I dagarna avslöjades skaparen av myntet ”Sveriges horkarl till konung”. Det dröjde inte länge förrän första anmälan damp ner hos polisen. Den kom från Michael Garderud som i Expressen gick ut med namn och bild och förklarade varför myntskapandet var fel.
Snart visade det sig att det knappast var första gången Garderud fått publicitet för sina anmälningar.
Garderud har synts i Göteborgsposten efter att han störts av tutande asfaltsläggare, för att han inte fått lön, efter att en skylt ramlat ner i stormen, efter att ha uppmärksammats att toalettpriset höjts fem kronor och dessutom har han har fått sin bild på en ”jättepöl” publicerad.  Det är inte nog. I Kristianstadsbladet är Michael Garderud trött på döda fåglar, förskräckt över en upphittad patron, irriterad över att inte komma fram med bilen och väckt alldeles för tidigt av ett tjutande från säkerhetsventil. Och i SvD berättar han om en plastbit i maten, i GT om hur han konfronterade tågsurfare och i Aftonbladet berättar han hur han blev blåst som statist under en Roxette-inspelning.
När Ajour når Michael Garderud går han först till försvar. Även om han har läst sammanställningen ovan, som spridits genom Facebooksidan ”Vita kränkta män”, och tyckte den var ganska komisk, har den inte gett en rätt bild av honom, tycker han.
– Jag skrattade när jag såg det. Det är lite ironi. Om man ser det på det viset ser det ju ut som att jag bara letar grejer. Det kan jag bjuda på, för det är inte jag. Jag är inte så notoriskt galen och hänger på allting, säger Michael Garderud.
Den senaste anmälan, den om myntet, gjorde Garderud efter att ha ringt polisen.
– Jag ringde och frågade vad man kan göra som privatperson? De sa att jag kunde anmäla honom för falskmynteri, då satt jag och tänkte ”om man ändå skulle göra det?”. Varför inte?
Samtidigt poängterar han att händelserna som radas upp är gamla, några hände för över tio år sedan.
Råkar du bara hamna i alla de här situationerna?
– Ja, jag är inte fotograf, jag håller på med amatörfoto och har ofta med mig kameran. Dyker det upp grejer så är det klart att man försöker fånga det på bild.
Michael Garderud berättar flera anekdoter där han gripit in i olika situationer, ibland när det handlat om stöld.
Jag såg ett Youtubeklipp på dig där du filmat några spårvagnssurfare i Göteborg. Skulle du kalla dig medborgaraktivist?
– Nja, jag tillhör de som vågar säga till. Jag tycker inte om när folk sitter och vrider och vänder på sig och inte gör någonting. I det fallet slog jag på kameran och de upptäckte det.
Hur gör man för att få uppmärksamhet för allt man griper in i? Hör tidningarna av sig?
– Ibland hör tidningarna av sig, ibland tipsar jag dem om någonting så hör de av sig till mig. Nu med myntet ringer folk till mig. Sedan tycker jag om att skriva.
Vilken av alla grejer som du har anmält tycker du är värst eller mest häpnadsväckande?
– Det svårt. I media är det nog mest Roxettegrejen. Då blev det hus i helvete. Vi var ett helt gäng statister som tyckte det var trist att vi blev behandlade så. Men sedan när tidningarna ringde backade de andra och ville inte ställa upp med namn och bild. Då var det bara jag kvar och då kändes det lite halvjobbigt. På plats var det lite fler som tyckte det var missförhållande än när det blev anmält. Då vinklade tidningarna att Roxette hade gjort nåt fel och då blev jag lite orolig att Roxette skulle tro att jag tyckte det var deras fel, men det var producenten som hade ansvaret där.
Han är nöjd med att nu få ge en mer balanserad bild av sig själv än vad som tidigare publicerats.
– Jag kanske är envis, noggrann, men inte kränkt och långsint, säger Michael Garderud.
(bild lånad från Michaels blogg) 

Ämnen: anmälningar, kungamynt, michael garderud, Vita kränkta män