Veckans nätsnackisar

De är här igen, lika troget som varje måndag. Denna måndag har jag dessutom, in related news, ställt frågan ”Vad vill ni egentligen läsa om?”. Det bör understrykas att mitt retoriska grepp att använda retweets som mått på uppskattning av det jag håller på med är, just det, retoriskt. Det finns självklart ett mått av uppmärksamhetskättja inbäddat, det är ju därför man gör grejer, men mest handlar det faktiskt om att jag märker att ni inte längre engageras av det jag skriver om. Och jag vill att ni ska engageras. Därför undrar jag alltså om jag är inne på rätt spår eller om jag bör titta närmare på något helt oväntat nätrelaterat i veckan. Hör av er, kära vänner! Nu till veckans headlines.

  • ”Linsanity”, d.v.s basketrelaterad upphetsning, tar över världen
  • Två svenskar, en varm och en kall, har fångat inte bara våra utan även utländska blickar
  • Existensiellt skämtande sveper som pesten över Facebook
  • Boxxy återvänder till kändisskapet, du vaknar i ett mörkt rum och killar blir tjejer – allt på Youtube i veckan
  • Alla är arga på Chris Brown utom småflickor som vill ligga med honom

Detta och mycket mer – i veckans nätsnackisar som ni kan komma åt att läsa här!
 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

3 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Carina Svendsen says:

    Men vänta här nu, du vill att andra ska berätta för dig vad du ska skriva, så du kan engagera andra?
    Vem är det som engagerar vem i det scenariot?
    För att man ska engagera någon med det man skriver måste man ju faktiskt skriva något, och en länksamling är ju inte ”att skriva något”
    Det är väl gjort i en handvändning, alla är ju journalister…
    Jag skulle säga att ni hären djup identitetskris, ni vill skapa något ”här”, men det ni egentligen vill är att man ska klicka sig vidare..vart är innehållet?
    Det är som om jag köpte en bok eller en tidning och det som stod där var vilka böcker och tidningar jag egentligen borde nä köpt.

    • Jack Werner says:

      Nej, jag vill att andra ska berätta för mig vad jag ska fördjupa mig i. Så de får veta mer om något de vill veta mer om.
      Då engagerar vi varandra i en s.k ”dialog” mellan journalister och läsare, något sociala medier hjälpt till att förbättra avsevärt.
      Att hålla sig uppdaterad under veckan och sammanställa de viktigaste näthändelserna är inte huvudsakligen ett skrivarbete, nej, snarare en rapportering.
      Något som, utan att på något sätt vilja förhäva mig, jag inte anser är gjort i en handvändning. Utan tar åtskilliga timmar per vecka.
      Jag jobbar för Sveriges Radio nu, men Ajour ville för konsekvensens skull behålla åtminstone länkningen till Nätsnackisarna.
      Det är som att du får, inte bara massor av läsning gratis, utan även varsamt utvalda rekommendationer på vidare fördjupning. Varsågod för det.

      • Carina Svendsen says:

        Du ska väl fördjupa dig i dom ämnen som intresserar dig, och så fördjupar jag mig i dom ämnen som intresserar mig, om dessa sammanfaller så kan vi ha en dialog, om det är vad vi vill ha.
        När du ber läsaren informera dig om vad du ska fördjupa dig i, för att den dialogen ska kunna uppstå, så blir ju förutsättningarna för det falska.
        Och ska man vara hård så kan man säga att du ju ber om det för att du ska kunna livnära dig på det du gör, jag tänkte säga att du ”horar”, men jag menar det inte så hårt som det kanske låter.
        Som det är nu, så har du/ni inte läsarnas engagemang, helt enkelt eftersom du/ni inte levererar, eftersom dom inte tycker du/ni är intressanta.
        Du vill så att säga att läsarna ska berätta för dig hur/vad du ska skriva, du vill i princip att dom lär dig ditt jobb.
        Sociala medier är ju en sak, så om man vill vara ännu hårdare så kan man ju säga att det du skriker är ”berätta för mig hur jag ska bli intressant så ni vill vara mina kompisar”
        När vi ser tillbaka på den här perioden, så kommer vi fascineras över hur någon överhuvudtaget tänkte sig att man skulle kunna tjäna pengar på att ”vara kompis”, eller att lära någon hur man är en kompis, eller att/hur man får betalt för en dialog.
        Åtskilliga timmar i veckan? Det låter jobbigt.
        För även om jag inte betalar något för Ajour, så får ju du betalt för just exakt det här. Jag gissar att jag betalar din lön på Sveriges Radio, hur utvärderar ni vad ni gör där?
        Om du inte ser läsarnas engagemang, är det fel på läsarna då eller kan det helt enkelt vara så att det är meningen att du/ni ska göra något annat?