Hundratals skolungdomar i Göteborg samlades till upplopp igår. Alla söker en lösning, men det finns ingen enkel lösning. Det finns inget alexanderhugg som kunde sett till att kravallerna inte hände. Eller som kan se till att de inte händer igen idag.
Det funkar inte att vi i ena stunden ropar efter mer kontroll från Facebook och de andra jättarnas sida, för att i nästa sekund ropa ännu högre när de går in och petar på vårt innehåll. Censur är ett av vår tids mest missbrukade ord. Personligen är jag övertygad om att de försöker hitta balansen så gått det går.
Lika lite rimlighet ligger i att vi förenklar och trivialiserar svåra frågor, som när det nu växer röster mot rätten att vara anonym. Det är en alldeles för stor demokratisk fråga för att hanteras i affekt, det om något har vi väl lärt av världen utanför vår egen ankdamm.
Det som behövs är istället den smärtsamma process som vi är inne i nu. Att lösa de verkliga problemen, inte skjuta på budbäraren. Polisanmälningar för förtal, långa diskussioner som sakta föder medvetenhet, anpassning och nya förhållningssätt som är nödvändiga i ett förändrat landskap. Medmänsklighet.
Men framför allt behövs långsiktighet och många djupa andetag. Vi har ju faktiskt en historia att lära av här. Skriftspråket, tryckpressen, den fria pressen, internet som sådant – alla innovationer inom kommunikationsområdet har inledningsvis varit besvärliga. Och den existerande makten har oftast ropat efter kontroll. Lyckligtvis har det inte blivit så, och det tror jag vi är överens om att vara tacksamma för idag.
Vägen framåt är alltså precis det vi ser nu. För hur skulle alternativet se ut?
TEXT (cc-by): Joakim Jardenberg, senior konsult digitala medier
Följ @jocke

Ämnen: facebook, Göteborg, instagram, instagramuplopp, joakim jardenberg