Arkiv för
bloggare

11 februari

DN skickar advokater på bloggare – på grund av skärmdump

Sven-Erland Västros är en fiktiv person som satirbloggar från ”partikansliet på Sveavägen” och driver med allt och alla, inklusive Dagens Nyheter. I ett inlägg använde han sig av en bild på en grafik som fanns i en artikel i tidningen. Då blev han kontaktad per telefon av en person som uppgav sig ringa på uppdrag av DNs chefredaktör.
– De menade att jag brutit mot upphovsrätten. Jag fann det osannolikt att DN:s chefredaktör skulle ägna sin tid åt att jaga en satirisk bloggare, varför jag utgick från att samtalet var ett skämt – riktat mot en satiriker. Som skämt betraktat hade det faktiskt varit riktigt begåvat, säger ”Sven-Erland”.
Han kontaktade för säkerhets skull DN. Läs vidare →

25 oktober

Storbloggaren Amir borde googla "Emil i Lönneberga lyrics"

 Efter att bloggaren Amir, en av Sveriges mest lästa i facket ”det här åt jag idag biaatcheees”, köpt ut alkohol åt sin 15-årige lillebror fick han kritik av bland annat UNF för bristande föredömlighet. Detta rapporterar Nyheter24. Eftersom att den här sortens bloggare inte direkt kan kategoriseras som blasé inför mediaomnämnanden var Amir sedvanligt rask med att ge svar på tal, deklarerade UNF-talesmannen Vidar Aronsson ”o-cool” och utnämnde övriga som hade problem med att han bröt mot svensk lag och puttade sin bror ett snäpp närmare en för tidig grav till ”whainande (sic) tanter”. Men den mest storslagna retoriken slog han ändå till med i inledningen till svarsinlägget, då han med ett lån från Astrid Lindgren beskrev sin förvåning över svensk medias känslighet:

”Hujeda mig som barn har vart”

De av er som får flashbacks till den tiden i livet då man mimade till en Spice Girls-text som man trodde gick ungefär ”schmallawarra maaw wassarallaralla mraah” ska inte behöva skämmas över den associationen. Den gode Amir – som trots allt ska ha en eloge för att han suttit igenom introt till en av Sveriges mest älskade filmer – har förmodligen bara aldrig haft tid att verkligen tänka över den konstiga meningen i signaturmelodins inledning. Och med ett så hektiskt schema som han har – vem kan beskylla honom för det?