”vsg f tips”. På blott några dagar blev det ett kult-uttryck som myntades av DJ:n Tova Wellton på klubb Slakhusets Facebook-sida i början på augusti. Hela inlägget var ”Boka lite fler kvinnor. Vsg f tips”och syftet var att ge fler tjejer DJ-spelningar. På drygt en timme hade diskussionen spridit sig till Twitter, under hashtaggen #slakthusgate. Ett gäng manliga DJ:s och deras hangarounds bashade en kvinnlig DJ som kom med ett rimligt förslag. Folk utanför klubbvärlden som rasade mot denna attityd.
Facebook-tråden urartade snabbt, och horder av killar ville försvara sina DJ-bås. Eller poängtera att de ”skiter i kön” och att de minsann har hjälpt andra tjejer. Samtidigt fanns det tjejer som inte tyckte om det Tova skrev, och skapade ”onödigt badwill” för andra tjejer. Diskussionen öppnade upp för en viktig fråga som allt för ofta kommer i skymundan. Och när den väl diskuteras händer det till slut inte så mycket. Tjejers ställning inom klubbscenen har varit väldigt splittrad, väldigt länge. 
Klubbvärlden är i mångt och mycket en mansdominerad värld, med killar som styr allt från baren, till entrén, bokningar och bossande. Den kanske vanligaste poängen dessa DJ-dudes hade var att om man kunde mixa rätt, så spelade det ingen roll om man var tjej eller kille. Att många av oss skiter i taktmixning och hellre hör bra låtar fanns inte i deras värld. Den norm som råder i denna slutna lilla värld är inte på något sätt unik. Ett gäng grabbar och deras entourage som har tagit över båsen sätter själva standarden på vad en bra DJ är.
I början på juni hade tidningen City (RIP) ett reportage om kvinnliga DJ:s i samarbete med Rättviseförmedlingen. Några veckor innan hade jag börjat prata med tjejer i klubbsvängen. Jag har ju tidigare främst koncentrerat mig på att skriva om krograsism, men jag såg direkt likheter i detta. För där folk med invandrarbakgrund främst blir diskriminerade utanför klubbarna, blir kvinnorna särbehandlade innanför. Jag bad ett gäng vänner att räkna upp kända klubbar i Stockholm. Av de tio mest nämnda visade det sig vara endast en som hade en kvinna som bossade. Hells Kitchen särskiljer sig därmed från klubbar som Berns, Kåken, Sture, Ambassadeur, Collage, Trädgården, F12, White Room och Spy bar. Vad beror detta på?
Jag vände mig till en kvinnlig klubbarrangör. Lina är både DJ och driver klubbar.
”Är det ’a man’s world’ där tjejer mest får köra på killarnas villkor? Eller tycker du att det är lätt att slå sig in i klubbvärlden?
– Grejen med krogarna är ju att nästan alla ”klubbisar” [klubbarrangörer, min anmärkning] är män och kvinnosynen är ju lite si och så där. Jag har kommit med massa idéer men de drivs aldrig vidare. När jag pitchar dem kan de säga ”Ja, bra det gör vi, jag återkommer” och så gör de aldrig det.
Vad tror du det beror på att så få tjejer driver klubbar här i stan?
– För att de flesta krogar har gubbar som driver dem.
Jag vänder mig till Hanna, lovande DJ som spelar på diverse klubbar i stan.
Varför tror du så få tjejer har klubbar i stan?
-Du, ja vete fan! Det är ett mysterium. Tror inte att tjejer vågar.
Inte ens jag har styrt upp något. Jag är på sätt och vis beroende av alla killar som arrangerar events.
Känner du att konkurrerar på samma villkor som killarna i den här staden?
– Hmm… jag kan tro att det är lättare för mig att få gigs, än för vissa killar som spelat lika länge, eller längre, just för att jag är tjej.
Men sen tror jag att det är svårare för mig att få lika bra betalt har jag en känsla av.
Andra tjejer inom klubbsvängen som jag pratar med är inne på samma spår. Mindre betalt, svårare att få genomföra saker. Jag kontaktar Joakim, en krogvakt som jag har jobbat med tidigare, en veteran i branschen. Han vill också vara anonym (notera att ingen av de tillfrågade vågar prata öppet om detta ämne). Han menar att det beror på inställning hos samtliga i branschen.
”Krögare och klubbchefer vill gärna ha snygga tjejer på klubben. Men de är inte så intresserade av jämställdhet. Mycket tjejer leder till att många killar vill komma dit och slösa pengar. Killarna i baren och vakterna prioriterar tjejer som kunder, men har inget intresse av att ha dem som kollegor eller chefer.”
Ett exempel på märkligt beteende hos krogägare är t.ex. den incident som uppmärksammades på Strand, där en av ägarna, krävde att få veta könen på vad han trodde var en transperson. Detta  uppmärksammades  på FB-gruppen Bojkotta transfobi. Ingen av klubbcheferna jag kontaktar vill uttala sig. Ämnet är känsligt. För mig personligen är det tudelat att skriva om ämnet, då jag känner flera av dessa människor. Men branschen är i stort behov av revidering. En klubbchef blev tidigare i somras aggressiv för att  ”jag hade pratat om honom”, och hotade med att avslöja privata chattar som jag har haft med andra människor. Det är den nivån Klubb-Stockholm ligger på idag.
Det branschen behöver är fler tjejer som jobbar som klubbchefer, vakter/entrévärdar och bartenders. Tjejer behöver vara mer än lockmedel för att det ska bli en bra klubb. Låter som en självklarhet, men det är inte så verkligheten ser ut idag. Vi behöver ändra testosteron-normen som råder på krogar och ha fler ställen där jämställdheten speglar sig även i personalstyrka, inte bara hos gäster. Tovas initativ har lett till ett öppnare klimat och lovar en bättre framtid för kvinnliga DJ:s. Den framtiden måste även gälla andra kvinnliga krogarbetare och chefer.

Ämnen: klubb, stockholm