Jag minns min svensklärare i gymnasiet. Per. Han var av den gamla skolan och klagade alltid på mig. Tyckte att jag skrev för okonventionellt. Läste inte tillräckligt många böcker. Gjorde inte som han sa. Jag fick betyget G i svenska. Men jag ville skriva. Jag visste bara inte var. Eller hur. Jag kände ingen i branschen, och mina föräldrar kom från arbetarklassen utan någon högre utbildning. Det enda min far brydde sig om är att jag blev läkare. Den iranska sjukan. Jag pluggade något annat. Men när jag i tristess av studierna, och av ren nyfikenhet startade en blogg på Blogspot, fick jag min första chans att skriva för en bredare publik. Lyckan i att kunna berätta, få feedback och uppmuntringar av okända människor var obeskrivlig. Det är den än idag.
Därför är jag oerhört stolt över att kunna presentera mig som medlem nummer sex i Ajour. Ett projekt som har varit rejält omtalat – främst på Twitter – denna vecka. Ingen har riktigt vetat vad Ajour kommer att gå ut på, men desto fler har tyckt. Och det är väldigt roligt att så många engageras. Vi är otaliga som har skrikit efter något nytt. Något annorlunda. Jag ser det som när jag startade en ny klubb. En marknad där det behövs nytänk och konkurrens. Alternativ. Istället för att bara klaga på det rådande utbudet. Läs vidare →