. Ställer några frågor. Som behöver svar.
Den här typen av journalistik återkommer ibland på våra kultursidor i Sverige. En slags blandning av opinionsjournalistik och ytligt grävande. Man har snubblat över ett problem och tycker man har  ”rätten att ställa frågor”.
Jag tycker den journalistiken är bedrövlig. Men det är klart att det går att förlåta mycket här. Lamotte förväntade sig säkert inte att hans bloggpost skulle delas tiotusen gånger på Facebook, bli den antagligen mest lästa texten i Sverige idag – mer än någon rikstidning. Jag tycker det på ett sätt ursäktar en del – han var inte medveten om den spridningen hans ”frågor” skulle få.
Men ändå. Ett fundament i den journalistiska idén är att ge två bilder av en story. Hur svårt hade det varit att kolla med Aftonbladet eller Expressen? När de väl fick chans att svara berättar Expressen att de faktiskt betalar ut tipspengar från Husby. Därmed är det inte omöjligt att vittnet Lamotte pratade med hade rätt – att han fick 4 000 kronor för det. När ett sådan uppgift sprids så är det inte konstigt att någon annan frågar SVT-journalisten om också SVT betalar. Det är inte heller konstigt att förstå att ytterligare någon i desperat behov av pengar bränner en bil, filmar och skickar in till kvällspressen. Sådana fall berättar både Expressen och Aftonbladet om. I Expressens fall berättar man att man då misstänkt att det var personen själv som bränt och att man därför inte betalat ut några summor.
Innebär det att kvällstidningarna har bett någon bränna bilar? Nej.
Innebär det att man ändå kan uppfatta det som att kvällstidningar beställer bränder? Indirekt, ja.
Plötsligt blev nyanserna väldigt viktiga här.
Låt mig vara tydlig: Jag ställer mig inte på kvällstidningars sida här. Det kan mycket väl vara så att någon journalist faktiskt betalat för att få en bil bränd och sagt det så tydligt till någon i Husby.
Mitt problem här är den ohederliga typen av journalistik Lamotte gör när han inte vill nyansera med ”å andra sidan”-perspektiv i sin text. Han skulle inte ens behöva ringa kvällstidningarna, det skulle räckt med att han skrev ”å andra sidan kan det vara [såhär]”.
Ska vi ändå prata sakfrågan? Det är klart att det är problematiskt att betala ut tipspengar för bilder. Jag skrev en text om hur tipspengar fick Södertäljebor att ställa sig mitt i skottlinjen under ett rån i Södertälje. Expressen köpte sedan filmen från snubben som helt öppet stod bredvid poliser som hukandes avlosade skott. Var det försvarbart? Vilket ansvar har Expressen?
Jag tänker att samma frågor återkommer i det här fallet: Ska vi betala för bilder som kan trigga folk att sätta eld på bilar? Ska det sättas undantag då?
Å andra sidan: Kan medier bara ta bilder utan att betala?
Den diskussionen tycker jag är bra och nyttig. Den diskussionen kunde vi fått.
Nu blev det ett effektsökeri som försvaras med ”jag ställde ju bara några frågor”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

19 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Klart att diskussionen behöver nyanser. Men man ska inte vara alldeles för säker på vad enskilda, kanske lite överambitiösa, journalister gör. Minns http://www.etc.se/nyhet/aftonbladets-f%C3%B6rlorade-heder

  2. Styre says:

    För det första, du kan inte ta upp det som skrivits på en privat blogg som ett exempel på journalistikens förfall.
    För det andra – är det någon förutom han som probematiserat kvällstidningarnas utbetalande av pengar för tips och fräcka bilder från privatpersoner – och hur de i samband med upploppen kan innebära att medierna är med att blåsa på händelseförloppet?
    DET är en diskussion som behöver föras
    Det är skitsamma om tidningarna inte sagt ”bränn en bil tack då får du 10 000”. Men om tidningarna betalar vemsomhelst för exklusiva bilder på brinnande bilar under ett upplopp – för det för de ju – då måste ju tanken slå dem att folk som själva bränner kanske tar en chans att tjäna pengar på det?
    Tidningarnas lama dementi som går ut på att de ”undersöker” allt material de får från privatpersoner, så att de självklart kan sortera bort fall där den som sänt in materialet är förövare, är väldigt tunn. Hur ska de kunna undersöka bakgrunden till insänt material som de tänker publicera redan nästa dag?

  3. Catta says:

    Fast är det inte just detta även kvällspressen gjort också när de tagit ungdomarnas ord och publicerat? Hur mycket liknande citat har vi inte kunnat läsa:
    ”Polisen skrek stick hem negerjävlar” och ”Polisen slog en mamma och hennes barn med batong”. Media har alltså sysslat med samma slags journalistik som Lamotte. De har tagit ett antal ungdomars ord och publicerat dom, med förebehållet att ”vi får ju hoppas att det inte är så, men det är vad dom säger”…
    Skillnaden är att de har gjort det som en del i ett journalistiskt arbete som ska publiceras. Lamotte har skrivit det i sin privata blogg.

    • Catta: Nej, skillnaden är att medier har berättat att ungdomar sagt det – och sedan låtit polisen kommentera uppgifterna. Det är en grundpelare i det journalistiska hantverket och förvånande att Lamotte struntade i. Hence: effektsökeri.

  4. Jag tycker nog skillnaden är försvinnande liten mellan ”Om någon skulle filma en brinnande bil skulle denne få tusenlappar av oss” och ”få tusenlappar för att sätta eld på en bil åt oss”. Man har skapat incitament för att bränna bilar i båda fallen.

  5. Lennart Orlander says:

    Nu var det ju faktiskt inte Joakim Lamotte som startade det här.
    Det var en journalist på AP, Malin Rising, som lade ut ett rykte på Twitter som hon hade hört från några av ungdomarna i Husby. Lamotte tog sedan upp det i sin blogg.
    Jag tycker att Lamotte gjorde det bra som skrev om det på sin blogg och diskuterade vidare kring det. Rising däremot, att lägga ut ett rykte som hon gjorde, det är ju som att säga att det är absolut inte sant att den stora hamburgerkedjan använder sig av kött från råttor i sina hamburgare. Och hon verkar ju ha lyckats rätt bra.
    Tyvärr så är det också så att jag sedan länge har slutat att ha 100% tilltro till Aftonbladet och Expressen. Det som Expressen ägnat sig åt den här veckan med sin live-TV från Husby påminner alltför mycket om när CNN körde live varje kväll från Bagdad under de amerikanska bombningarna som var inledningen till Gulfkriget 1991. Tror de kallade sin TV-serie War In The Gulf. Bilbränder i live-TV är ju skithäftigt även om det inte är lika häftigt som Tomahawk-missiler.
    Joakim Jardenberg har tyvärr rätt, man vet ju inte vad som hänt. De journalister som jag har sett på Expressens ”banbrytande” TV-journalistik den här veckan är inte alltför upplyftande.
    Nu fredag kväll flyger det fler helikoptrar än vanligt över Årsta. Har också sett ett par polisbilar och en brandbil med blåljus, dock inga sirener. Ännu.
    Jag tycker mest att det är tråkigt.

    • JohJoh says:

      ”jag sedan länge har slutat att ha 100% tilltro till Aftonbladet och Expressen”
      Bra text men jag hickar till vid det du skriver (ovan). Betyder det alltså att du tidigare hade 100% tilltro till kvällspressen?! 😮

    • Lamotte hänvisar inte, vad jag minns, till Rising? Och att ”någon annan började” är väl aldrig ett giltigt argument?

  6. Patric says:

    Nyanserna försvinner när det handlar om invandrare. Eftersom det är tabu att skuldbelägga invandrare för minsta lilla så söker man med ljus och lykta efter andra syndabockar. Kan det vara rasisternas fel? Kanske är det tidningarnas fel också?
    Extremvänstern polariserar debatten så att vi på ena sidan har de stackars bilbrännarna som är en product of environment och alltså enast offer. På andra sidan har vi nazist-rasisterna, dvs alla som inte tycker som extremvänstern.
    Till sin hjälp har de ”inte rasist, men”-argumentet som de slänger fram så fort någon kritiserar invandringen / integrationen
    Självklart beror upploppen inte på någon hudfärg eller nationalitet. Det blir helt enkelt såhär när vi tar in fler invandrare än vad vi kan ta hand om. Det är inte rättvist mot någon. Vi kan inte rädda hela världen, men vi kan förstöra vårat eget land om vi inte ser upp

    • Micke says:

      Nyanserna försvinner för att journalister är korkade och inte kan hantera nyanser.
      Tyvärr utan undantag.

  7. Micke says:

    Jag måste få fråga också, vad är alternativet? Att journalistierna INTE ställer frågor? Att dom också ger svaren?
    Vem är det du, Emanuel, vill skydda från frågorna? Är det jag som inte kan hantera dom här öppna förutsättningslösa frågorna, eller du?
    Det är inte riktigt så farligt som du vill mena, helt enkelt eftersom journalistiken spelat ut sin roll. Det är bara du och Lamotte som bryr sig om vad du och Lamotte tycker,och där har ni ju hamnat av helt egen förskyllan, så blev et när ni slutade lyssna, och gjorde er själva till huvudpersoner..ni är såklart huvudpersoner i era egna liv, för alla andra är ni betydelselösa.

    • Klart att journalister ska ställa frågor! Jag vet inte om jag kan skriva det tydligare än jag gjort. Problemet är inte frågorna, utan bilden man ger om man bara ställer frågor. Frågor kan alla ställa, det som är själva idén med journalistiken är att ta sig tid att göra något mer än det alla kan göra. Ta sig tid att göra mer än bara berätta vad ryktet på stan är. Att faktiskt fråga dem det gäller, ge en balanserad bild av vad som hänt så att sanningen kan träda fram – vilken den än är.

  8. Å andra sidan: Kan medier bara ta bilder utan att betala?
    Varför skulle medier bara ta bilder? Förstår inte ditt resonemang här. Rättigheterna till bilder äger fotografen även om Expressen/Aftonbladet inte längre skulle pusha ut så hårt tipspengar för bilder. Men det är ifs en intressant diskussion, då allt som oftast privatpersoner finner sina bilder i kvällstidningarna utan att blivit tillfrågade, fått kred och aldrig betalt.
    Nej medier borde inte bara ta bilder utan att betala.

  9. Christian says:

    En konkret sak tidningarna skulle kunna göra är att faktiskt skriva om det på sina tipssidor. Idag drar de mest på att det finns pengar att tjäna för bra bilder:
    http://gillinger.se/kvallstidningarna-betalar-for-att-vi-ska-branna-bilar/