Kajakande med blåvalar

Under min uppväxt har min kära mor berättat historien om när hon var ute och simmade och stötte på en håkäring minst någon gång i månaden, alltid med samma entusiasm. Efter de första 250 gångerna hinner man då bli lite blasé – men när man ser en sådan här Youtubefilm inser man hur hon måste ha känt sig. Här är det ju i och för sig en blåval som youtubaren MrRJCtube stöter på under en kajaktur – och hoppar i för att hälsa på – utanför Redondo Beach, Kalifornien. Det måste därmed vara en smula mäktigare känsla än en håkäring, som bara blir upp till 6-7 meter lång.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

4 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. svenn says:

    Fint klipp. Men jag vill veta mer om Håkäringen! På senare tid har tanken att stöta på en sån när jag badar vid västkusten blivit tvångsmässig och en stor skräck. Trots att sannolikheten är minimal. Jag skulle drunkna av ren fasa med en håkäring bredvid mig i vattnet. Trots att den är ofarlig för människor.
    Och din mor stötte på en sån regelbundet…
    Mer detaljer tack!

    • Sonja Abrahamsson says:

      samma här. jag drunknade nästan när jag såg klippet. tycker sånt där är fruktansvärt och folk som hoppar i tillsammans med en blåval måste ju ha… spontanitetsbesvär

      • Jack Werner says:

        Inser att meningen om håkäringen lider av ett litet syftningsfel – det mamma gjort en gång i månaden är att ha berätta för sina barn om tillfället då hon stötte på en håkäring, inte tvärtom. Sorry about that.
        Men berättelsen går ungefär såhär:
        Mamma tillbringade under sin uppväxt sina somrar på familjens landställe utanför Fiskebäckskil på västkusten. Stället är f.ö fortfarande kvar i familjens ägo, och jag försöker åka dit minst två veckor varje sommar – platsen är magisk när vädret vill väl, och vi har dessutom nyligen råkat få en känd norsk talkshowprogramledare som granne där.
        Nå. Under somrarna så simmade hon ofta ut och snorklade timmar i sträck i den bråddjupa Gullmarsfjorden som går utanför stranden vi äger. Djupet gör att större fiskar och djur inte sällan råkar leta sig in där ifrån nordsjön, varför man under snorkling inte bara kan beundra västkustens vanliga biologiska rikedom utan även ovanligare saker.
        Denna gång simmade mamma ut ett hundratal meter från stranden, och snorklade på som hon brukade. Men plötsligt fick hon syn på en stor kropp strax under vattenytan ett antal meter framför henne. Hon antog att det var en motorbåt och höll lite avstånd från den, men blev mer och mer förvirrad när hon märkte att ”båten” rörde sig böjligt av och an – en rörelse som bara en båt gjord av gummi borde kunna prestera.
        Hon tittade bort för att undvika en brännmanet, simmade några meter, och när hon vände sig tillbaks var plötsligt ”båten” väldigt nära henne. Så nära att hon såg att det inte var en båt – det var en jättelik fisk som sakta gled genom vattnet bara ett undervattensstenkast bort från henne.
        Svenn, du skrev att du skulle ”drunkna av ren fasa” om du stötte på en håkäring när du var ute och simmade, och som en person som länge hyst en skräckblandad förtjusning för allt som lever under vattnet håller jag med dig till 100%. Att mamma dock reagerade annorlunda har jag väl bara högre makter att tacka för, men det gjorde hon alltså. Hon blev totalt panikslagen och simmade snabbare än hon någonsin gjort tillbaks mot stranden. Hon var emellertid som sagt rätt långt ut i vattnet, varför hon blev helt utpumpad av simmandet, och när hon slutligen nådde stranden var hon så slut och rädd att hon grät.
        Hulkande snubblade hon upp från stranden till den närbelägna sommarstugan vi fortfarande firar våra sommarsemestrar i, och ramlade formligen in i köket för att mellan snyftningarna berätta för sin mor, min mormor, om vad hon erfarit. Mormor, som satt och läste lokaltidningen vid matbordet, lyssnade men reagerade inte nämnvärt. Hon sa bara ”jaha” och återgick sen till att med glasartad blick läsa tidningen.
        Mamma gick till sitt rum och lade sig på sängen för att lugna sig. Kanske en halvtimme senare kom min mormor in i hennes rum, satte sig på sängkanten och berättade att anledningen till hennes konstiga reaktion var att hon bara minuter innan mamma kom inspringande i köket hade läst att en sex meter lång håkäring iakttagits i Gullmarsfjorden, förmodligen efter att ha förvirrat sig in där efter en storm.
        Och så slutar berättelsen om när min mamma simmade in i en sex meter lång haj.

  2. Sonja Abrahamsson says:

    han gör internationella tecknet för telefon. 1:40 in.