Tidens tecken? I kväll säger SVT:s hallåor tack och adjö

I kväll är sista gången en TV-hallåa syns i bild i Sveriges Television. När programpresentatören Justine Kirk kl 22.40 tackar för sig och introducerar en repris av Melodifestivalen går en epok i graven. I fortsättningen kommer programmen i SVT att introduceras av programpresentatörer som inte syns i bild. I en tid där journalistiken präglas av individualisering och personifiering väljer således SVT att avpersonifiera programpresentatörerna. Varför gör man så?SVT:s programpresentatörer har ofta blivit folkkära. Själv minns jag med särskild förtjusning barndomens Anita Lindman och Maud Husberg. I Aftonbladet i dag säger 82 procent av de som besvarat en webbenkät att de kommer att sakna hallåorna.
Beslutet kommer tillsynes oväntat eftersom SVT i så många andra sammanhang driver på när det gäller att personifiera journalistiken. Nyhetsankarna i Aktuellt lyfts fram starkt och ”nya Aktuellt” som börjar i morgon måndag har två programledare som twittrar med tittarna före och efter sändning. I Melodifestivalen profileras programledarna Sarah Dawn Finer, Gina Dirawi och Helena Bergström lika starkt som de deltagande artisterna. I slagskeppet På spåret är det nästan ingen som kommer ihåg vilket lag som vinner, däremot minns alla de starka programledarparen Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg respektive Kristian Luuk och Fredrik Lindström.
Men i stället för att gå vidare och lägga starkare fokus på programpresentatörernas personligheter och bygga starka varumärken kring dessa väljer SVT att gå på andra hållet och reducera dem till anonyma röster. Hur skall vi förstå det valet? Sverige är ett av de få länder i världen som har kvar programpresentatörer och det är unikt att en så stor kommersiell kanal som TV4 använder sig av sådana. Kanske upplever SVT:s ledning det därför som omodernt och onödigt. Är det ett försök att sätta fokus på verksamheten (programmen) i stället för kringarrangemangen? Eller är det hela ett misstag, en bugg i Matrix?
Jag tror att avskaffandet av ”hallåorna” är ett tecken på att samhällets individualisering är på väg in i en ny fas. Individualiseringen kommer genom digitaliseringen allt mindre att knytas till ditt ansikte. I en digitaliserad värld kommer din individualitet till uttryck på andra sätt än genom hur du ser ut. Det viktiga är på vilket sätt du gör det du gör och vilken riktning du har. Kanske kommer programpresentatörernas individualitet på så sätt att ha bättre möjligheter att utvecklas och sätta avtryck om de slipper synas i bild.
Men visst, jag sällade mig till de 82 procenten som svarade ”ja” i Aftonbladets webbenkät. Nu ses vi inte mer och jag kommer att sakna er allihop. Ser fram emot att möta er individualitet i era röster.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

5 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Carina Svendsen says:

    Eller så är det helt enkelt så att den fokuseringen som blir på person inte står i relation till den insats som görs (som, om än trevlig, är trivial)
    Just ur det perspektivet så är man väl lite väl sent ute.
    Sen är det väl den allmänt rådande trenden att man måste vara effektiv, och inget får kosta, vilket är extremt tråkigt ur ett samhälleligt perspektiv, samtidigt som det ju inte är speciellt svårt att rättfärdiga att vi inte ska ha ”hallåor” när det finns människor som inte kan leva på sin lön från ICA och människor inte får jobb i branscher som sjukvård och lärare där behovet är enormt.
    Så svaret är väl att vi ska sluta med ”hallåor” för att Ulf Bjereld och hans generation ska få pension motsvarande den extremt höga lönenivå man haft.

  2. Voff! says:

    Färre personal=lägre TV-avgift?

  3. Tv-hallåorna i bild kändes helt naturliga när staten hade monopol på television och de hurtiga männen och kvinnorna fick agera själva sinnebilden av folkhemstryggheten. En varm famn att rusa rakt in i, fjärran omvärldens fruktansvärda kärnvapenkapprustning, kommersialism och kapitalism.
    Människor som tittade förtroendeingivande på oss och berättade att vi inte fick missa den tjeckiska dockfilmen dagen därpå om vi bara hade kraft nog att överleva kvällens avsnitt av den amerikanska relationsdramaserien Dallas.
    Systemet med hallåor i bild är faktiskt en nästan enbart nordisk företeelse. I dagens tv-värld är det ytterst få kanaler som har programpresentatörer som sitter uppklädda i slipovers framför en enfärgad vägg. En del länder har aldrig ens övervägt det. Hela idén känns väldigt svensk, trygg, mysig och småputtrig. Eventuellt också aningen förljugen.
    Självklart kan en hallåa vara ett viktigt sällskap för många ensamma äldre. Det är i alla fall vad kritikerna mot att avskaffa dem nu hävdar. Det må vara hänt. Jag tror förvisso att en closeup på Teri Hatcher också kan fungera rätt bra som sällskap i soffan. Det hade i alla fall funkat alldeles utmärkt för mig.

  4. Irene Möller says:

    Kan någon upplysa presentatörerna i SVT1 att uttalet på konståkerskan Sonja Henie är Henje och inte Heni, som ständigt upprepas!

  5. Jacob says:

    Jag är 17 år och tycker att dettta är värsta SVT gjort. Jag gillar inte heller att dom osynliga hallåorna snackar på sluta av programet och bilden samtidigt trycks ihop. Allting behöver inte va som utolands. Det går bra i Norge med synliga hallåor. Man kan ju kanske visa synliga hallåor på ett nytt och coolare sätt om nödvändigt måste mordenisera. Man kan om man bara vill få allt att verka modernt. Att det är på det tråkiga sättet på många andra håll i Europa kan man se som ett tecken på att det snart blir omodernt. SVT har sållt sej för en grynvälling som snart kallar och det får dom skylla sej själva för.