Utarmar Twitter och sociala medier det moderna språkbruket?

På en filmceremoni förra veckan uttryckte skådespelaren Ralph Fiennes bestörtning över att det moderna språket eroderas. Fiennes – som är aktuell med en egenregisserad Shakespearefilm – menade att ”en värld av kapade meningar, förkortade ljudklipp och Twitter” är orsaken.  ”Vår uttrycksfullhet och bekvämlighet med vissa ord blir försvagade så att meningar med mer än en sats blir problematiska för oss, och ord med fler än två stavelser lika så.”
Lingvisten och filosofen Noam Chomsky använde just ordet ”erodera” när han talade om konsekvenserna av twitter och sms, i en intervju i mars, men syftade då på mänskliga relationer. ” Det gör dem [mänskliga relationerna] mer flata, ytliga och flyktiga. En annan effekt är att det blir mycket mindre läsande. Jag kan se det hos mina studenter, men också med mina barn och barnbarn, de läser inte särskilt mycket helt enkelt.” 
Ben Zimmer skriver i New York Times om ”Twitterologi” som en potentiell vetenskap. Studier visar att regionala skillnader finns i Twitterspråket, t.ex. använder California-bor i större utsträckning ordet ”coo” istället för ”cool. Lingvister och sociologer samlar nu in stora flöden av tweets för granskning och analys, bl.a. i samband med den arabiska våren. Omedelbarheten och det stora omfånget är Twitters attraktionskraft hos forskare.
Inget medium har krävt mer koncishet sen telegrafen, skriver The Economist om Twitter, men menar samtidigt att det har gjort för lite forskning för att avgöra om mediet verkligen degenerar språket.
TT:s Sofia Tanaka frågade för ett tag sen hur folk tyckte att Twitter påverkade språkanvändningen. Mina främsta invändningar var att Twitter skapar en bubbla som gör språket likriktat. Många inleder exempelvis en tweet med ”Det här med att”, förra året var trenden att börja med ”Dock att”, eller att avsluta en tweet med ”den känslan”. Vår strävan efter att passa in minskar mångfalden. En arena som Twitter borde öppna upp för mängder av olika riktiningar för språkbruk. Istället lånar man uttryckssätt av andra. Det blir som en skolgård där man vill prata som de andra barnen för att vara en del av gemenskapen. Jag brukar jämföra det med fabeln om kråkan som försökte gå som höken, men istället glömde bort sin egen gångstil. Det är snarare där en förändring behöver ske. Ett koncist tvång kan leda till begränsningar, men det behöver per automatik inte innebära ett utarmande av språket. Fler som får möjlighet att interagera öppet med varandra borde leda till ett större omfång av uttryck och bredare språkstilar. Men i Twitter-eran är vi snabbkonsumenter. Vi föredrar serier framför filmer, tweets istället för reportage och vår koncentrationsförmåga är sämre än någonsin. Ett varningstecken, men inget bevis på kulturellt eller språkligt förfall.
Fiennes jämförde dagens språkbruk med Shakespeare. Men hur står det till med det? En blogg tillhörande personal på Pennsylvanias universitet, Language log, matade in text från Hamlet, ett gäng P.G. Wodehouse-texter och de 100 senaste tweetsen från studenternas universitetstidning och lät ett dataprogram räkna ut antalet bokstäver i varje ord (efter att onödig info skalats bort). Resultatet blev 3.99 tecken för Hamlet, 4.05 för Woodhouse och 4.80 för studenttidningens tweets. Orden från Twitterkontot var alltså längre än i klassiska texter.
Det nya digitala språket är troligen bara en modern förändring, en revidering alla språk har genomgått under all tid. Det behöver inte utesluta ett fortsatt intresse för långa texter och komplexa ord. Vårt sätt att kommunicera blir mer rappt och effektivt. Vi måste bara fortsätta att värna om mångfald och det långsamma berättandet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

10 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Jag som på något sätt velat skriva om det här så länge tar chansen att kommentera. Jag kan inte för mitt liv förstå hur så många kan använda ”Twitterspråket”. För det första är det otroligt fult. Värst är ”dock att jag”, men även ”det här med”, ”kan vi prata om”, ”den känslan” stör jag mig enormt på.
    Varför gör man så? Jag kan inte förstå det. Jag höll mig utanför Twitter alldeles för länge, men när jag för två månader äntligen signade upp, så var det för att jag var fascinerad av hur folk skulle kunna uttrycka sig på 140 tecken.
    Jag kan väl säga att jag är relativt besviken, även om jag hittat andra anledningar att älska Twitter. Varför vill man inte använda sin personliga skrivstil, som antagligen är mycket mer intressant att läsa? Jag tänkte ett tag avfölja alla som skrev på Twitterspråk, men då skulle jag knappt ha några kvar att följa.
    Det är fan höjden av ”jag vill vara som alla andra”.

    • Damon Rasti says:

      Twitter i Sverige är som andra små subkulturer bra på att peka ut ”de” (Facebook i detta fall), och vi-känslan är stor, t.ex. genom tweet-ups. Att prata som alla andra blir ett snabbt sätt att komma in i gemenskapen. Jag har avföljt flera som missbrukar dessa uttryck.

  2. Just språkliga diskussioner som dessa kom fram vid gnäll på sms-språk och chat lär komma för varje medium.
    Det intressanta är att twitter och de sociala medierna ökar viljan att interagera och skriva, att vara en del i flödet som ájour själv är förespråkare för så storm i en liten dödskalle av en stilla bakåtsträvande människa som inte finner intresse i att utveckla sitt eget perspektiv kanske?

    • Damon Rasti says:

      Det är nog fler än en bakåtsträvande människa som oroas över utvecklingen. Forskningen som kommer blir intressant. Men nej, tror personligen inte att detta utarmar språket.

  3. Teresa says:

    Är det P.G. Wodehouse du menar?

  4. Filippa says:

    Språk är alltid intressant, iom att det alltid förändras. Vi talar inte likadant som våra föräldrar och de som har barn märker att barn och ungdomar inte heller behandlar språket på samma sätt. Erodering ? Ja, kanske men även utveckling. Jag för min del är inte så orolig för språkets utveckling men däremot för stavningen 🙂 Men åt var och en sin oro….
    Klassiska böcker kommer alltid finnas kvar, det kommer finnas de som finner nöje i att läsa tjocka böcker även i framtiden. Kanske som kuriosa, vem vet ?
    Dessa Twitter-uttryck är spännande – för min egen del slinker de in då och då – oftast som ett bra sätt att starta ett samtal. Däremot använder jag aldrig dem i e-post eller talspråk. Jag tror de är en övergående trend, det kommer snabbt nya uttryck.

  5. Precis som du skriver får vi obegränsad tillgång till varandras språkkulturer, något jag ser som en enorm utveckling av vår egen språkliga kultur. Att jag skriver ”dock att” och ”det här att” på Twitter innebär ju att jag har utökat min egen fraseologi, inte ersatt ett uttryck med ett annat. Och existerar inte de här uttrycken (i alla fall än så länge) i väldigt begränsad upplaga, främst inom sociala medier?
    Dessutom är det en nyttig utmaning att vara begränsad till 140 tecken. Vi tvingas vara mer kärnfulla och komma till sak snabbare, vilket är bra läsarservice och något vi borde göra i alla våra texter!