Krönika: Den hela bilden och varför vi kanske aldrig mer kommer få se den
Som Ajour tidigare idag kunde berätta har ännu ett argument utkristalliserat sig för varför Community, med sin patenterat drastiska humor, kan betraktas som en av samtidens bästa TV-serier. Under tre år arbetade man långsamt och tålmodigt på ett referensskämt som förmodligen saknar motstycke. I varje säsong sade en karaktär ”Beetlejuice” en gång, och när vi nu nått det tredje året i vår bekantskap med serien sades ordet följdaktligen för den tredje gången. Och då dök han upp. Excorismspöket Beetlejuice från Tim Burtons kultförklarade skräckkomedi med samma namn måste åkallas tre gånger för att visa sig, och om man tittar bakom persiennerna i scenen då rollkaraktären Annie, spelad av Alison Brie, säger Beetlejuice för tredje gången – då promenerar han förbi där. Det är en häpnadsväckande uppvisning i att hysa tilltro till sina tittare, och vilja skapa något som går utanför den vanliga sitcom-ramen.
Låt mig nu beskriva en liknande upptäckt för nästan hundra år sedan. Flygplanstekniken lämnade vid 1920-talets slut sin första darriga experimentstatus och gick över till en mer pålitlig vardagsteknik. Kommersiella passagerarflyg började försiktigt glida över världsytan som de första bananflugorna över en fruktskål i april. På flygplan som gick ovanför Nascaöknen, längst Perus södra kust, började resenärer påpeka för besättningen att konstiga formationer gick att uttyda ur marken under dem. Det visade sig att urbefolkningen i Naszaöknen nästan 1500 år tidigare hade målat enorma bilder på hundar, örnar och människor i öknen. Bilder som inte gick att betrakta i sin helhet utan ett perspektiv från himlen. Varför och till vems ära dessa enorma streckgubbar är utförda vet vi fortfarande inte, men de tronar än så länge där, till glädje för de som har förmånen att se det hela ovanifrån.
Läs vidare →