Gala om mänskliga rättigheter missade allas rättigheter

Trappan, Kulturhuset, Stockholm
I går kväll var det meningen att DHRs förbundsordförande Maria Johansson skulle ha deltagit i Postkodslotteriets gala om mänskliga rättigheter på Konserthuset. Bland talarna var Sean Penn, Desmond Tutu och Jan Eliasson. Men eftersom Konserthusets entré är via en enorm trappa så hänvisades Maria som ju sitter i rullstol att få komma in till galan via en sidodörr. När man sitter i rullstol hör det till vardagen att man blir hänvisad till bakdörrar, mathissar och alternativa vägar för att komma in i byggnader, restauranger och lokaler. Men eftersom just denna galakväll handlade om mänskliga rättigheter så tyckte Maria Johansson att det var en allt för stor miss att vissa av de inbjudna inte skulle få kunna komma in samma väg som övriga gäster och valde att bojkotta hela evenemanget. Hon ser det som en självklar rättighet att få komma in samma väg som alla andra.
– Bland annat utifrån att vi haft bestämmelser om tillgänglighet så länge. Men också för att det faktiskt, i och med att tillgängligheten hela tiden eftersätts, är tecken på diskriminerande strukturer som fått och får fortgå, säger Maria Johansson.
– Det finns fantastiska exempel på hur man lyckats bygga om äldre miljöer och byggnader, exempelvis Liljevalchs. Även om jag också förstår att det kan finnas befintliga miljöer som kan vara svåra att göra fullt ut tillgängliga och användbara.
Det är inte första gången Maria Johansson har blivit tvingad att avstå evenemang och konferenser då det helt saknats tillgänglighet för rullstolsburna och arrangörerna missat att kolla upp det vid bokning av lokal. Men just i kvällens gala  ställdes saken extra mycket på sin spets i och med att galan handlade om mänskliga rättigheter och då Desmund Tutu som kämpade emot apartheid är en av talarna. Att dela upp människor och hänvisa till olika entréer menar Maria Johansson är fel oavsett om det handlar om trappsteg eller på annan anledning eftersom det i grunden handlar om samma sak – att man inte utgår från den mänskliga mångfalden.
Maria Johansson kontaktade arrangören Postkodlotteriet och talade om att hon inte accepterar att inte kunna använda samma ingång som övriga inbjudna gäster på en gala om mänskliga rättigheter. De beklagade och sa att hennes inbjudan stod kvar om hon skulle ångra sig och undrade om det inte gjorde någon skillnad att de medverkande också skulle använda sidoentrén. Men vad som kan tyckas vara en VIP-ingång för artister och eminenta gäster uppfattas inte som det om man gång på gång blivit utsatt för att få ta sig in på konserter, restauranger osv via bakdörrar och köksingångar.
Maria säger till slut att hon kanske kommer att mjukna i sin hållning om och när tillgänglighet blir vanligare än otillgänglighet:
– Det är mycket möjligt att jag i en framtid, när lagstiftning efterlevs och kraven tas som självklara kommer ha ett annat förhållningssätt, säger Maria Johansson.
Fotnot: Sverige undertecknade redan år 2007 en Konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är ett dokument på 44 sidor. Men här finns ett pedagogiskt Youtubeklipp som berättar om vad konventionen innebär.
TEXT OCH FOTO: Daniel Erkstam

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

41 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Markus Larsson says:

    Men snälla nån. Vill Maria inte använda den ingång som är tillgänglighetsanpassad så kan hon stanna hemma.
    Jag prioriterar hellre de oerhört dyra bostadsanpassningarna för funktionshindrade än jag prioriterar att vi ska spränga bort trappor på alla kulturhistorisk värdefulla byggnader.

    • Ulrica says:

      Man behöver inte spränga trappor. Se hur Oskarsteatern (tror jag det var) lyckats, super stilig hiss i den gamla trappe.man kan inte se den med blotta ögat. Vilja Markus Vilja att låta alla komma in samma väg.

      • Markus Larsson says:

        Men vad blir nästa steg?
        Om inte hissen används av alla så är det fortfarande inte samma väg som alla andra tar. Ska alla tvingas ta hissen?
        Det är absolut ingen som föraktar den som är tvungen att ta sidoingången. Det skulle möjligtvis vara för att den personen slipper köa.;)
        Eventuell förnedringskänsla som Maria upplever är en produkt av hennes egna tankar, den grundar sig inte på en verklig förnedring från omgivningens sida.

        • Det går som sagt i princip alltid att göra byggnader tillgängliga utan att förstöra varken trappor eller byggnader. Maria är som sagt var förbundsordförande i ett förbund som har som mål att få bort alla funktionshinder i samhället. Så hennes bojkott är mer än bara en person som tycker till om vilken dörr man ska gå in i en byggnad. Trappan till Konserthuset är ett funktionshinder. Förr eller senare drabbas vi alla av någon funktionsnedsättning. Om inte förr så när (om) vi blir gamla.
          Vad hade du tyckt om personer med annan etnisk bakgrund eller sexuell läggning hade blivit hänvisade till en annan ingång på en gala för mänskliga rättigheter? Jag anser att all diskriminering och särbehandling är lika illa.

          • Per says:

            Nu är det ju lite skillnad på att låta en person i rullstol eller en homosexuell ta sidodörren, då det handlar om att komma in i byggnaden och inte vem personen i fråga är. Ska vi göra dörrar högre för att det finns långa människor eller göra bussarnas säten bredare för att människor blir allt fetare? Det kommer att finnas folk som klagar på allt, men att släppas in via en sidodörr för att du åker rullstol ska inte behöva leda till debatt.

          • Hur menar du att det är skillnad på att låta en person i rullstol eller en person med annan sexuell läggning än heterosexualitet ta sidoentrén? Varför kan vi inte göra så att alla som heter Per från och med imorgon bara få komma in genom köksingången? Ni nekas i entrén att komma in om ni heter Per. Det vore väl helt ok, för det är ju inte samma sak som om ni skulle nekas för att ni är mörkhyade, muslimer eller kvinnor, visst?
            I USA har man stora problem med fetman, ja. Men obesitet är en funktionsnedsättning likt vilken som helst där. Att vara fet är mycket jobbigt för den som är det för att man inte kan ta sig fram och runt för att man blir trött. Precis det du säger har man gjort i USA.
            Det här är inte att klaga, då har du missförstått. Läs http://www.marschen.se/vanligafragor.

          • Per says:

            Om entrén stod på marknivå, men du ändå hänvisades till sidodörren, då skulle jag hålla med om att det var samma sak som om jag på grund av mitt namn hänvisades till samma dörr, men nu beror det på att entrén är svårtillgänglig för rullstolsbundna. Jag kan inte se det som diskriminering på samma sätt som om en person med en viss sexuell läggning eller religion – eller namn för den delen – skulle nekas.

          • Per says:

            Och nej, vi ska inte jämställa fetma med andra funktionsnedsättningar. Det går att göra något åt.

          • Carina Svendsen says:

            Varför måste du dra paralleller till andra minoriteter, och dessutom paralleller som är teoretiska.
            Det blir så konstigt, för att era argument slår helt bakut. Alla människor ÄR ju inte likadana, alla HAR inte samma förutsättningar, och ska vi skapa ett samhälle där ALLA har EXAKT samma förutsättningar, så…ja, det går inte.
            I förlängningen så hamnar vi ju vid att ”sudda ut” alla dessa olikheter redan innan människor föds, jag menar, varför stoppa vid den här typen av fysiska hinder, när vi har bra kontroll över biologin idag.

          • Eh… Så du menar att för att människor inte är likadana ska vi …vadå? Inte bygga samhället utifrån hur medborgarna ser ut? 1,8 miljoner har en funktionsnedsättning i Sverige. Av dessa drabbas 1 miljon dagligen av otillgängligheten. 130 000 använder rullstol. 250 000 rollator.
            Ingen har pratat om att ”sudda ut” (ditt ordval) olikheter, utan det jag och andra pratar om är möjligheter och rättigheter. Om du öppnar en butik i en lokal som har två trappsteg ger du inte mig möjlighet att komma in och handla som andra. Då ger du, som verksamhetsinnehavare, inte mig samma möjligheter att ta del av din verksamhet som alla andra. Varför ska jag inte kunna det? Ditt starta eget-bidrag har jag och mina anhöriga betalat tio gånger om via skattsedeln redan.
            Biologin: Menar du på fullständigt allvar att vi ska hamna i att utföra barmhärtighetsmord? Hur du når den slutsatsen utifrån resonemanget övergår mitt förstånd.

          • Per says:

            Tanken på att ”sudda ut” olikheter har förverkligats genom åren, för knappt hundra år sedan i Tyskland med omnejd, och idag i exempelvis Syrien. Att du lyckas linda in det i en kommentar om handikappades situation är osmakligt och ovärdigt.

        • Lisbet says:

          Förnedringskänslan som Maria känner delar hon med större delen av handikapprörelsen och vi är många. Det är natrligtvis ett kvalificerat resursslöseri att utestänga en stor grupp av medborgarna med att bokstavligen hindra den inträde i samhället genom att bygga trappor. läs på http://www.marschen.se/ där har du massa bra information om tillgänglighet.
          http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/

    • Men snälla nån, Markus! Det där tyder ju på en människosyn från artonhundrakallt! En sidoentré är inte tillgänglig (”tillgänglighetsanpassad” som du missvisande kallar det).
      Spränga bort trappor? Ursäkta, men det låter som oinsatt löst tyckande i allmänhet!
      En intressant jämförelse som nog får dig att fundera ett slag. Läs bla längst ner på sidan:
      http://www.independentliving.org/docs7/stockholm2010.html

  2. Lisbet says:

    Ett mycket bra ställningstagande av Maria, för att visa på det orimliga att år 2012 fortfarande – utan att man lyfter på ögonbrynen – kan utstänga en mycket stor grupp människor från deltagande i samhället. Har mänskligheten satt foten på månen sedan drygt 40 år är det mycket egendomligt att inte frågan om tillgängligheten är löst.
    http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/

  3. Per says:

    Jag är vänsterhänt och känner mig diskriminerad när jag går på galamiddag och de lägger soppskeden som för högerhänta. Hädanefter ska jag bojkotta alla galor tills de uppmärksammar min kamp för rättvisa. Tur att jag iallafall får gå in genom huvudentrén.

    • Vänsterhänta sågs förr som dumma i huvudet och lågintelligenta eftersom de råkade ut för så mycket mer olyckor än högerhänta. De var fumliga och allmänt udda. Sen listade någon ut att hela världen var designad för högerhänta och bättring skedde med saxar som kan användas av både höger- och vänsterhänta. Så du har redan blivit fullvärdig medlem i samhället, men om vi fortfarande hade hävdat att vänsterhänta av naturen var kokobello så hade du nog muttrat lite högre.
      Nu för tiden anser många att människor med olika typer av funktionsnedsättning, varav just de i rullstol ofta klassas som dumma i huvudet bara för att de sitter i rulle. Så min förhoppning är att vi även denna gång lär oss något och utvecklas som människor och samhälle, precis som den utvecklingen som skett för vänsterhänta en gång i tiden.

    • Jaadu. Du kan ju inte ha studerat hur vänsterhänta tidigare förnedrades och diskriminerades, hur man tvingade vänsterhänta med hot om fysisk bestraffning att inte använda sin vänsterhand i skolan. Tills för 20-30 år sedan kunde du inte använda en vanlig sax, för att den var skapad för högerhänta. Du kunde inte bli polis eller militär för att vapnen i stort sett var gjorda för högerhänthet. Du kunde inte använda flera köksmaskiner, knappt ta ut pengar eller använda andra automater med display utan att använda din ”omöjliga” hand (knapparna var placerade till höger om displayen=för att använda den fick du antingen stå jäkligt långt till höger om skärmen eller ha halva armen över displayen).
      Sluta sila mygg och svälja kameler, Perra! 🙂

      • Per says:

        Jag har inga problem att använda höger hand för att ta ut pengar ur bankomaten, jag är van att använda en sax som är ergonomiskt utformad för högerhänta och jag skulle (förmodligen, jag har aldrig testat) kunna hålla i ett vapen avsett för en högerhänt skytt. Jag accepterar också detta för jag det är i-landsproblem, precis som att en person i rullstol måste gå in genom en dörr till höger om den vanliga dörren för att det råkar vara en trapp framför den. Jag tycker det är illa att SJ inte har alla tåg rullstolsanpassade, jag tycker det är helt fel att handikappade utesluts eller tvingas avstå något på grund av deras handikapp, men när det finns lösningar och alternativ då slutar rätten att klaga enligt mig.

        • Carina Svendsen says:

          Det finns iofs undersökningar som visar att vänsterhänta i genomsnitt lever kortare, eftersom samhället är anpassat för högerhänta.
          Men igen, det GÅR inte att anpassa ett samhälle för alla, det är att anpassa det för ingen.
          Du tar någonstans bort den personliga drivkraften, för mig är det väldigt konstigt att KRÄVA att andra ska göra någonting för en, däremot tycker jag inte heller att andra ska ställa upp hinder för en (men någonstans kan man ju bara utgå från sig själv, och ingenting annat, ingenting utöver det är självklart, du utgår från ett perfekt samhälle, men vem ska bygga det perfekta samhället om alla tar allt för givet?)
          Det är en svår balansgång, absolut, men det du gör är ju faktiskt att du vill att alla ska anpassa sig efter dig, du tar andras insatser för givet.
          Har naturen gett oss olika förutsättningar? Absolut. Är det det orättvist? Självklart.
          Sen berättar ni hur det är att sitta i rullstol, och jag har all repsekt för det.
          Men det är lite konstigt när man berättar allt det där, samtidigt som man vill ta bort allt, det är ju just dom sakerna som ÄR livet.
          Ni verkar tro att livet är en räkmacka bara man inte sitter i rullstol, och jag vet inte vad som är underligast, att tro det, eller att ens verka vilja att det ska vara en räkmacka.
          Det blir ett slags självpåtaget martyrskap.
          Finns det några hinder? Hur stora fysiska handikapp ska man kunna ha, men ändå kunna kräva exakt samma förutsättningar som alla andra?

          • Per says:

            ”Men igen, det GÅR inte att anpassa ett samhälle för alla, det är att anpassa det för ingen.”
            Va?
            ”Men det är lite konstigt när man berättar allt det där, samtidigt som man vill ta bort allt, det är ju just dom sakerna som ÄR livet.”
            Va?
            Menar du att om vi handikappanpassar entrén till ett hus så oanpassar vi den för gående? Eller om vi breddar dörren till en toalett så gör vi den otillgänglig för icke rullstolsbundna? Jag förstår inte, som du kanske märker.
            Du menar att det handlar om att ta bort något från oss gående, för att vi gör tillgängligt för rullstolsbundna. Det låter i mina öron befängt, och där någonstans börjar diskrimineringen ta form. Vi gående vill ha det kvar som det är för att vi minsann kan ta oss fram obehindrat, och vi vill ha det så för att annars är VI diskriminerade. Eller hittar du bara på saker att skriva för att få skriva?
            För övrigt vill jag gärna se en källa på den där undersökningen om att vänsterhänta lever kortare på grund av ett högerhänt samhälle. Det låter som taget ur Grönköpings Veckotidning.

  4. Carina Svendsen says:

    Det här var en underlig ”nyhet” faktiskt. Just handikappanpassning tog ju upp för ett tag sedan, och jag gissar att det inte är en slump att det dyker upp igen.
    Om det nu finns en individanpassad ingång, så är det väl lämpligt att man använder den, behöver det vara svårare?
    Jag kan inte låta bli att tänka på någon som absolut ska ha in den där runda klotsen i det fyrkantiga hålet, trots att det finns ett runt hål precis jämte.

    • Klipper o klistrar från tidigare text jag skrivit:
      ”Handikappanpassa” är inte ett bra ord. Det implicerar att samhället ska just _anpassas_ till en specifik grupp och bygger på den medicinska modellens (medical models) trångsynta syn på funktionsnedsättning, till skillnad från den social modellen (social model). Det implicerar också att det finns en ”normalitet”, en ”medelmänniska”. Detta är, menar jag, en konstruktion och något som inte finns i verkligheten. Samhället är byggt efter en person i 30-årsåldern som inte har annan etnicitet än ursvensk, är heterosexuell, inte har några sjukdomar, inte är kvinna (eller transa/transsexuell/HBTQ), tjänar hyfsat med pengar och inte har någon funktionsnedsättning. Men motsvarar det verkligen invånarna? 1,8 miljoner människor har någon form av funktionsnedsättning i Sverige, omkring miljonen berörs dagligen av otillgängligheten.
      Jag föredrar ordet ”tillgängliggöra”.
      Enkelt uttryckt: Beror att en människa som använder rullstol inte kommer in på att människan använder rullstol eller på trappan? Jag och social model, samt i stort sett alla insatta på området, skulle säga trappan! Samhället är helt enkelt inte byggt utifrån människorna som lever i det, utan den fiktiva mannen som jag ovan beskrev. Samhället är felbyggt och kan byggas om.
      Ännu enklare: Ja, hela det byggda samhället ska tillgängliggöras. Det skedde i USA efter Americans with Disabilities Act 1990. Varför skulle lilla, lilla Sverige inte kunna göra det? Är vi sämre än jänkarna, menar du? Det är tyvärr du som i ditt tänk är den runda klossen. Men sätt att tänka går att förändra, precis som det går att upphöra med den diskriminerande otillgängligheten.
      Min vision är ett samhälle där människor med funktionsnedsättningar har den lagstadgade rätten att inte bli diskriminerade på grund av otillgänglighet. Det innebär att man ger oss möjlighet att föra talan i civilrättsliga mål mot dem som dagligen diskriminerar oss och har struntat i gällande mjäkiga lagstiftning i 40-50 år.
      Se även: http://www.marschen.se/viewpage.php?page=426#faq3-8
      ”Handikapp” är förövrigt av andra anledningar ett mycket dåligt ord, jag _är_ inte ”handikappad”, ”funktionsnedsatt” eller något annat könlöst, generaliserande och fullständig ihopklumpande ord. men det är en annan diskussion.

      • Carina Svendsen says:

        ”Min vision är ett samhälle där människor med funktionsnedsättningar har den lagstadgade rätten att inte bli diskriminerade på grund av otillgänglighet”
        Det går bra för mig, så länge man inte tar andras insatser för given, så länge man ger lika mycket man får.
        ”Handikapp” är förövrigt av andra anledningar ett mycket dåligt ord, jag _är_ inte ”handikappad”, ”funktionsnedsatt” eller något annat könlöst”
        Men om du inte ”är” något annat än ”Hans” (vilket jag köper) så behöver du ingen positiv särbehandling heller?
        Du verkar helt missa att det du tar för givet är andras arbete, andra människor. Det är ändå där frågan måste hamna.
        Jag håller med om att det finns många fel i samhällsbygget, däremot håller jag inte med om att det du pekar på är ett av dom, och igen, du missar någonstans dels människor arbetsinsats, men också hur totalt betydelselös och liten människan är.
        Vad fanns där innan trappan? Hade du klarat dig bättre då?
        Igen, vi kan inte anpassa samhället efter alla, det blir att anpassa det efter ingen. Om jag är allergisk, ska vi förbjuda djur överallt då? Om jag är färgblind…överkänslig mot el…det blir ingenting kvar.
        Vi kan vända på det om du vill det. Människan är ju en sjukdom, att vara människa är i sig ett handikapp, som vi måste lära oss att leva med, du vill göra det omvända. Alla har samma handikapp, i varierande grad.
        Du vill att alla ska anpassa sig efter just ditt handikapp.

        • Hans von Axelson says:

          Har med stort intresse följt kommentarerna till Daniels artikel. Inser att det kan uppfattas som överdrivet att som Maria ta ställning och peka på hur hon upplever sig diskriminerad. Men att gång på gång i onödan tvingas bli särbehandlad tär så klart. Svårt för den som inte upplevt detta att negligera och förringa upplevevelsen. Det förstår jag inte.
          Jag har alltså full förståelse för Maria. Samhället borde byggas med tillgänglighet och användbarhet för alla som en grundkvalitet. Så är lagen och det är så vi ska tänka i enlighet med den Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som vi och EU ratificerat. Det går inte ställa diskrimineringsgrunder mot varandra. All upplevd diskriminering ska så klart bekämpas i varje demokratiskt land.
          Ett sidospår är Stadshuset där Tomas Tranströmer fick gå in köksvägen för att ta emot Nobelpriset. Skillnaden där är att det finns ett färdigt förslag för hur entrén skulle kunna förbättras till att bli värdig. Det finns lösningar. Ett ställe där man gått hela vägen är här http://www.liljevalchs.se/tillganglighet-for-alla/tillganglighet/ Resultatet av en smart process för att göra en värdig entré. I det här fallet borde man tänkt mer situationsanpassat. Två möjliga lösningar hade funnits. För det första. Alla går in den tillgängliga vipingången. För det andra, ett mer tillgängligt ställe väljs för den här typen av aktivitet.
          Klart vi ska förbättra så mycket som möjligt av vårt kulturarv. För vad är arvet värt om inte alla medborgare kan ta del av det? Och vems arv är det?

        • Therése says:

          Alla medborgare ska kunna känna att de har samma mänskliga rättigheter i vårt samhälle. Alla medborgare ska kunna vara stolta över att vara unika. Alla medborgare ska kunna nyttja det utbud som erbjuds av samhället oavsett vad det är. Det här är fortfarande inte en fråga om detaljer som trappor eller förbud av olika slag. Vi kämpar för att få leva i ett samhälle där särlösningar inte är regel. Vad innebär begreppet ”på lika villkor”? För mig betyder det självklart en sak och för dig självklart en annan.. Varför ska vi inte fortsätta kämpa för att den lagstiftning vi har sedan många decennium ska efterlevas? Vi inser även att det finns problem att skapa tillgänglighet och ingen människa med sunt förnuft anser att det är rätt att småföretagare ska tvingas lägga ner sina verksamheter eller kanske till och med låta bli att starta upp dem överhuvudtaget – på grund av kraven på tillgänglighet. Är det inte så att det självklart borde finnas ekonomiska medel att söka för dem som exempelvis vill främja en levande landsbygd osv..? Vi som lever med funktionsnedsättningar av olika slag och gud förbarme är politiskt intresserade.. Vi är inga monster och vi har inga övermänskliga krav på vårt samhälle. Vår kamp går inte ut på att utrota alla er som lyckligtvis inte behöver tänka på otillgänglighet varenda dag i olika sammanhang.

  5. Patrick says:

    Detta är trams. Resonerar man så här så är diskrimineras hon redan av det faktum att hon tvingas sitta i rullstol.

    • Det är du som är struntet! http://www.ada.gov I så fall menar du att USA:s regering sedan 1990 har fel. Har du hört talats om medborgarrätt? Det kanske når Sverige någon gång innan jag dör. Då kanske jag får vara medborgare precis som du. Varför ska jag inte få vara det? Jag betalar skatt som du. Då borde vi kanske sluta betala pengar till gåendes jävla trappor! Ska vi inte spränga bort dem när vi ändå håller på? De är ju så stora, fula och otympliga! 😉

  6. Per och Markus, mfl. Vi har teknik och möjlighet att göra hela samhället tillgängligt. Om vi hade börjat göra samhället tillgängligt för 30 år sen hade det mesta varit det idag. Att det inte är det har inget med kostnad att göra utan med bristande vilja att fatta politiska beslut.
    Därför är det samma sak som att be judar eller homosexuella gå in bakvägen och sätta sig på speciella ”homo”, eller ”judeplatser”.
    Debatten om tillgänglighet är för övrigt skrämmande lik den om afroamerikaners lika rätt på 60-talet. ”varför behöver alla gå in samma ingång, det viktigaste är ju att man kommer in”, eller ”de där har ju sina egna restauranger, varför ska de vi behöva anpassa vår restaurang så de kan komma hit” eller ”varför klagar de, de får ju sitta längst bak i bussen, vi längst fram”…
    Det sorgliga är att inte alla ser det!

    • Carina Svendsen says:

      Du likställer alltså svarta och judar med fysiska handikapp?
      Intressant…
      Alltså, jag kan förstå vad du säger på ett slags intellektuellt plan, och hålla med, men igen, det blir orimligt.
      Ska vi ha städer/länder utan nivåskillnader? Man kan ju ”bygga bort” dessa, men det är ju orättvist att människor med fysiska handikapp ska behöva gå/åka längre, eller en annan väg. Eller ska vi sluta med trappor så ALLA tvingas gå längre?
      Ska alla platser på bussen vara handikappanpassade? Det innebär ju bara ståplatser på bussen. Det finns ju ingen anledning till att någon som sitter i rullstol inte ska få välja ut en specifik plats han/hon vill ha.
      Ska vi bara tillåta minibussar som taxi, det är ju orättvist att människor med funktionsnedsättning inte kan välja taxi, utan att diskrimineras?

      • Eh… Hur menar du att diskriminering inte är jämförbar? När en person utsätts för antisemitism pga sin judendom eller rasism pga mörk hudfärg eller ableism pga sin funktionsnedsättning är det samma mynt: diskriminering.
        Du inser inte hur det ser ut i USA. Har du varit där? Där kunde jag i San Diego som Uppsala universitets första utbytesstudent i rullstol 2001/2002 för första gången åka buss kollektivt för att alla bussar har liftar. Ja, _alla_. Där kunde jag för första gången äta på restaurang utifrån vad jag ville äta, inte utifrån om jag kom in eller om ni gående snälla jävlar tillåter mig att få gå på toaletten.
        Det är jättefint av dig att prata om ”handikappanpassning”. Vad mer tycker du att samhället ”anpassar” sig till? JAg myntar nu ”kvinnoanpassning”! Carina, tycker du verkligen att det ska finnas städer/länder som på fullaste allvar låter kvinnor gå utanför dörren? De hör ju ändå hemma vid spisen och ska inte ha rätt att handskas med pengar. Vi kan inte kvinnoanpassa hela samhället, det blir ju ruskigt dyrt! Tänk alla toaletter vi måste bygga om och att måsta klippa deras långa hår, lyssna på deras mjuka störiga röster i radio ovh TV. Kan inte kvinnor bara helst sitta hemma och virka? De klarar ju ändå inte av ett riktigt arbete och ska självklart ha mindre lön än män.
        Visst är det bra om kvinnor tillåts tänka själva, men det vet ju alla att det är helt orimligt att kvinnoanpassa hela samhället! Det kostar ju asmycket! 😉
        PS Kul att ni får rösta i vallokaler. Det får inte personer som använder rullstol på alla platser. Bland landets 130 000 användare av rullstol finns det nog en och annan kvinna.

    • Per says:

      Det är absolut inte samma sak att be en jude eller homosexuell gå in genom en sidodörr som att be en rullstolsbunden göra det. En jude eller homosexuell kan (om hen inte är rullstolsbunden) ta sig in genom huvudentrén, och om du så vill sitta på de vanliga platserna. En rullstolsbunden har med sig en liten diskret detalj vi kallar rullstol. Den tar sig inte uppför trappor och är svår att placera i en stol. Därför kan de som tar sig fram med rullstol bli uppmanade att bli insläppta den väg där det går att åka och ombedda att sitta på en plats där rullstolen ryms. Inga konstigheter, och inte diskriminerande. Eller tycker du det är fel att det finns parkeringsplatser för handikappade också, det MÅSTE vara samma sak, fast tvärtom. Eller?

      • Ojsan. Menar du verkligen allvar? Du använder ”en liten diskret detalj” som kallas rullstol i pejorativt syfte. Har du någonsin sett en sådan ”liten diskret detalj”? Kanske läge att spana in http://www.panthera-x.com/ så du ser hur en rullstol av 2012 ser ut.
        Ironi-mode on:
        Jag tycker ofta att ni gående är så jobbiga, ni står i vägen med era jäkla ben när man kommer rullande. Varför kan ni inte hålla er undan?! Ni är ju trots allt grönsaker som inte riktigt är som vi ”riktiga”, rullande människor. Varför ska vi ens låta er få vara ute i samhället? Och om ni ska vara det borde ni väl vara glada för att vi låter er komma in genom en sidoentré för att ni annars förstör våra fina kulturmiljöer med era smutsiga skor och stinkande tåbirafötter? Ni måste ju förstå att det kostar asmycket att slå ut flera våningsplan för att ni ska få plats i ett normalt hus! Titta på er, ni ser ju ut som jävla flaggstänger till kroppar!
        Ironi mode off.

        • Per says:

          Jag var allvarlig i att jag inte anser att rullstolsbundnas situation ska jämföras med vad judar och homosexuella genom historien blivit utsatta för. Jag ser dock din poäng i att den här historien om galamiddagens entrétrappa är en väldigt liten del i en vardag som kantas av många trappor och andra hinder som jag som statistisk medelsvensson aldrig kommer att förstå till fullo. Ju mer jag läser dina kommentarer, och framför allt hur andra går vilt fram med teorier om allt från att handikappramper är diskriminerande mot gående till barnamord, inser jag att jag nog varit naiv i mitt tänk.

    • Helt rätt! Bra skrivet!

  7. Någon gång ibland kan man ta sig in via alternativ entré osv. Men när det är sättet som man i huvudsak måste använda så är det inte ok någonstans. Systematisk utestängning och tröghet i utvecklingen gör att inte bara gammalt blir korrigerat korrekt utan att felbyggen som är direkt lagstridiga fortsätter att byggas. Så hade vi gjort rätt för 20 år sedan hade mycket nu fungerat och inte mycket pengar hade behövts läggas. Men nu ska vi dels korrigera gammal skit, skit som ännu inte blivit till och väntar vi 30 år till så lär det bli än dyrare.
    Men om ni av naturen är emot anpassningar kan ni släpa era barnvagnar i trappor, byta alla engreppsblandare till två såna små fula handtag med varmt o kallt, och gå fram till TV:n och byta kanal. Inte för att ni måste, utan för att verkligen understryka hur dessa särlösningar är av ondo för gemene man eller kvinna. För jag tolkar motsättningar mot utveckling som att ni är bakåtsträvare och inte gillar utveckling för andra än er själva.
    Ni kan för all del dra en kik på några bilder jag tog idag. Detta är Eriksberg i Göteborg som är en sprillans ny stadsdel som har byggts när lagarna är väldigt tydliga om hur saker och ting ska göras rätt från början. https://www.facebook.com/media/set/?set=a.220693451381385.48363.100003221968027&type=3&l=4776b5dd6d

    • Markus Larsson says:

      Det som byggs idag ska vara anpassat, lagarna är väldigt klara på det området. Att det ibland inte görs som det ska är ofta på grund av dålig kontroll redan i bygglovsskedet.
      Det är stor skillnad på att anpassa kulturhistoriskt värdefulla äldre byggnader på ett smakfullt sätt och att bygga nytt.

  8. Vilken tur det är för samhället att det finns personer som Maria Johansson som verkligen står upp för, lever efter och tvingas ta konsekvenserna av att driva principen att full delaktighet och mänskliga rättigheter ska gälla oss alla. All heder till henne.

  9. Veronica Kallander says:

    Jag är just nu på semester i New York, USA. Jag har besökt ALLA turistattraktioner, jag har flugit helikopter, åkt kollektivt med buss, tåg och tunnelbana. Allt, utan att skicka in förfrågningar veckor i förväg och allt utan att behöva ta bakvägen in. Och JA, Per och Markus; Det GÖR skillnad när man sitter i rullstol, om man får lov att ta sig in där alla andra går in eller om man behöver ta källaringången! Jag är stolt över att sådana som Maria Johansson, Marian Bergroth, Hans Filipsson, Jesper Odelberg med många fler, kämpar för att vi som sitter i rullstol ska ha SAMMA rättigheter OCH skyldigheter som andra!!

    • Carina Svendsen says:

      Men det finns inget ”andra”, det finns inget samhälle där alla har samma rättigheter, det finns inget rättvist samhälle.
      Man skulle ju kunna hävda att en människa med ett fysiskt handikapp som har upplevt allt det där tillhör en extremt privilegierad grupp, tycker du inte?
      Vi försöker ju någonstans argumentera mot naturen, vi försöker anpassa verkligheten efter kartan, i ett större perspektiv (alltså, inte isolerat till just det här ämnet) så är det ett säkert sätt att utrota oss själva, vi utrotar andra arter som inte passar in med våra sociala konstruktioner, vi omdanar naturen så till den grad att vi håller på att utrota oss själva.

  10. Therése says:

    Till alla er som anser att vi funktionshindrade ställer för höga krav: Självklart kan inte precis allting plattas ut och jämnas med marken. Per, du har en poäng i ett av dina inlägg även om jag ändå inte kan se att vårt arbete för den sakens skull är fel. Någon har tidigare sagt att det är bristen på engagemang för att följa den lagstiftning vi faktiskt har som är det stora problemet. Att kämpa för att den lagstiftning vi har ska tillämpas rätt och enligt de intentioner som lagstiftaren har tänkt sig är inte fel. Det är inte antalet särlösningar som är det intressanta. Vår kamp handlar om mycket större saker än så. En parkeringsplats för en person med funktionsnedsättning skall jämföras med en familjeparkering och ingenting annat osv…

  11. […] Här är inlägget på Ajour.se om hur Postkodslotteriets gala om mänskliga rättigheter missade AL… Det här inlägget postades i Angeläget, Funktionshinder, Jag gästbloggar, Tillgänglighet av Erkstam. Bokmärk permalänken. /* […]