Vad är Ajour egentligen?

Det är nu fyra veckor sedan vi lanserade Ajour. Vi har fått en hel del kritik, det har ställts frågor, och vi har även fått kritik för vårt sätt att bemöta kritik, och vårt sätt att inte bemöta kritik.
Vi har försökt undvika den sortens metadebatt här på Ajour men vill ändå för sakens skull försöka reda ut några av de missförstånd som uppstått och kanske räta ut en del frågetecken.

En del av kritiken går helt enkelt inte att bemöta, eftersom den inte innehåller några frågor, inga konstruktiva förslag, inte ens någon konkret formulering om vad vi gör fel.
Annan kritik är svår att bemöta, eftersom den – som jag sa redan efter ett dygn – bygger på en traditionell syn på medier, en traditionell syn på journalistik och förväntningar som vi inte kan ta ansvar för, eftersom de bygger på tolkningar och missförstånd – inte på vad vi faktiskt har lovat.
Vi har alltså inte lovat någon journalistisk revolution.
Vi har definitivt inte lovat någon lösning på mediebranschens problem.
Vi har inte sagt ett ord om att vi har en bärande affärsmodell.
Vi har sagt att vi ska göra något nytt. Att vi skjuter från höften. Att vi ska pröva våra idéer.
Därför är det lite paradoxalt när vi kritiseras ömsom för att vi inte presenterar något nytt alls, ömsom för att vi inte lever upp till vissa oskrivna regler som finns i den traditionella mediebranschen.
Vi har gjort en del rätt och vi har gjort en del fel. Vi kommer att fortsätta att göra fel. Självklart. Vi har inte heller sagt att vi kommer att göra allt bättre än alla andra, vi har inte sagt att vi är perfekta.
Jag förstår att vissa som såg hajpen veckan innan förväntade sig något mer än det vi presenterade. Vi hade helt enkelt inte insett vilken tyngd vi hade, vilka förväntningar som planterades hos människor för att just vi sa att vi skulle starta något nytt. Vi hade underskattat vår egen genomslagskraft, eller synen på oss som mediebranschens Messias. För detta ber vi om ursäkt, och kanske hade vi handlat annorlunda om vi förstått detta.
Det råder viss förvirring kring vad Ajour är för något. Så många vill så gärna kunna stoppa in Ajour i ett fack, sätta namn på det baserat på namn som redan finns. Vi jämförs med allt ifrån Sveriges största nyhetssajter till otaliga bloggar, fortfarande råder förvirring: VAD ÄR AJOUR?
Ajour är Ajour. Ajour är sju personer som vill pröva nya idéer. Detta utan att tänka i traditionella banor, utan att tvinga ner oss själva i en låda med en etikett som alla förstår. Det är kanske det som är det nya? Att vi inte har en färdig form, att vi inte gjort en beskrivning av vår målgrupp, att vi inte skissat på sajten i månader och att vi därför inte kan presentera en färdig, traditionell sajt som alla förstår direkt vad den är, vad den vill och hur det ska gå till?
Jag har i flera år skrivit om mediebranschen och framtidsjournalistik på SSBD. Den som följt mig där vet ungefär hur jag tänker. Nämligen att journalistiken inte är hotad, även om branschen är det. Att jag inte heller ser det som något självändamål att rädda en bransch. Att jag dessutom tror att dagens definition av journalistik och vad som är en journalist kan komma att förändras. Att jag inte alls är säker på att journalister i framtiden kommer att vara avlönade av traditionella medieföretag. Så hur ska journalistiken se ut? Var ska den publiceras? Vi skissar på en modell, en av många. Så skjut oss för det.
Ajour är inte ett traditionellt medieföretag. Vi som gör Ajour är inte alla journalister. Därför är det svårt att svara på kritik som bygger på föreställningar om att vi är ett traditionellt medieföretag, eller åtminstone ska ha en verksamhet som liknar den medieföretagen har. Det är svårt att svara på kritik som bygger på att en av oss – Emanuel Karlsten – sagt att han tror att alla är journalister.
Vi har fått berättigad kritik för att vi har en sned könsfördelning. Till vårt försvar måste jag säga att det råkade vara vi sju som ville göra det här, tillsammans. Vi råkade vara fem män och två kvinnor. Tro oss när vi säger att vi är medvetna om och har diskuterat detta redan innan vi drog igång och våra namn var kända. Tro oss när vi säger att vi inför framtida eventuella rekryteringar bryr oss om mångfald. Vår första externa medarbetare, Sonja Abrahamsson, är till exempel kvinna. Vi är trots könsfördelningen redan idag en heterogen grupp, sju personer från väldigt olika bakgrunder och med olika intressen, och vi hoppas kunna spreta ännu mer i framtiden.
Vi som gör Ajour utgår ifrån oss själva. Våra egna intressen, våra individuella kompetenser och nätverk. Utifrån det försöker vi göra en sajt som vi själva gillar. Vi tror att om vi lyckas med det kommer fler att gilla den, och då kommer vi också att försöka tjäna pengar. Oavsett hur många som säger att man måste ha en färdig affärsmodell, oavsett hur många som tycker att man måste ha en klarare målgrupp, oavsett hur många som vill att vi ska backa, be om ursäkt och kanske till och med lägga ner så kommer vi inte att göra det, inte den närmaste tiden. För vi vill pröva våra idéer.
Det kanske går åt helvete. Vi kanske tröttnar, kanske vi tappar alla våra läsare istället för att hitta nya. Kanske blir ingenting som vi tänkt.
Men då har vi i varje fall försökt göra journalistik som vi vill göra den.
Och vi har redan lyckats väcka en av de livligaste debatterna på mycket länge om journalistrollen och branschens framtid, vad nu det kan vara värt.
Mikael Zackrisson sätter fingret på något här.
P-M Nordkvist har också formulerat det bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

8 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. CB says:

    Vilket dravel, bland det mest okonstruktiva jag läst. Nästa gång, lägg ner mer än fem minuter på att bemöta det som sagts.

  2. Fru Uggla says:

    Vad ber ni om ursäkt för? För att ni finns? För att ni inte tjänar pengar?
    (Ja, i inlägget står det uttryckligen att ni inte tänker be om ursäkt men inlägget andas dock det.)
    Kritik är ju bra att få och ta till sig så man kan bli bättre. Men be om ursäkt för att vissa inte gillar sajten är överflödigt.
    Ni som inte känner att ajour tillför er något, move on! Det finns tusentals sajter på nätet. Ni som känner att ajour tillför något, fortsätt följa.
    För mig som inte har facebook eller Twitterkonto, är ajour en bra updpateringssida. Jag slipper fastna i chattret och twittrandet och bekräftelseknarkandet som deltagandet i sociala medier ofta urartar till, men kan ändå få en översikt av vad som sägs därute. I like

  3. Liljeros says:

    Så den enda kritik ni kan bemöta är den om kass könsfördelning då den är konkret nog (2+5=7). Övrig kritik är ni helt immun emot då: (1) ni står för en helt ny företeelse som inte kan jämföras och beskrivas med vanliga ”gamla” begrepp samt (2) den framtoning ni förmedlar och andra uppfattar inte stämmer överens med era egna intentioner. Vad bra, helt vattentätt. Starta ett politisk parti, vettja.
    Mest får jag av detta inlägg en känsla av en kombination av martyrskap och ursäktande. Och en grinig arrogans.
    Förresten, bylinebilder i motljus – kan det bli mer traditionellt?

  4. Tom Bror says:

    Det jag såg fram emot var det som jag uppfattade ni pratade om, något nytt något levande och någon där ni samarbetade med läsarna. Men varje post har ju varit en statisk bloggpost, där ni som folk gör som vanligt uppdaterar posten om det kommer ny information – men den lyfts inte fram, den är inte levande , utan är ganska precis som vilken nyhet som helst i Aftonbladet eller liknande ang. uppdateingar och deltagande.
    Artiklarna saknar liv och drivkraft av dem som skrivit dem, och de flesta av dem är som vilken sensations journalistik som helst, men dock ofta utan den journalistiska touchen. Känns som ni missar precis det ni ville göra, och bara simmar i samma vatten som tidigare, men nu tillsammans med varandra och inte era läsare.
    Det enda som jag egentligen kan utläsa är att ni är lite som politiker, men utan parti – ni lovar jättemycket fantastiska saker och förändringar och sen försvarar varför det inte blir så. Känns som det alltid varit – några slår sig för bröstet och skryter om vad de tänker göra, istället för att verkligen göra.
    För mycket snack om verkstaden och för lite arbete i den, liksom…
    Väldigt ”likt som” allt annat på nätet sedan tidigare…

  5. Tom Bror says:

    Jag uppdaterade mina tankar lite och la dem under Livebygget, men då jag såg att det var mest de tekniska medarbetarna som verkade titta där, så lägger jag upp tankarna här också:
    Kejsarens nya kläder?
    Släpper man en ny mobiltelefon och berättar om hur fantastisk den är, men sen när man lanserar den så visar det sig att den inte har en bråkdel av de sakerna som reklamen gjort gällande – så förstår alla att det är en bluff och ingen tar den seriöst.
    Men när det sker här, så skall man ha överseende med att det är en nylanserad site… Eh, borde man inte sett till att ha alla de där där sakerna som man pratade om INNAN man lanserade den – annars så kan man ju lägga upp en enkel HTML sida och berätta vilken fantastisk Flash sida det kommer att vara om ett tag när besökarna varit med och hjälpt en med hur den skall vara, men samtidigt får maninte kritisera den för att den saknar alla flashfunktioner ännu – för det är ju en sida under ständig utvecklingt.
    Det blir absurt.
    Självklart så ser man till att göra klart sin produkt så att den motsvarar det man gör reklam för INNAN man lanserar den, och därefter så kan man fortsätta att bygga vidare på den.
    Nu en tid efter lanseringen av Ajour så ser jag fortfarande en vanlig blogg, dock utan meny eller sökfunktion dessutom så får man som på vanliga bloggar scolla tillbaka i tiden för att se om något uppdaterats, oerhört traditionellt – man kan dessutom inte ens enkelt se vilka hela bloggens senaste kommentarer är.
    Det som lyfts fram är redaktionens egna tweets, som man kan hålla sig ajour med och vid skrivande stund är de två senaste: ”JohanHedberg Dagens söt-uggla: HUR skönt tycker en uggla det är att bli kliad på huvudet? SÅ HÄR SKÖNT. bit.ly/vIQfkS #a” och ”JohanHedberg Dagens söta katt: Eller tja, ninja-katten gömmer sig under sängen. bit.ly/rMJu6a #a”
    Nyheterna är varesig frekventa, eller regelbundna och är i sig är som en blandningen mellan traditionella nyheter och de som återfinns i teknikpressen. Inga unika eller personliga analyser eller något nytt sätt att bemöta samt behandla texterna. Dessutom så istället för att göra artikel levande, så skapades det väldigt traditionellt, en helt ny uppdaterad nyhet – se Ulf Nilson texterna) Interaktionen med kommentarerna är ofta lika bristfällig som på vilken annan blogg som helst, ibland helt frånvarande
    Sammanfattning: Jag tittade på texterna som kom innan själva lanseringen, jag har följt siten efter lanseringen och tittat på Livebygget… Men jag undrar:
    – VAD är det revolutionerande? Även om det tydligen inte behövde vara med när man startade upp, så borde det ju kommit fram eller stå nämt i livebygget. Allt det där som man pratade om innan – snälla kan någon peka på det för mig? VAD tänkte man på, VAD menade man och VAR finns det?
    Jag skulle önska att alla inom Ajour satte sig ner och tittade på det publika delen av Ajour och granskade vad det verkligen ÄR idag och sen bollade det tillbaka till sina egna utmålade bild. Vad skulle ni säga om ett sånt projekt? Hur hade ni tyckt att det sköts? Hade ni tyckt att det hade levt upp till det?
    Den bittra eftersmaken är ju att ni själva framstår på samma sätt som gammelmedia (men i detta fall nymedias) stora giganter som slår sig för bröstet och lovar mycket men håller tunt, samt ofta struntar i kritiken eller bemöter den med sarkasm för att ta udden av den och klappa folk på huvudet…