Zlatans bok är mycket mer än bara en bok

På gud!”. ”Mammas!”. ”Jag svär!”. Killen mittemot mig på tunnelbanan är exhalterad över någonting i telefon. Han ser ut att vara ungefär 16, med ursprung från ett östafrikanskt land. Hans brytning får mig att anta att han kommer från någon av förorterna bortom Globen, där jag nu har stigit på. Är han så här upphestad över en tjej, en fest eller någon kompis? Nej, det handlar om en bok.
Det står i tidningen att han sagt att Guardiola inte har några cojones. Wallah. Det här kommer bli den första bok jag läser.” Han ser glad och stolt ut.  Zlatans bok ”Jag är Zlatan” har redan innan den har släppts hajpats upp till skyarna via tidningar som har publicerat kortare bitar och citat nästan dagligen i över en vecka. Vår fascination för Zlatan är ett sedan länge debatterat och nästintill outtömligt ämne. Men mitt intresse här är mer för vad boken innebär som en symbol för människor som inte läser just böcker.

I samband med den tredje boken i Jens Lapidus-triologin gick en del kritiker loss med sina ironiska motorsågar. Min reaktion var:  man kan håna Lapidus så mycket man vill. Men man kan aldrig ta ifrån honom att han fick en hel del förortsbor att för första gången läsa en bok. I samband med att Snabba Cash kom ut, och ryktet började sprida sig, ej via tidningar och andra medier, utan kompisar som tipsade varandra, såg jag hur gamla vänner från förorten där jag växte upp helt plötsligt började prata om en bok. Alla ville läsa Snabba cash. För den boken berättade en historia som de ville läsa. Som de kunde koppla till, och i vissa fall romantiserade. Och framför allt kunde förstå. Kriminalitet som en utväg.
Det är egentligen samma sak med Zlatans bok. Det finns horder av förortsungar som har Zlatan som sin absolut största idol. Han framstår som den nysvenska drömmen. Uppvuxen i en hård förort, har han tagit sig hela vägen till toppen. Han är kung. Man vill veta hur han gjorde det. Vad han tänkte. Och vad som egentligen hände bakom kulisserna och rubrikerna. Det är en Slumdog millionaire-historia för Sverige. En sann saga med ett lyckligt slut.
Jag vänder mig till Tobias Willstedt, bibliotekschef i Vårby, för att prata om förortsungdomars bokkonsumerande och för att se om han delar min teori. Han håller inte riktigt med utifrån sitt perspektiv, och menar att det snarare är så att det i vissa kretsar inte finns någon status i att läsa en bok, och att biblioteket fungerar som en uppsamlingsplats för ungdomar som inte har någonstans att ta vägen. Han har tidigare jobbat i Nacka, och ser en större andel ungdomar och barn i Vårby än vad han gjorde i Nacka. ”Och ungdomar i innerstan har böcker kring sig på ett annat sätt än vad man har i Alby t.ex.” Han förstår intresset för Zlatanboken hos förortskidsen. ”Man vill vara Zlatan” avslutar han.
Tillbaka till tåget. Jag måste stilla min nyfikenhet. Strax innan jag ska kliva av frågar jag killen mittemot varför han ska läsa boken. ”Zlatan är kung, förstår du?”  svarar han självsäkert. Som ett gammalt Interfan, håller jag inte med honom. Men jag förstår vad Zlatan betyder för ungdomar med invandrarbakgrund. Och jag förstår att Zlatans bok kommer få en massa människor som aldrig skulle ha läst en bok annars att öppna upp ett nytt kapitel i sina liv.
Min barndomsvän ”Kave” läser numer böcker på regelbunden basis efter Snabba cash-debuten. ”Förut hatade jag böcker” berättar han. ”Nu glömmer jag ibland att gå av pendeln för att jag sitter och läser”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

8 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Minns att jag såg något teveprogram, kanske på UR, om hur läseböcker och annat undervisningsmaterial inte är ett dugg anpassat efter det faktum att många elever kommer från andra länder och inte kan relatera till de ord/situationer/djur/uttryck osv som används, och därför inte heller får upp intresset… Ändå verkar det ju ganska enkelt – alltså att hitta något att relatera till, något som skapar den där lusten att läsa och lära…

  2. Tror inte att det handlar om ”att vara från ett annat land”, enligt mig handlar det främst om att de som ligger utanför bokkretsen som beskrivs i det här inlägget inte hittar böcker som intresserar just dem.
    Eller närmare sagt, böckerna hittar inte till dem, eftersom de som inte normalt läser böcker inte heller är uppmärksammade på hur utbudet ser ut – så kommer de antagligen inte heller någonsin att hitta de böcker som skulle vara intressanta för dem.
    Att en bok som den här, om en kung, och en bok som det talas och skrivs om hittar sin publik är antagligen just det som kan få fler ungdomar att upptäcka bokläsningen.
    Så Sofia, jag håller med, hur kan det vara så svårt fast det är så enkelt?

    • Naturligtvis gäller det ju alla, tanken att hitta något som är så pass intressant att det skapar lust. Programmet jag såg handlade dock om just invandrarbarn.

    • Damon Rasti says:

      Jag skriver både förort och invandrarbakgrund. Så det handlar både om etnicitet och klass detta.

      • Jag har vaga minnen av att Douglas Foleys böcker ”Shoo bre”, ”Habib” mfl är brett lästa just tack vare identifikation. Och att den sedvanligt medvetna barnredaktionen på SVT filmatiserat dem.

  3. Jag minns att efter de första böckerna i Harry Potter-serien kommit ut så publicerades det ett antal artiklar om hur de böckerna fått barn/ungdomar (och även vuxna) som inte läst mycket att börja läsa. Precis som din vän ”Kave” så fastnade de i böckerna och fick ett intresse av att läsa andra böcker.
    http://shorl.com/sysamujudraly (undersökning i England) och http://shorl.com/prenabrobihuty (en av månag artiklar, denna från USA).
    Så jag tror det kan bero både på handling (Harry Potter/Snabba cash) och ämne (Zlatan), men framför allt att böckerna inte är svårlästa.

  4. […] bok har blivit en snackis över hela Sverige. Damon har tidigare skrivit vad den betyder för Sverige och från och med i dag kan du köpa den i butik. Eller ladda ner den på din platta via tex Bokus. […]