Krönika: Till min nyvunna, f.d Facebookvän
Hej, min gamle vän.
När du hörde av dig för några veckor sedan, och därmed väckte ett minne från min tonårstid som jag effektivt försökt förtränga, var det en påminnelse om vem jag i grunden trots allt är. Vi mailväxlade och ringdes för några år sedan, när jag var som sämst. Jag är övertygad om att det intryck jag gav dig då var bland de tristaste jag någonsin gett någon, helt enkelt för att jag under mina tidiga tonår sög. Missförstå mig inte, jag är ingen martyr. Men om många är rätt dumma under den där åldern var jag ändå kanske särskilt dum. Och mycket av det finns nog kvar, i grunden. Antingen min dumhet eller min personlighet det vill säga, beroende på hur man vill se på det.
Läs vidare →


