Försäkringskassan tvingar Jimmy i arbete efter dotterns död

Jimmy Fredriksson. (copyright och foto: Jimmy Fredriksson)


Drygt ett halvår efter att dottern Meja avlidit i en hjärntumör hon lidit av under flera år utförsäkrar Försäkringskassan pappa Jimmy och anser att sorgen är över och att han kan återgå i arbete. Om den svåra tiden och hans kamp att komma tillbaka  skriver Jimmy James Fredriksson om på sin Facebooksida. En text som i skrivande stund delats över 19 000 gånger.
På Facebook beskriver Jimmy Fredriksson osminkat tiden då de upptäcker att dottern Meja, som då är fyra år, hastigt drabbas av hjärntumör och de följande årens kamp om hennes liv. Den 22 oktober i fjol avlider dottern bara nio år gammal.
Jimmy Fredriksson var sjukskriven halvtid men fick i fredags beskedet från Försäkringskassan att man nu utförsäkrat honom och förväntar sig att han återgår i tjänst 100%. Detta av en handläggare som inte har träffat Jimmy tidigare.
Texten har fått enormt spinn på Facebook och delats över 19 000 gånger i skrivande stund. Bara på den korta tid som det tagit att skriva denna text, delades den över 500 gånger. Detta bara ett knappt dygn efter att han skrivit den.
Jimmy skrev texten igår kväll och åkte till jobbet som vanligt i morse. Vid lunchtid tittade han hur det gått och såg att texten redan delats 8 000 gånger.
– Jag kände bara ”ojdå”. Jag tänkte att jag skulle dela ut det här till mina vänner, och några till, men inte i min vildaste fantasi hade jag trott att det skulle få den här spridningen, säger Jimmy Fredriksson till Ajour.
Texten skrev han för att han fick nog. Första beskedet om utförsäkringen fick han i fredags och tänkte att han skulle ta helgen för att lugna ner sig innan han agerade. När han skrev igår var han inte längre ”rosenrasande”, men fortfarande lika irriterad.
– Jag tror att det här är väldigt vanligt och att det kan pågå från Försäkringskassan för att människor i den här situationen inte orkar ta tag i det. Jag har levt med cancern i fem år och det har varit grymt påfrestande, men jag har blivit grymt stark av det. Så jag orkar ta den här striden. Grejen är det att andra inte har det lika förstpänt, de kanske inte har vänner eller ekonomi för att överleva. Vad ska de göra?
Det var för deras skulle han skrev texten. För att någon annan i framtiden kanske skulle bli hjälpt av saken.
– Ärligt talat är det inte av egoistiska skäl. Jag tappat hoppet om Försäkringskassan. Det är en skämtinstans i mina ögon. Det är min totala förhoppning att någon annan kanske kan bli hjälpt.
Försäkringskassans pressavdelning är nedringd av folk som vill ha en förklaring.
Hur ser ni på händelsen och att Jimmy delar sin berättelse?
– Man får ju skriva det man vill, men jag tänker mycket på att han är väldigt besviken på kontakten han har haft med oss. Det jag funderar på är hur vi kan vara tydligare. Det ska inte vara så att man upplever att man blir dåligt bemött av oss, det är fruktansvärt. Sedan är det alltid två sidor av varje berättelse, som Jimmy skriver själv, säger Helena Dahlberg, biträdande presschef på Försäkringskassan, till Ajour.
– Vi kommer nu att ta kontakt med familj, ta ett möte igen och berätta varför beslutet blev som det blev.
En sådan kontakt har Jimmy Fredriksson redan fått.
– Jag pratade just med en chef på Försäkringskassan här. Han var faktiskt trevlig, tillmötesgående, men det är ett år för sent. Man kunde ringt och beställt ett möte redan när jag blev sjuksriven. Frågat hur vi gör vi så att jag så snabbt som möjligt kan komma tillbaka till arbetslivet, men de har inte ens träffat mig personligen. De har aldrig ens sett mig, ändå tar de beslut om att jag är arbetsför, säger Jimmy Fredriksson.
Helena Dahlgren på Försäkringskassan hänvisar till en sakkunnig för detaljer kring försäkringar, men menar generellt att någon som har varit med om ”något så vidrigt” självklart ska få tid.
– Det beslutsstöd som läkare har är att man kan få två till fyra veckor om man har en kris. Sedan kan det vara olika från person till person och det är en individuell bedömning vad du varit med om, din arbetsförmåga.
– Barnet gick bort i höstas och det har gått ett halvår sedan dess. Utan att kunna något om hemska historien är det inte alltid så att det är det bästa att vara långtidssjukskriven, säger biträdande presschef Helena Dahlgren.
Jimmy Fredriksson hade själv inte någon tanke på att vara sjukskriven en längre tid. Hans målsättning var att få jobba halvtid fram till sommaren och att efter semestern gå upp till heltid. Men det var ingen som frågade Jimmy Fredriksson om hans egen plan.
– Hade de vetat det hade de kanske betalat ut en halvtid den lilla tid som kvar. Men det är ingen som har frågat. Det är inte så mycket att göra.
Vad som kommer att hända nu när han tvingas ut i arbetslivet vet han inte. Det finns dagar då han inte förmår gå till jobbet. När han väl jobbar är han helt slut när han kommer hem. Han vet inte heller hur han ska känna om alla reaktioner.
– Jag har inte hunnit smälta, jag hade bara vanlig arbetsdag och hamnade i det här. Men jag är glad att det kom upp till ytan, bevisligen blir många berörda.
Om du fick hälsa något till Sveriges regering som satt upp dessa riktlinjer, vad skulle du säga?
– Titta på varje fall, träffa människan ni ska bedöma, eller döma, träffa människan för varje individ är olika.
UPPDATERAT 20:58:  
Cecilia Udin är nationell försäkringssamordnare på försäkringskassan och reder också ut för Ajour vad som ligger bakom beslutet att sätta Jimmy i hundraprocentig tjänst igen.
– Socialstyrelsen har tagit fram ett beslutsstöd som är en rekommendation till behandlande läkarna där det framgår hur lång läkeprocess ett sjukdomstillstånd har i normalfallet. En kris har till exempel normalt en sjukskrivningsperiod på två till fyra veckor.
Hon kan inte svara på varför inget personligt möte har gjorts med Jimmy men säger att det är önskvärt att det görs. Både med den sjuke, dennes läkare och eventuell arbetsgivare.
– Det är också viktigt att förstå att man inte sjukskriver för sorgen i sig utan för symptomen som uppstår i samband med sorgen. De bakomliggande orsakerna har ingen betydelse vid försäkringskassans beslut, förklarar Cecilia Udin. Det är den aktivitetsbegränsning som uppstått som är viktig för bedömningen av arbetsförmågan
– Ibland kan också den bästa läkeprocessen vara att man återgår i sina normal gängor och kommer tillbaka till vardagen, avslutar hon.
Försäkringskassan kommer att erbjuda Jimmy ett personligt möte så fort som möjligt för att förklara reglerna och hur bedömningen av arbetsförmågan går till.
Texten har nu delats drygt 33 000 gånger.
TEXT: Petra Jankov Picha & Emanuel Karlsten

Lämna ett svar till Deeped Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

35 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. daniel molina says:

    Försäkringskassan tillämpar det rådande sjukförsärkingsmedicinska beslutsstödet helt korrekt. Det är politiskt beslutade grejer detta, inte tjänstemannaterror. Ring socialförsäkringsministern!

    • Lars Åkesson says:

      Hjälper det? Försäkringskassan har ju en lång tradition av att göra som den tycker …

  2. Maria Bergvall says:

    För att komma vidare finns mycket forskning om att det är viktigt att komma tillbaka till det som tidigare var normalt. Att vara utanför arbetslivet längre än några månader visar att det minskar möjligheterna upp till 90 % att bli fortsatt kvar utanför arbetslivet.

    • J says:

      Men fortfarande… Bedöm varje sjukskriven individuellt – precis som Jimmy vädjar om. Han säger inte att beslutet som fattats i hans fall skulle vara fel för varje sjukskriven individ i sorg. Han ber bara om att man ska göra det bästa för individen, vilket också torde vara det bästa för samhället!!!
      Det kan finnas hur mycket forskning som helst…som ja – stämmer på ”normalindividen” eller ”majoriteten”. Men vad är normalt, och majoritet betyder just majoritet…inte ALLA. Det finns många sjukskrivna för vilka det är förkastligt att tvingas tillbaka mot sin egen vilja, mot vad den egna kroppen och/ eller själen säger. Det finns de som blir sämre, för vilka vägen tillbaka till ett fungerande liv blir ännu längre och ännu tyngre av denna utsatthet, dessa krav, den maktlöshet som blir konsekvensen av när man inte känner sig lyssnad på, när ingen försökt förstå, när andra anser sig veta ens bästa…ofta utan att ens ha träffan en. Det finns de som genom Försäkringskassans metoder därmed kommer få offra år av sitt eget liv, och som kommer kosta samhället stora summor just därför att Försäkringskassans metoder i dessa fall motverkar sitt eget syfte – att få tillbaka människor i arbete så snart som möjligt.
      Så visst, forskning i all ära, men snälla, vi är alla individer. Tänk vad mycket lättare allt skulle vara om vi också bemöttes efter det.
      OCH framför allt, det skulle gynna både individen och samhället!!!
      Tack Jimmy för att du tar den här kampen!!! Den är viktig och värdefull för otroligt många!!! Många tankar till dig och din familj!!!

      • Johanna says:

        Det var precis vad jag tänkte också! Alla är olika, så därför kan de inte säga att ALLA kan börja jobba efter en halvår!
        Det som också gjorde mej upprörd är att FK tog ett beslut utan att ens träffa honom (vet att det tyvärr är vanligt)! Man kan inte ta ett beslut bara genom att läsa papper!
        Jimmy: Kämpa på! Och även jag tänker på dej & din familj!

  3. Erik Johnsson says:

    Det är synd om familjen, men sorg är ingen sjukdom och det hör till sällsyntheterna att försäkringskassan tillåter sjukskrivning någon längre tid på grund av just sorg. Och jag tror faktiskt att det är bra att komma tillbaka till jobbet till hundra procent så snabbt som möjligt.

    • Carina Svendsen says:

      Jag kan hålla med, samtidigt så bör det ju vara den enskildes val. Staten kan ha dom bästa intentioner, medborgarna är ju inte ”deras” att styra över, att använda, bestämma över..
      Det jag inte förstår är varför vi i ett samhälle/en tid, med 400.000 arberslösa som VILL jobba, ska tvinga någon som inte vill, och faktiskt inte skulle behöva.

    • Benny says:

      Allt har sin tid hos varje människa.
      Du kanske mår bra av att vara tillbaka på en dag. Någon annan behöver år.
      Tro kan du göra i kyrkan.

      • Deeped says:

        Självklart är det så men sorg är fortfarande inte någon sjukdom.

        • J. says:

          ”Samtidigt så bör det ju vara den enskildes val”, skriver Carina ovan. Ja, visst har vi alla ett val. Och tyvärr medför vissa av dessa val att välfärdssystemet INTE kommer backa upp individen ekonomiskt. Sverige är bra, kanske till och med bland det bästa av länder sett ur ett välfärdsperspektiv. Men för den sakens skull täcker inte vårt lands socialförsäkringar allt. Vi lever i en demokrati, våra politiker är folkvalda. Vi i detta land har alltså tillsammans bestämt vissa gränser för hur långt vårt skattefinansierade försäkringssystem ska sträcka sig. Och råder tveksamheter ska lagstiftningen testas i domstolarna.
          Ben från Australien har rätt, vi har det enormt bra i Sverige. Kanske så bra så att vi inte ser det själva förrän vi spenderat några år som försäkrade i ett annat lands socialfärsäkringssystem. =/
          Tack för ordet!

  4. Sarah says:

    Diskussionen är skev, när utgångspunkten är att han är sjukskriven för sorg. Det är han inte. Jag kan inte hans diagnos, men troligast är utmattningssyndrom eller posttraumatisk stress. Att leva med ständig skräck och ångest under så lång tid, samtidigt som schemat är mer än fullt för att på bästa sätt vårda det bästa man har, ger förhöjda stressnivåer i många år efter traumat. Jimmy behöver återhämta sig fysiskt ett tag. Sorgen ska han bära resten av sitt liv, på jobbet och hemma. Alltid.

  5. Mats Rydberg says:

    Det är fruktansvärt att man behandlar människor så här på detta viset i detta upplysta samhälle, men det är egentligen inte Försäkringskassans fel att det har blivit så här. Felet ligger hos den sittande borgerliga allians-regeringen som har satt de nya hårda reglerna om att alla ska dömas lika som fuskare, vare sig man verkligen behöver vara sjukskriven eller är en fuskare som försöker utnyttja sjukförsäkringssystemet. Jag lider verkligen med er och hoppas att ni ska finna ro någon gång i detta sorgearbete. Jag säger bara det ”Gode Gud, hoppas att man själv slipper genomgå detta”.

  6. Anders says:

    När alarmismen på detta sätt går in i enskilda hjärtskärande fall blir det så fel. Vi väljer att bara se det hjärtskärande och inte att det faktiskt måste finnas ett fungerade regelsystem bakom hela välfärdsapparaten. Vi kan inte behandla alla fall med godtycke. Häromveckan var det någon som tjänade för lite för att få uppehållstillstånd i Sverige. Var det 250 kr i månaden för lite? Visst är det trist för individen, men skall man göra undantag? Sedan kommer en till som bara tjänar 250 kr mindre i månaden än den förre osv osv och till slut finns det ingen gräns alls.
    Om vi ska ha ett välfärdssystem så kan det inte finns utrymme för godtycke. Om en läkare inte bifaller att en individ skall vara sjukskriven så får det vara hur hjärtskärande som helst. Var ska vi annars dra gränsen? Jag har arbetat ihop med folk som tagit akutledigt för att deras sambo inte klarat av att åka själv med en sjuk katt till veterinären och som sedan stannar hemma för att trösta sin sambo i flera dagar när katten dör. Hjärtskärande? Javisst! Något jag vill finansiera vi skattsedeln? Nja.
    Jag har själv barn och orkar inte ens tänka tanken vad som skulle hända om jag hamnade i Jimmys situation, jag lider verkligen med honom. Men alla sansade människor inser att det måste finnas gränser och att de som precis missar gränsen alltid kommer känna att de hamnar i kläm. När det som i detta fall rör sig om en kille som ett par månader tidigare än vad han själv hade tänkt sig får gå upp från halvtid till heltid tycker jag att det känns ganska förhastat att gnälla på systemet.

    • Exxoff says:

      Håller helt med i sak. Jag tycker dock att FK mycket väl kan ta kontakt med den sjukskrivne och ta ett möte med personen i fråga och dennes arbetsgivare och ta fram en lösning som fungerar för alla inblandade. Det som upprör är inte att Jummy ska tillbaka till jobbet utan sättet det framförs på.

    • Carina Svendsen says:

      I princip håller jag med dig om att den här typen av enskilda fall inte bör lyftas på det här sättet. När man sedan börjar starta ekonomiska insamlingar så förlorar jag alla sympatier jag kan tänkas ha haft (det ger ju ett tydligt utslag på ”bullshitmätarens” första indikator ”Vill dom ha dina pengar”)
      33.000 visningar betyder ju inte ett skit, se på Kony, om 100-tals miljoner visningar resulterade i det mediokra resultat som faktiskt blev, så…ja, det betyder inte ett skit, och det går inte blunda för att människor försöker skapa sig både namn och pengar på andras olycka, så till den grad att vi börjar hitta på ”olyckor” (t.ex. ”bandypojken”) och eftersom det ofta är samma personer (inte sällan media, antingen direkt, eller glatt påhejade av) som står för både dom riktiga som dom påhittade ”olyckorna”, så blir den oundvikliga effekten att man faktiskt adderar på bördan av dom riktiga olyckorna, för dom verkliga offren.
      Men, sen håller jag inte riktigt med. För det första, ”godtyckligt” säger man ju bara om andra. När beslut fattas som är positiva för dig, personligen, men som kanske egentligen är regelvidriga, så är dom aldrig ”godtyckliga”, då är dom bara just positiva. Sen tycker jag inte vi ska ha mer regler och lagar i ett samhälle än att vi faktiskt kan se till att vi fortfarande kan se alla som enskilda människor.
      Sen blir jag skogstokig när man drar till med ekonomiska argument. Oavsett du vill eller inte, oavsett om du är medveten om det eller inte, så betalar jag för dig, och du betalar för mig. Det ÄR ekonomi. Att vi har delat upp den i en ”skattedel” och en ”privat del” är ju en illusion, det är samma pengar och dom fördelas lika skevt. MEN; DET ÄR SAMMA EKONOMI.
      Så det där om att du inte vill betala för någon annan. Om du bara betalade för dig själv, så skulle du inte få en jäkla spänn, du skulle aldrig kunna få löneförhöjning, du skulle aldrig kunna göra några vinster.
      Sen är det komplext skeende som leder till en enkel slutsats, om du när månaden är slut har pengar kvar, så är det en _kostnad_ i det ekonomiska systemet, medan den som gör av med alla sina pengar, på så sätt säkerställer att ekonomin fungerar som det är tänkt.
      Du är då en ekonomiskt dåligt utnyttjad resurs, eftersom du får mer pengar än vad du ”levererar”, och resultatet blir dessutom att för att fortsätta på det sättet, så måste vi låna pengar, eftersom din vinst helt enkelt dränerar systemet. Du lånar då ut din vinst, men på det ska du ha en avkastning, vilket ytterligare dränerar det ekonomiska systemet.
      Så frågan är vem som betalar för vem.
      Vi har blivit så jävla ekonomiskt indoktrinerade så det är inte sant, alla köper samma argument, att vi ska betala mindre, samtidigt ska alla har mer betalt.
      Alla vill att vi ska betala för dom, samtidigt som ingen vill betala för någon annan, vi har en ”lånekris”, samtidigt som det i princip är det enda sättet vi skapar pengar på (och det här är ju framförallt en i-landsproblem eftersom ekonomin här har tagit oss så långt bort från vad som verkligen är viktigt, och framförallt så har vi flyttat allt som vi verkligen är beroende väldigt långt bort, den dagen som maten börjar ta slut t.ex, så hjälper ju inte våra pengar så långt, det finns ju en anledning till varför vi ger bistånd, men bara precis så mycket att dom som får det klarar sig, så dom kan producera saker åt oss istället)
      Det är inte ens någon som reagerar på att människor som tjänar 100k i månaden bestämmer om andra ska få 5000kr, ur ”samma kassa”, eller att 3 personer sitter och ”räknar på jobb” som vida understiger värdet av vad dom jobben faktiskt är värda (eftersom det ju ”räknas” även hos dom entreprenörer som inte får jobbet, så det verkliga antalet ”räknare” (tjänstemän/akademiker) är 40, och dom tjänar dubbelt så mycket som dom byggnadsarbetare som sedan utför jobbet.
      Jag ger mig fan på att om FN gick ut och sa att vi måste äta mindre, för att pengarna inte räcker till mat, så skulle människor köpa det argumentet.
      Men, det var off-topic. Men självklart måste vi lösa problemen på ”systemnivå”, men för att det överhuvudtaget ska vara möjligt så måste ju alla se sin egen roll i systemet. Idag ser alla bara andras roll, och bara då kan man säga ”jag vill inte betala för dig” samtidigt som man har en fet lön, som man ju enbart har för att någon annan betalar en för det. Frivilligt? Ja det är det som är frågan…idag skulle jag säga nej, vilket ju någonstans speglar den syn vi har kommit att få på andra människor.

      • Anders says:

        Carina, godtyckligt i detta fallet var ett beslut fattat utanför ramarna i ett regelsystem och jag är ledsen om det inte framgick. Det var ju hela poängen med mitt inlägg. Vi kommer alltid att kunna hitta hjärtskärande historier om människor som av slump eller otur hamnar utanför systemets ramar. Men ramarna behövs för att vi inte ska hänge oss till godtycke.
        I övrigt förstår jag inte vart du vill komma med din ekonomifilosofiska diskussion.

  7. marie says:

    Dom som arbetar på försäkringskassan har ingen verklighets uppfattning .. Dom utgår inte från människan .. Man blir så upprörd ..

  8. Johnny says:

    Tänker inte skylla på någon viss regering, det blir säkert fel då och då oavsett vilka som styr. Men här verkar det inte vara någon som gått fel enligt regelverket egentligen, FK säger ju att beslutet kvarstår, alltså är reglerna så.
    Man kan ju kanske då eftersträva att FK i alla fall ska träffa folk personligen innan de bestämmer olika livsöden, och samarbeta bättre med de riktiga läkarna (de som har träffat de sjuka alltså).
    Som jag uppfattat det anser hans läkare att han inte bör arbeta på heltid ännu, och det är det jag inte förstår, att man totalt kan skita i vad läkarna säger utan istället bara gå efter regler som står på något papper. Då bör de förändras.
    Vi snackar ju om sjukdomar och människor, som är olika för alla. Själva ”sorgen” är väl ingen sjukdom egentligen, men depression etc. som kan komma av det är definitivt sjukdomar. Men som sagt, om reglerna är såhär, så anser jag att man bör ändra dessa så fler faktiskt får en vettig kontakt innan man tar besluten.
    Bra att det engagerat människor i alla fall, snart uppe i 50 000 delningar på Facebook vilket jag aldrig sett tidigare.

  9. Linn says:

    Av sorg blir man utbränd, deprimerad, får panikattacker, posttraumatisk stress etc. Sorg sätter även fysiska spår. Sorg i
    Sig är ingen sjukdom men ger flertalet fysiska o psykiska sjukdomar som man har rätt att bli sjukskriven för.

  10. kenneth says:

    Vilka sjuka individer. Själv har jag sjukbidrag på 100% sen några år. Känner att jag blivit starkare och ville arbetspröva ev för att kunna jobba 50% framöver. Men det gick inte dom frågade om jag tänkt över beslutet ordentligt vilka bestyr det skulle bli om jag ville eller måste komma tillbaka till sjukbidrag sen. SÅ jag får i princip inte jobba fast jag vill det är för besvärligt för dom. Har tappat lusten nu ocksä

  11. Juno says:

    Själv blir jag alltid skeptisk när jag läser om såna här facebook- och medie grejer som inte problematiseras. Känner att jag vill problematiser lite.
    Normal sorgeperiod brukar vara 2-4 veckor. Hur har det gått för dem som inte skrivit ett facebookinlägg och fått medial uppmärksamhet? Har de blivit utförsäkrade? Hur har de hanterat sin sorg?
    Vi drabbas alla av sorg och man måste ta sig förbi det så att säga. Sorgen blir man aldrig av med, man måste lära sig att leva med den. Sorgen är en del av livet, den kan man inte sjukskriva sig mot.
    Är det rimligt att man får ekonomiskt bidrag till att undvika att ”ta tag” i sig själv? Har han fått hjälp när han sökt det?
    Önskvärt vore ju att alla fick sörja (eller drabbas av utmattningssyndrom) så länge det känner att de behövder det, men ekonomin är inte uppbyggd efter det.

  12. […] en intervju med Ajour förklarar Jimmy varför han skrev detta utelämnande brev på Facebook. – Ärligt talat är det […]

  13. Pi Enell says:

    Ännu en kulturmarxist…

  14. Ben Leslie says:

    Jag ar Australiensare, gift med en svenska och vi bor i Sydney. Jag var bosatt i Sverige 1990-1995 och har under de aren fatt en insikt i hur valfardssamhallet i Sveriger fungerar.
    Ikvall laste min fru Jimmy’s post pa Facebook som manga hade delat. Som en pappa sjalv tycker jag det som hant Jimmy ar fruktansvart och jag lider med honom och hand familj. Men det som stor mig ar att denna tragiska historien har gatt ”viral” och han har namnt denna stackars handlaggare i Umea som bara gjorde sitt jobb.
    For er svenskar vill jag bara saga att ni har ”tur”att ni bor dar ni bor (aven om man undrar om svenska ekonomin har rad med detta) for i Australien i ett liknande fall skulle man ha tur om man ficka en vecka betald ledighet for att ens familjemedlem har avlidit….. Tank pa detta! Tyvarr fortsatter varlden, livet och allting omkring aven efter doden och Jimmy bor ga tillbaka till jobbet och inte lata Sverige stoda sin sorg och tomhet.
    Exampel; tank pa en stor natur katastof som Tsanumu som en kvarts miljon manniskor forlorade sina liv, hur lange ska dessa manniskor fa stod for dess familjemedlemmer forlorat och vad innebar detta for en nations ekonomi… Gor matte och se hur detta tar landets ekonomi, nasta gang nagon klagar ang Sverige eller forsakringskassan ….
    In Australia my favourite expression is ”eat a bowl of cement and hardren up – life wasnt meant to be easy!”

  15. Kattsvans says:

    Bloggen Gårdsverkstan har en mer saklig analys om läget

  16. Nenets says:

    Nu räcker det, en veckas sjukskrivning är i de flesta fall tillräckligt. Det bästa man kan göra är att så fort som möjligt komma tillbaka till jobbet. Det är det bästa sorgearbetet man kan göra. Gå till baka till jobbet och jobba extra hårt den första tiden. Då får du annat att tänka på. Ta dig i kragen, sorgearbete på heltid är det mest destruktiva man kan göra! Det som har varit har farit och kommer aldrig igen. Minnes stunder kommer automatiskt, och skall inte vara halva dagar. Försök koncentrera dessa till besök vi graven.
    Jag förstår att det inte är en rolig situation, men arbete är det bästa verktyget i sorg arbetet. Minnen skall man alltid ha kvar. Även om det smärtar, städa snabbt bort det mesta av barnets tillhörigheter, behåll några enstaka karakteristiska saker. Foton skall alltid finns kvar i album o liknande. Tapetsera inte väggarna alla möjliga foton, nöj er med några enstaka.
    Tro mig, jag är egen företagare och har varit med om en identisk situation.

  17. ace abraham says:

    När Jimmy inte klarat av att jobba 100% så har han ändå klarat av renovering av sitt hus och sina hobby-bilar.(!?)
    Drabbas man av tragiska händelser kan man sjunka in ett tillstånd man inte själv kan ta sig ur. Det vet läkare och försäkringskassor men sällan den drabbade. Därför borde Jimmy gått tillbaka till den grå vardagen för flera veckor sedan.

  18. Teresa Andersson says:

    Hej Jimmy!
    Beklagar…Själv har jag också havt son (enda barnet…och också hjärntumör)…och blev precis som ni berövat rätten till sorg….Det är till och med i naturen bland djur en stor respekt ….men inte varken AF…eller FSK…dem vet inte hur ordet EMPATI stavas…
    Min och min Martins fal var vissad i UG på TV1…och det hjälpte inte.
    Myndigheterna har alltid rätt…även när det är fel….
    Hoppas att Du få Din tid lugn och ro lära Dig leva utan Din dotter…
    Och dem som vill sätta en tids gräns fatta inte att en sån sorg läks inte…utan man behöver tid att lära sig leva med den.
    Jag önskar er båda massor av krafter som jag inte hade…för att en gång för alla sätta stopp för såna omänskliga behandligar.
    Kram

  19. Persson says:

    Det är inngen sjukdom när någon dör, det är en naturlig del av livet.

  20. […] mer än åttiotusen nyhetsflöden så är det så självklart att det handlar om annat än sorgen. Att behöva kämpa och kämpa mot en cancer hos ett barn, och misslyckas. Det är händelsen, det är det som kommit före som gör människor sjuka: det är chockfasen som […]

  21. Johannes says:

    Tycker faktiskt inte Jimmy har något att ”bråka om”, han fick iaf en sjukskrivning.
    Jag själv och många många andra sitter med kroniska sjukdomar mm och får inte de minsta sjukskrivning, så att bråka om att få fortsatt sjukkassa är upprörande i mina ögon.
    Jag själv föddes med en kronisk sjukdom, och jag KAN INTE arbeta, har försökt flertal olika jobb och att gå ner i % mm, men det fungerar inte med mina smärtor i hela kroppen. Men jag nekas endå, och jag är inte ensam.
    Sen som många andra skriver så är nog den bästa medicin att gå tillbaka till vardagen.

  22. jonas says:

    läste på nätet !
    ”Jimmy, i sin tur, har mer pengar än de flesta av de över 60 000 som delat hans status på Facebook. Han har också haft ork att renovera både hemma och i sommarstugan, bygga ett hemmagym, renovera en Porsche, åka på grottsafari och sova utomhus mitt i smällkalla vintern, allt detta samtidigt som han inte orkat jobba mer än 50% på grund av sorgen. I november, på dagen en månad efter dotterns död, skriver en vän till familjen på Facebook ”Jag önskar att jag hade er energi och arbetslust” och syftar på en bild där paret renoverar sommarstugan. Det skrivs inte heller någonstans att han har egen konsultfirma och därmed kan styra väldigt mycket själv hur och när han jobbar”