Många är historierna om människor som stängts av från sina konton på sociala medieplattformar. Svepande automatik som exempelvis Googleföretaget Youtube använder sig av, där till och med fågelkvitter under en skogspromenad kan slå igång upphovsrättsfiltret som automatiskt stänger ner och varnar användare. Inte nog med att en video kan och ofta blir felaktigt nedtagen — får du en varning måste du gå i ”upphovsrättsskola” för att få bort den. Om sex månader.
Du får varningar om upphovsrättsintrång när en tredje part meddelar oss att ett av dina videoklipp gör intrång i deras upphovsrätt och vi tar bort det klippet. Vi varnar dig genom ett e-postmeddelande och varningen visas i kontoinställningarna på sidan Hantera konto. För användare som har gått i vår upphovsrättsskola kan en varning om upphovsrätt tas bort efter sex månader, om vi inte får några ytterligare meddelanden om upphovsrättsintrång under den tiden. Specifik information om borttagningen finns också i avsnittet Upphovsrättsmeddelande i ditt YouTube-konto.
Automatisk blockering används av praktiskt taget alla stora plattformar. Den inneboende svagheten i automatiserade funktioner som stänger ner konton är att det blir många s.k. ”falska positiver”. Funktionerna stänger alltså ner för mycket.
Facebook, t.ex. har inte mindre än tre gånger, stängt ner kvinnorna bakom gruppen ”Uprising of Women in the Arab World”. Det antas vara intressegrupper som inte alls gillar att dessa kvinnor visar bilder på sig själva med håret utslaget (nej, det handlar inte ens om naket) och därför klickar på anmälningsknappen. Inte vid något av tillfällena har någon på Facebook kommenterat eller rättat till felet.
Många av er minns säkert också kvinnan som dök baklänges från en brygga. Hennes ”asballa tuttar” ansågs av filtret gå över gränsen och kontot blev nedstängt. Eller kanske läste ni om femåringens nakna överkropp som genererade en avstängning. Eller människor som fått sina konton avstängda utan någon som helst motivering på Google, så mail aldrig kan kommas åt igen. Eller vad sägs om killen som efterlyste Google plus-kompisar på Facebook, och fick kontot avstängt?
Jamen, säger du kanske, det är ju deras plattformar/företag, så de får väl göra som de vill? Du kan ju alltid stänga av ditt konto (varvid jag i tanken brukar fylla i med ”och bygga en timrad stuga i skogen eller nåt”). Jag blir alltmer frustrerad när jag hör det argumentet. Det är inte fel att om man lämnar plattformen så har man inte det problemet längre. Det är ju bara det att vad man samtidigt förväntas lämna är ett socialt liv. Vänner, familj, bekanta…
För att inte tala om det frö av misstänksamhet som sås, när någon blir avstängd. Det kanske är något fel på den personen? Den gjorde antagligen nåt för att förtjäna det? Det rena mjölets retorik har börjat skönjas p.g.a. filter som per definition tar bort mer än det ska, ”om utifall att”.
Det finns både ett socialt tryck och behov, som inte alltid är lätta att balansera med varandra — och det borde vara illa nog. Vi behöver i mycket större omfattning idka konsumentmakt på det stora plattformarna. Ställa lite krav — vi har rätt till det. Särskilt då de tjänar enorma pengar på oss.
Det får vara nog med undfallenheten mot de här jättarna — det är dags att åtminstone avkräva snabba och effektiva kontaktmöjligheter i de fall deras egna system gör fel.
Människor ska inte behöva känna sig rättslösa för att de använder sig av en gratisfunktion, som i allt högre grad är integrerad i samhället. Vi har passerat en viktig gräns här nånstans för vad som är rimligt. Låt oss för sjutton slippa konstiga misstänkliggöranden mellan riktiga människor, när det är koder som gör fel. Struntsamma att det är ”gratis” — vi betalar på olika sätt, ibland till och med ett ganska högt pris.
Jag tycker helt enkelt att det är dags att sluta undervärdera människor, bara för att de hänger på sociala medier. Då vi inte kräver en bit av vinsten vi själva genererar, borde det vara ett rimligt krav att åtminstone ha tillgång till en ordentlig support.