Sonjas videokrönika: Genus (på barnens bekostnad)

Jag är ju VIDEOKRÖNIKÖR här på ajour och den här gången tänker jag prata om Genus som är ett ämne som ofta dyker upp i vardagen på olika sätt, åtminstone om man har barn.
http://www.youtube.com/watch?v=P-blKCaT8fU
Vad tycker och tänker ni runt genus? Är det över huvud taget okej att vara bekväm med lite vilket som?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

15 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Fredrick says:

    Vilken fin pojke, förstår att du är stolt:)
    Jag är dock skeptisk till genus-förskolor och andra som
    försöker påtvinga barnen en norm, en genus- ideologi.
    Barnen är inte oskrivna blad och könsidentiten ingen social
    konstruktion.
    Vilket bekräftas av naturvetenskaplig forskning.

    • Sofia says:

      Verkar som om du har missförstått, genusförskolor handlar ju om att INTE påtvinga barnen en norm.

    • Sonja Abrahamsson says:

      Vad är könsidentitet? Vilken könsidentitet har jag till exempel? Vem/vad avgör?

    • Johan says:

      ”Vilket bekräftas av naturvetenskaplig forskning” Vad menar du? Kan du hänvisa till verkliga studier?
      Även om det finns vissa biologiska skillnader mellan könen så är ju själva könsrollerna som vi ser dem idag endast sociala konstruktioner.

      • Fredrick says:

        Jag hänvisar dig till den framstående forskaren Steven Pinkers bok;
        A blank slate/Ett oskrivet blad, publicerad i Sverige 2006.
        Han tar upp frågan om könsidentitet och social påverkan resp.
        biologiska skillnader.

    • Nathalie says:

      Uppenbarligen finns det ett biologiskt kön men detta är inte lika med sociokulturella kön och könsroller. Varför är barn inte individer som kan ses som oskrivna blad? Har de inte möjligheten och rätten att utveckla sig själva utan att bli motade in i roller? En 3-åring har alltså ett biologiskt kön men behöver nödvändigtvis (läs förhoppningsvis) inte inneha en könsroll. Varför anses det så fel att ge barnen möjlighet att hitta sitt eget sociokulturella kön? Förtydligande: att leka med bilar eller dockor, att vilja ha på sig en blå eller en rosa tröja har ingenting med det biologiska könet att göra.

  2. annamaria says:

    Heja Sonja!

  3. Hmm says:

    Hej lite OT kanse men med tanke på vad jag sett hittills med tumme upp och ner så känns det konstigt med att ha dålig karmakonsekvenser.
    Vare sig man tycker eller inte som Fredrik nedan så var han varken osaklig eller elak i sin kommentar. Grejen med dålig karma blir då bara att de med avvikande åsikter censureras.
    Var detta verkligen meningen?
    Såg faran med detta tidigt men det fanns ingen stans där jag kunde framföra mina farhågor.

  4. johan,karlskrona says:

    Jag vet inte om genusfrågemedvetenheten motverkar kantigheten i traditionella könsroller, det blir en antites, (helt duktigt påläst och) lite tjafsigt. Kan barn och vuxna inte bara få tycka att något är roligt för att det är roligt, eller tycka att något är snyggt för att det är snyggt?
    Heja Sonja.

  5. Waldemar Ingdahl says:

    Kön blir alltmer en följd av egna val, kanske skolan ska lära ut förutsättningarna?
    Skrev lite mer i frågan här
    http://www.voltaire.se/sv/blogs/20.1526/vetenskap/vilket-kon-vill-du-vara

  6. Heja Sonja!
    När min son var bebis låg han i en rosa barnvagn. Alla tyckte att den lilla tjejen var så himla söt tills jag berättade att det var en kille. Då blev folk förskräckta och undrade hur jag kunde ha en rosa vagn till en kille. En gubbe på bussen frågade: ”Vad ska det bli av honom? Rosa vagn och allt.”
    Jag spännde ögonen i gubben och sa att min lilla gosse skulle bli BÖÖÖÖÖÖG när han blir stor.

    • Sonja says:

      Heja Apan i granen!
      En gång fick jag en hel påse med ”killkläder” från en kvinna på gården som sett att min son bar rosa tröja, för hon trodde det var pga att jag var fattig och inte hade råd med annat. Just då hade jag det rätt bra ekonomiskt.
      Men jag tog emot o hade mkt nytta av kläderna, det är skönt med mänsklig värme, även om det är pga lite crazy grunder!

      • Underbart, på tal om att ta emot kläder har vi haft den stora glädjen att få ärva kläder av kompisars barn, många av kidsen har varit killkillar med extrem läggning åt bajman och spajman, jag har inte varit helt bekväm med detta utan har stoppat undan de mest killkilliga plaggen.
        Allt handlar om vilka signaler vi sänder ut till vår omgivning och jag vill inte att min gosunge ska uppfattas som en supermatchokillkille vid första anblick. Jag <3 genus i lagom proportioner.