Efter en återhållsam sommar hade höstens första efterlängtade och omtalade släpp högt ställda förväntningar att infria.
Några lyckades, andra med ett mer tveksamt resultat och, bland annat, Pet Shop Boys misslyckandes fatalt.
En som överträffade förväntningarna var Cat Power som äntligen vågade ta klivet ut ur egensinnigheten och närmade sig en mer tillgänglig, och framförallt elektronisk ljudbild. Inte för att det hon gjort tidigare inte varit bra, tvärtom, utan snarare eftersom hon förtjänat mer uppmärksamhet och större framgång. En helgjuten och gåshudsframkallande prestation borde öka de chanserna.
Teengirl Fantasy har blivit seriösare, mognare och bättre.
Indierockskäggen Poor Moon var buskigt prydliga och välvårdade.
The Fresh & Onlys putsade, mest av ondo, bort den ruffiga ytan och släppte förmodligen sitt jämnaste album hittills – som emellanåt var på gränsen till tråkigt. Motsägelsefullt.
Animal Collective slog knut på sig själva och gjorde långbänk av det de gått i indiebräschen med – Beach Boys-stämmor, experimentella, svårtillgängliga och samtidigt både unika och oerhört tilltalande melodier. Men i mindre doser var de lika formidabla som vanligt.
Jens Lekmans stora stund? Nja. Texterna och sången var lika underfundigt förtjusande som tidigare, men melodierna varken fångade eller berörde – bortsett från i en låt eller två.
The Vaccines upprepade sig själva och bemötte uppföljarskepsismen med nästan lika många hits som på debuten.
Liksom Two Door Cinema.
Värre var det för The xx som hade ett mästerverk att följa upp. De gjorde ett tappert försök som, även om det förblir en komplicerad upprepning, fungerade ypperligt som en enhet.
Deerhoofs galna disharmonier var, som vanligt, svårmanövrerade och, ibland, okonstlat enkla och tilldragande.
Att ostrukturerade beats och svårfångad sång kan vara en njutning lät Seamonster meddela med otydlighet.
Den danska noisepopduon The Raveonettes var rakt igenom förträffliga. Förträffliga.
David Byrne och St. Vincent lät en blåsorkester dra det bästa ur dem i ett överraskande fint samarbete.
Det australiensiska skivbolaget Future Classics samlade ett pärlband av moderna baleariska rytmer.
Den australiensiska electroduon The Presets lämnade dansgolvshitsen bakom sig och lyckades övertyga alla lyssnare som gav dem tid.
Fler album, samt singeltips, hittar du som vanligt på Spotifierad.se eller i någon av mina löpande uppdaterade Spotifylistor:
2012: September’s Not So Far Away
2012: The Best Tracks
2012: The Best Remixes
Illustration: Gustaf Öhrnell.
Ett urval av de två senaste veckornas nya musik på Spotify
