"7 anledningar till varför jag älskar hur Sverige hanterade Margareta Winberg-missen"

Dagens stora snackis är hur pensionären Margareta Winberg förväxlades med politikern Margareta Winberg inför en regeringsmiddag – men satt med ändå. Journalisten Ann Lagerström skriver här om varför regeringens inkluderande agerande gör henne stolt.
Foto: Rosenbad
När det pensionerade arbetsterapibiträdet Margareta Winberg, 67, får inbjudan från miljöministern tvekar hon inte.
Finmiddag på Rosenbad, varför inte? I och för sig har hon aldrig varit politiker, i och för sig är hon inte intresserad av miljö, men vadå:
”Är jag bjuden, så är jag bjuden”, konstaterar hon enligt DN, klär sig fint, och blir mottagen med öppna armar av Lena Ek.
Där på det officiella fotot bredvid en hel rad före detta ministrar sitter Margareta i sina svarta långbyxor och en ”blus med lite grejer på”.
För mig representerar den där bilden en del av Sverige som jag verkligen älskar, på ett praktiskt och påtagligt sätt visar den effekterna av det sociala experiment som kallas demokrati och som vi prövat och omprövat nu i över 90 år.
För det första:
Margareta tvekar inte. Det är klart att hon kan få en middagsinbjudan från regeringen.
För det andra:
Hon ringer inte och frågar om de tagit fel. Nej då, är man bjuden, så är man bjuden.
För det tredje:
Vakten i Rosenbad stoppar henne inte, utan släpper in.
För det fjärde:
Ministern blir uppiggad. Ja hon tycker till och med att det är ”vansinnigt roligt”, och presenterar utan att tveka Margareta för de andra middagsgästerna.
För det femte:
Middagsgästerna finner sig, välkomnar, konverserar.
För det sjätte:
Ingen kommer på tanken att det före detta arbetsterapibiträdet inte ska vara med på den officiella bilden jämte ett stort antal kända politiker.
För det sjunde:
Den förre detta jordbruksministern som blev utan regeringsmiddag säger bara: Väl bekomme.
Så idag tänker jag på mormor och morfar som la ner sin ungdom på rösträttskampen. Och så minns jag ett vykort jag fick från Hawaii. Jag hade skrivit till Tage Erlander att när nu min pappa betalade så mycket skatt som finansierade herr Statsministerns alla resor så kunde han åtminstone skicka mig lite frimärken från något exotiskt land.
Några månader senare på våren 1964 kom det:
Solnedgång över havet. Fullklistrat med frimärken och några handskrivna ord:
Med en underskön hälsning
Tage Erlander.
TEXT: Ann Lagerström

Uppdaterat: Varför valde ni bort bilden med Margareta Winberg, regeringen?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

47 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Hmm says:

    Underbart!

  2. Anneli says:

    Hysteriskt roligt!!

  3. Helena says:

    Så himla bra!

  4. Tim Anton says:

    Och så anlände hon i färdtjänstbilen och tog sin plats bland en massa tidigare ministrar som om det var nåt man bara gjorde så där. Helt fantastiskt roligt för henne.

  5. […] revisorn ikväll har jag inte tid eller ork. MEN DÅ!!! Då vettni! Då länkar jag istället till den här artikeln som skrivit precis om denna lilla tantalanta som gick på party! Jag älskar den […]

  6. Trevligt inlägg på många plan..

  7. Maria says:

    Fint skrivet om en fin historia!

  8. Jättefint sammanfattat! Tänker spontant på brudparet i England som bjöd in drottningen som skulle vara i samma byggnad den dagen paret skulle gifta sig. Inte samma nivå, men samma känsla av att det ibland inte behövs någon större ansträngning för att ge en människa minnen för livet.

  9. Mats Karlsson says:

    Hej Ann,
    visst är det underbart! Jag praktiserade på TT som journaliststudent och var två veckor på riksdagsredaktionen. Hade sökt utrikesminister Lena Hjelm-Wallén i ett par dagar och fick se henne på riksdagstrappan. Jag ropade från långt håll: Lena! Hon stannade upp, jag presenterade mig och vi pratade.
    Otänkbart i nästan vilket land som helst, att en utrikesminister låter sig med förnamn tilltalas av okänd person.

    • Ja Mats, och jag vill att det ska fortsätta vara så. När jag hade grupper av utländska kolleger här var jag som stoltast när vi gick mot riksagshuset och Bildt kom cyklande på väg till jobbet.
      Ann

  10. Tom Svaland says:

    Det är en rolig historia. Synd bara att det finns klara rasistiska undertoner i det du skriver. Det finns många andra kulturer där det här hade kunnat hända.

    • Martin Larsson says:

      Jag tror att du läser in för mycket. Det påstås inte i texten att händelsen aldrig kunnat äga rum i en annan kultur.

    • Helena says:

      Ge dig. Mycket onödig kommentar.

    • Doc says:

      Hur f*n får du till det att DETTA är smygracism???
      PK mentaliteten slår alla rekord från din sida!!!!!

      • Tom Svaland says:

        Lär dig stava till rasism så kanske du förstår.

        • Doc says:

          Ja fy fan….vilken jävla låg människa du är…att överhuvudtaget antyda att jag är handikappad för att ”FÖRSTÅ”…vet du vad…ja jag är handikappad…men inte tillräckligt illa däran för att förstå vad riktig idiot är!!

  11. Rubbe says:

    Orsaken till anledningen varför berodde på…

  12. Eftersom det här har visat sig fungera så bra, så varför sluta? Det vore toppen om man alltid bjöd in ett par slumpmässigt utvalda ”vanliga” medborgare till alla sådana här sammanhang.

    • Ida Hallgren says:

      Läste just igår om demarchy/lottocracy. Jag tvivlar på att lottocracy med ett fullständigt demokratiskt lottat parlament skulle funka då välfungerande system kräver en hel del expertkunskap, men vore det inte absolut ett gigantiskt steg framåt för demokratin med närvaro av slumpmässigt utvalda representanter på alla plan!?
      http://en.wikipedia.org/wiki/Demarchy

    • Kalle Tiderman says:

      Precis min första tanke också! Vi har ju ett nämndemannasystem i domstolarna, så varför inte ha folkrepresentation vid representationsmiddagarna?

  13. […] härliga är hur misstaget hanterades, det skriver till exempel Ann Lagerström mycket bra om på Ajour.se. Just nu hålls en internationell miljökonferens i Stockholm. Inför den bjöd miljöminister Lena […]

  14. Sven Hålling says:

    Jag bläddrade ned i kommentarerna med spänd förväntan på att se hur ngn skulle lyckas vända denna solskenshistoria till ngt negativt. Och sedär kom den…

  15. Taxen says:

    Varför får jag känslan att det här bara är ett PR-stunt från alliansen… ”Råkar” bjuda in en tant för att skapa en mänskligare bild av alliansen. Hoppas dock att det inte är så…

  16. Gunnar Palm says:

    Förr när EU-ministrarna lät sig fotograferas efter något möte, var det alltid en äldre distingerad man som diskret smög sig in i gänget. Han förde sig mycket elegant och ingen frågade vem han var. Till slut var det en fotograf som upptäckte hur det gick till. När ministrarna gick fram till platsen för gruppfotot, så gled gubben bara in i gänget. Sånt uppskattar jag!

    • Jag med. Det man kan fundera över är förstås säkerhetsaspekten. Om det är så där lätt att slinka in bland EU-ministrarna.
      Men var det inte en kille i amerika också som dök upp lite här och var, då mest i olika kändissammanhang under ett par år?

  17. Jonas says:

    Så fint, verkligen en solskenshistoria!

  18. Sylvia Wedebrand says:

    Rolig artikel.Så här borde det vara i en demokrati.
    Öppet och hjärtligt med lite flax och humor.
    Ett smultron i vardagen.

  19. Josef says:

    Meh! Fick du verkligen vykort från Tage Erlander på Hawaii? Med underskön hälsning?!
    Kan du inte lägga ut en bild på vykortet! Sjukt tufft.

  20. Lisbet says:

    Även politiker är människor och har humor. Lukasz har en poäng, varför inte en lottning där vi gräsrötter kan vinna en träff med högdjuren. Givande för alla parter förhoppningsvis.

  21. […] ska inte lägga tid på att skriva för mycket om historien själv, utan nöjer mig med att citera Ann Lagerström som skriver på bloggen Ajour: För det första: Margareta tvekar inte. Det är klart att hon kan […]

  22. Carl Schiötz says:

    Trevligt land!

  23. […] Dagens roligaste läsning finns här (DN.) och här (Ajour) […]

  24. Sal says:

    Bra artikel! Men heter det inte ”anledningen till *att* jag älskar…” (På engelska: ”reasons *why* I love”.)

  25. […] snart iväg till jobb men ville bara dela denna söta berättelse, som säkert många av er redan läst. En äldre kvinna förväxlades med en politiker med samma […]

  26. Kalle says:

    Men gud vad roligt att läsa om detta 😛

  27. Carl-Ola Brännström says:

    Helkul – för att uttrycka sig milt

  28. Jan Nordén says:

    Och kanske var det inte ens rätt parti? Så skönt kanske….Och med någon från Verklighetens Folk – som ingen skulle kalla det

  29. […] Dagens retronyhet: blev just påmind om den här historien om fel Margareta Winberg som hamnade på regeringsmiddag. Den är så fin! En fin grej med […]