Förra veckan var det en hel del snack om att Pelle Lydmar frontade hemsidan för sin nya restaurang Strandvägen 1 med en bild på en kvinnas nakna bröst. Det hela slutade med att Lydmar gjorde en pudel.
Idag twittrade Angelica Karlsson som jobbar på TT (Tidningarnas Telegrambyrå) att de fått en ny fototapet på jobbet.


Jag vet inte vilka personer som besöker TT:s redaktion och ser tapeten föreställande Nicki Minaj, så det går kanske inte att säga att TT försöker sälja grej med tjej. Däremot gör Karlssons uppföljande tweets tydligt att hon inte är förtjust i den, då hon skriver att hon erbjudit sig att måla över den, och att hon anser den vara ett arbetsmiljöproblem.
När det gäller Strandvägen 1 så visades bilden på en hemsida, och som del i en fotoutställning.
På TT:s redaktion är den enligt redaktionschefen Mats Johansson en väggprydnad.
Gissningsvis i syfte att skänka personal och besökare färg och form och kanske inspiration. Och då kan det anses tveksamt att smälla upp en tapet som åtminstone hos delar av personalen upplevs som som ett arbetsmiljöproblem.
Emanuel Karlsten twittrade om bilden och fick då svar från TT:s nöjeschef Mikael Forsell:

Redaktionschefen Mats Johansson säger att han inte har något med bilden att göra och hänvisar mig till marknadschefen Lina Hedenström.
– Det var jag som valde bilden, av två anledningar. Dels tycker jag att den är cool med alla sina färger och så är den snygg att blåsa upp stort på väggen. Vi har i vårt kontorslandskap ett femtontal olika bilder, det är en blandning av genrebilder och nyhetsbilder och speglar det vi gör på TT. Den här bilden visar att vi även gör nöje.
Det finns anställda på redaktionen som anser att bilden är ett arbetsmiljöproblem, vad tänker du om det?
– Det är naturligtvis väldigt olyckligt, ingen ska behöva må dåligt på jobbet. Men den diskussionen får vi ta internt.
Många har ropat om moralpanik i samband med fotot på Strandvägen 1. Forsell tycker att Karlsten moraliserar när han påtalar att han tycker att tapeten är ofräsch.
Jag ställer mig frågan om vad som egentligen är okej att visa på bild i offentliga lokaler eller kontorslandskap? Nakna bröst? Halvnakna bröst? Stora, små? Spelar det någon roll hur brösten ser ut? Har det betydelse vem brösten sitter på? Är detta ett nytt fenomen, har det med jämställdhet att göra? Vilka skulle reaktionerna vara om motsvarande bild på en man drogs upp stort på en vägg? Och sist men inte minst – vad ska en behöva stå ut med på sin arbetsplats?