Reasons My Son Is Crying – viralsuccé, men är det försvarbart?

Reasons My Son Is Crying
Bilder på ledset barn sprider sig som en löpeld, men vem frågade barnet?
Greg Pembroke är pappa till 20 månader gamla Charlie. Ett helt vanligt barn som titt som tätt flippar ur totalt för de mest banala saker. En dag insåg Pembroke att det som vissa känner är frustrerande kan istället vara oerhört underhållande.
Han skapade därför sidan Reasonsmysoniscrying.tumblr.com och efter att den dök upp på Reddit och där snabbt blev en av de populäraste artiklarna tog saker fart på ett sällan skådat slag.

Time, MashableHuffingtonPost med flera kastade sig över den och självklart gick Internet mer eller mindre sönder av upphetsning när sidan spreds som en löpeld. Under en dag gick den inte ens att länka till från Facebook, något som förklarades med ’misstag av automatiserade system’.
Det här är förstås väldigt roligt för Greg som nu får tonvis med uppmärksamhet i allsköns media. Men frågan man måste ställa sig är – vad händer den dag då Charlie själv börjar använda Internet? När han ska söka sitt första jobb?
Vår bok av internetnärvaro börjar skrivas i samma sekund som vi taggas i vår första bild eller någon postar ett blogginlägg med vårt namn. Att någon dels gör sig lustig på Charlies bekostnad är illa nog, men att samtidigt skapa en grund där han för alltid kommer vara förknippat med bilderna från han var liten och grät är både ogenomtänkt och egoistiskt.
Parallellerna är många och ett exempel på hur väldigt fel det kan bli är den tyska kvinna som postade mindre smickrande bilder på sin dotter och samtidigt kommenterade dem nedsättande. Dottern stämde mamman och vann.
Att Charlie en dag möter sin far i en domstol är kanske att dra för stora växlar, men frågan är om det inte är dags att vi börjar fundera närmare på vad vi egentligen gör när vi publicerar bilder på våra barn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

8 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Ste says:

    Det här inlägget osar tidigt 00-tal.
    Han son är född i en tid där livet, ”per automatik”, har ena foten på nätet. Det är fullt naturligt. Och kommer verkligen att vara när han har vuxit upp.
    Jag ser inget fel.

    • Anna says:

      Vad har det här med nätet att göra? Det är en fråga om integritet.

      • Har lite svårt att se vad du menar Anna. Du har ju naturligtvis rätt i att det är en fråga om integritet, men att bortse från det faktum att det är upplagt på nätet (och därmed en mycket större spridningspotential än om det var analoga bilder) blir konstigt i det här fallet.

        • Anna says:

          Ste skriver att hen inte ser något fel med att använda sitt barn, i känsliga situationer, som dragplåster till sin blogg. För att (om jag förstår Ste rätt) det är helt normalt att finnas på nätet.
          Jag tycker inte att det är ett giltigt argument. För mig handlar det här inte om spridningen. Jag skulle tycka att det vore nästan lika illa att plåta sitt barn varje gång det gråter och ge bilderna till mormor.

          • Självklart menar du så (my bad) – håller helt med dig!
            Oroande att se hur gränserna för det vi ser som integritetsövertramp suddas ut allt mer. Och i en extrem hastighet.

  2. Simone says:

    Det är naturligtvis inte ok och man behöver inte gå längre än till ungdomsåren och skolan där barnet löper stor risk att andra i omgivningen känner till inläggen och publiceringarna. Men – det är ALDRIG ok att göra sig rolig på andras bekostnad vilket har blivit en mycket vanlig företeelse både i media och i vardagslivet. Det är bara den som drabbas som kan avgöra om det är ok och den blir alltför sällan tillfrågad.
    Vi kanske bör tänka oss för på samma sätt som om vi skulle riskera stämningar – innan det sker.

  3. Anna says:

    Bara grejen att fotografera ett barn varje gång det gråter. Ehh …

  4. Dennis says:

    SÅklart att man måste tänka sig för, det måste man ju alltid innan man lägger ut nått om någon annan!! Man måste tänka mer på den andra och mindre på sig själv!! livet går ut på så mycket mer än att få ”likes” på internet!!