Aktion: Sprid kärlek till journalister och övervinn hatet

Emanuel Karlsten • Publicerad 6/2 2013

8 kommentarer

Ajour skrev igår om Uppdrag gransknings program om det hat som kvinnliga journalister utsätts för via nätet. Som ett svar på det har nedanstående bild skapats och sprids nu över nätet. Bakom står Jesper Eriksson, en designer på Monterosa, som såg ett motgift mot hatet. Att erbjuda kärlek istället.
Gör det. Sprid bilden, hitta en journalist du gillar och uttryck det till den. Så kan vi älska ihjäl hatet.
481109_10151246871897373_556753138_n
Följ också taggen #nätkärlek på Twitter

Ämnen: , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

8 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Helen says:
    6 februari 2013 kl. 14:09

    Jag har redan mailat en journalist men jag kan passa på att ge dig lite kärlek också! <3

    Svara
  2. Julia says:
    6 februari 2013 kl. 16:08

    Sakine <3

    Svara
  3. #blogg100Love | krulli says:
    6 februari 2013 kl. 17:27

    […] Fler som bloggar om detta idag: Anasoux, ajour, […]

    Svara
  4. What you resist persist « ninniu says:
    6 februari 2013 kl. 21:14

    […] fladdrade en underbar bild på facebook förbi som handlade om kärlek, den ledde mig vidare till Ajour som skrev: Aktion: Sprid kärlek till journalister och övervinn hatet och sedan till en artikel skriven av Emanuel Karlsten som fortsatte på samma […]

    Svara
  5. Sonja says:
    6 februari 2013 kl. 22:23

    Och vill man gå advanced kan man skicka kärlek till en journalist vars arbete man verkligen avskyr! Typ ”jag håller verkligen inte med i sakfrågor men … jag vill ba du ska veta att du är okej som människa *varm hand på axel*”.
    Fast en sak i taget förstås.

    Svara
  6. CS says:
    7 februari 2013 kl. 10:16

    Så ni journalister vill att man ska älska er? Har vi inte hamnat väldigt snett då?
    Finns det ingen plats för kritik mot er överhuvudtaget? Ska ni kunna göra/skriva vad som helst, eller vara hur passiva som helst, utan att överhuvudtaget blir föremål för kritik?
    Ni missar ju att ni ÖVERHUVUDTAGET inte alls är fler än dom ni kallar hatare, ni är 2 marginaliserade grupper som agerar som om ni vore 5 år och inte kan samsas i samma sandlåda. Och medans ni har svårt för att växa upp, svårt för att komma förbi det där bekräftelsebehovet, så missar ni alla frågor som ni SKULLE behöva skriva om, istället så gör ni det till att handla om Er…er, er, er, mig, mig, mig…se mig, älska mig…

    Svara
  7. Webben är ett massmedium utan självsanering | Webbstrateg.nu says:
    9 februari 2013 kl. 18:47

    […] jag allvarligt funderar på är vad nätprofeter som Emanuel ser för lösning på problemet? Att skicka kärleksmejl tycker jag känns ganska futtigt i sammanhanget. Det påverkar ju knappast de personer som sitter […]

    Svara
  8. GH says:
    10 februari 2013 kl. 17:22

    Bra förslag!
    Men kan inte låta bli att kommentera Uppdrag gransknings program lite.
    Överskriften skulle kunna vara: Lösningen ligger inte i att göra det till en genusfråga
    All form av hot mot journalister är ett hot mot demokrati och yttrandefrihet. Trots att jag saknar ett statistiskt underlag i programmet tvivlar jag inte på att kvinnliga journalister får mer kränkande kommentarer än manliga. Jag blir fruktansvärt illa berörd av de avskyvärda anonyma kommentarerna och frågar mig hur man är funtad om man säger sånt. Mer om detta nedan. Ändå tror jag det är kontraproduktivt att göra detta till en genusfråga. Att kvinnor får fler kränkande kommentarer av en viss typ har med attityder att göra och måste bekämpas med nya bättre attityder och fördömande av de dåliga. Detta ÄR en genusfråga och otroligt viktigt i samhället. Men hotet mot demokratin och yttrandefriheten är ett hot mot hela vårt samhälle. Inte bara mot kvinnor. Detta är därför enligt mig inte en genusfråga. När man i programmet problematiserar den mycket viktiga frågan om anonyma nät hot mot journalister, artister och konstnärer ur ett genusperspektiv begränsar man. Man hamnar också i resonemang som i sig blir köns-ojämlika på andra sätt. Mer om detta nedan men först lite om vad jag tror är lösningen.
    Hot är förbjudet och det finns en enkel lösning (förutom nätkärlek:) Polisen måste följa upp anmälningar hela vägen till åtal! Precis som civilrätts professorn i programmet lakoniskt kommenterar finns det tydligen hur mycket resurser som helst att skärpa lagar och jaga lagbrytare när det gäller fildelning, men inte när det gäller olaga hot på nätet… Varför tvingas inte internetleverantörerna lämna ut uppgifter när det gäller olaga hot men när när det gäller fildelning? Återigen styr tydligen ekonomiska intressen men det är en annan diskussion. När det gäller anonyma nät hot skulle det verkligen vara på plats att använda fildelar-jägarnas strategier att statuera exempel med att lyckas fälla några få. Även om polisen fattar att hotaren är en helt vanlig nisse som gömmer sig bakom anonymitet och aldrig skulle genomföra det i verkligheten, måste man utgå från att hotet är reellt och gå hela vägen till förhör och åtal. Precis som polisen ibland i uppfostrande syfte kan skrämma upp ett snattande barn genom att kalla in det till förhör.
    För att återknyta till min fråga i början tror jag de män som skriver de kränkande kommentarerna och hoten nog oftast själva är kränkta av samhället. Vilket Andrea Edwards så insiktisfullt också noterar i programmet trots att hon själv är hotad (vilket för övrigt är riktigt stort av henne). En fattig, lågutbildad vit man, kanske arbetslös, kanske lämnad med förlorad vårdnad om sina barn. Han är allra lägst på statusskalan i vårt högervridna samhälle idag. Jag skulle vilja säga to.m lägre än en lågutbildad, fattig kvinna. Att då få höra från feministiskt håll att man som man är den stora skurken i samhället och den som förtrycker kvinnor känns såklart fruktansvärt orättvist och kränkande. En känsla av att bli sparkad på fast man redan ligger infinner sig alldeles säkert. De som hörs kritisera är dessutom oftast kvinnor från den intellektuella, akademiska eller mediala världen. Dvs en kvinna som oftast befinner sig oändligt mycket högre både på samhällets status skala och inkomst skala än denne ”loser-man”, vilket gör att de kategoriserande demoniserande kommentarerna om män känns ännu orättvisare för denne man. Det är klart att det föder ilska. Och är man lågutbildad och kanske inte har orden för sig är det svårt att formulera sin ilska på ett vettigt sätt. Detta är också ett perspektiv…
    Orättvisor föder alltså ilska. Köns ojämlikhet till fördel för män föder ilska hos feminister. Men omvänd köns ojämlikhet till fördel för kvinnor föder såklart också ilska. Fast denna ilska generellt är mindre accepterad och anses mindre rumsren.
    Jag kan inte låte bli att dra några paralleller när jag ser programmet. Hela programmet handlar om kränkande hot mot kvinnor på en virituell arena (internet). Bland annat mot skådespelaren som frontar en uppsättning av scum-manifestet (förkortning för ”Society for Cutting Up Men”) och mot en privatperson som jämför Tupac (en hip hop artist och älskad ikon för många marginaliserade i samhället) med Hagamannen i ett kommentatorfält på nätet som kritik mot att H&M säljer en T-shirt med artistens ansikte på. Både skådespelaren och denna privatperson fick massivt mycket kränkande hot och hat kommentarer. Visserligen är det inte témat för programmet men var finns debatten om hurvida det är ok att sprida kränkande hot och hat mot män (scum-manifestet) på en annan virituell arena (Teaterscenen)?
    Ingenstans hör jag heller synpunkten att jämförelsen Hagamannen-Tupac kunde vara kränkande för ett Tupac fan. Hagamannen är en dömd serie-våldtäktsman med riktigt grova VÅLDTÄKTER bakom sig. Tupac blev dömd för ETT sexuellt ofredande. Valeri Solanas, upphovsmannen till scum-manifestet blev dömd för MORDFÖRSÖK…
    Eftersom jag ingenstans ser jämförelsen kan jag inte låta bli att göra den själv: Om en T-shirt bild av en manlig artist, dömd för ett sexuellt ofredande publiceras är det tydligen självklart att man FÅR göra kränkande (för fansen) kommentarer. Men om ett verk publiceras som innehåller kränkningar, hat och hot mot män – av en kvinnlig konstnär dömd för mordförsök – då är det självklart att man INTE FÅR göra kränkande kommentarer som kritik av detta…
    Personligen tror jag på att kränkande kommentarer aldrig är berättigade, men all ojämlikhet stör mig. Speciellt om den ena sortens ojämlikhet får all uppmärksamhet och den andra ingen.
    En annan viktig sak i debatten gäller anonymitet. En fara med demoniserandet generellt är att internet blir mindre och mindre anonymt. Vilket i sig begränsar demokratin. Precis som vi kan rösta anonymt anser jag också att vi måste kunna uttala oss anonymt på internet. Också precis som man har rätt att uttala sig i en politisk fråga på en pub utan att behöva visa leg. Det har med demokrati att göra. Det är farligt att likställa anonymitet med kränkningar och hot. Det är därför jag anser att lösningen ligger i att man tar lagar om kränkande förtal och framför allt olaga hot på alvar och att det verkligen leder till påföljer.
    Lösningen ligger varken i att ta bort möjligheten att uttala sig anonymt eller att göra det till en genusfråga.

    Svara