Krönika: Behövs det en svensk politisk bloggsfär?

CC-BY Cambodia4kids


Den svenska politiska bloggsfären förklaras död med jämna mellanrum. Det finns ett antal tappra tyckare kvar, och om den ska anses leva får man väl i alla fall lov att inse att den är tämligen oviktig. Annat var det 2008, när en våg av inlägg och aktiverande online i och med de stora protesterna mot FRA-lagarna. Du kunde känna av det folkliga trycket och det betydde något, även om regeringen fick som de ville ändå i slutändan.
Att sörja bloggsfärens frånfälle kan signalera lite olika saker. Ur ett individuellt perspektiv kan det se ut att handla om att man saknar att vara betydelsefull. Kanske inte minst med tanke på den medvind bloggsfären kände under en tid med FRA-motståndet, bara för att se sig ha misslyckats. Personligen saknar jag översikten — vad händer politiskt, hur påverkas jag och mitt liv av det, vad är det jag behöver ifrågasätta. Debatterna har flyttats till Facebook, Twitter, Tumblr och Google Plus till största delen, och någon vettig översikt går inte att få — än mindre fördjupade analyser och historiska perspektiv.
Det som sker på de sociala medieplattformarna behöver vara lättsmält, gärna paketerat i memformat för att man ska orka notera det. Kanske en delning eller tumme upp kan dispenseras då. Detta genererar rapporter i media om ”stormar” på olika sociala medieplattformar pga många delningar och likes, vilket emellanåt kritiseras. Samtidigt så existerar ingen uppmuntran eller förankring för att bygga något annat.
Behövs det ens en svensk politisk bloggsfär? Tanken för mig är att en stabil politisk bloggsfär skulle kunna bistå med en fördjupad insyn i resonemang kring politiska beslut. Av och för vanligt folk, de som är väljare. Det kan handla om kritiskt tänkande, såväl som kunskapshöjande. Det saknas, som jag ser det. Eller rättare sagt: finns det, så ser jag det inte. Så ja, det finns ett behov. Frågan är om det är ett behov som just bloggare, ur en traditionell mening, kan fylla.
För ett ytterligare problem är att politiska bloggare kan uppfattas som megafåniga. De som talar bäst och inflytelserikast om ”sitt” parti, får fina positioner inom partier eller företag och bloggen framstår snarast som ett medel för personlig vinning (eller ett manipulativt verktyg för en ansiktslös organisation), än genuint kunskapsdriven och engagerad. Sen blir det ju för den vanliga läsare tjatigt också. Varför läsa någon som skriver om samma sak hela tiden, när det finns så mycket underhållande distraktioner därute? Särskilt om man i grunden inte håller med.
Vi klickar in på våra nyhetssidor, och kollar våra flöden. Politisk mångfald och bredd saknas där. Vi föreslås ämnen vi redan är intresserade av — och handen på hjärtat, de flesta av oss vill väl ha en lugn och harmonisk vardag. Det finns ingen naturlig samlingsplats längre, som man stannar till vid ”för att man ska och alla andra gör det”, för att läsa bloggar där alla möjliga olika aspekter kan hittas och funderas över.
Knuff hade den tidigare, Politometern gjorde ett fint försök att skapa en plattform men vi stannar inte till där, naturligt. Det är i våra flöden vi fångar upp informationen, och det är våra flöden vi justerar att passa för oss och våra funderingar. Om det finns ett behov av en svensk bloggsfär, är det i våra flöden den behöver synas. Och då handlar det väl kanske inte om en bloggsfär längre, nödvändigtvis.
Finns behovet så kommer något att ta vid är emellertid min slutsats. Personligen undrar jag mest om sorgen över den bortgångna svenska politiska bloggsfären egentligen handlar om att det inte syns något behov tydligt, att spinna vidare på. Under tiden får vi nöja oss med rapporter om att folk reagerat medelst tumikoner, utan att egentligen veta varför.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

54 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Deeped says:

    Jag tror en intressant aspekt är att fundera varför inte den svenska politiska bloggosfären utvecklats på samma sätt som den amerikanska. Beror det på att vi inte har en uppdelning av politiker – tyckare – åskådare? Eller att det inte finns några pengar i politiken vilket gör att det inte utvecklas plattformar som kan skapa stabil utveckling och autonomi gentemot partierna?

    • Jättebra frågeställning – jag vet inte riktigt vad det handlar om. Personligen kan jag känna mig lite trött på att tjata om saker jag tjatat om i flera år, och när jag väl gör det är det svårt att se om nån öht läser det eller tycker något om det. Kommentarerna hamnar lite överallt, Johnny Olsson gjorde en liten poäng av det genom att kommentera det här inlägget under min länk på gplus t.ex. Diskussionerna ”hålls inte ihop”, varken av de som bloggar, eller de som är intresserade av ämnena. Det finns ingen synlig opinion i egentlig mening och diskussionerna förvaltas inte riktigt. Så likväl som det saknas åskådare, så saknas det idag tyckare som av olika anledningar inte orkar, kan eller så. Pengar? Kanske. Uppmärksamhet? Kanske lite mer ändå än pengar, känns det som i magen. Jag tror att engagemang behöver ett utlopp i att se nån form av resultat i slutändan, och avsaknad av det är nog en stark psykologisk komponent.

      • Anders says:

        Det är ju en total hegemoni som ingen bryter igenom, och till slut blir det ointressant. Det är ointressant att läsa, och ointressant att skriva, det blir som att visa samma Seinfeld-avsnitt igen, och igen, och igen…
        Samtidigt är det ju det ni vill, för att något ska hända, för att det ska bli intressant, så måste NÅGON lyssna, det uppstår aldrig någon diskussion, och när det gör det, så skriker någon ”vad aggresiv du är”, ”troll” eller..”det var inte riktigt ämnet här..” och genast har ni begränsat diskussionen, för att ni inte kan hantera avvikande åsikter, eller minsta avvikelse från det NI vill propagera för.
        Det är dags att flytta diskussionen från ”bloggosfären”, ni klagar ju ofta på dom ”anonyma hatiska kommentarerna” samtidigt är det anmärkningsvärt att INGEN försöker avanonymisera diskussionen, bjuder in någon med avvikande åsikter, ni sitter på era kammare, bakom något ”nick”..vad är socialt med det..

        • Ptjaa, vi HAR faktiskt bjudit in dig till samtal, flera gånger till och med. Men självrannsakan är ju inte din grej, dispensera insinuationer och påhitt är, så… vi fortsätter som vanligt då?

          • Anders says:

            Har ni bjudit in mig till samtal?
            Samtalet är ju det vi har här, det ni beklagar er över, och det har vi trots att ni blockerar IP adresser jag använder.
            Du tycker på något underligt sätt att jag vill att det här ska handla om MIG, trots att du inte vet någonting om mig, trots att jag inte berättar något om mig.
            Jag är rätt nöjd med att diskutera sakfrågor, men jag ser också begränsningarna i formatet, varav det där att kunna säga att man är kränkt/rädd är det enklaste sättet att slippa diskutera sakfrågor. Hur ska någon kunna ta ansvar för dina rädslor?
            Om jag säger att jag är 150 lång, väger 40kg, är utfattig och helt utan vänner…sluta du vara rädd då? Eller är det bättre om jag säger att jag har en etablerad organisation i ryggen?
            Du påpekar min ihärdighet..engagerade människor är ju ofta ”ihärdiga” om vi levde i den bästa av världar, så skulle jag GÄRNA överlämna journalistik och skrivande till t.ex. dig…problemet är ju att ni har misslyckats, på alla plan, kommersiellt, ni är irrelevanta, och ni förstår inte varför, för för er själva är ni ju jätterelevanta..men ni är ju blinda..

          • Deeped says:

            ”vi” ”ni” Hello?

  2. Titta på de som tidigare var profilerade politikbloggare – väldigt många är idag handplockade av tradmedier och skriver på ledarredaktioner. Det konstiga tycker jag är att så få använder mediet idag. Kvar är mest haveristerna. Vilket kanske befläckat det politiska bloggandet? Jag vet inte…

    • Jag ryser lite inför uttrycket ”haverister” erkänningsvis. Kanske är det lite symptomatiskt nånstans, att de som stretar vidare nånstans uppfattas som så? Däribland får jag väl räkna in mig själv på sätt och vis, vars länkjuice t.o.m hjälp folk att få jobb i regeringen! 😉

      • Hm, sant. Och det är såklart dumt att generalisera. Men känns det inte som att det saknas en ledargestalt överhuvudtaget? Någon som ger den politiska bloggosfären en starka legitimitet? Det var länge sedan en partipolitisk diskussion fick tyngd av bloggosfären. Det blir mest effektsökeri, en jakt efter viraler, ”snackisar”.
        Å andra sidan – kanske är det på i bloggosfären som det skrivits bäst om främlingsfientlighet? Tycker att ”Inte rasist men” är ett bevis på det, till exempel.

        • Ja – jättebra exempel! Ledargestalt, eller ”plats” eller vad det nu är som kan behövas. Nånting som förenar och uppmuntrar till både skrivande och läsande, behövs antagligen.

        • Deeped says:

          Tror det delvis också handlar om att breda medierna jagar ingångar mest via Twitter numera. Tycker det är lite oroande att så bra bloggande försvinner som ex.vis Inte Rasist mfl

          • En grej som jag valde att inte ta med i inlägget var det där om att jag personligen i stort tappade ”kontakten” med politiska bloggare rent allmänt när jag inte orkade hänga på taggen #svpol längre, apropå hur mycket sker via just twitter.

    • Deeped says:

      Det är väl så att bloggen har blivit en del av medierna. Rätt många bloggar på tidningar – dvs. den blev inkorporerad. Istället för att skapa egna plattformar och bli medier som i USA.

  3. Anders says:

    När jag läser den interna diskussionen här på/i Ajours ”fikarum” så är det ju rätt tydligt att syftet är att ”plockas upp” av ”gammelmedia” och då anpassar ni såklart er efter vad ni tror att dom vill ha.
    Jag förstår inte hur människor under 40 kan vara så rädda för ord, det är läskigt att se hur självcensuren omöjliggör…ja..allt, det är klart det blir ointressant om ni gör precis samma sak som ”gammelmedia”..det är väl okej att dom inte ser sin egen kris för vad den är, men att ni inte gör det..
    Ni är fega helt enkelt, var tog allt jävlar anamma vägen? Hur blev ni så menlösa? Så rädda för andra människor? Så rädda för avvikande åsikter? Så rädda för…ord?

    • Anders, Carina eller vilket namn du nu vill använda – jag är faktiskt på sätt och vis rädd för dig. Jag tycker du är otroligt obehaglig. När jag skriver det, hur förändrar det situationen? Kommer du att sluta att hitta på egenskaper om mig och andra, kommer du sluta att ljuga då? Eller kommer du att hitta nya nick, fortsätta göra diskussionsklimatet surt – trots att det är det du påstår dig vilja skydda? Jag bara undrar, jag erkänner gärna att jag är rädd för vad du ska skriva, vilka undanglidande påståenden och insinuationer du ska dyka upp med som tar bort blicken från bollen och gör att allt handlar om dig och vad du hittar på. Jag vet inte om det är ett konstprojekt eller nåt som du driver, men om uppsåt är att skapa obehag så lyckas du om och om igen. Det är din begåvning. Kan du nöja dig med det? Jag gissar inte, du har varit ganska enträgen i över ett år nu, vilket bara det är obehagligt som fan. Men nu ska vi ju vara ärliga, och inte sticka under stol med vad vi tycker och tänker på riktigt här. Du är bra på att kasta sten, och jag bjuder dig gärna på känslan av win här och nu. Du vinner, du är läskigt skrämmande, dina ord handlar inte om mig visserligen, men de skapar ett djupt obehag. Utan att tillföra ett endaste dugg till att göra världen bättre eller en bra grund för diskussion och debatt. Tvärtom. Du vinner. Varje gång. På lögn och obehags-walkover. Grattis.

      • Anders says:

        Om du läste vad jag skrev, så skulle du inte behöva ställa den frågan.
        Den som är rädd för ord och människor är rädd för…ALLT..den rädslan är på väg att ta in Europa i en mörk period.
        Men kom ihåg Emma, eller Opassande eller vad du nu vill kalla dig, att det är Du som tar oss dit..
        Vi har ett samhälle som drivs av rädsla, du tycker att din rädsla inte ska kunna ifrågasättas, inte ska kunna sägas vara fel, och det tycker alla som är rädda, och så är det den som är mest rädd, för flest saker, som sätter agendan..
        Möt den rädslan istället, det är ju det jag säger, det är väl kanske dags för alla att sluta gömma sig..
        Du ställer ju en fråga i ditt inlägg, jag svarar på den, men det du egentlige ville höra var vilket fantastiskt inlägg du gjorde? Du har ju helt rätt, vi/ni är irrelevanta och marginaliserade.
        Jag berättar varför..

      • Anders says:

        Du säger att mag gör diskussionsunderlaget surt.
        Du vet ju inte ens vad diskussion ÄR, du vill inte ha en diskussion, du vill ha bekräftelse…diskussion ÄR någon motsäger emot. Och alternativet här på Ajour är ju nästan alltid ett totalt ointresse, går man efter kommentarer kan ni inte gärna ha många läsare.
        Jag kan inte ta ansvar för dina rädslor, rädslor är i nästan 100% irrationella, och det enda farliga med dom är när man som du låter dom styra och kontrollera, för då missar man att om man hade mött rädslorna istället, konfronterat dom, så hade man kunnat undvika dom där mörka perioderna…

    • Deeped says:

      Under 40? Interna fikarumsprat?
      ”Anders” – du kanske skulle lyfta blicken två centimeter?

      • Viktualiebrodern says:

        Det speciella med skrivandet på Internet och bloggandet är tidsperspektivet.
        Tidigare skrevs bokstavligen i sanden. Om det alls publicerades, var det en extrem färskvara, here today, gone tomorrow. Om det inte påverkade omedelbart, så aldrig.
        Men bloggandet (och kommentarerna) är inte färskvara på samma sätt, trots Googles överbetoning av ”nyligen” publicerat i sina sökresultat. Det finns kvar och kan läsas som flaskpost in i framtiden.
        Alltså skriver man inte inte längre för ”nu”, utan för ”framtiden”. Det är mindre relevant hur samtiden uppfattar det man skriver (och om man flashar till i gammelmedia), och mera betydelsefullt hur relevant det blir för eftervärlden.
        Att se målet för bloggandet som att påverka sin samtid är hybris och övermod. Att se målet att kunna bli en fotnot i ett historiskt verk under rubriken ”Det fanns också andra röster”, är däremot något ädelt att sträva efter.
        Det är tråkigt att tala högt i ett tomt rum. Men Internet har lagt till den fjärde dimensionen *tiden*. Och då blir rummet nästan ”overcrowded”.
        Det är kanske en tröst för tigerhjärtan och surt sa räven att resonera så. Men realistiskt och logiskt.

  4. Anders says:

    ..och inte minst kommersiellt.
    När ni har kört samma Seinfeld-avsnitt 3 gånger, och alla kan det, så är det så klart inge som vare sig betalar för, eller är speciellt intresserad av att se det avsnittet en gång till…då måste man liksom plocka in något nytt.
    Men ni letar ju efter bekräftelse, och den får ni från människor som är precis som ni…och resultatet bli att ni förvisso spelar in ett nytt avsnitt, men det är samma manus, samma miljöer..

  5. Viktualiebrodern says:

    Men ökar inte paradoxalt nog trovärdigheten på bloggarna i takt med att intresset minskar? Tvärtom mot haverist-teorin alltså. När det inte finns något yttre att vinna, bara ett behov av att fylla en yttre besvärande icke-existens av det man känner ett inre behov av borde finnas?
    Eleanor Rigby fader skrev en predikan ”that noone will hear”. Men Eleanor Rigbys fader var ingen haverist.

  6. Anders says:

    Kan du inte göra en objektiv journalistisk analys av den rädsla du säger att du känner.
    Under det här året, den tidsperiod du anger, så har ju du skrivit minst lika mycket på internet som jag, troligtvis mer. Så varför är mitt skrivande ihärdigt och läskgt?
    Den absoluta merparten av det du har skrivit har gått helt obemärkt förbi, av mig såväl som av andra (det är ju det ditt inlägg handlar om)
    Jag har mailat dig 1 gång, utöver det har jag aldrig kontaktat dig. Jag har aldrig hotat, aldrig varit otrevlig…kritisk? Absolut. Ifrågasättande? Visst. Det är ju grundelement i varje diskussion.
    Det man kanske skulle kunna hävda är ju att du tycker att jag ska ha en egen blogg. Om det handlade om mig som person på det sättet du vill få det till, så hade jag självklart haft det. Men kom då inte och säg att det är en diskussion du/ni vill ha. En diskussion är ju teknikneutral, den kan precis lika gärna äga rum här, som någon annanstans. Man skulle kunna hävda att en blogg tvärtom omöjliggör en diskussion. 2 personer som bloggar ”till” varandra diskuterar ju inte, och det är ingen publik som kan följa den diskussionen.
    Det du egentligen vill är ju att (kunna) undvika diskussionen. Du vill ha en arena som du kontrollerar, så att du när som helst kan dra dig undan, på samma sätt som P1 har sina 15-minuters ”fönster” så att man när som helst kan säga ”nu börjar det bli ont om tid..” (om någon nu mot förmodan skulle komma med där utan att ha genomgått grundliga kontroller så man är säkra på att ingen säger något man inte vet på förhand att han/hon ska säga)
    Att du spelar ut ”rädd”-kortet istället för att bara ta bort kommentaren hedrar dig, på sätt och vis.
    Och det är klart det är läskigt med en diskussion där man inte bottnar, eller där den man diskuterar med inte bara berättar hur fantastiskt allt man säger är.
    Men lägg inte den rädslan på mig..

  7. Det där med den politiska bloggosfären är knepigt. Jag känner mig ofta som en främmande fågel i den. Här är några skäl till varför:
    1. Jag bloggar ofta om saker för att själv förstå dem bättre. Det verkar folk tycka är konstigt. Man förväntas vara ”färdig” med sin åsikt och sedan basunera ut den tills man antingen får ett fint jobb eller dör av ren utmattning. Den förväntningen hämmar ett bra samtalsklimat, eftersom diskussioner där alla är 100% ”färdiga” är urtråkiga.
    2. De gånger jag å yrkets vägnar basunerar ut min uppfattning i vad jag kallar ”pliktbloggande”, så tycker jag att bloggkvaliteten blir lidande. Jag tycker att det märks när jag sätter koppel på mig själv och säger ”rätt” sak på ”rätt” sätt. Det är något många inte verkar bry sig om, men jag upplever det som hämmande. Jag tror att oavsett om man själv upplever det som ett problem eller ej, så gör läsarna det.
    3. Jag vill att folk ska få en bättre uppfattning om vem jag är. Det betyder att jag då och då gärna bloggar om något som inte är så uppenbart politiskt, alternativt om något politiskt från ett oväntat håll. Det leder i stort sett undantagslöst till att jag får arga mejl från människor som tycker att jag ”sviker saken” för att de fått lära sig att det bara är megafonpolitik som skrivs med stora bokstäver som räknas. Det lite mer finstilta, men ack så viktiga, går dem förbi och gör dem skitsura. Det kan man naturligtvis skylla på många saker. Möjligen har snuttifierinen av det politiska samtalet lett till det.
    4. En anledning till att många slutar blogga politiskt är antagligen också de personer som ibland bara vägrar att gå med på att man inte kommer att hålla med dem. Det är oerhört tröttsamt att hamna i samma diskussion med samma människor år ut och år in i kommentarsfälten. Än mer tröttsamt blir det är de målar upp en märklig fantasiversion om vem man är och försöker göra den till någon sorts sanning. Jag är en envis fan som inte tänker ge upp för det, men jag har full förståelse för att det finns folk som gör det. Eftersom den politiska bloggosfären handlar om att ha åsikter, så tror jag att den fått lida mer av detta än andra delar av bloggosfären.

    • Johan says:

      Men politiker SKA inte blogga. Politiker ska..”göra”. Ni ska inte ens propagera, ni ska lyssna, ni ska inte berätta för människor hur bra ni är, ni ska visa det. Människor bedömer utifrån sin vardag hur bra jobb ni gör.
      Och politiken får ALDRIG som idag UPPRÄTTHÅLLA orättvisor.
      Om ni måste lägga ner hela er tid på att berätta hur bra ni är, och hur mycket nytta ni gör, så gör ni nog inte så mycket bra eller nytta..sen om ni gör det med bloggar eller twitter är ju rätt irrelevant.
      Jag förstår inte hur populism har blivit ett negativt begrepp inom demokratin.
      Jag förstår inte hur du kan mena att det är tröttsamt med samma diskussioner med samma människor, utifrån mitt perspektiv (även om jag inte diskuterat med dig personligen) så är ju du samma person som diskuterar samma fråga, och har så gjort i…bra många år!?
      Men det är inte tröttsamt? Om ingen förändring sker, så fortsätter man så klart att påtala dom problem man ser.
      Problemet är ju att politiker inte LYSSNAR…ingen lyssnar, men politiker har fått för sig att dom ska forma folket till sina avbilder, inte lyssna på dom. Och media bistår dom gärna, eftersom det är omöjligt, och därför innebär att media alltid har något att skriva om…

      • Hej Johan!
        Att blogga utesluter inte att göra. Det är inte antingen eller. Jag ser dessutom bloggandet och min närvaro i sociala medier som ett mycket bra sätt att just lyssna på människor och tala MED dem snarare än TILL dem. Förutom att träffas ansikte mot ansikte, vilket man naturligtvis bara har möjlighet att göra med ett litet fåtal, så är det faktiskt ett av de få sätten att faktiskt mötas och ha ett samtal där man kan lyssna på varandra.

        • Johan says:

          Jo det är faktiskt antingen eller, såvida du inte kan vara på 2 platser och göra 2 saker samtidigt.
          Du kan ju inte lyssna på fler människor på sociala medier än du kan irl, samma sak gäller där, den tiden du lägger på sociala medier, kan du ju omöjligt träffa någon ansikte mot ansikte.
          Då förutsätter du dessutom att alla finns på sociala medier, men i princip har du ju exkluderat typ 8.5Miljoner människor.
          Vi kan titta på det konkret…sociala medier har funnits i iaf 5-10 år, menar du att du som politiker lyssnar till fler människor, eller andra människor (andra kategorier) än politiker för 50 år sedan gjorde?
          Inte en chans menar jag, och ökade klassklyftor och ökad maktkoncentration stöder det.

  8. […] Det finns en hel del intressanta diskussioner i kommentarerna där bland annat @annatroberg noterar att kanske själva idén om en ”politisk bloggosfär” blir hämmande. Jag har tänkt […]

  9. Trevita says:

    Word Anders!!!! Väldigt relevanta reflektioner. Tror tyvärr att du talar för stängda dörrar.

  10. Vårt omfattande material om den svenska politiska bloggvärldens historia 2007-2012 visar på att vi idag har en aktivitet som motsvarar 2008 år aktivitet i antal inlägg. Inte direkt någon bloggdöd. vi får se hur det ser ut 2014 – valåret. http://unionenopinion.se/wp-content/uploads/2012/05/Rapport_april2012.pdf

    • Tack för länk! Jag menar inte att bloggandet dödförklaras, utan själva fenomenet ”bloggsfär” som en slags entitet i samhällsdebatten.

    • Johan says:

      Är det bra? Dåligt? För vem är det bra?
      Framgång som jag skulle se det skulle ju vara att det inte fanns något politiskt bloggande alls. Det är ju där vi måste hamna om vi LÖSER problem, och det måste väl därför vara däråt vi strävar..

  11. […] frågar sig om det behövs en svensk politisk bloggosfär: Tanken för mig är att en stabil politisk bloggsfär skulle kunna bistå med en fördjupad insyn […]

  12. Johan says:

    Är det inte dags även för Piratpartiet att inse att internet inte förändrar något.
    Det gör inte det eftersom vi inte definierar våra liv och värden utifrån internet. Lika lite som böcker förändrar något. Det är vad vi GÖR med den informationen som förändrar saker. Men ”gör” är ju per definition att ta steget bort från internet. Ni tar aldrig det steget. Alla visste dom sista 50 åren att slaveriet var fel, det saknades inte information, det saknades politiker sim lyssnade på den information som fanns.
    Men idag är det den med MINST information som sätter agendan. Kan jag bevisa att slaveriet var fel? Nej självklart inte?
    Problemet är att nästan ingenting GÅR att bevisa. Men ett ännu större problem är att det som GÅR att bevisa, alltid kan ifrågasättas.
    Samhälle är idag så avhumaniserat att man blir rädd, människor spelar roll bara som nummer eller som ekonomiska brickor. Det jag säger är helt irrelevant, men när jag är 1 av 100 miljoner som har sett Kony-videon, då är jag intressant. Är jag en av 100 som har uppmärksammat att ICA ska införa åldersgräns på kondomer, då är jag intressant, men är jag 1 av 1000 som påpekar att det kan vara problem med vårt sätt att hantera invandring så..
    Så det ni söker är bekräftelse, och varje ifrågasättande leder till en instinktiv försvarsreflex. Men att internet är avhumaniserande borde vara självklart, 100 vänner på facebook är INTE mer värt än 1 ”irl”. Det alla har gemensamt är att vi har ett dygn med 24h, ingen teknik i världen ändrar det, DU är alltid begränsningen. Om du pratar (bloggar) så lyssnar du inte, om du har 100 vänner så får dom 1/100 av din uppmärksamhet jfr. med om du har 1 vän, osv.
    Absolut kan internet vara en kanal att nå ut till människor, det är alltså världens mest effektiva propagandamaskin, men vad spelar det för roll om ingen lyssnar? Om alla använder twitter, bloggar och facebook för att propagera, vem propagerar man för?
    Nästan alla inom media och politik drivs av ett starkt engagemang att förändra MÄNNISKOR (för det är ju det enda vi kan förändra) men ingen vill lyssna, ingen vill förändra sig själv, och eftersom ingen vill förändra sig själv, så sker ingen förändring.
    Internet har trots dom där sociala aspekterna alla pekar på blivit ett forum för att prata. Politik ska ju inte vara socialt, inte media heller, jag vill inte behöva bli din facebookkompis för att du ska lyssna på mig.
    Eftersom media idag inte ens kan säga att man skriver det publiken vill läsa, eftersom man inte har någon publik, och nu börjar be politiker att rädda dom med utökat presstöd, så är det dags för en rejäl självrannsakan.

    • Var det här ett svar till Anna Troberg, eller till mitt inlägg? Lite osäker på exakt vem eller vad du argumenterar mot? Ja, det är jättesvårt att få saker att synas i bruset, vilket är en del av problematiken jag försöker lyfta i inlägget.

  13. Nemokrati says:

    ”Det kan handla om kritiskt tänkande, såväl som kunskapshöjande. Det saknas, som jag ser det.”
    Bara för att Nya Moderaternas utsända vill ha tyst på bloggarna så behöver ju inte du agera megafon åt dem. Man försöker stå emot extremhögerspannet som invaderat nätet, och så får man detta.Tack för det, jättehyggligt.
    Nemokrati
    politisk bloggare
    http://komigenuva.wordpress.com/2012/12/26/regeringen-flortar-med-sd-unga-arga-lagutbildade-man/

    • Som jag skriver i inlägget – om det finns, så ser jag det inte. Och det är viktigt att det syns. Det finns ett behov till det, som sagt.

      • Nemokrati says:

        Så min blogg finns inte? Jag försöker, så ofta jag nånsin hinner, skriva kritiskt tänkande, kunskapshöjande bloggposter, med massor av länkar till oerhörda mängder välrenommerade källor som underbyggnad. Du skriver att allt sånt saknas. Hyggligt. Det betyder att allt arbete lägger jag tydligen ner förgäves. Verkligen nedslående att höra.
        Dock får jag ofta höra av mina läsare att jag skriver kritiskt om sådant man annars inte får reda på och att det är kunskapshöjande så då får jag glädja mig åt att åtminstone dessa människor ”ser” och uppskattar detta tyngande arbete man lägger ner för att försvara demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, jämsides med att försöka föra en kritisk, politisk diskussion riktad mot diverse orättvisor och felbeslut.

        • Nej jag ser det inte. Och det är det som är problemet. Det är inte för att vara taskig mot dig, eller nedvärdera ditt arbete — problemet är att det inte syns rent allmänt. Den svenska politiska bloggsfären syns inte i den utsträckning som den behöver göra, och frågan är vad det är som kommer att göra den tydligare. Jag vet faktiskt inte varför du väljer att snacka om dig själv som att jag på något vis osynliggör dig. Jag bloggar också. Jag har också sett att det är svårare att nå ut. Jag har också det där problemet, att viktiga saker inte syns i den allmänna opinionen, mer än för det fåtal som hänger på bloggen. Min blogg är inte död, ditt arbete är inte dödfött – det är bara det att det behöver synliggöras mer. Vilket det här inlägget handlar om. Jag vill inte bara gå in och läsa på DIN blogg, jag vill att hela den politiska sfären ska synas, räknas med och kännas av i samhällsdebatten.

  14. Nemokrati says:

    Till Johan:
    ”Är det inte dags även för Piratpartiet att inse att internet inte förändrar något.”
    Det där stämmer ju inte alls. Låt inte det AP-klonade SP-spammet ta över nätet, varför tror ni SD går upp? Det är Avpixlat och twitter som mobiliserar väljare i mängd – i själva verket håller de på att hjärntvätta en hel generation med sitt högerextrema vulgära våldsdravel. De börjar med de mindre barnen på sajter som Hamsterpaj, Dayviews, Tumlr och liknande. Sen fortsätter de via Twitter (på nätterna), Avpixlat och Exponerat dagtid för de något yngre, och så nu också ”Dispatch International” (för pensionärerna?). Och de får vråla allt mer ostört. Därför behövs ju motbloggandet mer än någonsin. Och det är ett ansvar som alla måste ta, annars tar de över.
    Eller vill ni ha högerextrem diktatur? Den kommer nu – och ungdomarna är redan fix och färdiga för högerextremt våld på gatorna, de har hjärntvättats via nämnda sociala media, inte minst också via Facebook med all mobbning, ja och så är det ju Flashback. Våldet flyttas sen över från språket till verkligheten. Tryckfrihetssällskapets grundare har redan börjat, genom att angripa en beslöjad kvinna.
    Ställ upp och motverka högerextremismen, vi måste vara många.
    Eller är ni ja-sägare till denna Machtübernahmung.
    SD:s värderingar har redan flyttat in på bästa sändningstid – i SVT som låtit SD sätta agendan vid flera tillfällen på ett oerhört remarkabelt sätt genom att anamma SD:s frågeställningar rakt av.
    Nu måste demokratins stöttepelare mobilisera massivt mot allt detta.
    Vad gör bloggetablissemanget då? Bangar ur.
    Svikare.

    • Johan says:

      Den människosyn du ger uttryck för skrämmer mig mer än någon ”rasist”.
      Du idiotförklarar ju människor, du säger att det ENDA sättet som dom kan ha en annan åsikt än den du när, är om dom har blivit lurade. Så du gnäller på rasiste för att dom inte accepterar människor, men kravet för att DU ska acceptera människor är att dom tycker precis som dig.
      Om nu Hamsterpaj och Lunarstorm möjliggjort för SD att hjärntvätta människor, vad har då inte staten kunnat göra i 50 år med statligt monopol och presstöd?

  15. Nemokrati says:

    Vidare – Anders Behring Breivik är ju en produkt av detta högerextrema näthat?
    Hur kan man i det läget dödförklara den svenska mer seriösa bloggosfären. Det är ju att spela dem i händerna.
    Alla motkrafter mot högerextrema nätherraväldet måste ju mobiliseras, inte minst de politiska bloggare som varit aktiva länge.
    Ställ upp och mota undan dem.
    Alla behövs.

  16. Nemokrati says:

    Om det känns obehagligt pga deras hot, ta ett nick, och blogga via kryptering, men fortsätt blogga, twittra, facebooka, tumblra, och dayviewsa MOT detta högerextrema nätvälde. Det är ju värre än någonsin och det är också därför SD får allt fler röster. Ungdomar med gott om tid att ställa upp som SD:s Kameleontfrontsoldater.
    Demokratin måste lika massivt försvaras.
    Våldsdravlets läsare måste få andra förebilder att läsa.
    Det är superviktigt.
    Vi behöver mobilisera hela det vuxna samhället i det här. Inte minst också alla yrkeskategorier – lärare, socialarbetare, politiker, journalister, media, tyckare, alla yrkeskatagorier. Föräldrar på nätet behövs också. Visa som en motfront att detta inte tolereras. Annars tar det som sagt över. Och våldet blir snart verklighet på ett mycket mer skrämmande sätt än vi hittills sett.
    Vi måste också försvara demokratin på alla tänkbara sätt med träffar IRL.
    Konferenser, kongresser, manifestationer what not.
    Framför allt också i tv måste detta äga rum. Youtube tror jag också är en bra kanal att använda.

  17. Behövs och behövs, det skiter la vi som skriver i om vi ”behövs” eller inte? Vi skriver, med några få navelskådande undantag, för vår egen skull.

  18. KajsaLisa says:

    Problemen kring politiskt bloggande är många.
    Varför skall det alltid bli så himla tråkigt:
    Lägger dom politiska bloggarna ner någon kreativitet på att hitta egna infallsvinklar ? Om tio stycken redan sagt samma sak, så behöver man ju inte skriva just det och länka. Det tillför liksom ingenting. Vi behöver bli lite vassare och var finns humorn.
    Bristen på kommunikation :
    Större politiska bloggar går aldrig in till dom som kommenterar och svarar oftast inte på kommentarer ens. Förväntar man sig då att folk skall ha ett långsiktigt intresse för dom ? Det heter ju sociala medier och envägskommunikation är inte socialt.
    Politiska bloggar är för politiska:
    Sitter man enbart och ältar politik så når man inte ut till dom som man vill nå ut till, mixa mer. Vilka vill man nå egentligen ? Vanliga väljare eller föreningen för inbördes beundran på kommunkontoret som går in på bloggen 5 gånger om dagen.
    Nu har jag gnällt så mycket att jag vill ge några exempel på bra bloggar.
    Badlands Hyena : Underbar satirblogg som väcker tankar.
    Alliansfritt Sverige: Egna infallsvinklar som är underbyggda, med ”kött på benen”, rätt vass också.
    Hanna Friden: ( Feministisk blogg som tyvärr är nedlagd ) Kunde mixa politiska frågor med lättare inlägg på ett sätt så hon nådde ut till dom unga tjejer som var hennes målgrupp. Blandade friskt, feminism, sjuka kroppsideal med mode konst, humor och annat. Dessutom var hon väldigt aktiv i sitt eget kommentarsfält.

  19. […] 12-01-05: Efter att två spännande och mycket läsvärda inlägg  om den politiska bloggosfärens roll publicerats efter denna posts publicering adderar jag här en […]

  20. Johan says:

    Det var nog ett svar till Anna, du får ta det med er webutvecklare.
    Jag ser att du lyfter problematiken, problemet är att det är allt du gör…det är allt ni någonsin gör, för samma sak som gäller för politiker, gäller för bloggare, ett löst problem går inte att skriva om.
    Och chansen att just den lösning som du vill se, som en av 9Miljoner svenskar, är samma som alla andra 9Miljoner vill se, är ju ganska liten..men du tycker ändå att din lösning ska gälla för alla (här är ju rasister och ”antirasister” samma sak t.ex)
    Någonstans har du ju också bestämt dig för att bloggandet SKA vara viktigt. För mig är det teknik, det ät som att säga att det är viktigt att saker skrivs på blekt papper istället för mätt. Det är irrelevant.
    Även om jag ju menar att internet inte alls är riktigt så stort och viktigt som ni vill göra det, så är ju Sverige tveklöst ett av dom länder där internet har fått störst genomslags, och vi har ju även utöver det väldigt höga tankar om oss själva som land, om vår demokrati, vår yttrandefrihet, så vi är ju väldigt politiserade, därför tycker jag det är väldigt väldigt underligt att INGEN i Sverige har startat en ”politisk” podcast..
    Men svaret är troligtvis just polariseringen, det som kallas pk (ett idiotiskt uttryck) har hela det etaberade mediasverige i ryggen, om man vill nå ut. Där ser man politiska och kommersiella motgångar som du gör, det handlar om teknik, eller HUR man formulerar budskapet, det kan ALDRIG vara fel på själva budskapet.
    På andra sidan har man ”SD-anhängare” som älskar offerrollen, och som många gånger är för korkade för att våga ta ställning offentligt.
    Tänk ”ett” möte mellan dessa 2 sidor, utan ”nu känner jag mig kränkt”, utan ”nu börjar vi få slut på tid..”..men också utan ”vi får aldrig komma till tals…” eller ”det vet ju alla att invandrare står för 90% av brotten..”
    Men ni är tyvärr för fega allihopa..säga vad man vill om SD, men utan dom hade ju medi gått under för länge sedan..

  21. […] i ämnet – JW1, JW2, PR, Mgh, DE, AP, SK, Gammelmedia: Ajour, SvD, SvD, DN, AB, Expr Tweet !function(d,s,id){var […]

  22. […] på vänsterkanten. Inte heller har jag någon kännedom om dödförklaringar av den politiska bloggosfären eller nåt sånt. Det tycks vara nåt som bara rör sig i hjärnorna bland de som ibland tycks anse […]

  23. […] skriver och frågar om det behövs en svensk politisk blogosfär. Jag har ingen aning, men jag vet att jag tröttnat på Facebook-glömskan. När man spenderat en […]

  24. […] i kommentarsfältet efter blogginläggen. Med intåget av främst Facebook och Twitter har det försvunnit nästan helt. Det beklagar […]

  25. Camilla says:

    Hej!
    Den politiska bloggen och/eller bloggen över huvud taget verkar tyna bort. Gläds ändå åt att du tycks fortsätta på flera ställen att skriva och åt att du också har vunnit priser. Jag har som många av mina bloggande vänner och andra släktingar och vänner gått över till Facebook – men till skillnad från de andra bloggarna har jag inte lämnat mina bloggar. Den ena något mer politisk än den andra. Men det blir ju sällan kommentarer på själva bloggen utan i stället på facebook, är jag har länkat till bloggen. Där kan altlså ibland bli intressanta diskussioner, men alltmer sällan. Och det är just de där diskussionerna jag sörjer. Mötet mellan människor som inte känner varann. Facebook är ju på sitt lättvindiga sätt ibland lika roligt men alldeles för snutttifierat i min smak. Twitter har jag provat bara för att kunna konstatera att jag inte gillar det alls. Tycker det är konstigt uppbyggt med en massa kändisar och andra skrbenter som ska häva ur sig one-liners och andra som ska (för)-följa dem. Hmmm…noll kontakt av tredje graden. Men nu såg att at en vän hade en app för någon sida som hette https://www.rebelmouse.com/ som tydligen tjänstgör som ett tak för en internet-fixande på olika ställen på nätet. Kan det vara något i den stilen du efterfrågar?
    Ha det gott!
    Camilla

  26. steelneck says:

    Det skrivs nog mer idag än för något år sedan, skillnaden är att allt mer är inlåst bakom murarna till olika sk. ”walled gardens” som ex. facebook. Egentligen det mest destruktiva som hänt nätet någonsin. Allt mer information och kommunikation blir inlåst bakom murar som kontrolleras av ett ytterligt fåtal amerikanska företag. Hjälper du själv till med det?

  27. Nils Ivar Tenmann says:

    Om jag påstår att handling är det omedvetet medvetna görat… vi tänker inte så mycket på att vi kan, förmår, cykla, simma, spela piano när vi gör det och för andra personer därmed visar att vi kan. Att vi har har logos och dia logos kan uttrycka uppfattningar något sånär i överenstämmelse med vad vi som retoriska kroppar var för sig upplever, mer eller mindre uttryckligt intryckt muntligt eller skrift-likt retoriserat, borde vi inte förgivetta med samma självklara ignorans som till vår förmåga att kunna eller inte kunna simma, etc
    Att bättre föröka förstå vad vi gör med språket och språket gör med oss är ett sätt att genom retorikkunskapandet uppfatta något av det vi gör genom det vi säger oss tala om. Vad… jag talar om framgår med vad jag säger… Hur… jag gör det jag säger är inte alltid så synligt för mig själv som här i skrift, då jag har tid att läsa om och tänka efter på vad jag sagt, och åter för mig själv jmf det i förhållande till vad jag menat talhandlingen hade för ursprungligt syfte. Sällan finner jag då mig ha sagt det jag menar eller menat det jag sagt.
    I fall du inte ser det du talar om, beror det sannolikt på att du i din retoriska spekulativt rent estetiskt tilltalande spegelbild bara ser ansiktet av dig själv och därför av och till tröttnar på spegelbildens schackspel med dina förgivettagna språkliga stereotyper. Det gör jag också naturligtvis. Ironins existens är ju existensens ironi. Men mitt problem är mer tendensen till att hellre vilja kasta bort spegeln än mitt ansikte. Det kan jag se att du förstår vore oklokt och då återstår ju bara alternativet att sminka om masken retorisk. Granska varje ord du brukar etymologiskt och notera varje substantivs metaforik och metonymiska glidningar från handling till produkt… så gör du bättre meningar av dig själv som politiker, dvs medborgare… förslagsvis.