Inför varje ny musikvecka hinner jag tänka att den här kan väl ändå inte producera något av värde? Jo, uppenbarligen, bra musik – vecka ut och vecka in. Året runt. Och precis som @rockspindeln konstaterar jag återigen att det är ett stort misstag att sammanställa musikårsbästalistor innan december månad bokförts.
Veckan inleddes med att Amy Winehouses postuma halvdana material släpptes, och gjorde oss fortsatt stumma av både saknad och beundran.
Primal Scream och Smashing Pumpkins lyxade till gammalt material medan The Lemonheads grävde fram sitt ur en snart 20 år gammal australiensisk hotelliggare.
The Roots återfann sina rötter och släppte ett av årets bästa album.
Medlemmarna i Girls Names bytte instrument med varandra och blev plötsligt bättre som Sea Pinks.
We Have Band underminerade sig själva genom att överträffa en ny låt med tolkningar av andra låtar.
“You Know What I Mean”, frågade Cults. Yes!, svarade Hackman och Sweatson Klank.
Memory Tapes levererade nya ädelstenar, såväl orörda som omarbetade.
Patrick Wolfs sommarflört följdes upp med vinterromantik.
The Knocks fick dansgolven att spreta åt alla håll och kanter.
Ajello skojade inte när de titulerade sin italodisco: ”Smells Like Too Cheesy”.
Rustie körde över en av Jokers låtar och bevisade återigen varför han är en starkare lysande dubstepstjärna.
Emil Jensen tog Familjen till hjälp och det hjälpte nästan.
Sunbears! blandade och gav och visade på stor electrogenerositet.
Kris Menace utövade en elektronisk sexakt medan kompisen Fred Falke för ovanlighetens skull lekte med sig själv.
Birdy Nam Nam visade sig vara franska för fläskig electro.
Drums Of Deaths 808:or trummade oss onekligen nästan till döds.
Azari & III gjorde slarvsylta av Little Boots.
Nittiotalet ringde upp Fairewell och tillsammans drömde vi oss dit.
Norse Horse fastnade med popnäven i godisskålen.
Och slutligen önskade Múm oss en ”Gleðileg Jól”.
Fler tips hittar du på Spotifierad.se.
Illustration: Gustaf Öhrnell.
Ett urval av veckans nya musik på Spotify
