På morgonen den 6:e oktober 2010 stiger ”Amin” på ett flygplan med destinationen Bagdad, huvudstad i Irak. Han gör det inte frivilligt, utan eskorteras av poliser i en insats arrangerad av Sverige i samarbete med Norge och Storbritannien. Tillsammans med 45 andra irakier som har sökt asyl i dessa tre länder ska han nu utvisas.
Det finns bara ett problem. Amin är inte irakier. 
Amin, 53 år, är feilikurd – en shiitisk kurdisk folkgrupp – och han utvisades tillsammans med tusentals andra feilikurder från Irak (det land han föddes i) till Iran av Saddam Hussein i början av 1980-talet, efter att de hade utsatts för rejält förtryck av den baathistiska regimen. Den officiella orsaken var att feilikurdena ansågs vara iranska nationalister och inte ”äkta irakier”. Deras situation uppmärksammades redan på 90-talet i den svenska riksdagen. Amin fick iranskt medborgarskap, men levde liksom andra feilikurder under svåra förhållanden i Iran och flydde till slut till Sverige år 2002.
I Sverige ansökte han två gånger om uppehållstillstånd. Han fick slutligt avslag i den andra processen i augusti 2009, och togs därefter i förvar. Efter att ha suttit inlåst i ett år verkställdes utvisningen.
Men till fel land.
När Amin söker asyl i Sverige anger han att han är från Irak. Han gör det för att lättare få uppehållstillstånd och för att han inte vågar återvända till Iran. I den andra beslutsprocessen fastslår Migrationsverket att han är iransk medborgare. Detta konstateras i samtliga beslut, och det anges också att det är till Iran han skall utvisas om han inte själv visar att han kan åka till något annat land. Något som Migrationsdomstolen i Stockholm senare fastslår. Men något går fel. När gruppen anländer till Bagdad inleds en förhandling där det även visar sig att en av de utvisade är från Algeriet. Han får åka tillbaka till Storbritannien.
Amin sitter sedan 13 månader i förvar på polisstationen Al-Elwaya i Bagdad. Advokat Emma Persson, som är Amins ombud, har under en längre tid försökt väcka uppmärksamhet kring de svenska myndigheternas felaktiga agerande. En JO-anmälan lämnades in, men ett år senare har ännu inget beslut fattats. Hon har även lämnat in ett klagomål till Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.
– Min klient mår väldigt dåligt. Han har diabetes, och högt blodtryck. Han får en måltid per dag och sitter i förvar, i ett mörkt rum tillsammans med andra män. Hans syster har varit där och besökt honom, samt försökt få honom släppt, men irakiska myndigheter anklagar honom för att ha påstått sig vara irakisk medborgare, säger Emma Persson till Ajour.
Emma Persson fick inte reda på att hennes klient skulle utvisas, och begärde efter utvisningen en verkställighetsrapport av gränspolisen i Stockholm och fick då reda på att Amin felaktigt deporterats till Irak.
– När jag hade fått rapporten skickade jag den dagen efter till polisen i Gävleborgs län, men fick ingen respons på det, säger Emma Persson.
Två veckor senare JO-anmälde hon Polismyndigheten i både Stockholm och Gävleborgs län.
I JO-anmälan som jag har tagit del av svarar Polismyndigheten i Gävle att gränspolisen i Gävleborg påvisat att de var villiga att ta emot honom i Irak, men att Amins uttryckliga samtycke skulle ha inhämtats, något som inte har skett.
Hade inte samtycke uttryckts skulle de ha försökt utvisa honom till Iran.
Polismyndigheten påstår att Amin inte har protesterat mot att bli utvisad till Irak.
Anna Sehlin har hand om ärendet på JO. Hon menar att beslut kommer att komma i år och att att det är vanligt att sådana processer tar så lång tid. I ett uttalande till JO säger Polismyndigheten i Stockholm att ansvaret för verkställighetsärendet gällande Amin ligger hos Polismyndigheten i Gävleborgs län där han tidigare fanns i förvar och att gränspolisavdelningen i Stockholm endast har samordnat platser på verkställighetsresan till Irak. Svar från myndigheterna inkom till JO i februari.
– Därefter har jag legat på JO för att få fram ett beslut, och de angav först att de skulle ge besked innan sommaren. Detta ändrades senare till ”efter sommaren” och det nya beskedet är ”innan jul”. Det jag kan göra från Sverige är ganska begränsat, eftersom svenska myndigheter vägrar att ta ansvar, säger Emma Persson.
Efter kontakt med den svenska ambassaden i Irak fick Emma Persson beskedet att ambassaden inte kunde göra något på grund av att Amin inte är svensk medborgare.
– Jag har pratat med Amnesty och även UNHCR som har kunnat hjälpa mig med folk på plats som har kunnat skicka ett intyg.
I intyget fastlås att Amin sitter i förvar och att han riskerar 15 års fängelse för att falskeligen utgett sig att vara irakier.
– Jag har uttömt alla juridiska vägar och det här har tagit så lång tid. Alla beklagar, men ingen vill ta ansvar eller göra någonting. Det handlar om en man som sitter fängslad i ett land på grund av misstag av våra myndigheter. Jag pratar med dig för att jag ser det här som en sista utväg att hjälpa min klient, säger Emma Persson.
Tills vidare sitter Amin frihetsberövad i ett land som han saknar medborgarskap i, och som han utvisades från för nästan 30 år sen.  Det land som han har medborgarskap i vågar han inte återvända till. Det land han föddes i vill sätta honom i fängelse. Och det land som han sökte skydd i vill inte stå för sitt misstag. Ett misstag som Amin ser ut att få betala dyrt för.
Fotnot: ”Amin” heter egentligen något annat.