Det var en ganska stillsam vecka förra veckan, med få riktigt bra musiksläpp på Spotify. Egentligen spelade det inte någon större roll med tanke på hur makalöst bra Beach Houses nya singel var. Ibland behövs inte mer än en enda låt.
Men, Paul Weller är och förblir en hjälte oavsett vad han företar sig, som med sitt nya och överraskande färgglada experiment.
Indierockskäggen Poor Moon, med medlemmar från Fleet Foxes, visade sig vara både prydliga och buskiga.
Young Prisms blev mindre grötiga och mer melodiösa.
Brothertiger vårdade chillwaveemblemet ömt med syntar, åttiotalsinfluenser och något för luftig sång.
La Sera strålade av solskenspop.
För Breton var inte något det andra likt, och ändå lyckades de få ihop det till en hållbar helhet.
The Mars Volta snyggade till sig.
THEESatisfaction placerade sig perfekt i tiden med sin konstiga konstnärliga nittiotalsåterupplevda retrohiphop.
Kent släppte ett anthem. Igen. Både på gott och ont. Eller mestadels ont, om du frågar mig.
Markus Krunegård fick ordning på poppinalerna och levererade starkt och sammanhållet.
Avslutningsvis gjorde Wild At Heart sig inte helt oförtjänta av sitt namn med sin trivsamma drömska electropop.
Fler tips hittar du på Spotifierad.se eller i någon av mina löpande uppdaterade Spotify-listor:
2012: April Come She Will
2012: The Best Tracks
2012: The Best Remixes
Illustration: Gustaf Öhrnell.

Ämnen: Beach House, Brothertiger, Kent, La Sera, markus krunegård, musik, Paul Weller, Spotify